Bryta med ett syskon - någon med erfarenheter?

[ledsenfundering]

Jag såg också att någon skrev något, som förmodligen senare redigerades bort, angående kollegorna och att det är en chefsfråga. Det är en del av problemet. Vi har haft en väldigt, väldigt bra chef som aktivt försökt få tyst på de här kommentarerna och som anstränger sig vid fikabordet för att dra in även de lite tystare individerna i samtalet. Men hen ska sluta, och den nyheten skapade definitivt starkare grupperingar inom gruppen. Den grupp som är så här ivriga vad gäller barn blev väldigt mycket starkare och mer dominant. Sen är det så att den person som är mest frostig mot mig är inte frostig mot mig för att jag inte har några barn, hen tycker helt enkelt inte om mig. Men då är det väldigt effektivt att ständigt prata om ett samtalsämne som alla andra har gemensamt men inte jag, för det stänger automatiskt mig ute.

Men det återstår väl att se vad som händer när en ny chef är på plats.

 

[Lingon]

Och angående min bror, han träffar fortfarande mamma och pappa, men kanske lite mer sällan. Hans sambo brukar också komma ut, bland annat träffades vi igår. Dock kommer inte sambon med om hon vet att vår syster ska komma.

Gör likadant som din brors sambo.

Bjud hem föräldrarna lite oftare så ni kan umgås utan att systern dundrar in och förstör stämningen. Det måste väl även dina föräldrar föredra? Så kan de umgås med systern och barnbarnet vid andra tillfällen.

 

[Mia_R]

Ni kanske ska träffas hos farfar? Eftersom systern ändå inte åker dit och det är på vägen till föräldrarna så får farfar lite trevligt umgänge och ni en fristad dit hon inte åker.

 

[Rie]

@ledsenfundering
Jag lider med dig själv har jag inga syskon eller jo halvsyskon men de har jag aldrig träffat
Jag hade nog sagt till mina föräldrar först att jag vill verkligen inte umgås med min syster och när systern dyker upp helt enkelt gått min väg med orden "jag vill inte umgås med dig överhuvudtaget som du beter dig"

Man måste faktiskt inte umgås med släkt alls

Då kan det ju hända att systern anser att hon vinner på det, att hon kör bort ts och få föräldrarna helt för sig själv. När helst hon vill.
Det kanske känns ännu bättre för systern än att hon får ösa galla över ts.

Bäst tror jag systern mår när hon först får vara taskig med ts och att ts sedan far hem.

 

[Snowball]

Då kan det ju hända att systern anser att hon vinner på det, att hon kör bort ts och få föräldrarna helt för sig själv. När helst hon vill.
Det kanske känns ännu bättre för systern än att hon får ösa galla över ts.

Bäst tror jag systern mår när hon först får vara taskig med ts och att ts sedan far hem.

Ja men nu tänkte jag på vad som skulle vara bäst för ts jag hade inte tagit den striden för mitt eget välmåendes skull
Systern lär inte ändra sig åtminstone inte inom en snar framtid och då hade nog jag helt enkelt ignorerat systern fullständigt
Låt systern tro vad hon vill men prata inte med henne alls
Silent treatment
Och man behöver inte ha kontakt med sin syster
Kanske ändrar sig systern om några år men man kan inte ändra på någon som inte vill ändra på sig

 

[Luff]

Du kommer aldrig att kunna ändra din syster. Men du kan ändra ditt sätt att bemöta henne. Jag hade sagt ifrån. Och INTE gått. Sen ignonerat henne. Då kan hon få göra bort sig bäst hon vill. För det hon säger har inget med dig att göra. Hon är rejält empatistörd och du måste stänga av henne från ditt huvud. Även när hon är närvarande. Just nu så matas hennes beteende.

 

[ledsenfundering]

Det finns verkligen inget fog för oro vad gäller barnet i dagsläget! De hon framför allt inte kan bete sig mot är sina 30+-åriga syskon, och det antar jag att man inte kan orosanmäla.

Vad som händer i framtiden vet vi inte. Hon kanske faktiskt lär sig något av att hon har fått barn (det är väldigt nytt och hon är förmodligen pisstrött men det är ingen ursäkt att bete sig som en röv för det), barnet kanske bor med pappan vid en eventuell separation, beteendet kanske aldrig går ut över barnet, det vet inte vi. Inte ens jag som känner henne.

Och rent krasst. Jag kan inte göra någonting rätt i hennes ögon. Hade jag skaffat barn hade jag garanterat gett dem fel namn, klätt på dem fel kläder, uppfostrat dem fel, tillåtit fel intressen, skaffat fel antal barn och så vidare. Hon vill hacka på mig. Bara för det behöver hon ju inte vilja hacka på barnet.

 

[Cambrie]

Det finns verkligen inget fog för oro vad gäller barnet i dagsläget! De hon framför allt inte kan bete sig mot är sina 30+-åriga syskon, och det antar jag att man inte kan orosanmäla.

Vad som händer i framtiden vet vi inte. Hon kanske faktiskt lär sig något av att hon har fått barn (det är väldigt nytt och hon är förmodligen pisstrött men det är ingen ursäkt att bete sig som en röv för det), barnet kanske bor med pappan vid en eventuell separation, beteendet kanske aldrig går ut över barnet, det vet inte vi. Inte ens jag som känner henne.

Och rent krasst. Jag kan inte göra någonting rätt i hennes ögon. Hade jag skaffat barn hade jag garanterat gett dem fel namn, klätt på dem fel kläder, uppfostrat dem fel, tillåtit fel intressen, skaffat fel antal barn och så vidare. Hon vill hacka på mig. Bara för det behöver hon ju inte vilja hacka på barnet.

Ok. Ja men det är ju skönt om det är överdrivet hur hon beter sig mot andra då, jag fick intrycket att hon betedde sig så mot alla och inte bara mot dig. Jag hade skrivit ett brev och brutit kontakten med det (eller nej, jag hade nog slagit näven i bordet och sedan ignorerat och skitit i henne när hon är på samma plats men vågar/vill man inte det är brev bra för att få fram sin ståndpunkt). Finns ju ingen anledning att du ens ska fortsätta bli trampad på om du är den enda hon beter sig så mot.

 

[Snowball]

Det finns verkligen inget fog för oro vad gäller barnet i dagsläget! De hon framför allt inte kan bete sig mot är sina 30+-åriga syskon, och det antar jag att man inte kan orosanmäla.

Vad som händer i framtiden vet vi inte. Hon kanske faktiskt lär sig något av att hon har fått barn (det är väldigt nytt och hon är förmodligen pisstrött men det är ingen ursäkt att bete sig som en röv för det), barnet kanske bor med pappan vid en eventuell separation, beteendet kanske aldrig går ut över barnet, det vet inte vi. Inte ens jag som känner henne.

Och rent krasst. Jag kan inte göra någonting rätt i hennes ögon. Hade jag skaffat barn hade jag garanterat gett dem fel namn, klätt på dem fel kläder, uppfostrat dem fel, tillåtit fel intressen, skaffat fel antal barn och så vidare. Hon vill hacka på mig. Bara för det behöver hon ju inte vilja hacka på barnet.

Men du behöver inte lyssna på henne
Det är ok att helt enkelt ghosta henne tycker jag
Även om hon är din syster så kan du absolut säga jag vill inte umgås med dig alls

 

[Rie]

Ja men nu tänkte jag på vad som skulle vara bäst för ts jag hade inte tagit den striden för mitt eget välmåendes skull
Systern lär inte ändra sig åtminstone inte inom en snar framtid och då hade nog jag helt enkelt ignorerat systern fullständigt
Låt systern tro vad hon vill men prata inte med henne alls
Silent treatment
Och man behöver inte ha kontakt med sin syster
Kanske ändrar sig systern om några år men man kan inte ändra på någon som inte vill ändra på sig

Jag tänkte faktiskt på ts jag också. Om det blir så att systern är väldigt ofta hos föräldrarna och ts inte då vill fara dit. Då påverkar det ju hennes och föräldrarnas relation också.

 

[Snowball]

Jag tänkte faktiskt på ts jag också. Om det blir så att systern är väldigt ofta hos föräldrarna och ts inte då vill fara dit. Då påverkar det ju hennes och föräldrarnas relation också.

Och då tycker jag föräldrarna får säga ifrån
Om jag hade varit ts och min syster klankar på allt jag gör så hade jag först sagt till mina föräldrar att jag mår dåligt av detta och tycker hon har fel i det hon säger
Jag kommer därför gå så fort hon kommer hit jag vill gärna umgås med er men så länge min syster inte kan acceptera mina livsval eller bete sig respektfullt så vill jag inte ha med henne att göra

Det är vad jag hade gjort

 

[cirkus]

Mer allmänt svar angående vad mina föräldrar gör och inte gör. De försöker. Men precis som @Lingon så klokt skrev så vill de självklart träffa sitt barnbarn och det krävs inte mycket för att det ska tippa över och att de inte ska få göra det alls. Särskilt inte eftersom systern fortfarande befinner sig i smekmånadsfasen vad det gäller sin svärmor och allt är guld och gröna skogar med henne än så länge. Hennes sambo har bara ett syskon som bor 40 mil bort, så hon och barnet har heller ingen som helst konkurrens hemma hos svärmor eftersom de bara träffar sambons syskon med barn ett par gånger per år, och då oftast i syskonets hem.

Från det att min syster flyttade hemifrån tills barnet föddes så träffades vi nästan aldrig. Inte hon och föräldrarna heller. Hon åkte hellre ut till min moster och umgicks med henne och hennes barn än kom hem till mamma och pappa. Våra kusiner är fortfarande barn, men går på mellanstadiet, så när hon blev gravid blev de stämplade som för stora och tråkiga och nu åker hon inte dit alls. Istället har hon då börjat åka hem istället, vilket fick ytterligare bränsle när hennes sambo började jobba efter semestern och de där första pappadagarna. Sen han kom in i bilden har han alltid varit med annars när hon kommit hem, och då är det (fortfarande) lite bättre. Hon håller igen när han är med. Men när han är på jobbet spyr hon ut sin galla, förmodligen allt det hon även håller inne när han är närvarande (han var inte med i helgen som ett exempel).

Hon är minst sagt en märklig individ. Hon vägrar till exempel åka och hälsa på farfar så han får träffa sitt första och kanske det enda barnbarnsbarn han hinner träffa (han är nästan 90 och våra kusiner på pappas sida är mycket yngre) men kan åka runt till olika grannar till svärmor och kompisar som sambon inte umgåtts med sen småskolan för att visa upp ungen. Farfar bor på vägen ut till mamma och pappa ska tilläggas, men då skyller hon på att hans hund (som är världens snällaste) kan försöka bita barnet.... Behöver jag säga att svärmor också har hund?

Men alltså hon kan ju inte vara riktigt frisk.
jättejobbig sits för dig, men jag tror du kan vila i vem som är normal i det här fallet och det är inte hon.

 

[TinyWiny]

Jag har ingen kontakt med mina syskon eftersom jag har valt bort det. Jag har ingen kontakt med föräldrarna heller egentligen. Telefonsamtal runt fyra gånger per år brukar det bli.

För mig är det helt otänkbart att umgås med människor bara för att de råkar vara släkt med mig. Släktskapet är inte relevant. Det som är relevant är relationen, en bra, fin, god relation är alltid en bra, fin, god relation oavsett vilka gener personerna har. Personer som får mig att må dåligt/som jag mår dåligt av har jag inte i mitt liv. De får inte plats där. Jag precis som alla andra har bara ett liv och de som finns där är de jag mår väl med. Mitt liv är för värdefullt för att det ska fyllas med människor som inte berikar mitt liv på något vis.

Med det sagt är det tydligt att din syster mår uselt. Att bete sig som en tjurig bortskämd barnunge som vuxen gör man bara om man mår så dåligt att man inte kan bete sig. Du skriver att dina föräldrar har försökt. Det handlar alltså inte om att hon inte vet eller att hon har tillåtits vara sådär utan det är en mur hon gömmer sig bakom för att där är hon trygg. Hon är dock inte ditt problem. Inte hennes beteende heller. Skulle du ha oturen att träffa på henne igen och hon börjar bete sig så illa så hade jag sagt, du, det där behöver du söka vård för. Jag vill inte ha dig i min närhet innan du har fått ordning på dig själv. Jag hade valt att säga det eftersom ni ändå träffas på något sånär regelbunden basis för att det inte är min grej att ghosta någon eller inte ge någon förklaring på varför jag inte vill ha kontakt.

Hade mina syskon eller föräldrar efterfrågat varför jag inte vill ha kontakt hade jag gett dem det men den obefintliga kontakten går åt båda hållen. De är inte heller intresserade.

 

[ledsenfundering]

Ok. Ja men det är ju skönt om det är överdrivet hur hon beter sig mot andra då, jag fick intrycket att hon betedde sig så mot alla och inte bara mot dig. Jag hade skrivit ett brev och brutit kontakten med det (eller nej, jag hade nog slagit näven i bordet och sedan ignorerat och skitit i henne när hon är på samma plats men vågar/vill man inte det är brev bra för att få fram sin ståndpunkt). Finns ju ingen anledning att du ens ska fortsätta bli trampad på om du är den enda hon beter sig så mot.

Hon beter sig illa även mot min bror (på nästan samma nivå som mig, men med den skillnaden att han har en sambo så just den delen kan hon i alla fall inte anklaga honom för), mot sin barndomsvän och har flera kraschade vänskapsrelationer bakom sig. Men jag tror faktiskt inte det hinner gå så långt när det gäller de här vännerna som hon slutar umgås med, det är ju som sagt vänner eller gamla arbetskamrater som inte alls har någon anledning att ha någon som helst kontakt med henne om hon beter sig som en röv, så de lär ha avslutat relationen med henne långt innan det kommer dit vi är nu. Så det är definitivt fler än mig som hon har det här beteendet mot, men skillnaden mellan oss i familjen och de där mer vänskapligt inriktade relationerna är ju att det faktiskt är lättare att bryta med en vän eller arbetskamrat.

Skulle hon bete sig så här på jobbet (har inte varit på sitt jobb tillräckligt länge för att smekmånadsfasen ska ha tagit slut där) blir det ju faktiskt en chefsfråga av det, att det finns en person i arbetsgruppen som inte fungerar.

Men hon har uteslutande betett sig så här med vuxna människor, så jag tycker verkligen inte att det är aktuellt med en orosanmälan vad gäller barnet (i dagsläget).

 

[Ramona]

Hon vill hacka på mig. Bara för det behöver hon ju inte vilja hacka på barnet.

Och när du går därifrån och visar obehag så "vinner" hon i sin egna hjärna. Du matar trollet när du ger henne tillfredställelsen. Syna henne istället! Om du inte vill flippa på henne så be lugnt och snällt henne förklara hur hon menar. Och när hon förklarar det så upprepar du det hon sagt och frågar om du har förstått rätt. Då kommer hon höra hur hon själv låter och där någonstans får man se om någonting händer och om hon reagerar.

Men så länge du går därifrån så:

Just nu så matas hennes beteende.

Hon kommer aldrig bli bättre om du fortsätter mata hennes känsla. Jag tror att det är någon form av ångestdämpning att få känna sig stor och stark, men det lär vara någon form av storhetsvansinne och grandios personlighetsstörning när man beter sig sådär mot mer eller mindre alla människor man träffar. Plocka ner henne på jorden igen!

Någon skrev att det inte är ditt ansvarsområde och nej, det är det kanske inte. Men någonstans är det ju ditt problem eftersom du har ett problem med henne. Eftersom du startade tråden tänker jag att du vill lösa problemet. Och det är bara du som vet hur en lösning på problemet ser ut. Är det att bryta med henne så är det ditt verktyg och det är ingen som klandrar dig för det. Du är viktigast i ditt liv! Men vill du inte bryta med henne så behöver du en annan approach.

Och bryter du med henne kommer konsekvenser såsom att du själv kommer att få avstå saker du kanske inte vill avstå, tex familjemiddagar, födelsedagar etc. Det måste man också ha i åtanke.

 

[Rie]

Och när du går därifrån och visar obehag så "vinner" hon i sin egna hjärna. Du matar trollet när du ger henne tillfredställelsen.

Och bryter du med henne kommer konsekvenser såsom att du själv kommer att få avstå saker du kanske inte vill avstå, tex familjemiddagar, födelsedagar etc.

Det var det där jag tänkte när jag skrev mitt tidigare inlägg.

 

[Bexzor]

Jag har ingen kontakt med mina syskon eftersom jag har valt bort det. Jag har ingen kontakt med föräldrarna heller egentligen. Telefonsamtal runt fyra gånger per år brukar det bli.

För mig är det helt otänkbart att umgås med människor bara för att de råkar vara släkt med mig. Släktskapet är inte relevant. Det som är relevant är relationen, en bra, fin, god relation är alltid en bra, fin, god relation oavsett vilka gener personerna har. Personer som får mig att må dåligt/som jag mår dåligt av har jag inte i mitt liv. De får inte plats där. Jag precis som alla andra har bara ett liv och de som finns där är de jag mår väl med. Mitt liv är för värdefullt för att det ska fyllas med människor som inte berikar mitt liv på något vis.

Med det sagt är det tydligt att din syster mår uselt. Att bete sig som en tjurig bortskämd barnunge som vuxen gör man bara om man mår så dåligt att man inte kan bete sig. Du skriver att dina föräldrar har försökt. Det handlar alltså inte om att hon inte vet eller att hon har tillåtits vara sådär utan det är en mur hon gömmer sig bakom för att där är hon trygg. Hon är dock inte ditt problem. Inte hennes beteende heller. Skulle du ha oturen att träffa på henne igen och hon börjar bete sig så illa så hade jag sagt, du, det där behöver du söka vård för. Jag vill inte ha dig i min närhet innan du har fått ordning på dig själv. Jag hade valt att säga det eftersom ni ändå träffas på något sånär regelbunden basis för att det inte är min grej att ghosta någon eller inte ge någon förklaring på varför jag inte vill ha kontakt.

Hade mina syskon eller föräldrar efterfrågat varför jag inte vill ha kontakt hade jag gett dem det men den obefintliga kontakten går åt båda hållen. De är inte heller intresserade.

Har liknande betättelse, förutom att de av mina syskon och föräldrar som har frågat om varför jag inte vill ha kontakt har inte förstått, lyssnat eller brytt sig om mina känslor. Så det finns ingen kontakt alls. Det får man också ha i beräkning tyvärr.

 

[Efwa]

Och när du går därifrån och visar obehag så "vinner" hon i sin egna hjärna. Du matar trollet när du ger henne tillfredställelsen.

Jag håller med dig i hela ditt inlägg.

Vill egentligen bara fortsätta lite på detta. På sätt och vis spelar det ju ingen roll om personen "vinner" eller om man matar trollet. Har jag ingen kontakt så märker jag inte av det och det är ju inte mitt ansvar att se till att personen inte "vinner" och lär sig något av situationen. Det är personen själv som ska göra det om den vill och det vill de inte.

Det är stor risk att den aldrig lär sig och den avslutar alltid en konfrontation, lugnt samtal eller diskussion med att den "vinner", oavsett. På något sätt vinklar de alltid allt till sin fördel, för sig själv.

 

[Tonto]

Jag håller med dig i hela ditt inlägg.

Vill egentligen bara fortsätta lite på detta. På sätt och vis spelar det ju ingen roll om personen "vinner" eller om man matar trollet. Har jag ingen kontakt så märker jag inte av det och det är ju inte mitt ansvar att se till att personen inte "vinner" och lär sig något av situationen. Det är personen själv som ska göra det om den vill och det vill de inte.

Det är stor risk att den aldrig lär sig och den avslutar alltid en konfrontation, lugnt samtal eller diskussion med att den "vinner", oavsett. På något sätt vinklar de alltid allt till sin fördel, för sig själv.

Grå sten metoden är oftast bäst när man måste umgås med idioter och narcissister. Att reagera eller ge information ger mer av en kick för idioten/narcissisten.

 

[ledsenfundering]

Och bryter du med henne kommer konsekvenser såsom att du själv kommer att få avstå saker du kanske inte vill avstå, tex familjemiddagar, födelsedagar etc. Det måste man också ha i åtanke.

Jag hade definitivt kunnat leva med att aldrig besöka henne och att hon aldrig skulle komma hit. Det är verkligen inte en människa som jag (även utan giftiga kommentarer) har några som helst intressen gemensamt med och åldersskillnaden är så pass stor att syskonrelationen inte var så där supernära ens när vi växte upp. Jag hade börjat skolan flera år innan hon föddes.

Men precis det du skriver ovan. Hon kommer inte avstå från att fira födelsedagar hos föräldrarna eller andra släktingar, i synnerhet inte nu i början när hon ska visa upp barnet i alla tänkbara konstellationer. Hon kan mycket väl få för sig att hon ska åka hem till mamma och pappa i jul bara för att jävlas (hon vet ju tyvärr att jag inte har någon annanstans att vara, hade jag haft en sambo hade jag självklart föreslagit att fira jul hos hans familj om hon skulle kommit hem till mina föräldrar) och att alternativet är att sitta helt ensam. Jag har egentligen bara ytliga kollegor, ingen som jag vill umgås med, så jag har verkligen inget alternativ. Jag behöver kunna träffa henne ibland för att annars kommer mitt eget liv bli helt socialt avkapat.

Sen vet jag också att hon har retat sig på oss sen hon kom i tonåren och definitivt ännu mer sen hon flyttade hemifrån. När alla mostrar beundrat hennes unge färdigt kommer hon inte vara så intresserad av att delta på våra sammankomster igen. Men man ska ju gärna stå ut fram till dess, och det är det jag kände att jag inte gör så som hon betedde sig förra helgen. Men då kanske dina tips på att bemöta henne är rätt väg att prova.