Att bjuda in utan hundar eller barn (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 37)

[Capybara]

Sånt här brukar ju lösa sig av sig självt. Om du inte kan behålla en nära relation med någon som är ointresserad av dina barn är det ganska troligt att vännen har svårt att bibehålla en nära relation med en person som behöver att man är väldigt intresserad av barnet. Man lär i den situationen glida isär ganska okomplicerat.

Ja. Jag tror att det är det jag har skrivit. Det är i alla fall det jag har menat.

För mig är det inte konstigt. Samtidigt fattar jag att andra funkar på andra sätt. Det är därför tråden är intressant, och förhoppningsvis därför man bemödar sig om att svara? Att ge andra perspektiv, att förstå hur andra ser på livet, universum och allting.

 

[Grazing]

Varför? Alltså, varför tror jag inte att jag hade kunnat bibehålla en nära vänskap med någon som är helt ointresserad av mina djur eller barn? Jag vet inte om jag kan svara på den frågan, det är ju hur det känns för mig, min personlighet, hur det ser ut i mina nära relationer. "Det är inget att ta personligt" är ju en uppfattning som du har, som jag inte delar Återigen: man är olika.

Det jag menar är att man kan vara nära vän med någon utan att för dens skull även vara vän med resten av dens familj. Kanske man inte ens passar in hos vännens familj och barn, det är en tråkig anledning att bryta en bra vänskap för. Jag är väldigt glad att det inte finns den pressen hos mina vänner för då skulle jag stå ensam kvar.

Och disclaimer 2, igen: vi är nu väldigt långt från trådstarten och kanske bör ämnet "kan man vara vän med nån som är ointresserad av ens barn/djur" brytas ut.

Egentligen inte alls långt från ämnet då ämnet ju är att någon stör sig på att vissa inte kan komma hem till folk om inte hunden får följa med. Jag stör mig inte alls på det och tar det absolut inte personligt. Vänskap kan hållas igång på mängder av olika sätt om man vill ha kvar vänskapen.

 

[Capybara]

Det jag menar är att man kan vara nära vän med någon utan att för dens skull även vara vän med resten av dens familj. Kanske man inte ens passar in hos vännens familj och barn, det är en tråkig anledning att bryta en bra vänskap för. Jag är väldigt glad att det inte finns den pressen hos mina vänner för då skulle jag stå ensam kvar.

Egentligen inte alls långt från ämnet då ämnet ju är att någon stör sig på att vissa inte kan komma hem till folk om inte hunden får följa med. Jag stör mig inte alls på det och tar det absolut inte personligt. Vänskap kan hållas igång på mängder av olika sätt om man vill ha kvar vänskapen.

Men bryta en vänskap har jag väl inte sagt? Jag har skrivit att jag tror att det skulle rinna ut i sanden. Det har säkert hänt, jag kan inte sätta fingret på just varför jag slutat umgås med vissa eller varför vissa vänskaper aldrig tog fart. Jag är inte världens mest sociala människa och skulle nog inte ha energi att hålla igång det om vännen visade tydligt ointresse för mina barn eller djur.

Jag har fått vänner sedan mina barn blev stora som förstås inte har någon relation med mina barn (eller hur jag ska uttrycka det - där det bara inte är aktuellt att barnen följer med och hälsar på eller så). Det är heller inget konstigt. Men i de fallen har vi nog haft djurintressent gemensamt, dvs. den andra stora biten som är viktigt för mig.

 

[Eurydome]

..

 

[Grazing]

Men bryta en vänskap har jag väl inte sagt? Jag har skrivit att jag tror att det skulle rinna ut i sanden. Det har säkert hänt, jag kan inte sätta fingret på just varför jag slutat umgås med vissa eller varför vissa vänskaper aldrig tog fart. Jag är inte världens mest sociala människa och skulle nog inte ha energi att hålla igång det om vännen visade tydligt ointresse för mina barn eller djur.

Jag har fått vänner sedan mina barn blev stora som förstås inte har någon relation med mina barn (eller hur jag ska uttrycka det - där det bara inte är aktuellt att barnen följer med och hälsar på eller så). Det är heller inget konstigt. Men i de fallen har vi nog haft djurintressent gemensamt, dvs. den andra stora biten som är viktigt för mig.

Är väl olika sorter vänskaper då kanske, när det gäller mina äldsta vänner sen skoltiden, där är inte vänskapen kopplad till ett visst intresse. Jag pratade om nära vänner sen innan barn och familj kom in i bilden, inte nya bekanta eller ja..bekanta överalg utan närmre vänner.

Det är väl olika åsikter om vad vänner är då kanske, för mig är vänskap inte någonting som rinner ut i sanden pga lite kontakt, ibland har det nästan gått nåt år utan att vi pratat men det är inget som påverkar vänskapen. Sådan vänskap kan liksom inte rinna ut i sanden på det sättet.

 

[Capybara]

Är väl olika sorter vänskaper då kanske, när det gäller mina äldsta vänner sen skoltiden, där är inte vänskapen kopplad till ett visst intresse. Jag pratade om nära vänner sen innan barn och familj kom in i bilen, inte nya bekanta eller ja..bekanta överalg utan närmre vänner.

Och för mig är inte "nära vänner" likställt med "vänner sedan skoltiden". Mina nära vänner är inte bekanta, även om jag inte känt dem sedan högstadiet. Även detta är väl olika. Jag ser det inte som olika sorters vänskaper, jag ser det som nära vänner och andra, typ. Längden på relationen är irrelevant.

 

[Grazing]

Och för mig är inte "nära vänner" likställt med "vänner sedan skoltiden". Mina nära vänner är inte bekanta, även om jag inte känt dem sedan högstadiet. Även detta är väl olika. Jag ser det inte som olika sorters vänskaper, jag ser det som nära vänner och andra, typ. Längden på relationen är irrelevant.

Det var ett exempel, jag har otroligt svårt att skaffa nära vänner i vuxen ålder, det är typ bekanta på sin höjd, bekantskaper som sällan håller i sig utan ansträngning. Men grattis om du kan skaffa nära vänner i vuxen ålder för det är inte lätt.

Därför jag tycker det är hårt att inte bry sig om dom vännerna eller om dom försvinner ur livet pga att dom inte har intresse för ens familj. Då är det i mina ögon inte en särskilt nära vänskap.

Och det är olika vänskaper vi menar isåfall, för mig är inte vänskap någonting som kräver att man har likadana intressen och prioriteringar i livet.

 

[Capybara]

Det var ett exempel, jag har otroligt svårt att skaffa nära vänner i vuxen ålder, det är typ bekanta på sin höjd, bekantskaper som sällan håller i sig utan ansträngning.

Därför jag tycker det är hårt att inte bry sig om dom vännerna eller om dom försvinner ur livet pga att dom inte har intresse för ens familj. Då är det i mina ögon inte en särskilt nära vänskap.

Återigen tror jag vi har helt olika perspektiv och erfarenheter? Jag har inte skrivit att jag inte bryr mig om vissa vänner, utan jag har skrivit att om jag hade vänner som hade barnförbud i sitt hem (för att ta ett exempel från tråden) eller som kände ett behov av att signalera att de inte bryr sig om mina barn (byt ut barn mot hundar om du vill) så tror jag den vänskapen naturligt runnit ut i sanden, och jag tror att jag haft såna vänskaper. Jag kan inte se det som att det är "hårt" av mig, utan det är ju att våra livsstilar och värderingar går isär.

 

[vemsomhelst123]

Jag tycker tråden speglar svårigheter som kan finnas, när kommunikationen om att i mitt hem passar det inte med småbarn eller hundar uppfattas på ett sätt som att då kan besök aldrig bli aktuellt, i ren princip-protest. Alltså, det är nog inte särskilt vanligt med den typen av konflikt ändå, det handlar väldigt mycket om att respektera varandra - och det gör man väl oftast i umgängesrelationer, annars blir de nog inte så långvariga oavsett.

Hugger en knapp. Sen är det väl skillnad på småbarn och små barn. Och även små barn är olika. Jag kan ju inte vara objektiv men det jag tutat i mitt barn kanske mest av allt är att man är snäll med djur. Sen 2 års ålder har jag aldrig varit orolig för att hon ska vara dum med djur (med flit eller av oförstånd) men andra barn i samma ålder eller äldrehar jag sagt till flera gånger att låta djuren vara ifred. Det finns inget jag tycker så illa om (förutom världens ondska, Trump, Putin osv) som när barn inte respekterar djur. Så barn som inte gör det förstår jag fullt ut att man inte vill ha där.

 

[mars]

Det är klart att det hänger på de vuxna om barnet eller djuret inte kan uppföra sig. Föräldrarna och hundägaren är definitivt problemet och inte barnen eller hundarna. Det gäller ju att veta vad man har för barn/ hund och vilka sammanhang de klarar av att befinna sig i och vara ärlig med det.

Haha ett högst knepigt förtydligande inlägg

 

[Grazing]

Återigen tror jag vi har helt olika perspektiv och erfarenheter? Jag har inte skrivit att jag inte bryr mig om vissa vänner, utan jag har skrivit att om jag hade vänner som hade barnförbud i sitt hem (för att ta ett exempel från tråden) eller som kände ett behov av att signalera att de inte bryr sig om mina barn (byt ut barn mot hundar om du vill) så tror jag den vänskapen naturligt runnit ut i sanden, och jag tror att jag haft såna vänskaper. Jag kan inte se det som att det är "hårt" av mig, utan det är ju att våra livsstilar och värderingar går isär.

Jag kallar inte dom ens för vänner om dom aktivt säger att "jag avskyr din hund", vänner gör inte så. Däremot så kan dom utan tvekan säga "att pga den och den anledningen så är det lättare att hunden inte är med", det är helt okej för mig. Och dom tycker det är helt okej att kontakten då blir i telefon om hunden inte kan komma med.

Hunden är min, jag bryr mig inte om ifall dom inte tycker det är viktigt att dom får en bra kontakt med honom. Däremot så får dom ju såklart inte aktivt såra mig och prata illa om min hund och förklara hur mycket dom avskyr hunden. Vänner gör inte så.

 

[Capybara]

Däremot så kan dom utan tvekan säga "att pga den och den anledningen så är det lättare att hunden inte är med", det är helt okej för mig. Och dom tycker det är helt okej att kontakten då blir i telefon om hunden inte kan komma med.

Och som jag skrev i ett av mina första inlägg i den här tråden (tror jag): en anledning till att jag har svårt att relatera till frågeställningen i trådstarten, är att i samtliga nära relationer som jag har (= folk som jag vill ha i mitt hem) så går det att kommunicera om sånt här. Dvs. precis det du skriver.

Jag har däremot bekanta (men inte många) som har behov av att uttrycka att de inte tycker om hundar (precis som att flera i tråden uttrycker att de inte tycker om barn). Jag kan inte se att vi blir nära vänner då. Det betyder inte att jag inte accepterar att människor i världen tycker så/vill ha det så i sina liv och hem.

 

[hastflicka]

Det är klart att det hänger på de vuxna om barnet eller djuret inte kan uppföra sig. Föräldrarna och hundägaren är definitivt problemet och inte barnen eller hundarna. Det gäller ju att veta vad man har för barn/ hund och vilka sammanhang de klarar av att befinna sig i och vara ärlig med det.

Haha ett högst knepigt förtydligande inlägg

Varfor knepigt? Valdigt tydligt tycker jag. Barn och hundar behover lara sig hur man uppfor sig och det ar de vuxnas ansvar att veta om deras barn och/eller hundar klarar av att besoka andra utan att varden maste moblera om eller att saker gar sonder.

 

[bollen__]

Jag stänger in mina katter om det kommer hundar som inte funkar med katter. Jag stänger undan mina hundar om jag har hundbesök som inte funkar med mina hundar alt. lånar ut hundgården. Har inte ett problem att stänga undan mina djur en kortare stund, jag är ju med dom resten av tiden.
Däremot beror det ju på vem det är liksom. Jag skulle ju inte göra det om det på nått sätt var ett krav. Men tex brorsans hund (som tyvärr är borta sen juldagen, så konstigt det känns) han fungerade inte med våra katter och inte våra hundar. Nejmen då fixade vi så vi kunde umgås ändå. De var så sällan de var här att de få gångerna kunde jag stänga in mina djur med glädje. Inget de krävde förstås, men jag gjorde det.

Grannarna har en sån där unge som är överallt, de säger inte till honom och han är inte särskilt rolig med djuren. Då brukar jag stänga undan mina djur om jag hinner när de kommer för då slipper jag ha ont i magen över vad som kan hända. Jätteirriterande att de inte säger ifrån och när vi försökt så lyssnar han inte...

Jag skulle dock inte ta illa vid mig om en vän vill ses någon annanstans för att det funkar bättre för vännen och dennes djur. Eller att någon inte vill komma pga mina djur osv. Men det har aldrig skett hittills.

 

[MJLee]

Vad gäller original inlägget så handlar det inte om att jag tycker eller inte tycker om barn/hundar. Det handlar bara om hänsynen till och att jag prioriterar min katts hälsa och välbefinnande. Nu har inte Megara problem med vare sig hundar eller barn (däremot katter) så det är inte ett problem. Men jag vet att det finns katter som blir stressade och mår dåligt av att andra djur och små människor invaderar reviret. Förstår inte varför det inte kan lösas med att man träffas någon annanstans, kanske hemma hos hund/barnvännen. Alternativt ute på stan, alternativt att ägaren/föräldern inte tar med sig barnet eller hunden.

För en del katter spelar det inte roll om det är världens snällaste och lugnaste hund som diskret ligger och sover vid sin ägare, samma sak med barn som inte stör utan sitter snällt med sina föräldrar. Det handlar om att katten oavsett störs och stressas, och att den ska slippa det i sitt eget hem. Vad händer om det är en hundrädd människa inte en katt? Får hundägaren fortfarande propsa på att ta med sig hunden hem trots att vännen är stel av skräck?

 

[Sel]

Vad gäller original inlägget så handlar det inte om att jag tycker eller inte tycker om barn/hundar. Det handlar bara om hänsynen till och att jag prioriterar min katts hälsa och välbefinnande. Nu har inte Megara problem med vare sig hundar eller barn (däremot katter) så det är inte ett problem. Men jag vet att det finns katter som blir stressade och mår dåligt av att andra djur och små människor invaderar reviret. Förstår inte varför det inte kan lösas med att man träffas någon annanstans, kanske hemma hos hund/barnvännen. Alternativt ute på stan, alternativt att ägaren/föräldern inte tar med sig barnet eller hunden.

För en del katter spelar det inte roll om det är världens snällaste och lugnaste hund som diskret ligger och sover vid sin ägare, samma sak med barn som inte stör utan sitter snällt med sina föräldrar. Det handlar om att katten oavsett störs och stressas, och att den ska slippa det i sitt eget hem. Vad händer om det är en hundrädd människa inte en katt? Får hundägaren fortfarande propsa på att ta med sig hunden hem trots att vännen är stel av skräck?

Fast jag tycker ju inte att det verkar som att hundägaren var krånglig, utan att TS (författaren av utbrytsinlägget i det här fallet) tyckte det var störigt att hundägaren valde att inte komma.

Edit: jag förstår helt och hållet om jag av olika anledningar inte kan ta med mina djur men förväntar mig liksom att hembjudaren i så fall tycker det är "all good" och att vi kan ses vid ett annat tillfälle.

 

[Sel]

Jag har till exempel inte varit hem alls på snart tolv år på grund av att jag inte vill resa utan djuren, vägrar stoppa dem i lastutrymmet och inte heller vill lämna bort dem. Det är inga problem för mina vänner och familj att acceptera det.
Antingen kommer de hit eller också har vi kontakt via sociala medier och telefonsamtal helt enkelt.

 

[Inte_Ung]

Det har ju också väldigt mycket att göra med hur mycket plats som man har hemma.
Vi har ett extra fullt utrustat bostadshus på ena stället och ett ( eller kanske t.o.m. flera) mötesrum i annan byggnad på andra stället.
Om besökare inte på något sätt är kompatibla med boende djur och människor, så kan vi träffas där.
Alternativt så kan besökande hundar få eget rum någonstans om resten av gänget vill vara i bostaden.

 

[Lingon]

Det har ju också väldigt mycket att göra med hur mycket plats som man har hemma.
Vi har ett extra fullt utrustat bostadshus på ena stället och ett ( eller kanske t.o.m. flera) mötesrum i annan byggnad på andra stället.
Om besökare inte på något sätt är kompatibla med boende djur och människor, så kan vi träffas där.
Alternativt så kan besökande hundar få eget rum någonstans om resten av gänget vill vara i bostaden.

Så är det ju. Jag bor i lägenhet så det finns ingenstans att göra av besökande hundar om de inte stannar hemma hos sig eller sitter i bilen.

 

[Capybara]

Och för mig är inte "nära vänner" likställt med "vänner sedan skoltiden". Mina nära vänner är inte bekanta, även om jag inte känt dem sedan högstadiet. Även detta är väl olika. Jag ser det inte som olika sorters vänskaper, jag ser det som nära vänner och andra, typ. Längden på relationen är irrelevant.

@Lingon, blir nyfiken på vad den häpna smajlyn gäller?