Nja, jag tänker mer att det där om att man ångrar aldrig ett barn, att de inte skulle säga det till dig för att du har barn är något som missförståtts, både av dig och oss andra i tråden hur det menats. De som ångrar barn skulle nog inte säga det till dig pga risken för att bli dömda då du har barn, är det nog menat, så tänkte jag när jag svarade och jag tolkade andra på samma vis. Inte de som säger man ångrar aldrig ett barn. Att du inte fått höra det IRL är väl sådant som händer kanske utan någon särskild anledning inblandad mer än att ni kanske inte har diskuterat barnskaffande direkt i situationer du befunnit dig i, kanske.
Men eftersom du tydligt markerat att detta är off topic för ditt syfte med tråden så lämnar jag den, ville bara visa på missförståndet som jag uppfattade.
Jag förstår vad du menar, men det var ju inte alls vad jag skrev och det blir ganska meningslöst för mig att diskutera något om det jag skriver läses som något helt annat. Jag tänker väl att det kanske (delvis) är ett resultat av den riktning tråden tagit. När en tråd om att ha en plötslig längtan efter barn, i stället handlar om att leva som barnfri, kanske det inte är konstigt att mitt konstaterande att jag nog aldrig hört påståenden att man aldrig ångrar ett barn, i stället läses som att jag aldrig hört att någon ångrar ett barn. Det känns dock mest som att jag får stå till svars för andras dåliga bemötande gentemot de som lever barnfria, vilket väl på sätt och vis blir precis det motsatta problemet där jag i stället inte kan diskutera tankar kring om att känna en längtan efter ett till barn.
Jag har iaf inte läst det utan bara sett att folk skrivit att just de som ångrar barn, berättar för barnfria, pga ev skam. Det andra uttrycket kan ju sägas av vem som helst till vem som helst men är mer irrelevant i rena föräldrasammanhang utan kommer ju fram i situationer som 
