Störiga saker vi stör oss på, del 36.

Kalla händer ute och svårt att hålla koppel med vantar. Hade fingervantar i dag på promenaden med hundarna men fick gå hem redan efter 40 minuter bara för fingrarna var smärtande isbitar. De var dessutom totalt galna i årets första snö och vägrade sköta sig what so ever, så en massa slitningar i händerna med kopplena också som smärtade extra i isbitshänderna. Får testa mina tjockare vantar i kväll och se om det blir bättre. Hur håller man annars koppel på samma gång som händerna håller värmen?
 
Kalla händer ute och svårt att hålla koppel med vantar. Hade fingervantar i dag på promenaden med hundarna men fick gå hem redan efter 40 minuter bara för fingrarna var smärtande isbitar. De var dessutom totalt galna i årets första snö och vägrade sköta sig what so ever, så en massa slitningar i händerna med kopplena också som smärtade extra i isbitshänderna. Får testa mina tjockare vantar i kväll och se om det blir bättre. Hur håller man annars koppel på samma gång som händerna håller värmen?
Finns löparvantar där det är fingerhandske plus en ”påse” att dra över fingrarna. Fingervante och tumvante i ett. Handsken brukar ha yta som ger grepp.

Provar länk med ex:

https://www.outnorth.com/se/varumar...MIlOiezMTtiQMVyFmRBR3IwBudEAQYASABEgKvwfD_BwE
 
Kalla händer ute och svårt att hålla koppel med vantar. Hade fingervantar i dag på promenaden med hundarna men fick gå hem redan efter 40 minuter bara för fingrarna var smärtande isbitar. De var dessutom totalt galna i årets första snö och vägrade sköta sig what so ever, så en massa slitningar i händerna med kopplena också som smärtade extra i isbitshänderna. Får testa mina tjockare vantar i kväll och se om det blir bättre. Hur håller man annars koppel på samma gång som händerna håller värmen?
Ridvantar eller arbetshandskar har grepp.
 
Kalla händer ute och svårt att hålla koppel med vantar. Hade fingervantar i dag på promenaden med hundarna men fick gå hem redan efter 40 minuter bara för fingrarna var smärtande isbitar. De var dessutom totalt galna i årets första snö och vägrade sköta sig what so ever, så en massa slitningar i händerna med kopplena också som smärtade extra i isbitshänderna. Får testa mina tjockare vantar i kväll och se om det blir bättre. Hur håller man annars koppel på samma gång som händerna håller värmen?

Finns det någon hund som kan bete sig som folk (eller som hund...) i årets första snö? :D

Jag använder gärna midjebälte som jag knäpper fast kopplen i, om inte hundarna kan gå lösa. Brukar hålla i lite och avstyra koppeltrassel, men behöver inte hålla med någon kraft. Fast så är sannolikt mina hundar inte i närheten av dina hundars gemensamma vikt, förstås.

Det jag tycker är krångligt är att vara snabb och smidig med att ge godis :cautious: Jag får inte till det ens med de tunnaste fingervantarna som blir genomblöta och iskalla inom tio minuter.
 
Var på ansiktsbehandling och hudterapeuten avslutade med en fuktkräm. Sen gick jag ut i minusgrader och blåst …Ansiktet blev som en isbit. 🧊
Fast det verkar inte ha tagit nån skada.
 
Sitter och tittar på mitt examensbevis och ser en kurs med betyg "Tillfredsställande". Inte Bra, inte Mycket bra utan Tillfredsställande. Funderar på varför och tittar på datumet, och inser att jag läste kursen under en depression. Det är alltså snart 10 år sedan jag tog examen, och det här sätter lite fingret på vad som skaver för mig med att söka jobb, CV och betyg. Det är liksom allt upp på bordet på något vis. Alla beslut du tagit, alla månader av ditt vuxna liv. Jag fattar att det enbart är en del av en rekryteringsprocess att titta bakåt, men någonstans så känns det som att den väger onödigt tungt i vissa sammanhang. Varenda intervju jag har varit på så har man börjat bakifrån och gått framåt. Jag har inga luckor jag behöver dravla över eller konstigheter. Men det bara känns... irrelevant. Som att man resten av livet kommer att ha det där "Tillfredsställande" år 2015 på bordet. Jobbsökande är verkligen ett sammanhang där man aldrig kommer få begrava något och låta det vila där.
 
Kalla händer ute och svårt att hålla koppel med vantar. Hade fingervantar i dag på promenaden med hundarna men fick gå hem redan efter 40 minuter bara för fingrarna var smärtande isbitar. De var dessutom totalt galna i årets första snö och vägrade sköta sig what so ever, så en massa slitningar i händerna med kopplena också som smärtade extra i isbitshänderna. Får testa mina tjockare vantar i kväll och se om det blir bättre. Hur håller man annars koppel på samma gång som händerna håller värmen?
Vinterridhandskar från Hööks.
Bra grepp och bra värme.

Har inte haft hästarpå många s år men just ridhanskar är toppen. (Har dessutom fäste så jag kan hålla i ratten utan attt glida)
 
Sitter och tittar på mitt examensbevis och ser en kurs med betyg "Tillfredsställande". Inte Bra, inte Mycket bra utan Tillfredsställande. Funderar på varför och tittar på datumet, och inser att jag läste kursen under en depression. Det är alltså snart 10 år sedan jag tog examen, och det här sätter lite fingret på vad som skaver för mig med att söka jobb, CV och betyg. Det är liksom allt upp på bordet på något vis. Alla beslut du tagit, alla månader av ditt vuxna liv. Jag fattar att det enbart är en del av en rekryteringsprocess att titta bakåt, men någonstans så känns det som att den väger onödigt tungt i vissa sammanhang. Varenda intervju jag har varit på så har man börjat bakifrån och gått framåt. Jag har inga luckor jag behöver dravla över eller konstigheter. Men det bara känns... irrelevant. Som att man resten av livet kommer att ha det där "Tillfredsställande" år 2015 på bordet. Jobbsökande är verkligen ett sammanhang där man aldrig kommer få begrava något och låta det vila där.
Jag fick en 3a på mitt exjobb. Det kändes. Jag som alltid glidit runt med femmor i betyg.
Exjobbet skrev jag under en obehandlad depressiv period (något år efter examen fick jag diagnos bipolär) och det var verkligen skitdåligt skrivet av mig. Det var 2011.

Inte en jäkel har brytt sig om det. Jag har visserligen inte sökt några "högre tjänster" utan mest lullat runt på det som passat för stunden. Inte ens nu när jag har ett mer akademiskt jobb har någon ens velat veta vad jag skrev om. Ingen har tittat på mina betyg utan nöjt sig med att jag har examen. Kanske har jag haft tur?

Jag tänker att det omöjligt kan vara relevant så många år senare. Jag är inte samma människa nu som då, det har skett massor i livet som utvecklat olika sidor hos mig. Kanske är det det min nuvarande arbetsgivare har sett och därför inte brytt sig om betyg.

Jag vet inte alls var jag ville komma till för poäng med inlägget. :o
 
Jag fick en 3a på mitt exjobb. Det kändes. Jag som alltid glidit runt med femmor i betyg.
Exjobbet skrev jag under en obehandlad depressiv period (något år efter examen fick jag diagnos bipolär) och det var verkligen skitdåligt skrivet av mig. Det var 2011.

Inte en jäkel har brytt sig om det. Jag har visserligen inte sökt några "högre tjänster" utan mest lullat runt på det som passat för stunden. Inte ens nu när jag har ett mer akademiskt jobb har någon ens velat veta vad jag skrev om. Ingen har tittat på mina betyg utan nöjt sig med att jag har examen. Kanske har jag haft tur?

Jag tänker att det omöjligt kan vara relevant så många år senare. Jag är inte samma människa nu som då, det har skett massor i livet som utvecklat olika sidor hos mig. Kanske är det det min nuvarande arbetsgivare har sett och därför inte brytt sig om betyg.

Jag vet inte alls var jag ville komma till för poäng med inlägget. :o

Jag tror inte heller någon bryr sig om det (hoppas jag!). Det var nog mer en allmän reflektion av att processen att söka jobb alltid kommer med att släpa med sig allt bagage hela tiden. För mig var det en dipp i betyg men för en annan kan det ju vara betydligt mer som man forceras att möta gång på gång.
 
Jag har förnyat en drös recept. Jag skrev uttryckligen att jag INTE vill ha sjukhusförpackning av mina järntabletter utskriven då jag inte kan hämta ut skiten, det här är nåt som strulat redan från förra kliniken. Och vad skrivs ut? En jävla sjukhusförpackning!
Dessutom bara ett uttag av Levaxin. Jag har käkat samma dos Levaxin i över 10 år, och nu helt plötsligt får jag bara ett jävla uttag?! Nej dra åt hela jävla helvete! :arghh:
 
Finns det någon hund som kan bete sig som folk (eller som hund...) i årets första snö? :D

Jag använder gärna midjebälte som jag knäpper fast kopplen i, om inte hundarna kan gå lösa. Brukar hålla i lite och avstyra koppeltrassel, men behöver inte hålla med någon kraft. Fast så är sannolikt mina hundar inte i närheten av dina hundars gemensamma vikt, förstås.

Det jag tycker är krångligt är att vara snabb och smidig med att ge godis :cautious: Jag får inte till det ens med de tunnaste fingervantarna som blir genomblöta och iskalla inom tio minuter.
Tror inte det :D
Tänkte på att ta midjebältet, de var helt galna faktiskt. Helt tokiga och inte bara lekfulla utan även liksom hyssiga. Skitjobbigt för matte ;)

Här är det både styrkan och inte styrkan som är problemet. Den ena använder gärna råstyrkan när det tar stopp i kopplet. "jaha, inget mer koppel? Då segdrar eller drar jag bara dit jag vill så går det bra ändå" (det arbetar jag strikt med, helt oacceptabelt) och den andra har lärt sig att det inte har effekt numera, men en gåta: vad är det som har öron men inte hör? En husky" :D Han bara struntar i att lyssna liksom, vadå gå på höger sida, vadå stanna och vänta medan du tar upp bajset, vadå vänta på andra hunden...". När de sköter sig går det bra, när de inte sköter sig är det drygt :rofl: I dag var det en sådan dag pga snön, fick höra av huskyn vilken plågoande jag var som inte lät honom vara lös och springa i snön, det är ju snöööööööööööööööööööööööööö och rottweilern ville äta upp och rulla sig i hela världen, fuck kissa och bajsa, överskattade saker att göra, sno koppel, busa med spionen och sno alla pinnar och allt som rörde sig, och hela väääääääääärlden såg ju ny ut :D

Det blir midjebälte, varma kläder och tjockare vantar i kväll :D Midjebältet bara för att kopplet inte ska glida ur händerna, som säkerhetsåtgärd, här får de ju gå kort i byn och de har förmåga att trassla in sig och rottweilern saknar förmåga att förstå att inte trassla in sig själv i sitt eget-eller andra- koppel så att helt släppa kopplena till bältet fungerar inte riktigt. Flexi fungerar bäst, men inte med vantar tyvärr.
 
Katastrofdag på jobbet, förstörda varor för stora summor (inte vårt fel) och kunder som virrar omkring och inte kan ge besked trots att det börjar bli väldigt bråttom om de ska få sina beställningar i tid, så det blir väl katastrof av det med.
 
Fungerar de om man håller två koppel i en hand varav ett av dem går mellan lillfingret typ, som tyglar? Jag har blindpinne i höger och hundarna i vänster. Eller ska ha, inte haft i dag för säkerhets skull.
 

Liknande trådar

  • Låst
Tjatter Ny tråd! Jag stör mig på att jag inte har nåt att störa mig på 😂
99 100 101
Svar
2 008
· Visningar
103 776
Senast: pepp
·
Fordon De extremt skarpa, vita LED-ljusen som alla nyare bilar verkar vara utrustade med. Jag blir nästintill bländad av dem, även om det bara...
2
Svar
27
· Visningar
407
  • Låst
Tjatter Gamla full. Här är en ny! Jag stör mig på att helgen gick i raketfart.
99 100 101
Svar
2 005
· Visningar
122 219
Senast: Lingon
·
  • Låst
Tjatter Stör mig på att jag blev akut hungrig. Kommer ta en timme till maten är klar.
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
112 049
Senast: pepp
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Klösmöbel
  • Katt som inte tål att äta möss??
  • Tråden för spår

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp