När man vill olika

[cirkus]

Det kan ju också bero på att han ser det som bara sitt eget problem som han inte har velat belasta dig med.
Om du inte vet är ju beslutet bara hans eget.

Att ta rätt sorts hänsyn är ibland mycket svårt.

Fast nu har han ju belastat henne. Både med sin önskan och att den funnits där hela tiden. Det är ju dubbelt hänsynslöst.

 

[cirkus]

Det har. Han la helt enkelt beslutet pa dig. Nu ar det ditt "fel" om det inte blir barn ...



Allt ar hans val ... Han visste vad han gav sig in pa, det ar inte @iNHALE s ansvar att gora slut pa forhallandet for att han vill ha barn. Det ar hans ansvar.

Vad märkligt citatet blev
Det ser ut som om du citerar Bison men det var jag som skrev det översta

 

[hastflicka]

Vad märkligt citatet blev
Det ser ut som om du citerar Bison men det var jag som skrev det översta

Konstigt. Jag vet definitivt inte vad jag gjorde for att det skulle bli fel.

 

[Inte_Ung]

Fast nu har han ju belastat henne. Både med sin önskan och att den funnits där hela tiden. Det är ju dubbelt hänsynslöst.

Ja och frågan som jag får i tankarna är då varför?
Och varför just nu?

En test?
En förberedelse för avslut?
Annat?

 

[Lingon]

Är det bara jag som hade reagerat med lite självrannsakan? Vad har jag gjort som fått honom att känna att han inte kan vara ärlig med mig i den frågan? Jag vill ju att min partner ska känna sig trygg med mig gällande allt.

Det kan ju vara så att ts varit så antibarn (vilket är ok att vara) att han inte vågat vara ärlig av rädsla för att förlora den han älskar. Men att den längtan som funnits där alltid vuxit sig större och han äntligen vågar vara ärlig? Kanske både mot ts och mot sig själv?

Jag kan tänka mig att man kan förtrycka en barnlängtan om den man älskar inte vill ha barn. Man övertalar sig själv om att man egentligen inte vill ha barn fast man innerst inne vet att man vill det.

Ju äldre man blir desto bättre lär man känna sig själv och ju mer vågar man vara sig själv.

Sen vet bara han vilket som är viktigast för honom i hans liv.

 

[cirkus]

Ja och frågan som jag får i tankarna är då varför?
Och varför just nu?

En test?
En förberedelse för avslut?
Annat?

För att lägga över ansvaret på någon annan. Slippa fatta beslut om avslut själv.

 

[Inte_Ung]

För att lägga över ansvaret på någon annan. Slippa fatta beslut om avslut själv.

Ja så typ.
Inte sådär väldigt snyggt kanske.

 

[Pilot]

Jag skulle vilja se det här med barnlängtan som något mer flytande än vad de flesta verkar göra. Det kan väl komma och gå lite, man behöver inte ångra sig resten av livet för att man inte skaffar barn trots barnlängtan. Vissa kanske gör det, men alla måste inte göra det. Det finns fler saker som jag tidvis verkligen vill i livet men så prioriterar jag annat, som också är bra eller kanske bättre ändå eftersom jag väljer det. Vill din sambo verkligen ha barn så tycker jag kan ska prioritera att få det. Det är en stor sak. Men det jag försöker säga är att han kanske ändå väljer dig och blir nöjd med det valet, och det bör nog kanske vara upp till honom.

Jag är precis likadan, min barnlängtan kommer igår.
Jag tror jag kan vara precis lika nöjd med barn som utan.

 

[Squie]

Vi pratade lite mer om det igår kväll och kom fram till att vi fortsätter som vanligt och den dagen han känner att barnlängtan är för stark så får han vara den som isf tar initiativet till en separation. Vill han inte separera så får han helt enkelt finna sig i att det inte blir några barn och så får det vara hans ok att bära den eventuella sorgen själv.

Det här har jag klurat på.
Blir det inte lite av ett limboland? Hur upplever du det? Att du ska gå runt o vänta på domedagen? Den dagen han gör slut. Tiden fram till det är ”lånad” tid.

 

[iNHALE]

Det här har jag klurat på.
Blir det inte lite av ett limboland? Hur upplever du det? Att du ska gå runt o vänta på domedagen? Den dagen han gör slut. Tiden fram till det är ”lånad” tid.

Jag tänker att så är det med allt i en relation. Det finns inga garantier för att den andra inte kommer servera en separation av någon anledning någon gång i framtiden oavsett om det handlar om barn, otrohet, osämja eller bara falnande känslor. Skillnaden här är att den dagen det eventuellt händer så behöver jag inte bli överraskad (om det beror på barnlängtan) och känna mig förd bakom ljuset utan kommer kunna hantera det bättre. Sen när det händer eller inte händer kan jag inte styra över. Med lite tur för min räkning kommer den dagen aldrig utan han känner att han kan leva ett liv utan barn med mig och ändå må bra. Har jag otur blir barnlängtan för stark med åren och han går vidare för att uppfylla den med någon annan och det är också okej även om jag kommer bli ledsen såklart. Tills dess lever vi som vanligt med den tillvaron vi har tillsammans så länge vi båda älskar varandra och vill stanna.

 

[cirkus]

Jag tänker att så är det med allt i en relation. Det finns inga garantier för att den andra inte kommer servera en separation av någon anledning någon gång i framtiden oavsett om det handlar om barn, otrohet, osämja eller bara falnande känslor. Skillnaden här är att den dagen det eventuellt händer så behöver jag inte bli överraskad (om det beror på barnlängtan) och känna mig förd bakom ljuset utan kommer kunna hantera det bättre. Sen när det händer eller inte händer kan jag inte styra över. Med lite tur för min räkning kommer den dagen aldrig utan han känner att han kan leva ett liv utan barn med mig och ändå må bra. Har jag otur blir barnlängtan för stark med åren och han går vidare för att uppfylla den med någon annan och det är också okej även om jag kommer bli ledsen såklart. Tills dess lever vi som vanligt med den tillvaron vi har tillsammans så länge vi båda älskar varandra och vill stanna.

Det är bra om ni kan hålla den balansen. Jag vet med mig hur jag funkar i såna lägen, jag kan gå in i nån sorts kompensationsmode. Dvs bli följsam och extra bra för att kompensera det svarta hålet som blivit. Var vaksam på det

 

[prinsessfeminist]

Jag reagerar inte bara på det utan även sanningsnojan. Min erfarenhet är att den är där för att nån annan ska fatta beslut. Dvs du ska antingen foga dig eller göra slut, han tar exakt NOLL ansvar för situationen. Nu blir den till ett skav i dig istället för att han faktiskt hanterar sina känslor.

Helt rätt. Och att det tas upp som ett långt lidande under sju års tid, känns manipulativt. Då skall @iNHALE få lite dåligt samvete för att han mått dåligt.

Men, detta känns ansvarslöst från hans sida.

Jag har en bekant vars partner aldrig riktigt säger vad han vill eller tycker, utan det kommer fram när det inte går att göra något åt, och då är det synd om honom.

Superduper dåligt, om man skall ha en bra relation, tänker jag...

 

[Lingon]

Helt rätt. Och att det tas upp som ett långt lidande under sju års tid, känns manipulativt. Då skall @iNHALE få lite dåligt samvete för att han mått dåligt.

Men, detta känns ansvarslöst från hans sida.

Jag har en bekant vars partner aldrig riktigt säger vad han vill eller tycker, utan det kommer fram när det inte går att göra något åt, och då är det synd om honom.

Superduper dåligt, om man skall ha en bra relation, tänker jag...

Jag var tvungen att gå tillbaka till ts och läsa igen för jag kände inte alls igen det du skriver! Nä, jag känner fortfarande inte igen det.

Jag ser inte i något som ts skrivit att han ska ha sagt att det varit ett långt lidande under sju års tid. Bara att tanken funnits där. Inget annat. Bara för att tanken finns där betyder det inte att han lidit i sju år...

Om något är "superduper dåligt" för en relation så är det att fultolka och läsa in saker som inte finns där i det ens partner säger.

Jag tycker att ts ser ut att hantera det på ett bra sätt. Ts har varit tydlig och det är hans ansvar att se till att han väljer det som gör honom lycklig.

 

[prinsessfeminist]

Jag var tvungen att gå tillbaka till ts och läsa igen för jag kände inte alls igen det du skriver! Nä, jag känner fortfarande inte igen det.

Jag ser inte i något som ts skrivit att han ska ha sagt att det varit ett långt lidande under sju års tid. Bara att tanken funnits där. Inget annat. Bara för att tanken finns där betyder det inte att han lidit i sju år...

Om något är "superduper dåligt" för en relation så är det att fultolka och läsa in saker som inte finns där i det ens partner säger.

Jag tycker att ts ser ut att hantera det på ett bra sätt. Ts har varit tydlig och det är hans ansvar att se till att han väljer det som gör honom lycklig.

Du har säkert rätt och jag kan ta tillbaka min slutsats. Jag skummade tråden snabbt och drog paralleller till min bekanta vars partner gör så.

Så behöver det inte vara för @iNHALE

Så, jag tar tillbaka detta och ber om ursäkt. Dumt av mig.

 

[athena_arabians]

Jag var tvungen att gå tillbaka till ts och läsa igen för jag kände inte alls igen det du skriver! Nä, jag känner fortfarande inte igen det.

Jag ser inte i något som ts skrivit att han ska ha sagt att det varit ett långt lidande under sju års tid. Bara att tanken funnits där. Inget annat. Bara för att tanken finns där betyder det inte att han lidit i sju år...

Om något är "superduper dåligt" för en relation så är det att fultolka och läsa in saker som inte finns där i det ens partner säger.

Jag tycker att ts ser ut att hantera det på ett bra sätt. Ts har varit tydlig och det är hans ansvar att se till att han väljer det som gör honom lycklig.

Helt ärligt... hade det varit min särbo som sagt något sådant efter sju år hade jag faktiskt antagit att det inte var så mycket tanke bakom att säga det utan att det liksom bara kom ut Dvs inget större lidande inblandat.

Vi kvinnor har ibland en tendens till att krångla till saker lite mer än vad det är (iaf jag kan göra det).

 

[Avalbane]

Jag var i liknande situation med ett ex. Han vill garanterat ha barn och jag ville absolut inte.
Vi pratade om det. Han försökte övertyga men jag var helt säker.
Vi kom typ överens om att vi fortsätter väl så långt det går. Men jag visste att tillslut skulle det inte gå längre.

Vi bodde tillsammans i nästan 9 år.
Jag gjorde slut av flera anledningar. Varav barnfrågan var en del av dom. Då jag inte ville ha det på mitt samvete att han inte skulle få sina barn. Spec i yngre ålder då han själv har äldre föräldrar har jag sett hur deras relation varit.

I efterhand skulle jag ha gjort slut många år tidigare. Men var ju bekvämt och vi gillade ju varann så det kanske skulle funka ändå? Samtidigt som jag visste var det skulle bär hän.

Ibland kan jag få någon tillfällig barnlängtan på senare år. Men det brukar gå över. Oavsett mina tankegångar så skulle ändå inte exet varit aktuell även fast vi varit tillsammans då.

 

[Lingon]

Helt ärligt... hade det varit min särbo som sagt något sådant efter sju år hade jag faktiskt antagit att det inte var så mycket tanke bakom att säga det utan att det liksom bara kom ut Dvs inget större lidande inblandat.

Vi kvinnor har ibland en tendens till att krångla till saker lite mer än vad det är (iaf jag kan göra det).

Ungefär så.

Min gissning (kan ju ha fel) gällande ts sambo är att han alltid tänkt att barn fanns i framtiden men inte just nu. Att barn i framtiden alltid varit nåt abstrakt som inte varit aktuellt. Än. Och att det är därför han inte sagt något.

 

[Svartkatt]

Ungefär så.

Min gissning (kan ju ha fel) gällande ts sambo är att han alltid tänkt att barn fanns i framtiden men inte just nu. Att barn i framtiden alltid varit nåt abstrakt som inte varit aktuellt. Än. Och att det är därför han inte sagt något.

Detta kan jag ändå relatera till. Jag sa alltid som barn att jag inte ville ha egna men just eftersom normen att ha barn är så stor i samhället tänkte jag senare att jag nog skulle ha ett. Men då alltid i en avlägsen framtid som var svår att greppa. Bara för den sakens skull har jag aldrig haft en längtan efter barn, utan det har mer varit tankar som ”om tio-femton år har jag nog ett barn”.

Om det är likadant för TS sambo behöver det kanske aldrig bli ett problem för dem som par. För jag har i takt med att åren går också lärt mig att uppskatta mitt fria liv som barnlös. I mitt fall har det gått så långt att jag till och med har väldigt svårt att se mig själv ens som sambo. Jag vill inte ge upp mitt boende och det liv jag har skapat.

Därmed inte sagt att tankarna inte kommer då och då. Mest när någon klumpig individ påpekar att jag saknar något i mitt liv för att jag inte har barn eller när man som barnlös behandlas som en andra klassens medborgare. Vilket tyvärr händer lite då och då. Men jag brukar landa i att jag inte vill ha barn för att passa in en i mall. Det är fel anledning att skaffa barn.