Ja, för visst är det väl kul att fira barnet, semestra barnvänligt, ha barnvänliga högtider för att glädja barnen? så tänker jag. Det är ju en del av min glädje att se även små barns glädje. Jag bryr mig inte om att de inte minns dem som vuxna, jag minns dem, jag fotar, jag berättar i resten av deras liv i så fall.Men de får uppleva roliga och fina saker för deras skull, för barn tycker om att uppleva saker, även som små, eller kanske speciellt som små till och med, med färger, ljud och händelser.
Absolut!
Julen är för mig ett tydligt exempel på det. Som barn var julen magisk, men ju äldre jag blev, desto mindre magi fanns där. När sedan min syster fick sitt första barn, och julen åter igen blev barnvänlig och ganska barncentrerad, så fanns plötsligt magin där igen! För mig är en del av magin just att dela sådant med barn, som inte har sett hundra jular tidigare utan som tycker att det är just så speciellt och, ja, magiskt.
Precis som födelsedagar. En tvååring som förstår att hen är huvudpersonen den dagen, det är ju en helt annan glädje i det än en 46-åring, eller så.
men dels så gör man det ju för nuet, och för att barnen som sagt har mycket minnen som små som de säkert glömmer senare. Min äldsta unge kunde som 3,5åring minnas saker som hänt när han var runt 1,5 och även nu som sexåring tycker han jättemycket om att prata om gamla minnen. En sista sak åtminstone för mig är att även om man inte minns så mycket från tidig ålder så formas ju personlighet, anknytning etc direkt från start och där vill man väl ge sitt barn så bra förutsättningar som möjligt. 
