Nar min mamma, var doende i canser rakade jag vara i Sverige nar det diagnostiserades. Hon bodde i Stockholms kommun och jag som var i Sverige pa semester, hade Rottweilern Mandy med mig och bodde hos en kompis 10 minuter fran mamma. Just nar hon diagnosticerades rakade jag vara i Soleftea for att trana hund. Doktorn ringde mig mitt i veckan och forklarade att jag maste komma hem for att ta hand om mamma. Efter ett samtal med mamma ringde jag tillbaka och vagrade avbryta min traningsvecka.
Sedan var det hemtjansten som ansag att jag skulle skota mamma. Varje gang sa jag, "Nej det gar inte, jag bor i USA". Svaret var da, "Men du ar har nu" ... nar jag forklarat om mina djur och job hemma i USA och att jag inte alls visste hur lange jag kunde stanna sa fick hon hemtjanst. Det hade ju varit trevligt om de atminstone namnt att man kan fa betalt for att var med mamma sista tiden. Inte for att det skulle gatt for mig, men de kunde ju ha fragat ...
De beviljade da ett par besok om dagen. Jag var tvungen att tala om att hon ju behovde ata for att hon skulle fa diskhjalp (hmmm
) men hon fick aldrig hjalp att handla eller laga mat hur mycket jag an tjatade. Jag gav upp dar nagon stans. Jag insag att det skulle ga sa fort att jag kunde stanna tills det var slut.
Jag har ju sett har att andra har varit i samma problem med hemtjanstens kontorspersonal, medan jag ar helt medveten om att de som ar ute och jobbar med patienter/folk haller pa att arbeta ihjal sig for en lag lon.