Att lämna i smyg

[Nebraska]

Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad. Jag har sagt upp allt onödigt som kostar pengar. Men jag vet inte hur jag ska kunna ro runt mig och två(tre)barn själv ekonomiskt just nu ändå.

Jag behöver ordna nånstans att bo innan jag informerar den andra parten om att jag lämnar. Jag tror inte att han blir fysisk men psykiskt våld är nästan vardag redan som det är. Det finns en liten risk att han tvingar mig från bostaden genom att ställa till med oreda för barnen så att jagmåste dra för att de inte ska bli(mer)rädda.

Jag vill lämna. Jag är beredd att leva snålt, har redan nu inga dyra vanor, inga djur, ingen hobby, röker ej, dricker ej. Men jag vet inte hur jag ska ha råd. Det är bostadskris i min kommun. De flesta boenden som finns tillgängliga har en hyra på 12-15.000 per månad exklusive hushållsel och ibland även vatten. Det är nästan hela min disponibla inkomst. Jag kan inte byta kommun pga gemensamma barn.
Jag kan få ca 3000 i bostadsbidrag. Det räcker inte! Jag är höggravid och kommer inte(kunna!)jobba på minst 1 år än. Det handlar inte om att jag enbart tittar på femrummare för att alla ska ha eget rum. Jag kan sova på bäddsoffa. Barnen överlever att dela rum ett par år. Bebisen tänker jag samsova med minst 1 år i vilket fall. Vi skulle leva bekvämt i en trea, helt okej i en tvåa. Men de kostar alltså enligt ovanstående och då med lång körväg till skolan och dagis=ökade bensinkostnader. Alla gånger jag räknar hamnar jag flera tusen back.

Jag har inga sparpengar. Jag har ingen insyn i min och min makes ekonomi, allt står på honom utom min mobil och att vi då är med på bolånet båda två. Vi får inte ut nåt på försäljning av huset pga tredje part som gick in med hela kontantinsatsen åt oss. Huset lär inte säljas med vinst. Vi ska vara glada om vi inte går med förlust.
Jag vet inte hur jag ska klara detta, ekonomiskt. I övrigt tar jag mig nog igenom. Men jag har inte råd att lämna.
Men jag kan inte stanna. För barnens skull. För mig är han plågsam men jag har slutat ta åt mig, jag ser ju att han är den som är dum. Men barnen mår inte bra. Han kontrollerar och kritiserar allt de gör, ingenting duger. Han frågar dem saker och blir arg när de svarar. Han kallar dem öknamn. Men han slår dem inte. Han är utifrån sett en helt okej pappa. Jag har mycket små utsikter att få hela boendet. Men om de får bo varannan vecka så skulle de få andas ut hos mig iallafall fall! I längden skulle de kanske kunna bli lyssnade på.
Jag är tämligen säker på att skolgången kommer kollapsa rätt omgående efter separation eftersom det är jag som hållit koll på läxor och prov, utflykter, KUT dagar, sett till att gympakläder kommer med och att de kommer i tid. Han har ingen koll. Han har inte varit inne på skolappen en enda gång vad jag vet. Han kan inte hjälpa barnen med läxor utan att de börjar gråta för han är så kritisk. Eller så tycker han att de är kaxiga för att de försöker förklara att han har missförstått uppgiften och att det inte är det de ska jobba med. Förhoppningsvis, om de kan få bo halva tiden med mig, kommer skolan kunna vittna om att det fungerar på mina veckor.
Jag vill inte frånta dem relation till sin pappa. De älskar honom. Men han är inte okej mot dem. Jag går i tusen bitar när lilla frågar varför hen aldrig kan göra rätt för pappa. Eller när stora blir ledsen för att hen inte får förklara varför hen inte gör som pappa säger(eftersom det inte går/redan är gjort).
T ex kan han säga att barnet ska hjälpa till att hänga upp tvätt. Barnet(som har diagnos på talsvårigheter)försöker berätta att mamma redan lagt tvätten i torktumlaren. Han blir då arg och tycker att barnet är uppnosigt som säger emot. Barnet blir jätteförvirrad och vet inte vad hen ska göra - tänk om mamma blir arg för att hen tar ut halvtorr tvätt ur torktumlaren och hänger upp? Men pappa är redan sur för att hen inte gjort som han sagt. Men hen vill ju bara berätta att hen inte vet vad hen ska göra eftersom tvätten är i tumlaren men pappa lyssnar inte.


Kan man bara söka bostadsbidrag? Finns inget mer? Om jag kan bevisa att jag inte KAN få billigare boende?
Pappan kommer definitivt kräva varannan veckas boende, till en början. Jag kan alltså inte få underhåll. För barnet som föds nu kommer jag få det dock. Jag tar för givet att en nyfödd inte förväntas bo varannan vecka... kanske dumt av mig?
Jag ser inte skyddat boende som ett alternativ, då kommer det starta ett krig om barnen som de kommer vara förlorarna i. Jag har noll bevis för vad som pågår bakom stängda dörrar. Kan inte skaffa heller då han har koll på alla elektronikprylar och jag vågar inte gömma nånting ifall han skulle hitta det.

Om man pratar med en diakon, är de verkligen tysta då? De anmäler inte till t ex socialtjänst? Jag ÄR ju på väg att lämna men behöver lite stöd, någon att prata med. Helst någon som faktiskt vet nåt om sånt här. Jag har inga vänner kvar - det har han gjort omöjligt. Min mamma är död sedan länge och min pappa bor på ett äldreboende för dementa. Min halvbror bor på andra sidan jorden och vi har inte haft kontakt på ett decennie.
Jag vill bara få prata med någon, få säga högt. Kanske få hjälp med...Ja, att ringa samtal t ex. Jag har anledning att tro att han på nåt sett spelar mina samtal. Ibland vet han saker som jag pratat i telefon om men aldrig sagt till honom.

Jag behöver någonstans att bo, nya telefoner till oss, praktisk hjälp att flytta. Jag skulle vilja ha hjälp att svara på funderingar kring t ex om jag är skyldig att uppge min nya adress till honom med tanke på att barnen kommer bo där?
Och hur kommer ev domare se på det ekonomiska. Han har betalat det allra mesta i många år fast jag försökt betala - då har han skickat tillbaka mina pengar. Sen har han varit arg och krävt att få tillbaka sina pengar flera månader senare. Eller som på senaste åren - han tecknade alla abbonemang och sånt på sig och vägrar berätta för mig vad saker kostar. Jag har tex ingen aning om vad dagis och fritids går på, hur hög elräkning vi har eller vad vår sophämtning kostar trots att vi bott i huset i nära 10 år.
Jag är rädd att han kommer kunna få alla möbler eller ännu värre - ensam vårdnad pga det.

Och nej - det senaste barnet var INTE planerat. Jag vet inte hur men trots p piller blev jag gravid. Just då hade jag hopp, allt hade varit bra i flera månader och jag är så pass gammal att fler barn egentligen redan var mer eller mindre omöjligt. Det var liksom sista chansen. Jag kunde stå ut när det bara gick ut över mig men jag ser hur barnen lider. De kan inte ha det såhär i det hem som ska vara deras stora trygghet. De vill inte umgås utan stänger in sig på sina rum och kommer bara ut för att äta. De är INTE tonåringar med ett eget privatliv utan allt för unga för att det ska vara friskt att inte vilja vara tillsammans med sin familj.
När jag väl kommer ifrån och han måste rodda hela cirkusen själv varannan vecka är det mycket troligt att han kommer tröttna inom ett år och vara nöjd med att de kommer till honom ibland nån helg eller några dagar på ett lov. Han är mer intresserad av den ärefulla titeln "Far" än att faktiskt VARA förälder.

Jag har ingenstans att ta vägen medan jag söker bostad utan jag måste ha det först. Vilket också innebär att jag på nåt vis måste få fram pengar till dubbelt boende medan huset säljs. Han kan inte bo kvar själv och när jag väl lämnar vill jag ha så få gemensamma ärenden kvar dvs enbart barnen.

Har nån annan löst nåt liknande? Vet någon nån fond man kan söka pengar från utan att behöva ringa? Jag kan skriva ett mail och förklara läget men kommer liksom behöva pengar innan jag egentligen är ensamstående officiellt

Berätta att man vill lämna en relation är statistiskt sett ett av de farligaste ögonblicken i en kvinnas liv. Lika så vara gravid. Kombinerat med alla röda flaggor jag läser om i dina inlägg så ska du absolut inte vara ensam när du berättar.

 

[athena_arabians]

@Jahaja: Jag finns i Dalarna, väldigt nära Falun. Skicka PM, jag bistår gärna med det jag kan. Jag har ett visst nätverk i trakten king Storsjön i Jämtland samt kring Dorotea i Västerbotten också.

 

[Johanna1988]

Berätta att man vill lämna en relation är statistiskt sett ett av de farligaste ögonblicken i en kvinnas liv. Lika så vara gravid. Kombinerat med alla röda flaggor jag läser om i dina inlägg så ska du absolut inte vara ensam när du berättar.

Exakt. Snälla TS, tänk på detta.

 

[Trott]

Kom ihåg att kontantkort måste regrestreras numera, det går alltså inte att vara anonym med såna längre. Däremot borde det gå att någon annan köper kortet och registrerar det på sig, innan TS använder det.

 

[Enya]

Berätta att man vill lämna en relation är statistiskt sett ett av de farligaste ögonblicken i en kvinnas liv. Lika så vara gravid. Kombinerat med alla röda flaggor jag läser om i dina inlägg så ska du absolut inte vara ensam när du berättar.

Tänker att hon inte ska berätta alls utan bara lämna och ha allt klart redan. Han kan få reda på det via lapp eller mail, SMS eller liknande när allt är klart och hon och barnen är säkra.

 

[Nebraska]

Tänker att hon inte ska berätta alls utan bara lämna och ha allt klart redan. Han kan få reda på det via lapp eller mail, SMS eller liknande när allt är klart och hon och barnen är säkra.

Självklart det allra bästa. I tanke på vad jag läst här känns det inte heller omöjligt att TS kan få enskild vårdnad.

 

[dobbis]

Självklart det allra bästa. I tanke på vad jag läst här känns det inte heller omöjligt att TS kan få enskild vårdnad.

Nä precis, barnen verkar ju vara gamla nog för att berätta hur pappa behandlar dom

 

[Rosett]

Tack för alla tankar.
Jag tror det blir tufft för barnen till att börja med. Han kommer vara arg och se allt de säger som är det minsta positivt om mig som ett svek. De kommer bli tvungna att vara ensamma med honom varannan vecka. Jag tvivlar på att han kommer tillåta dem att ringa mig om de saknar mig. De kommer förmodligen utsättas för förhör angående vilka jag umgås med och om det springer en massa män hos oss. Han har länge varit säker på att jag är otrogen mot honom, med i stort sett alla pappor till barnens kompisar t ex...
Jag hoppas att de ska kunna ta hand om varandra, lite grann iallafall. Känna ett litet stöd från den andra.

Och jag tror att han tröttnar till slut. Han har noll intresse av barnen som individer. De är bara förlängningar av hans ego, föremål för att användas för att förbättra hans image.
Han vet inte vad som är deras favorit färg, vad de gillar att se på tv, favorit mat, vad de är rädda för, vad de blir glada av.
Det kommer nog ganska snart bli så att andra kvinnor, vänner till familjen, tar hand om barnen. Tills det blir ohållbart för honom eftersom folk faktiskt jobbar. Då kommer han hellre "förvara" dem hos mig på heltid. Så kan han bjuda på nöjespark, bio och restaurang på födelsedagar och ta foton och visa hur engagerad han är.

Vi måste bara komma ifrån och ta oss igenom den första tiden. Jag tror att om jag får komma iväg, får ha mitt eget hem där jag slipper bli terroriserad hela tiden, så kan jag vara barnens lugn. Ta deras jobbiga känslor och rida ut stormen med dem.
Just nu blir vi alla tilltalade som sämre varelser hela tiden, allt man gör är fel, han letar efter saker att klaga på. Han gör medvetet saker som får oss att må dåligt. Skrattar mig upp i ansiktet när jag ber honom att snälla inte låta så arg på barnet.
Nonchalerar barnet som vill åka så att hen kommer i tid till skolan och vägrar åka förrän de bara alldeles precis hinner(Om barnet springer från parkeringen).
Går runt i huset och sniffar varje gång han kommer hem och blänger på mig. Frågar oskyldigt vem som har ny parfym. Ingen i huset använder parfym utom han. Vilket han vet.
Kontrollerar sängkläderna efter fläckar.
Ifrågasätter, framför barnen, varför jag borstat håret, tagit på mig just den tröjan etc. Jag älskar smink och mode men går runt i mjukisbyxor och stora T-shirts jämt nu. Jag minns inte senast jag sminkade mig.
Minsta sak måste vägas mot hans eventuella reaktion. Åka och handla mat? Jag måste notera tid jag åker och tid jag kommer hem. Vilken väg jag tar. Ha en motivering till varför jag inte kunde vänta på att han gjorde det. För han kommer förhöra mig.
Ska barnen leka med kompisar måste det också planeras så att han kan hämta och lämna. Och jag måste be om lov att boka in det först eftersom barnen ska vara hemma när han är hemma. Så oftast har barnens kompisar bestämt med nån annan när jag väl kan ge besked eftersom han vägrar skriva upp sitt schema till mig så att jag kan se om han är ledig+han jobbar mycket extra så jag vet aldrig om han är hemma eller inte t ex på helgen.

För mig låter det som om han kan smälla till eller t.o.m. döda dig precis närsomhelst.

En släkting till mig dog under oklara omständigheter för några år sen, hon levde med en man som varit våldsam många gånger och även dömts för misshandel av henne.
Men hennes skador vid dödsfallet hade kunnat orsakas av fall i trappa eller misshandel, så han blev inte åtalad.

 

[Rosett]

För mig låter det som om han kan smälla till eller t.o.m. döda dig precis närsomhelst.

En släkting till mig dog under oklara omständigheter för några år sen, hon levde med en man som varit våldsam många gånger och även dömts för misshandel av henne.
Men hennes skador vid dödsfallet hade kunnat orsakas av fall i trappa eller misshandel, så han blev inte åtalad.

Hon låg alltså i eller nedanför trappan till övervåningen när ambulans/polis kom dit.

 

[CaisaCax]

För mig låter det som om han kan smälla till eller t.o.m. döda dig precis närsomhelst.

Men vänta nu… Varför skrämma TS på det här sättet? Tillför väl inget att dra den typen av hypotetiska slutsatser utifrån TS inlägg?

 

[Enya]

Men vänta nu… Varför skrämma TS på det här sättet? Tillför väl inget att dra den typen av hypotetiska slutsatser utifrån TS inlägg?

Precis, tror TS är medveten om detta.

 

[Rosett]

Men vänta nu… Varför skrämma TS på det här sättet? Tillför väl inget att dra den typen av hypotetiska slutsatser utifrån TS inlägg?

Det var inte menat att skrämmas utan som en puff att ta sig ur situationen. Jag vill inte att TS ska bli ännu en i statistiken.
De som tolkar det som skrämsel får stå för sin tolkning.

Är dessutom fler som skrivit inlägg som kan tolkas som skrämsel.

 

[Nebraska]

Men vänta nu… Varför skrämma TS på det här sättet? Tillför väl inget att dra den typen av hypotetiska slutsatser utifrån TS inlägg?

Intressant med vilka olika infallsvinklar man kan ha om samma sak. Jag har lyssnat på många utsatt kvinnor och hur de haft det. För mig ger TS berättelse mig rysningar och skräck bokstavligen talat för hur farligt TS lever just nu. För som hon berättat är just vad många kvinnor upplevt just innan allt eskalerade till våld. I en del fall livsfarligt våld. Jag kan inte hymla med sanningen, även om den är skrämmande. För något annat kan vara livsfarligt.

 

[MiaMia]

Intressant med vilka olika infallsvinklar man kan ha om samma sak. Jag har lyssnat på många utsatt kvinnor och hur de haft det. För mig ger TS berättelse mig rysningar och skräck bokstavligen talat för hur farligt TS lever just nu. För som hon berättat är just vad många kvinnor upplevt just innan allt eskalerade till våld. I en del fall livsfarligt våld. Jag kan inte hymla med sanningen, även om den är skrämmande. För något annat kan vara livsfarligt.

Är dock lite skillnad på att lyfta fram den saken som ett allmänt påpekande och hänvisa till den kunskapsgrund som finns jämfört med att smäcka upp ett grafiskt och anekdotiskt exempel.

Jag tycker också det låter som att TS behöver räkna med risken för att situationen kan eskalera snabbt och bli farligare i det ögonblick han inser att hon avser lämna.

Men jag tycker att visa fram skräckexempel kanske inte är den bästa vägen att förmedla en sådan medvetenhet. Här behöver det väl dessutom påpekas att den risken inte behöver vara knuten till tidigare tecken på fysiskt våld, vilket exemplet kan ge sken av.

 

[jemeni]

Tyvärr inga nya idéer men finns i NV Skåne om jag kan göra något för dig.

 

[Enya]

Är dock lite skillnad på att lyfta fram den saken som ett allmänt påpekande och hänvisa till den kunskapsgrund som finns jämfört med att smäcka upp ett grafiskt och anekdotiskt exempel.

Jag tycker också det låter som att TS behöver räkna med risken för att situationen kan eskalera snabbt och bli farligare i det ögonblick han inser att hon avser lämna.

Men jag tycker att visa fram skräckexempel kanske inte är den bästa vägen att förmedla en sådan medvetenhet. Här behöver det väl dessutom påpekas att den risken inte behöver vara knuten till tidigare tecken på fysiskt våld, vilket exemplet kan ge sken av.

Just så tänker jag också. Det är skillnad på att skrämmas med exempel på hur det kan gå och att förklara att situationen är farlig och ge konkreta råd hur hon ska kunna lämna. det första exemplet skräms bara och lämnar ångest och rädsla som avtryck, det andra kan leda till en konkret handling och inte bara den här rädslan.

 

[Johanna1988]

Hur har det gått för dig…?

 

[Hajfisk]

Hur har det gått för dig…?

Undrar detsamma!

 

[Jahaja]

Undrar detsamma!

Jag är kvar. Jag vågar inte. Jag MÅSTE ha nånstans att ta vägen. Där jag kan låsa om mig. Jag måste VETA att barnen inte behöver vara ensamma hos honom en hel vecka i sträck.
Jag inte inte lämna om jag inte får barnen med mig. Det finns inga bevis för något. Jag har inga pengar. Inget jobb. Jag kan inte försörja oss ensam.

 

[Jahaja]

Jag har ingen att låna pengar av. Jag kommer inte ha råd att hålla tak över huvudet på oss. Jag kan inte få några garantier för något vad jag förstår när jag letar efter organisationer som stöttar.
Bara att de finns där och stöttar. Hur? Hur länge? Hindrar de myndigheter att tvinga barnen att bo varannan vecka? Går de in och betalar hyra och nya möbler?
Nya kläder till barnen?
Den första akuta fasen, vad är det? En månad? 3? Ett år?
Trollar de fram en bostad som inte finns? Här FINNS inga lediga lägenheter.