Jag hoppar bara in för att säga GRATTIS!!Det känns fortfarande overkligt, men ni här vet ju redan om det iallafall!
Jag hoppas på att få sällskap i tråden, men annars får jag se om någon har intresse av att följa mig iaf.
Idag har vi varit på första besöket hos barnmorskan. Jag är i vecka 6 (5+6) nu, går in i vecka 7 imorgon, håller tummarna för att allt ska gå bra. Fått tid för KUB- blodprov samt besök 2 hos bm och sen får vi tid för ultraljud lite senare, det skulle bli i mitten av januari.
Jag mår bra eller lite konstigt mår jag, men det är ju förkylningstider så vet inte riktigt vad som är vad. Har inte kräkts något.
Vi har berättat för närmaste familj och vänner typ, sen ska vi nog försöka vänta lite, beror på när jag behöver berätta på jobbet.
TackJag hoppar bara in för att säga GRATTIS!!
❤Den första där var intressant - jag visste inte att den studien fanns! (och den blev klar när min dotter redan var ett par år gammal så inte så konstigt kanske...) Sen är det ju av begripliga, individuella, skäl svårt med exakta viktgränser men vill du ha på fötterna för att inte behöva lyfta tungt på jobbet så har du ju det där tycker jag!Jag har hittat den här
https://www.suntarbetsliv.se/forskn...unga-lyft-risk-for-missfall-enligt-forskning/
och det här
https://www.forsakringskassan.se/arbetsgivare/foraldraledighet/medarbetare-vantar-barn
och lite annat, men det var krångligt att klistra in på mobilen. Men jag känner att jag har på fötterna. Sen håller jag med om att alla ska göra som det känns bra för dem
Och ja, Human, för min del handlar det förhoppningsvis om en väldigt kort tid, en vecka eller två om inget annat händer, som jag behöver lite anpassningar, så tycker det är lite tråkigt att chefen slår bakut för det. Men ska skaffa ett läkarutlåtande för säkerhets skull, fast jag inte tycker det borde behövas mtp vad som står på fk. Men men.
Den första där var intressant - jag visste inte att den studien fanns! (och den blev klar när min dotter redan var ett par år gammal så inte så konstigt kanske...) Sen är det ju av begripliga, individuella, skäl svårt med exakta viktgränser men vill du ha på fötterna för att inte behöva lyfta tungt på jobbet så har du ju det där tycker jag!
Kul att du tyckte den var intressant. Ja, precis, jag känner att jag har på fötterna. Och som du skrev, det kommer komma fler situationer som gravid och förälder när jag behöver känna vad som är viktigt för mig, det tar jag med mig. Nej, jag är glad att man får sig en uppdatering tidigare nu.
Grattis! Och jag hoppar in här, gravid i vecka 13 med tredje barnet (bf juli).
Har mått så fruktansvärt illa denna gång, fram till nu ungefär. Äntligen klarar jag av dagarna utan Postafen som jag blir helt däckad av. Illamåendet finns kvar till viss del men inte i närheten av hur det har varit och nu går jag hellre utan Postafen.
Ska på det första ultraljudet imorgon, känns supernervöst. Tänker tillbaka på min första graviditet, då var det inget ultraljud förrän i vecka 20. Helt sjukt nu när jag tänker på det, att gå så länge utan att veta alls hur det står till!
I övrigt är det lite smått panik trots en planerad och efterlängtad graviditet. Tankarna snurrar (allra mest på natten) kring förlossningen som inte var någon bra upplevelse sist, hur vi ska bygga ut huset i framtiden, hur jag ska räcka till, att jag behöver sälja en häst... Ja mycket blandade känslor för en övertänkare som mig.
❤ ❤ Stort grattis!Trodde aldrig jag skulle få vara med i en sån här tråd, men efter en brutal resa är vi äntligen här.
Tredje IVF-försöket, 9:e återföringen och absolut sista försöket och chansen. Tre uteblivna missfall (alla genom IVF) tidigare där alla till slut lett till kirurgisk abort.
Men så i dag i v 7+1 fick vi för första gången se att allt var bra, växte som den skulle och hjärtat slog som bara den.
BF 19/8, jag är 35 år (36 snart) och min sambo är 43 år gammal. Vårat första (och sista hehe, en räcker) barn.
. Blev framflyttad två dagar också, så har gått in i vecka 14 nu, går så fort! Ul igen om 5 veckor. När hon som gjorde ultraljudet frågade om det var första barnet kändes det lite overkligt att svara "Nej, tredje". Detta var planerat men jag undrar ändå hur jag ska klara av det? 
Jag jobbade inom vården (inga lyft) men sprang och lyfte vikter fram till v.24 då jag bröt handen i en cykelolycka (rejäl krasch, men alla lugnade mig med att barnet är så väl skyddat fortfarande). Sen orkade jag inte komma igång igen v.30. Min kollega som var gravid samtidigt och mycket mer vältränad lyfte tungt fram till v.37-38, det är mer känslan i bäckenbotten man får gå på då. Lyfta tungt är ingen fara men blir det obekvämt eller andra risker ska man känna efter själv.
Här går det bra, det såg fint ut på ultraljudet.
Är helt slut efter jobbet och vill bara vila, men det går ju inte. En femåring och en tvååring med mycket energi och väldigt bestämda åsikter prövar mig dagligen. Är dessutom mitt uppe i att sälja häst vilket känns jättejobbigt. Jaja, imorgon är en bättre dag.
och som det känns bra för en själv.
