Barn har ju inte behov av att specifikt ha en pappa. De har behov av att ha vuxna omsorgspersoner som älskar dem och tar hand om dem. Vilka de personerna är spelar ju inte så stor roll. Kan vara en morfar, en granne, förälders vän eller vad som.Det lutar mest åt det... Men det känns som att jag "berövar" barnet en pappa, men det kanske går att överväga med en nära relation till andra?
Vet inte om du kanske blandar in hur det blir för barn som blivit lämnade av en förälder? Dvs när det har funnits en (i detta fall) pappa involverad men som sen lämnat?
Det är ju jättestor skillnad mot att det aldrig funnits en pappa alls, utan bara en mer eller mindre anonym donator.
Jag har inte barn, och har inga planer på barn heller. I dina skor hade jag valt ivf med donator.