Vår barnmorskemottagning är landstingsansluten och har profylaxkurser men det får man bekosta själv. Det finns även i privat regi, typ Föda utan rädsla-kurserna. Dock kan man använda friskvårdsbidraget till profylax om ni har sånt genom arbetsgivaren
Oj vad ni skrivit här
Har precis börjat äta Niferex jag med, trots rätt okej hb vid inskrivningen. Mäter man det sedan regelbundet för att hålla koll i slutet av graviditeten?
Var det du själv som tog kontakt eller gick det via BM? Jag hoppas att min BM ska kännas vettig att prata med och lugna mig tillräckligt för att jag inte ska behöva så mycket mer, men annars vet jag liksom inte alls vart jag ska vända mig. Profylaxkurser som alla nämner, är det något som brukar finnas via landstinget eller får man hitta det själv?
Precis så!
Ligger i princip alltid och sover på vä. sida sedan en tidigare olycka. Vi fick istället byta sida i sängen så att vi skulle kunna fortsätta ligga vända utåt åt varsitt håll
Fick inse igår att magen börjar bli lite i vägen när jag skulle knäppa på mig sporrarna och var tvungen att sätta upp fötterna på en pall istället för att böja mig ner när jag stod raklång. Hästmänniskors version av att inte kunna knyta skorna
Så, typ tusen frågor... Men vad fina magar ni har
Vi har nästa samtal på onsdag, sen får vi se om det blir fler. Egentligen var det mest i telefonrådgivningen som jag upplevde bemötandet så dåligt och nonchalant. När jag väl blev inlagd så var personalen jättebra. Jag vet vem den bm på mottagningen är som var så dum när jag ringde. Ska kolla upp om hon jobbar på förlossningen också. Isf ska jag önska att inte hon ska vara med. Men tråkigt att inte bli trodd på (när man dessutom sällan söker vård. Jag är liksom kompetent att avgöra om jag är magsjuk eller har gyn-smärtor).
Hör egentligen till sommar/hösttråden och jag känner så igen mig i det du skriver
jag kunde inte fokusera på något annat än förlossningen och hur rädd jag var emellanåt att det åt upp mycket av glädjen och lyckan att vara gravid. Jag gick på aurora och hos psykolog innan och med facit i hand så ångrar jag att jag inte uttryckte mer hur rädd jag faktiskt var och hur mycket energi det tog ifrån mig. Jag hade svårt att uttrycka min rädsla. Men väl på förlossningen så vägde mina aurora-samtal in en hel del för edan fick jag snabbt som attan när jag väl sa till! Likaväl lustgasen. Hör egentligen till sommar/hösttråden och jag känner så igen mig i det du skriver
Önskar dig all lycka till
Det beror på när de sätter datumet i ditt landsting. Hos oss är det numera 12-veckors ultraljudet som används för att fastställa BF. Tidigare uppskattades graviditetslängden bara då och fastställdes vid RUL. Din BM borde veta vad som är korrekt.Alltså jag har ett litet problem
Jag har gjort en insemination och fick då bf datum 14Fick igår mitt moderskapsintyg o h där står det 15
Det är ju självklart att man längtar efter sitt barn, man vet också innan att man ska gå igenom en förlossning, men det är ingen som berättar vilka psykiska och fyskiska blockeringar man får av att gå igenom allt. 
Vill du ha ett kejsarsnitt så tycker jag verkligen att du få det, och om du vill föda vaginalt så ska du få all hjälp du kan få innan för att känna dig trygg. Tyvärr måste man skrika högst för att få den hjälp man vill ha. 
Jag kunde inte få i mig järntabletter pga magen förra grav så mitt järnvärde var rätt dåligt under andra halvan av grav. Jag läste nånstans att det är lättare att ta upp järn från kosten än från tillskott så om man kan tänka sig järnrik kost så testa det. Typ blodpudding, leverpastej, paltbröd/järnrike (inte alls så dumt med smör och ost) och snacksa på torkade aprikoser. Inte så lätt om man inte äter animalier bara.
Och gärna ett glas juice till, eller ännu hellre en kiwi eftersom c-vitamin hjälper upptaget och kiwin håller igång magen
(kan vara låga halter b-vitamin). Jag köpte järntabletter från Innate som jag tagit i några veckor nu. Jag tror mina värden blivit bättre trots att det visade sämre på provet idag. Sist hade jag nämligen druckit blutsaft inte så långt innan provtagningen och sedan läste jag att man helst skulle ha uppehåll tre dagar med järntillskott innan provtagning för att det annars kunde påverka... Så det har jag haft nu. Sist hade jag 125 och nu 120. Jag ska fortsätta ta dem och se hur det utvecklar sig. Jag läste mycket gott om dem dock. Jag har inte blivit ett dugg hård i magen av dem heller som jag förstått är vanligt vid järntillskott, så i annat fall skulle det ju kunna gå att kombinera dem med ännu mer järn om det behövs.
Kämpa, kämpa! Skönt i alla fall att foglossnigen lättar vid mindre jobb, så att man i alla fall vet att det kan bli bättre. Hur länge är tanken att du ska jobba?
Ska ringa BM imorgon och höra vad som gäller, det är ju hon som skrivit intyget så hon borde veta
Oj vad ni skrivit här
Har precis börjat äta Niferex jag med, trots rätt okej hb vid inskrivningen. Mäter man det sedan regelbundet för att hålla koll i slutet av graviditeten?
Var det du själv som tog kontakt eller gick det via BM? Jag hoppas att min BM ska kännas vettig att prata med och lugna mig tillräckligt för att jag inte ska behöva så mycket mer, men annars vet jag liksom inte alls vart jag ska vända mig. Profylaxkurser som alla nämner, är det något som brukar finnas via landstinget eller får man hitta det själv?
Precis så!
Ligger i princip alltid och sover på vä. sida sedan en tidigare olycka. Vi fick istället byta sida i sängen så att vi skulle kunna fortsätta ligga vända utåt åt varsitt håll
Fick inse igår att magen börjar bli lite i vägen när jag skulle knäppa på mig sporrarna och var tvungen att sätta upp fötterna på en pall istället för att böja mig ner när jag stod raklång. Hästmänniskors version av att inte kunna knyta skorna
Så, typ tusen frågor... Men vad fina magar ni har
Tycker redan att jag äter mycket kött, broccoli, fullkorn osv, men är väl inte tillräckligt.. paltbröd har jag aldrig smakat, hittar man det i vanlig butik typ Ica? Aprikoser var bra tips!
Kruxet är iofs att det inte är säkert att mitt låga blodvärde beror på just järnbrist då mina järndepåer var bra i höstas. BM har tagit prover och skickat in, får se vad de visar
Tack! Jobbar planerat ca 5-6 veckor till, om jag klarar mig ifrån sjukskrivning
de är bra att ha till bebis sen när det är dags för mat för att järnberika gröt etc och jag tror att hållbarheten är bra nog att räcka ända till dess.Jag förstår precis vad du menar. Ja, jag valde att föda vaginalt även fast jag ibland kände att jag ville ha snitt. Mest pga min sjukhusrädsla/blodskräck. Jag gick över tiden och på 16:e dygnet så fick jag komma in på överburenhetskontroll och då såg dom på UL att barnet var ganska stort (något som större delen av min rädsla handlade om i slutet) och min läkare hade kunnat ge mig snitt om jag verkligen ville men rådde mig att sättas igång med cytotec eftersom jag redan va typ 3 cm öppen och dom hade goda förhoppningar. Förlossningen flöt på bra och jag öppnade mig fullt men tyvärr kom inte bebis igenom det trängsta i bäckenet och till slut fick dom avbryta för snitt.
Tack för att du delar med dej. Ska försöka inhandla FUR-boken.
Jag har också en rädsla för att det kommer vara ett stort barn. Mamma har fått två barn på nästan 5 kilo även om jag vägde 3600. Min moster har fått en över 5 kilo. Då är ingen av dem så stora och hade inte diabetes. Känner mig lite nonchalerad i det faktiskt. ”Ditt SF-mått ser ju helt normalt ut”, det finns inget som talar för att han ska vara stor.
Hoppas din förlossning blev okej trots snitt
Precis så sa dom till mig med. En bmvikarie som jag va hos några veckor innan BF gissade efter att hon känt på magen att bebisen skulle va stor. Då fick jag panik och bad om TUL, något de inte ville ge mig för min SF-kurva va heeeelt perfekt... min sambo vägde 5 kg när han föddes samt att hans bror vägde 4,5 kg och hans barn vägde båda närmre 5 kg... så därav min rädsla. Sen gick jag ju över tiden och bebis hade fått gott med näring därinne hela tiden för moderkakan var tydligen väldigt storTack för att du delar med dej. Ska försöka inhandla FUR-boken.
Jag har också en rädsla för att det kommer vara ett stort barn. Mamma har fått två barn på nästan 5 kilo även om jag vägde 3600. Min moster har fått en över 5 kilo. Då är ingen av dem så stora och hade inte diabetes. Känner mig lite nonchalerad i det faktiskt. ”Ditt SF-mått ser ju helt normalt ut”, det finns inget som talar för att han ska vara stor.
Hoppas din förlossning blev okej trots snitt
jag håller alla tummar och tår för er!
