Stämgaffel någon?

[nightcrawler]

Det här är ett så värdefullt tankeverktyg tycker jag! Om man varit i en situation där man brutits ned, eller om man kanske aldrig fått lära sig att man är värd att tas väl omhand, kan det funka att "fake it til you make it" genom att bemöta sig själv så som man hade bemött en riktigt älskad vän. Efter ett tag faller det sig mer naturligt, och till slut kan det bli självklart. Så bra att du tog upp det @nightcrawler

Den frågan är ganska viktig tror jag. Den ger lite att fundera på om man tvekar.

 

[Atintwgulsno95]

Så om dom hade skrivit exakt vad du har skrivit här så hade du blivit orolig men när det gäller dej själv så tror du att du överreagerar? Vad är det som gör att dom är mer trovärdiga? Bara att du ens funderar och reagerar på hans beteende mot dej visar att det inte står rätt till.

Minsta tendens för att en jag älskar skulle bli illa behandlad skulle vara tillräckligt för att jag skulle agera.
Men jag är i min egen situation blind.
Idag så har han inte gjort något.
Idag så har det varit neutralt och han har varit snäll och glad. I helgen med.
Jag väger konstant hans goda sidor mot hans dåliga

 

[Hazel]

Jag kommer inte vilja känna såhär som jag gör nu.
Men jag börjar släppa bilden av ett romantiskt förhållande.
Jag vet inte om jag tror på det längre..
Jag har övergått till att se det som ett koncept av grundläggande trygghet och en tvåsamhet där man samarbetar i det praktiska och ekonomiska.

Jag hör ju mig själv och hur jag låter. - Hur deppigt det låter, men jag tror nog inte att kärlek är något för alla längre.
Däremot så gör han vissa saker som är oacceptabla - men jag vill tro att det går och försöka lösa de problem som finns i relationen.

Fast det du säger är att du inte tycker att varken han eller du förtjänar att ha ett bättre liv. Han kommer inte förändras eftersom han inte har någon anledning att förändras. I det förhållande du har och lever i finns det varken någon samarbete eller grundläggande trygghet.

Om han hade sagt att den enda anledning till att han fortsätter va tillsammans med dig är för att du inte är elak hade du tyckt det räckte då?

 

[Nytant]

Jag kommer inte vilja känna såhär som jag gör nu.
Men jag börjar släppa bilden av ett romantiskt förhållande.
Jag vet inte om jag tror på det längre..
Jag har övergått till att se det som ett koncept av grundläggande trygghet och en tvåsamhet där man samarbetar i det praktiska och ekonomiska.

Jag hör ju mig själv och hur jag låter. - Hur deppigt det låter, men jag tror nog inte att kärlek är något för alla längre.
Däremot så gör han vissa saker som är oacceptabla - men jag vill tro att det går och försöka lösa de problem som finns i relationen.

Tyvärr så är det ju inte möjligt att lösa problem i en relation om endast den ena parten är intresserad av och motiverad att lösa dem. I det här fallet rör det sig dessutom inte om problem i relationen, utan om problem som ligger hos din partner.
Jag förstår hur du känner. Och hoppet och framtidsplanerna för det gemensamma livet är några av de sakerna som är så svåra att ge upp. Men vad är det som säger att det inte finns en mycket roligare, sundare väg att gå? Kanske är det värt att kämpa sig igenom ett smärtsamt uppbrott för att det väntar bättre saker på andra sidan? (Spoiler: Det gör det!)

 

[Lovisaleonora]

Jag väger konstant hans goda sidor mot hans dåliga

Vet du, jag tror inte det beteendet ingår i ett sunt förhållande.

 

[the_connemara]

Se det som såhär, i en stabil, kärleksfull relation hade du aldrig behövt starta den här tråden. I en stabil, kärleksfull relation hade han tagit åt sig av det du säger till honom när du säger att du blir ledsen och tänkt på att göra annorlunda. I en stabil, kärleksfull relation hade du fått slösa upp varenda krona du hade på biltvättar om det gjort dig glad utan att han sagt mer än att vara försiktig med högtryckstvätt så du inte blåser av något.

Kort sagt, du hade inte haft ett förhållande du behöver analysera utan bara glatt levt ditt liv med honom som stöd. Inte känt dig uppgiven eller överkörd.

Detta, detta, detta!

Jag var också i din sists. Och han var inte ond. Men det blev bara så jävla fel och destruktivt för mig.

Nu har jag varit I en bra relation över ett år. Jag tvivlar en massa på Mig och Mina egenskaper men jag övertänker (tänker inte ens) inte förhållandet öht. Vad vill han, vad tycker han, hur känner han. Jag frågar när jag undrar och sedan så är det bara enkelt, inget krångel alls. Inga negativa känslor öht. Inget tjafs. Vad ska vi ens tjafsa om? Vad ska vi bli osäkra på varandra om? Det finns liksom inte på kartan. Och då är jag inte en enkel person. Det kan vara SÅ lätt!

 

[Nahar]

Vet du, jag tror inte det beteendet ingår i ett sunt förhållande.

Men precis. Att ens behöva väga sidor är anledning nog att avsluta.

 

[nightcrawler]

Minsta tendens för att en jag älskar skulle bli illa behandlad skulle vara tillräckligt för att jag skulle agera.
Men jag är i min egen situation blind.
Idag så har han inte gjort något.
Idag så har det varit neutralt och han har varit snäll och glad. I helgen med.
Jag väger konstant hans goda sidor mot hans dåliga

Du tror inte att någon älskar dej och inte vill att du ska bli illa behandlad?

Om du tittar på det du skrivit nu
"Idag har han inte gjort något. Idag har han varit snäll och glad."
I ett normalt förhållande så "gör man inget".
I ett normalt förhållande så är man snäll och glad. Det är liksom inget speciellt för det är normalt att vara sån. Ser du inte hur skevt det är. Oj, idag är han snäll och glad. Idag är han inte arg och gapar på mej. Idag försöker han inte omyndigförklara mej.

 

[startpompe]

Kom ihåg @Atintwgulsno95 att det inte är någon av oss som tänker att det är enkelt eller inte förstår att det inte är lätt att bara gå. Det är inget fel på dig för att du inte lämnat eller insett det här tidigare, skulden ligger inte hos dig och känner du skam så hör den inte heller hemma hos dig

 

[RedQueen]

Jag kommer inte vilja känna såhär som jag gör nu.
Men jag börjar släppa bilden av ett romantiskt förhållande.
Jag vet inte om jag tror på det längre..
Jag har övergått till att se det som ett koncept av grundläggande trygghet och en tvåsamhet där man samarbetar i det praktiska och ekonomiska.

Jag hör ju mig själv och hur jag låter. - Hur deppigt det låter, men jag tror nog inte att kärlek är något för alla längre.
Däremot så gör han vissa saker som är oacceptabla - men jag vill tro att det går och försöka lösa de problem som finns i relationen.

Men du, bara för att en människa inte visar någon kärlek gentemot dig så innebär det inte att det aldrig kommer hända med någon annan.

Romantik i all ära men det viktigaste i ett förhållande är stabilitet, hänsyn och en vilja att samarbeta utöver kärlek. Du har inget av det i det här förhållandet från hans sida. Det kommer inte bli en tvåsamhet där ni samarbetar även om du önskar det för han vill inte det, han vill ha det på sitt sätt och gör inte du det så får du veta att det inte är acceptabelt alls. Han vill inte lösa några problem för han ser dem inte och accepterar inte att du ser några heller.

Jag vet att det är svårt för dig att lämna och jag vet att du vill ha någon form av upprättelse men det kommer driva dig till vansinne att fortsätta ett förhållande du inte mår bra av och ständigt jaga efter en ursäkt som inte kommer ske. Du gör i slutändan precis som du vill men kom ihåg att hjälp finns alltid att få, närsomhelst och hursomhelst.

 

[MCP]

@Atintwgulsno95

Du sitter och funderar om du kanske har överdrivit hur han är när du har skrivit här, att han kanske inte är så hemsk som det framstår. Jag vill bara påminna dig om två saker. Jag förstår verkligen dessa tankar, men...
Har det någon betydelse egentligen, för du mår ju inte bra i det här förhållandet?

Det andra, något som jag läst här på buke flera gånger, och som kan vara bra att påminna sig själv om. Det har ingen betydelse fastän förhållandet skulle vara perfekt på pappret, att partnern skulle vara totalt felfri, att det inte finns något fel överhuvudtaget, det räcker helt enkelt med att man inte vill mera.
Det är ingen förhandlingssak. Man måste inte lägga fram orsaker, varesig till sig själv eller annan, och vänta på domen om det är tillräckligt giltig orsak att få lämna förhållandet.
Att man inte vill mera, det räcker. Minns det.

 

[Lovisaleonora]

Min kloka syster konstaterade för många år sedan: vem som helst får göra slut med vem som helst, när som helst.

 

[Atintwgulsno95]

Kom ihåg @Atintwgulsno95 att det inte är någon av oss som tänker att det är enkelt eller inte förstår att det inte är lätt att bara gå. Det är inget fel på dig för att du inte lämnat eller insett det här tidigare, skulden ligger inte hos dig och känner du skam så hör den inte heller hemma hos dig

Tack
Det känns väldigt bra att få höra.

Jag förstår ju att det ni skriver är av all välvilja, och jag är medveten om att längst in i hjärtat så vet jag också vad som är rätt.
Den här tråden håller ändå liv i den låga inom mig som tror på mig själv.

 

[Atintwgulsno95]

Men du, bara för att en människa inte visar någon kärlek gentemot dig så innebär det inte att det aldrig kommer hända med någon annan.

Romantik i all ära men det viktigaste i ett förhållande är stabilitet, hänsyn och en vilja att samarbeta utöver kärlek. Du har inget av det i det här förhållandet från hans sida. Det kommer inte bli en tvåsamhet där ni samarbetar även om du önskar det för han vill inte det, han vill ha det på sitt sätt och gör inte du det så får du veta att det inte är acceptabelt alls. Han vill inte lösa några problem för han ser dem inte och accepterar inte att du ser några heller.

Jag vet att det är svårt för dig att lämna och jag vet att du vill ha någon form av upprättelse men det kommer driva dig till vansinne att fortsätta ett förhållande du inte mår bra av och ständigt jaga efter en ursäkt som inte kommer ske. Du gör i slutändan precis som du vill men kom ihåg att hjälp finns alltid att få, närsomhelst och hursomhelst.

Du har helt rätt.
Med varje ord så sjunker det sakta in i mig att det är slut mellan oss.
Men att ta steget är jag inte redo för än - även om beslutet redan är taget.

 

[Lovisaleonora]

Den här tråden håller ändå liv i den låga inom mig som tror på mig själv.

Du får helt enkelt lita på oss. Så många av oss kan inte ha fel.

Vi tror på dig. Vi tror på den du är - egentligen.

 

[Atintwgulsno95]

Du får helt enkelt lita på oss. Så många av oss kan inte ha fel.

Vi tror på dig. Vi tror på den du är - egentligen.

Tack. Det känns så underligt, men fantastiskt bra att få det här stödet

 

[RedQueen]

Du har helt rätt.
Med varje ord så sjunker det sakta in i mig att det är slut mellan oss.
Men att ta steget är jag inte redo för än - även om beslutet redan är taget.

Då vill jag bara säga att du tar det steget när du känner dig mogen för det, inte för att situationen är rätt för det blir den aldrig. Jag önskar dig all lycka och att du får må bra. För det är det enda som är viktigt.

 

[Atintwgulsno95]

Då vill jag bara säga att du tar det steget när du känner dig mogen för det, inte för att situationen är rätt för det blir den aldrig. Jag önskar dig all lycka och att du får må bra. För det är det enda som är viktigt.

Tack
Jag kommer att ta mig ur detta

 

[Roheryn]

Jag kommer inte vilja känna såhär som jag gör nu.
Men jag börjar släppa bilden av ett romantiskt förhållande.
Jag vet inte om jag tror på det längre..
Jag har övergått till att se det som ett koncept av grundläggande trygghet och en tvåsamhet där man samarbetar i det praktiska och ekonomiska.

Jag hör ju mig själv och hur jag låter. - Hur deppigt det låter, men jag tror nog inte att kärlek är något för alla längre.
Däremot så gör han vissa saker som är oacceptabla - men jag vill tro att det går och försöka lösa de problem som finns i relationen.

Vet du vad? Jag tror inte heller på ett romantiskt förhållande för min egen del. Men det gör att jag avstår från att ha något förhållande - då är ju friheten så otroligt mycket mer värd. Jag klarar, precis som du, att ta ganska mycket skit. Men varken du eller jag behöver det, det går så fantastiskt bra att leva sitt liv utan en kvarnsten runt halsen i form av ett förhållande som man försöker "jobba på" och till varje pris ska rädda. Lev ditt eget liv istället, för din egen skull!

 

[Atintwgulsno95]

TS, detta är mitt första inlägg på det här forumet men efter att ha läst tråden (delar i alla fall) var jag tvungen att skriva, även om det mest blir en till röst till kören. Jag tror du vet exakt vad du behöver göra. Jag tror du vet exakt hur du egentligen förtjänar att behandlas, allra innerst inne. Jag tror du fick nog för rätt länge sedan. Och jag litar helt och fullt på din förmåga att göra det du behöver. Som så många andra har jag varit i din sits och jag vet hur svårt det är. Jag var också i en väldigt destruktiv relation där jag till slut inte kunde tänka färdigt en tanke utan att den avbröts av vad min partner skulle ha sagt emot. Effektivt va, han behövde inte ens längre vara med!

Kort efter jag hade gjort slut såg jag ett program på TV som handlade om en man som fastnat i en stor lantbruksmaskin. Hans arm satt fast på så vis att den matades allt längre in i maskinen. Han var helt själv ute på fältet och insåg snabbt att han skulle dö där om han inte gjorde något. Eftersom han inte kunde få loss armen var det enda han kunde göra att amputera den. Jag är ödmjuk inför att jag själv inte har varit med om något liknande fysiskt, och vill inte förringa den här mannens trauma på något sätt, men där och då kändes det ungefär så. Att ta mig ur den relationen är definitivt en av de svåraste sakerna jag nånsin gjort, och att i terapi sen försöka rensa bort och reparera efter alla lager av manipulation var nästan lika svårt. Men värt det. Du kommer behöva offra en del saker, det kommer göra ont som bara den, men alternativet är att du försvinner. Han håller på att tälja bort små bitar av dig hela tiden, och det har han inte rätt att göra. Ingen har rätt att göra det.

En av de sakerna som höll mig kvar som jag behövde offra, och som jag tycker mig se hos dig med och som jag vet är vanligt, var behovet av upprättelse i relationen. När någon kränker en upprepade gånger skapas ett stort behov av att personen ska erkänna/kännas vid att hen behandlat en illa, att personen ska kännas vid ens smärta och erkänna att hen inte hade rätt att behandla en så. Har man fått det är det mycket lättare att lämna, ironiskt nog, eftersom det ofta är bland annat där det brister hos personen. Ju mer man gaslightas och ju mer ojämlik relationen är, desto större blir det här behovet. Så man stannar kvar och argumenterar för sin sak, grälar, föreslår lösningar, försöker kanske känslomässigt utbilda personen till att äntligen bli en människa som har kapaciteten att ge en den där upprättelsen, att äntligen säga sanningen om vad som hänt och därmed se en och ens smärta. Men lita på att du en vacker dag inte längre kommer känna något behov av att den personen bekräftar din version. Du kommer kunna ge dig själv din upprättelse.

En sak till: Du har rätt att vara exakt den du är, mänsklig, full av brister, med diagnoser, med svagheter, UTAN att det ger någon rätt att kränka dig. Det är bara manipulativa personer som vänder sånt emot en och försöker skaffa sig övertag. Liksom, so what om du är [insert random ord] eller gör [vad nu människor gör]? Ingen har rätt att sätta någon standard för hur du ska vara och sen straffa dig när du inte lever upp till den. Jag köper ibland färdig frosting på burk och äter den med sked. Jag fattar jättedåliga ekonomiska beslut ibland och får leva med konsekvenserna. Numera har jag INGEN i min närhet som ens skulle komma på tanken att trycka ner mig för den jag är. I en sund relation kan man vara trygg utan att behöva vara perfekt, utan att behöva gardera sig.

Jag har lämnat honom