Opererades akut pga cauda equina syndrom med känselbortfall. All nervsmärta försvann direkt efter op vilket var helt underbart! Sjukskriven i 2 månader och blev mycket bättre men inte helt bra. Var MYCKET mer rörlig redan veckan efter op. Fick ett rehabprogram som jag följde i den mån jag kunde utan att provocera fram fogsmärta istället. Tyvärr så ställde graviditeten till det. Diskbråcket sitter i L5S1 så inte helt klockrent att ”odla” större och större mage
.
Började jobba igen och det höll ca en månad. Sen började helvetet igen och slutade med att jag fick åka in med ambulans pga kunde inte för mitt liv sitta i en bil.
De försökte smärtlindra och få upp mig på fötter men gav upp efter ett tag och gjorde en ny MR. Sen fick dom panik för jag borde inte ha haft känsel... Så det blev op igen. Blev otroligt mycket bättre igen och var hög på livet i ca 2 veckor. Sen blev det sämre igen, och nu är det inte så bra. Är i v38 nu och är lovad att en ryggkirurg finns tillgänglig om förlossningen provocerar fram nytt cauda equina syndrom.
Går förlossningen bra så tar dom bort disken efter tidigast 6 månader. Om inte smärtläget tvingar fram något snabbare förstås.
Restriktionerna har varit ganska små under tiden efter båda operationerna. Åk så lite bil som möjligt, inte köra bil på 5-6 veckor. Lyft inte tungt, inga vridrörelser (tänk näsa och fötter åt samma håll).
Opererades i Västerås båda gångerna. Upplever kirurgerna som mycket kompetenta. Men klart brydda över kombon graviditet och diskbråck av den storleken.
Blev långt och rörigt det här...