Störiga saker vi stör oss på, del 36.

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tror inte det :D
Tänkte på att ta midjebältet, de var helt galna faktiskt. Helt tokiga och inte bara lekfulla utan även liksom hyssiga. Skitjobbigt för matte ;)

Här är det både styrkan och inte styrkan som är problemet. Den ena använder gärna råstyrkan när det tar stopp i kopplet. "jaha, inget mer koppel? Då segdrar eller drar jag bara dit jag vill så går det bra ändå" (det arbetar jag strikt med, helt oacceptabelt) och den andra har lärt sig att det inte har effekt numera, men en gåta: vad är det som har öron men inte hör? En husky" :D Han bara struntar i att lyssna liksom, vadå gå på höger sida, vadå stanna och vänta medan du tar upp bajset, vadå vänta på andra hunden...". När de sköter sig går det bra, när de inte sköter sig är det drygt :rofl: I dag var det en sådan dag pga snön, fick höra av huskyn vilken plågoande jag var som inte lät honom vara lös och springa i snön, det är ju snöööööööööööööööööööööööööö och rottweilern ville äta upp och rulla sig i hela världen, fuck kissa och bajsa, överskattade saker att göra, sno koppel, busa med spionen och sno alla pinnar och allt som rörde sig, och hela väääääääääärlden såg ju ny ut :D

Det blir midjebälte, varma kläder och tjockare vantar i kväll :D Midjebältet bara för att kopplet inte ska glida ur händerna, som säkerhetsåtgärd, här får de ju gå kort i byn och de har förmåga att trassla in sig och rottweilern saknar förmåga att förstå att inte trassla in sig själv i sitt eget-eller andra- koppel så att helt släppa kopplena till bältet fungerar inte riktigt. Flexi fungerar bäst, men inte med vantar tyvärr.
Bäst är när hennes koppel är helt lindat runt bakbene och hon ska fortsätta leka när man försöker trassla loss henne.
Då blir man lite lätt irriterad 🤣
 
Bäst är när hennes koppel är helt lindat runt bakbene och hon ska fortsätta leka när man försöker trassla loss henne.
Då blir man lite lätt irriterad 🤣
Eller hur! Då har jag fått blunda och räkna till 10 lite grann och sedan ge mig i kast på att trassla ut och förklara för henne att "jo, hundar KAN lyfta på tassarna över kopplet själv, kolla på spionen, jag lyfter ALDRIG rätt hans tassar-du tillhör en smartare ras, du kan väl inte vara sämre??" Hon håller med- tills nästa gång det sker :D Så JA, något att störa sig på! :rofl:
 
Sitter och tittar på mitt examensbevis och ser en kurs med betyg "Tillfredsställande". Inte Bra, inte Mycket bra utan Tillfredsställande. Funderar på varför och tittar på datumet, och inser att jag läste kursen under en depression. Det är alltså snart 10 år sedan jag tog examen, och det här sätter lite fingret på vad som skaver för mig med att söka jobb, CV och betyg. Det är liksom allt upp på bordet på något vis. Alla beslut du tagit, alla månader av ditt vuxna liv. Jag fattar att det enbart är en del av en rekryteringsprocess att titta bakåt, men någonstans så känns det som att den väger onödigt tungt i vissa sammanhang. Varenda intervju jag har varit på så har man börjat bakifrån och gått framåt. Jag har inga luckor jag behöver dravla över eller konstigheter. Men det bara känns... irrelevant. Som att man resten av livet kommer att ha det där "Tillfredsställande" år 2015 på bordet. Jobbsökande är verkligen ett sammanhang där man aldrig kommer få begrava något och låta det vila där.
De flesta verkar gå ifrån CV idag.
 
Fungerar de om man håller två koppel i en hand varav ett av dem går mellan lillfingret typ, som tyglar? Jag har blindpinne i höger och hundarna i vänster. Eller ska ha, inte haft i dag för säkerhets skull.
Jag håller kopplen ”i näven”, men om du behöver använda fingrarna i greppet är det nog bättre med arbetshandskar som någon annan föreslog. Jag har ju två spaniels som vissa dagar verkar tro att de är slädhundar :D
 
Sitter och tittar på mitt examensbevis och ser en kurs med betyg "Tillfredsställande". Inte Bra, inte Mycket bra utan Tillfredsställande. Funderar på varför och tittar på datumet, och inser att jag läste kursen under en depression. Det är alltså snart 10 år sedan jag tog examen, och det här sätter lite fingret på vad som skaver för mig med att söka jobb, CV och betyg. Det är liksom allt upp på bordet på något vis. Alla beslut du tagit, alla månader av ditt vuxna liv. Jag fattar att det enbart är en del av en rekryteringsprocess att titta bakåt, men någonstans så känns det som att den väger onödigt tungt i vissa sammanhang. Varenda intervju jag har varit på så har man börjat bakifrån och gått framåt. Jag har inga luckor jag behöver dravla över eller konstigheter. Men det bara känns... irrelevant. Som att man resten av livet kommer att ha det där "Tillfredsställande" år 2015 på bordet. Jobbsökande är verkligen ett sammanhang där man aldrig kommer få begrava något och låta det vila där.
Fast hur ofta visar man sina betyg? Jag har sökt både kvalificerade och okvalificerade jobb och visst något jobb i 20 års åldern när man inte hade så mycket på CV ville väl se betyg från gymnasiet, men sen har inte någon velat se det eller senare betyg. Hemma säger vi ibland när prestationsångesten blir för hög: ”vad är en civilingenjör som precis bara fick godkänt i allt? - en civilingenjör” dvs när man kommit ut i arbetslivet spelar betygen i skolan inte så stor roll. har man tagit sig igenom utbildningen och fått sitt diplom så har man. Dessutom är det väldigt olika bedömning på kurserna. Vissa krav är högt ställda att endast en bråkdel får något vidare fint omdöme och en del har väldigt få betygssteg (man är godkänd eller så är man det inte liksom) medan andra får stora delar av klassen ”mycket bra”. Så om man inte själv gick just den utbildningen samma år så är det väldigt svårt att bedöma om ”tillfredsställande” är riktigt bra eller bara sådär.

Jag begraver både anställningar, luckor, kurser och betyg i arbetssökningssammanhang om jag inte upplever att just det bidragit till något jag kan ta med mig och ha nytta av i den nya rollen jag söker. Visst kan det vara något jobb jag inte får pga det, men har generellt inte haft svårt att få jobb så ser inget behov att visa allt heller.
 
Mammas telefon är trasig. Hon ringde från grannen och berättade. Så jag har googlat fram en ny telefon som jag har köpt. Men jag kommer till henne först till jul. Vet inte hur hon ska klara sig utan telefon så länge. Hon klarar inte att flytta SIM kortet till en ny telefon.

Skrev till brorsan och berättade. Hans reaktion: "men jag pratade ju med henne i söndags ".
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Stör mig på att jag måste köpa nya vinterdäck. Dyrt!
54 55 56
Svar
1 102
· Visningar
48 329
  • Låst
Tjatter Ny tråd! Jag stör mig på att jag inte har nåt att störa mig på 😂
99 100 101
Svar
2 008
· Visningar
104 368
Senast: pepp
·
Fordon De extremt skarpa, vita LED-ljusen som alla nyare bilar verkar vara utrustade med. Jag blir nästintill bländad av dem, även om det bara...
2
Svar
27
· Visningar
597
  • Låst
Tjatter Gamla full. Här är en ny! Jag stör mig på att helgen gick i raketfart.
99 100 101
Svar
2 005
· Visningar
122 801
Senast: Lingon
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp