Jag hade definitivt kunnat leva med att aldrig besöka henne och att hon aldrig skulle komma hit. Det är verkligen inte en människa som jag (även utan giftiga kommentarer) har några som helst intressen gemensamt med och åldersskillnaden är så pass stor att syskonrelationen inte var så där supernära ens när vi växte upp. Jag hade börjat skolan flera år innan hon föddes.
Men precis det du skriver ovan. Hon kommer inte avstå från att fira födelsedagar hos föräldrarna eller andra släktingar, i synnerhet inte nu i början när hon ska visa upp barnet i alla tänkbara konstellationer. Hon kan mycket väl få för sig att hon ska åka hem till mamma och pappa i jul bara för att jävlas (hon vet ju tyvärr att jag inte har någon annanstans att vara, hade jag haft en sambo hade jag självklart föreslagit att fira jul hos hans familj om hon skulle kommit hem till mina föräldrar) och att alternativet är att sitta helt ensam. Jag har egentligen bara ytliga kollegor, ingen som jag vill umgås med, så jag har verkligen inget alternativ. Jag behöver kunna träffa henne ibland för att annars kommer mitt eget liv bli helt socialt avkapat.
Sen vet jag också att hon har retat sig på oss sen hon kom i tonåren och definitivt ännu mer sen hon flyttade hemifrån. När alla mostrar beundrat hennes unge färdigt kommer hon inte vara så intresserad av att delta på våra sammankomster igen. Men man ska ju gärna stå ut fram till dess, och det är det jag kände att jag inte gör så som hon betedde sig förra helgen. Men då kanske dina tips på att bemöta henne är rätt väg att prova.