Att lämna i smyg

[Piaff]

Det finns två gamla trådar, Att lämna med barn I och II som du kan läsa, väldigt likt din situation

 

[Otherside]

Jag har inget mer råd ang bostad än vad som redan skrivits. Men däremot har jag varit med om att man haft delad vårdnad om ett nyfött barn. Några bekanta till oss separerade för några år sedan, i samma veva fick de veta att kvinnan var gravid med deras tredje barn. Så barnet bodde varannan vecka från det att det var nyfött. Har fungerat väldigt bra, men då är det två väl fungerande omhändertagande personer och de problem du beskriver förekom inte.
Så var beredd på att han skulle kunna kräva delad vårdnad även av den nyfödda.
Så tufft för dig, jag håller alla tummar för att du ska hitta ett boende och komma i väg från den hemska människan så fort som möjligt

Delar man verkligen vårdnaden veckovis för en nyfödd? Det låter märkligt. Vad händer om mamman vill amma? Och det skulle, för mig, vara en fullständig omöjlighet att lämna ifrån mig min nyfödda en hel vecka (eller ens en dag) till en person med den mannens historik och personlighet.

 

[lil-sis]

Delar man verkligen vårdnaden veckovis för en nyfödd? Det låter märkligt. Vad händer om mamman vill amma? Och det skulle, för mig, vara en fullständig omöjlighet att lämna ifrån mig min nyfödda en hel vecka (eller ens en dag) till en person med den mannens historik och personlighet.

Som redan påpekat är vårdnaden ett juridiskt begrepp som inte säger något om var barnet bor.

Nej det är inte norm med växelvist boende för en nyfödd.

 

[Kristall10]

Delar man verkligen vårdnaden veckovis för en nyfödd? Det låter märkligt. Vad händer om mamman vill amma? Och det skulle, för mig, vara en fullständig omöjlighet att lämna ifrån mig min nyfödda en hel vecka (eller ens en dag) till en person med den mannens historik och personlighet.

Jag vet inte hur det skulle bedömas vid en vårdnadstvist när det gäller ett spädbarn.
Detta separerade par som jag refererar till var överens från början om delad vårdnad och växelvis boende för den nyfödde och det gick jätte bra, barnet var lugn och trygg hos båda föräldrarna och är idag en trygg och glad 8-åring.
I ts fall så låter det ju inte som att pappan bör ha hand om något av barnen alls.
Jag vill bara förmedla att det kan vara bra att vara förberedd på att pappan kan vilja komma att ha hand även om spädbarnet. Men förhoppningsvis blir det inte så.

 

[Kristall10]

Delad vårdnad är ett juridiskt begrepp som innebär att båda föräldrarna är barnets vårdnadshavare och har lika stor rätt att bestämma över det.
Jag förstår att du menar delat boende, vilket inte är samma sak. Vill bara förtydliga begreppen så att de används rätt.

Ett barn under tre år rekommenderas inte att bo hela veckor hos respektive förälder. Ett så litet barn kan inte behålla bilden av den frånvarande förälderns så länge, det kan vara direkt skadligt för barnet. Det rekommenderas att umgänget med föräldern som barnet inte bor hos är kort och tätt.

Ja, ber om ursäkt att jag använder fel begrepp.
Precis, det jag menar är delat boende.
Dessa föräldrar valde själva att göra så, men som sagt så vet jag inte hur det skulle bedömas vid en ev tvist.

 

[Malibu_Stacy]

Tack för alla tankar.
Jag tror det blir tufft för barnen till att börja med. Han kommer vara arg och se allt de säger som är det minsta positivt om mig som ett svek. De kommer bli tvungna att vara ensamma med honom varannan vecka. Jag tvivlar på att han kommer tillåta dem att ringa mig om de saknar mig. De kommer förmodligen utsättas för förhör angående vilka jag umgås med och om det springer en massa män hos oss. Han har länge varit säker på att jag är otrogen mot honom, med i stort sett alla pappor till barnens kompisar t ex...
Jag hoppas att de ska kunna ta hand om varandra, lite grann iallafall. Känna ett litet stöd från den andra.

Och jag tror att han tröttnar till slut. Han har noll intresse av barnen som individer. De är bara förlängningar av hans ego, föremål för att användas för att förbättra hans image.
Han vet inte vad som är deras favorit färg, vad de gillar att se på tv, favorit mat, vad de är rädda för, vad de blir glada av.
Det kommer nog ganska snart bli så att andra kvinnor, vänner till familjen, tar hand om barnen. Tills det blir ohållbart för honom eftersom folk faktiskt jobbar. Då kommer han hellre "förvara" dem hos mig på heltid. Så kan han bjuda på nöjespark, bio och restaurang på födelsedagar och ta foton och visa hur engagerad han är.

Vi måste bara komma ifrån och ta oss igenom den första tiden. Jag tror att om jag får komma iväg, får ha mitt eget hem där jag slipper bli terroriserad hela tiden, så kan jag vara barnens lugn. Ta deras jobbiga känslor och rida ut stormen med dem.
Just nu blir vi alla tilltalade som sämre varelser hela tiden, allt man gör är fel, han letar efter saker att klaga på. Han gör medvetet saker som får oss att må dåligt. Skrattar mig upp i ansiktet när jag ber honom att snälla inte låta så arg på barnet.
Nonchalerar barnet som vill åka så att hen kommer i tid till skolan och vägrar åka förrän de bara alldeles precis hinner(Om barnet springer från parkeringen).
Går runt i huset och sniffar varje gång han kommer hem och blänger på mig. Frågar oskyldigt vem som har ny parfym. Ingen i huset använder parfym utom han. Vilket han vet.
Kontrollerar sängkläderna efter fläckar.
Ifrågasätter, framför barnen, varför jag borstat håret, tagit på mig just den tröjan etc. Jag älskar smink och mode men går runt i mjukisbyxor och stora T-shirts jämt nu. Jag minns inte senast jag sminkade mig.
Minsta sak måste vägas mot hans eventuella reaktion. Åka och handla mat? Jag måste notera tid jag åker och tid jag kommer hem. Vilken väg jag tar. Ha en motivering till varför jag inte kunde vänta på att han gjorde det. För han kommer förhöra mig.
Ska barnen leka med kompisar måste det också planeras så att han kan hämta och lämna. Och jag måste be om lov att boka in det först eftersom barnen ska vara hemma när han är hemma. Så oftast har barnens kompisar bestämt med nån annan när jag väl kan ge besked eftersom han vägrar skriva upp sitt schema till mig så att jag kan se om han är ledig+han jobbar mycket extra så jag vet aldrig om han är hemma eller inte t ex på helgen.

Jag tycker du är jättestark som har tagit beslut att lämna.
Enligt min erfarenhet vill dock männen ofta ansöka om ensam vårdnad för att straffa kvinnan, oavsett hur mycket de bryr sig om
barnen eller inte. Så jag skulle inte säga att det är säkert att han kommer att tröttna och inte vilja ha barnen alls.
Jag skulle råda dig att prata med chef/kollegor om du inte har någon vän du har förtroende för, samt kvinnofridslinjen och troligtvis även socialtjänsten till att börja med. Självklart från ny mobil med kontantkort/abonnemang som han inte vet om.