Skaffa barn med någon man inte är kär i?

[Ramlösa]

Av ren nyfikenhet, hur gammal är du?

35

 

[Voeux]

När jag träffade min man var jag på väg att inseminera mig. Vi dejtade under ett år då jag gjorde utredning och när jag tillslut fick erbjudandet om insemination tog jag ett leap of faith och tackade nej, för att se var livet tog vägen med honom. Såhär tre år senare är vi gifta och med barn och ärligt talat, jag är så glad över att vi fick fyra år tillsammans innan vi är här. Det är TUFFT, hjärnan spökar, vi sätts in för nya situationer vi båda. Det spelar ingen roll att han städar, världen under oss gungar ändå.

Ge det tid. Se till att ha en stabil och trygg relation om du ska skaffa barn med någon som du också ska leva med. Du vet aldrig hur graviditeten blir, eller vilket barn ni får. Jag hade klarat av att skaffa barn ensam, men jag hade aldrig klarat av att vara i fel relation just nu.

 

[nightcrawler]

Alla hittar inte en partner man älskar och vill leva resten av sitt liv med. Ska jag behöva leva ensam då?

Det är faktiskt en risk man får ta här i livet. Att leva med nån man inte älskar bara för att inte vara själv är många gånger mer ensamt än att faktiskt vara själv

 

[Ramlösa]

Jag tror att det är ännu mera ensamt än att bo för sig själv och vara nöjd med den tillvaron.

Nej så har jag inhe upplevt det, han förgyller ändå mitt liv på ett sätt

 

[Kiwifrukt]

Alla hittar inte en partner man älskar och vill leva resten av sitt liv med. Ska jag behöva leva ensam då?

Det finns andra alternativ om det är barnet i sig som är det viktigaste. Som kvinna har du dessutom en fördel framför en man med barnlängtan, du kan alltid inseminera dig. Vilket jag hade tyckt varit schysstare mot både barnet och mannen i den här frågan än att du lurar honom att du är kär i honom bara för att du vill ha barnet. Om han får reda på det och blir arg och drar från dig (av förklarliga skäl skulle jag säga….), vad ska du säga till barnet när hen frågar om vart pappa är? ”Han drog för att jag lurade honom att jag var kär i honom?” Jag tror nog barnet föredrar att fadern var en spermadonator som du använde sig av för att du så gärna ville ha barn framför det du skriver här, alla dagar i veckan.

Känns som om ditt självförakt från tidigare trådar är kvar. Du anser inte att du är värd nått bättre, så du ”nöjer” dig med den här mannen för att han råkar vilja ha dig.

 

[Ramlösa]

Det är faktiskt en risk man får ta här i livet. Att leva med nån man inte älskar bara för att inte vara själv är många gånger mer ensamt än att faktiskt vara själv

Nej ja

Det är faktiskt en risk man får ta här i livet. Att leva med nån man inte älskar bara för att inte vara själv är många gånger mer ensamt än att faktiskt vara själv

Jag vägrar leva ensam.

 

[Motacilla]

TS: har du tänkt på vad ni gör ifall allt inte blir som du hoppas, och barnet t.ex föds med någon skada eller sjukdom som gör att du verkligen behöver en närvarande pappa i barnets liv? Nån som kan hjälpa till att dra ett tungt lass?

Om man inte har en stark relation är det en stor påfrestning att få ett barn med speciella behov.

 

[Ramlösa]

Det finns andra alternativ om det är barnet i sig som är det viktigaste. Som kvinna har du dessutom en fördel framför en man med barnlängtan, du kan alltid inseminera dig. Vilket jag hade tyckt varit schysstare mot både barnet och mannen i den här frågan än att du lurar honom att du är kär i honom bara för att du vill ha barnet. Om han får reda på det och blir arg och drar från dig (av förklarliga skäl skulle jag säga….), vad ska du säga till barnet när hen frågar om vart pappa är? ”Han drog för att jag lurade honom att jag var kär i honom?” Jag tror nog barnet föredrar att fadern var en spermadonator som du använde sig av för att du så gärna ville ha barn framför det du skriver här, alla dagar i veckan.

Känns som om ditt självförakt från tidigare trådar är kvar. Du anser inte att du är värd nått bättre, så du ”nöjer” dig med den här mannen för att han råkar vilja ha dig.

Att jag inte är värd nåt bättre? Jodå, men jag hittar inget bättre. Jag har letat, tro mig.

 

[Kiwifrukt]

Nej ja

Jag vägrar leva ensam.

Så därför tycker du att du får lura och utnyttja folk?

 

[Ramlösa]

TS: har du tänkt på vad ni gör ifall allt inte blir som du hoppas, och barnet t.ex föds med någon skada eller sjukdom som gör att du verkligen behöver en närvarande pappa i barnets liv? Nån som kan hjälpa till att dra ett tungt lass?

Om man inte har en stark relation är det en stor påfrestning att få ett barn med speciella behov.

Vi kommer att få en stark relation. Jag berättar allt för honom, vi pratar om allt. Det gjorde jag inte med mitt ex som jag älskade.

 

[Ramlösa]

Så därför tycker du att du får lura och utnyttja folk?

Nej jag utnyttjar inte folk.

 

[sweep]

Skaffa barn med mannen du har träffat men skriv ordentliga papper på delad vårdnad och dela 50/50 exakt så har du barnet en vecka och han en vecka resten av barnets liv tills den är 18. Och gör det fullkomligt klart för mannen att du bara har honom som spermadonator/kompis men ni har ingen kärleksrelation.

 

[Lingon]

Nej förhållandet kanske inte blir jättelyckligt men jag får ett barn jag kommer att älska

Skaffa barn på egen hand istället.

 

[athena_arabians]

Nej jag utnyttjar inte folk.

Jo, om du tänker använda honom som spermadonator utan att tala om det så är det exakt det du gör.

 

[Motacilla]

Jag har inte läst tidigare trådar och har ingen koll på vad TS skrivit tidigare. Men om du har tendens till självförakt/problem med självkänslan/psykisk ohälsa — ta tag i det först. Barn behöver föräldrar som är trygga i sig själva.

Häng inte upp din trygghet på att du får ett barn som älskar dig, det är inte rätt mot barnet. Barn är egna individer som inte har några skyldigheter mot sina föräldrar.

Om föräldrarna har problem med sig själva kommer barnen med väldigt stor sannolikhet också att få problem med t.ex ångest, depression, ätstörningar.

 

[Ramlösa]

Skaffa barn med mannen du har träffat men skriv ordentliga papper på delad vårdnad och dela 50/50 exakt så har du barnet en vecka och han en vecka resten av barnets liv tills den är 18. Och gör det fullkomligt klart för mannen att du bara har honom som spermadonator/kompis men ni har ingen kärleksrelation.

Tack!

 

[cambodia]

Det är faktiskt en risk man får ta här i livet. Att leva med nån man inte älskar bara för att inte vara själv är många gånger mer ensamt än att faktiskt vara själv

Så sant!!

 

[Thaliaste]

@Ramlösa
Varför vill du ha barn?

 

[Mkb]

Hur menar du?

Du verkar må ganska dåligt och du har många skeva uppfattningar om både dig själv och förhållanden som jag ärligt talat tycker man ska undvika att utsätta ett barn för.

Du respekterar inte dig själv (självförakt kan lätt föras vidare till ditt barn). Du har sex med en man du inte vill ha sex med citat "För att vi är ihop och då har man sex såklart" (är det här något du tänker förmedla vidare sedan till ditt barn när hen är ung vuxen och kanske finner sig i ett liknande förhållande och undrar vad hen ska göra när hen eller hens partner inte vill ha sex?). Du tycker att du är för ful för att hitta någon bättre (vad tänker du förmedla vidare om utseendets betydelse till ditt barn, inte minst om du får ett barn som ser ut som du dvs ett barn du anser vara fult). När någon i förra tråden uttryckte skepsis över huruvida det du beskrev skulle vara bra för ett barn att växa upp i svarade du att du har pengar så det räcker och blir över (pengar är inte allt och särskilt inte för ett barn där även sådant som emotionella behov spelar roll t.ex.)

Du har, delvis av ren desperation verkar det som, bestämt dig för att en man du varit ihop med i en månad är ett bra pappa-material trots att det är helt omöjligt att korrekt avgöra efter såpass kort tid. På tal om det, hur gammal är han? Ska du använda honom enbart för hans potential som pappa är det sämre förutsättningar ju äldre han är eftersom kvalitén på spermierna avtar och risken för mutationer (som kan vara bra men oftast dåliga) ökar. Det kan vara värt att fundera över om han är åt det äldre hållet och du enbart tänker använda honom för hans spermier och det mycket begränsade antal personliga egenskaper du känner till efter att ha känt honom i ett fåtal månader och inte umgåtts ens en hel vecka i följd tillsammans.

 

[Liten]

Min reflektion efter att ha läst ikapp tråden: skaffa absolut inte barn för att slippa vara ensam. Under några som helst omständigheter. Det är inte ens i närheten av en garanti för att en slipper ensamhet, tvärtom. Så galet många relationer mellan barn/föräldrar går käpprätt åt pipan, och den andra föräldern kan alltid välja att lämna förhållandet (vilket rimligen får följden att en inte längre bor ihop).