Att curla eller inte curla sina barn

[Badger]

Problemet där är att små barn som 4 åringar sällan har något större konsekvenstänk och är ganska så lättdistraherade och kan lätt av misstag förirra bort sej. Ser dom något som är kul så går det fort för dom att försvinna och sen hittar dom inte tillbaka.

Ja de verkar ha olika flockkänsla. Min hade ingen som helst ankungekänsla som 5 och tappade lätt bort hela sin skidskola hela tiden, trots att man sa, titta på din skidlärare och kom ihåg hur han ser ut . Totalt hopplöst.

 

[Askur2017]

Jag tycker bara att det är sunt om en 4-åring inser att hen själv behöver hjälpa till för att inte komma bort. I det ansvaret ingår t.ex. att ha en viss uppsikt över var mamma/pappa är, inte springa iväg och inte vägra följa med när mamma/pappa säger att man ska gå vidare.

När min dotter var 6 år gick hon själv till affären på andra sidan gatan och handlade. Varför skulle hon inte kunna ta ett visst ansvar genom att ha koll på var jag är när vi var ute tillsammans när hon var 4 år?

Jag tycker också det har varit superviktigt att prata med barnen om att vi båda behövde hålla koll så vi inte kom ifrån varandra när de var små. Bra att försöka pränta in att det är ett ömsesidigt ”uppdrag” tidigt.

Men… jag får inte ihop det med att barnet någonsin ska möta scenariot ”-Nu går mamma hem utan dig” I min värld signalerar det raka motsatsen till vad jag ville förmedla, eftersom det jag ville ha sagt snarare var: ”-När vi är ute vill jag att vi håller ihop, jag vill inte att du kommer för långt ifrån mig, jag vill absolut inte att vi någonsin tappar bort varandra”

 

[Imogen]

Jag tycker bara att det är sunt om en 4-åring inser att hen själv behöver hjälpa till för att inte komma bort. I det ansvaret ingår t.ex. att ha en viss uppsikt över var mamma/pappa är, inte springa iväg och inte vägra följa med när mamma/pappa säger att man ska gå vidare.

När min dotter var 6 år gick hon själv till affären på andra sidan gatan och handlade. Varför skulle hon inte kunna ta ett visst ansvar genom att ha koll på var jag är när vi var ute tillsammans när hon var 4 år?

Jag har två barn som har varit 4 år. Den ena hade definitivt den där insikten om att inte komma bort. Den andre hade det också, när alla stjärnorna stod rätt Betydligt mer känslig för ”retningar”, mer uppe i det blå, snabbare humörsvängningar och sämre impulskontroll. Och då glömdes sånt bort.

Äldsta var ju betydligt lättare att ha med sig, men om det var mer sunt vet jag inte.

Deras lillebror är tre år och han har stenkoll på oss när man är ute, och skulle aldrig tänka tanken att stanna kvar någonstans om mam började gå. Vet inte om jag tycker det är deg mest ”sunda” hos en 3-4-åring? (Men han har andra sätt han visar sin 3-årsvilja på isället så jag är inte orolig )