Barnlös slash barnfri i ett samhälle/kontext där normen är att ha barn

[Mineur]

Det har onekligen utvecklats till en ganska spretig tråd så jag skulle vilja be er att hålla er till de saker som tas upp i TS. Diskussioner om klimatkrisen, evolutionen, barns stress/återhämtning/välmående och dylikt passar alltså inte in här, utan de ämnena får ni gärna starta nya trådar om.

/Mod

 

[Hippocampus]

@ledsenfundering Jag är också barnlös, helt frivilligt. Jag har aldrig velat ha barn och det var lite svårt för släkt att förstå det, tills min bror fick barn. Då slutade tjatet på mig.
Jag vill verkligen inte att mina gener går vidare och dessutom är min andra anledning är att jag sätter inte barn till världen med tanke på hur den ser ut och jag kan inte garantera säkerheten för barnet.

Jag tycker det låter gränslöst av din syster framförallt, ibland tror jag att det de som har barn känner sig "hotade" på något sätt eller att de försöker övertala omgivningen inkl sig själv att de vill ha barn och alla som inte har barn inte är bra nog.. Nåt sånt.

Lev ditt liv som du vill. Skit i andra.

 

[miumiu]

Det här med djur som ”barnbarn” tycker jag är lite festligt. Min systerdotter skaffade en mops för något år sedan varpå min syster stolt deklarerade att hon blivit mormor När jag själv köpte ett föl 2021 blev han kallad ”lillebror” av mina föräldrar och dom visar stor entusiasm och engagemang även i sina fyrbenta släktingar.

För egen del dröjer det ju x antal år innan jag eventuellt skulle bli farmor, men det är verkligen inget jag räknar med eller hänger upp min lycka på. Så länge min son är lycklig och lever det liv han vill leva så är jag glad för hans skull.

 

[Hippocampus]

Det här med djur som ”barnbarn” tycker jag är lite festligt. Min systerdotter skaffade en mops för något år sedan varpå min syster stolt deklarerade att hon blivit mormor När jag själv köpte ett föl 2021 blev han kallad ”lillebror” av mina föräldrar och dom visar stor entusiasm och engagemang även i sina fyrbenta släktingar.

För egen del dröjer det ju x antal år innan jag eventuellt skulle bli farmor, men det är verkligen inget jag räknar med eller hänger upp min lycka på. Så länge min son är lycklig och lever det liv han vill leva så är jag glad för hans skull.

Min mor kallar mitt föl (1 åring nu) för sitt barnbarn

 

[Motacilla]

Har inga barn kommer inte att skaffa några barn.
Mina djur är barnbarn till mina föräldrar (ok de har även mänskliga barnbarn men djuren fanns först).

Ingen har tjatat på mig om barnalstring, tror min omgivning är medveten om min inställning i frågan.
Gillar ordning, tystnad och lugn och ro.
Jobbar periodvis mycket.
Åker på mycket barnovänliga resor.

Har däremot 5 gudbarn så förhoppningsvis finns det nån som kommer och tittar till mig på hemmet på ålderns höst.

 

[Reville]

Men JA! Jag har ett barn och får ofta frågan när vi ska skaffa nummer 2. Jag brukar svara att det räcker fint med ett barn för att jag vill ha tid för hästen också. Det brukar inte falla så väl ut hos främst äldre kvinnor att jag väljer bort syskon till mitt barn för min ”hobby” (livsstil) men vaddå, det är ju sant

Det var aldrig självklart för mig att skaffa barn (även om jag såklart är överförtjust i min unge), mitt liv hade massa mening innan barn också.

Jag brukar säga exakt samma sak!
(Och tillägga att min unge ska få två egna ponnyer som har minst SM-kapacitet och att det skulle bli alldeles för dyrt att behöva ha fyra ponnyer. Då tycker dom att jag är störig som skryter också, då brukar det vara end of discussion)

 

[Reville]

För övrigt ts så är det din syster som är problemet.
Inte du.

 

[Lavinia]

Jag är 40+ och lever ett barnfritt liv, självvalt. Varken jag eller min sambo har minsta intresse för barn och har aldrig haft.
Vi har 3 hästar dock.

Den enda nackdelen jag ser med att inte ha barn är att ingen kommer ta hand om mig på ålderns höst, men det hadew nog inte barnen gjort oavsett.

Jag har alltid varit öppen med att det inte blir några barn, är sjukt tacksam att min syrra ändrade sig och skaffade ett (hans kusiner bor långt bort, men de träffas minsann iaf minst 1 gång/år).

Jag är väldigt nöjd med mitt liv som det är. Klart vissa saker saknas, men barn är inte en av dessa saker.

 

[Mia_R]

Jag är lyckligt barnfri och har aldrig velat ha några ungar vilket jag alltid varit tydlig med i alla mina förhållanden, jag har även sluppit släktingar som tyckt att det "vore på tiden". Närmsta jag kommit är en som talade om för mig att när jag blev tonåring skulle jag ändra åsikt, vilket jag aldrig gjort. Jag har tack och lov bara haft en kollega, manlig, som tjatade på mig tills jag fick nog och ljög att jag inte kan få barn. Då höll han käften sen, men man ska inte behöva ljuga för att få vara ifred för andras tjat..

Jag skiter faktiskt i mina kollegors ungar, jag har varit jäkligt irriterad de gånger jag inte fått ledigt för att nån förälder fått sin semester beviljad istället när jag sökt t ex påsk och om jag hade haft en kollega som ständigt hade en unge den behövde lämna jobbet pga undrar jag om det inte varit en fråga för soc. Spontant så känns det som något är väldigt fel om det händer varje vecka.

En kollega på en annan avdelning var tidigare sjuk så ofta att arbetsgivare krävde läkarintyg från första dagen, nu är det istället vab. Jättekonstigt. Eller en fd kollega på IT som undslapp sig att han tagit ut lite vab och vips var familjen iväg på en veckas semester.

TS, din syrra är både gränslös och dum i huvudet, undrar hur länge det förhållandet kommer hålla när prinsessan på ärten kolliderar med verkligheten och hennes partner tröttnar på hennes ego.

 

[Enya]

Ja fast jag tror det är få barnlösa/barnfria som uppskattar att älta saken i tio sidor eller mer. De flesta vill nog isf mest prata om att det är jobbigt att tex bli belastad på jobbet, utan att folk med barn kommer in och börjar argumentera kring saken.

Nu har jag visserligen barn, men verkar vara lätt att tolka mig som om jag "står på de barnlösas sida" i frågan. Men jag får inte ha åsikt eftersom jag har barn?

Men alltså, trådar ältas, ofta, här på buke, det ingår lite verkar det som.

Men visst, jag släpper det.

 

[Inte_Ung]

Detsamma gäller ju ni som kapar tråden till att handla om er istället för TS?

Man kan ju se det som att den delen av frågeställningen drog till sig ett större intresse.
Den om semesterfördelningen på en arbetsplats beroende på om man har barn eller inte.
Det är ju en högaktuell fråga varje år så här vid Valborg.
Så den låg i tiden så att säga.

 

[Gunnar]

Jag låser denna nu. Jag personligen kommer inte ägna en massa tid åt att försöka bryta ut något. Möjligen kan jag tänka mig att radera och varna för att antal otrevliga inlägg.

Det är synd att TS råkar ut för en låsning, men jag får för mig att det inte är så lätt att rädda denna tråd.
Starta gärna ett antal nya trådar om de olika ämnena.