Måste man ha en relation enligt normen?

Jag kan absolut känna att det är en norm och en press att man ska ha varit ihop med någon (seriöst) och ha barn innan en viss ålder. Annars börjar folk prata och tissla och tassla. Lite ta för givet att det är nått fel på en.

Inte om man redan haft allt det där och separerar. Men om man inte har haft någon alls. Jag är själv 35 och kvinna utan man och barn. Möter fördomar hela tiden. Nästan bara av andra kvinnor, väldigt sällan av män. Men av kvinnor i alla samhällsklasser, både de ur arbetarklassen jag kommer ifrån (vars barn idag nästan är vuxna) och från medelklassen jag lyckats ta mig till karriärmässigt (som har små barn). Fast det är nog inte så mycket avsaknaden av en partner de reagerar på som avsaknaden av barn. Är man 35 och kvinna är normen jättestark att du också måste yngla av dig fort som fan.

Jag tycker personligen inte så själv. Men känner pressen gör jag. Så gott som varje dag.
Den normen har jag faktiskt aldrig märkt något av, jag har aldrig velat ha barn, är inte ens så sugen på att träffa någon som har ungar heller och än mindre någon som redan har barnbarn. Jag har varit sambo en gång, för över 10 år sedan. Jag gör som jag vill och skiter i vad andra ev skulle ha för åsikter om saken. Jag tycker det är rätt skönt att rå min egen tid och själv bestämma vad jag gör, vem jag träffar och när. :up:
 
Fått lite svar nu tack :D

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?
Det låter trassligt för honom, men det är ju inte ditt problem.
 
Den normen har jag faktiskt aldrig märkt något av, jag har aldrig velat ha barn, är inte ens så sugen på att träffa någon som har ungar heller och än mindre någon som redan har barnbarn. Jag har varit sambo en gång, för över 10 år sedan. Jag gör som jag vill och skiter i vad andra ev skulle ha för åsikter om saken. Jag tycker det är rätt skönt att rå min egen tid och själv bestämma vad jag gör, vem jag träffar och när. :up:
Jag märker den hela tiden tyvärr. Första gången var jag sjutton (!!!!) år. :meh:
 
Fått lite svar nu tack :D

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?

Nej, hans relation är hans ansvar.

Sen sållar jag mig i kören kring att det finns mängder av olika relationer som fungerar alldeles utmärkt. Min brasklapp är att allt som inte har tydliga ramar kan bli smetigt om inte alla parter har samsyn. Det kräver ju mer av en när man inte gör som alla andra. Lite motståndskraft för åsikter, god kommunikation osv.
 
Fått lite svar nu tack :D

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?
jag tänker så här att ni har en relation som bygger på sex är inga konstigheter. Men den andra relationen han har där han döljer detta för sin partner kan komma att påverka dig om den personen upptäcker er relation. Med barnen mitt i det vet jag inte om jag hade fortsatt.
 
jag tänker så här att ni har en relation som bygger på sex är inga konstigheter. Men den andra relationen han har där han döljer detta för sin partner kan komma att påverka dig om den personen upptäcker er relation. Med barnen mitt i det vet jag inte om jag hade fortsatt.
Just att det kan påverka barnet negativt är en farhåga jag skulle ha i den situationen. Ett barn kan och ska inte hålla tyst.
 
Visste inte vad jag skulle döpa tråden till...

Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person.
Kanske flyttar man ihop men finns ju de som lever som särbos.

Men om man lämnat ett jättelångt förhållande och bara känner att nej, jag orkar verkligen inte börja om lära känna ngn ny... Och kanske sedan dela min nya lägenhet med en annan person.
Jag trivs i min lägenhet, som jag bara delar med mitt barn nu.
Jag är ingen för första gången i mitt vuxna liv!
Jag är för gammal för fler barn.

Visst är kärlek o närhet viktigt det kanske kommer när jag läkt helt från uppbrottet med exet. Men jag orkar inte anstränga mig jag har noll lust!

Jag träffar mitt ex regelbundet och vi har sex. Helt fantastiskt!
Vi kan umgås se en serie eller så, ha sex.. Men sedan har vi våra separata hem och liv vid sidan av.
Och just nu, u detta nu, mår jag bra av denna relation!
Ärligt vill jag inte vara ett par med honom igen, just nu. Vill inte bo tillsammans.
Vi behövde separera, ville ej känna så i början men nu förstår jag det.
Och separationen har medfört att vi inte kan släppa varandra helt.
Att vi känner att vi vill umgås.
Men utan förpliktelser.
Och vi är mer avslappnade i varandras sällskap än vi varit på mkt länge.

Men detta är nog konstigt i mångas ögon?
Kanske ser ut som vi är ihop fart särbos? Men nej vi är inte ihop. Vi har helt separata liv utanför när vi träffas.
Fast vi hörs varje dag via sms eller så ses vi. Ofta på kvällarna.

Barnet ser oss som dina föräldrar som fortfarande är mkt nära vänner.
Vi umgås oftast inte alla 3 dock.

Är vi helt galna?

Jag tolkar dina efterföljande inlägg som att din egentliga fråga inte är om det är okej att vara singel men ändå ha sex, utan vilket ansvar du har i ett triangeldrama där en part är ovetande om situationen?

Jag tycker som andra skrivit att det finns ett barn med i ekvationen gör att det blir något att ta hänsyn till. Beroende på hur gammalt barnet är så behöver det inte vara något konstigt att ens förälder träffar flera partners, men smusslandet som det måste bli om en inblandad ska hållas fortsatt ovetande, är risk att det påverkar barnet negativt. Kan du ta upp med ditt ex att ni alla tre kan vara öppna med era relationer mellan er? Att ditt exs båda partners visar att ni alla känner till varandra och är okej med det, undviker att barnet förstår att det pågår något "som man inte får prata om och som kan innebära att någon blir ledsen". Även om barnet inte förstår konceptet sex och dess relation till andra typer av relationer så snappar ju barn lätt upp mellanmänskliga känslan och att vissa saker är förbjudna att prata om. Det kan ju också vara tryggt att veta att mamma är okej, om det skulle vara så att ditt ex och den andra väljer att bli ett monogamt par och sambos.
 
Nej hon vet ej om vilken typ av relation vi har.
Både för dig med aspekter som andra tagit upp, barnet och även den andra kvinnan (STIs) hade jag inte medvetet valt ett sånt arrangemang. Det är mannen som gör mest fel i situationen men jag tycker inte man medvetet bör vara delaktig till något sånt, jag hade inte glatt kunnat ligga med någon som har ett förhållande där jag vet att den andra inte vet om mig. Om det nu är en fullfjädrad relation som de har och inte enbart dejting. Recept på kaos.
 
Fått lite svar nu tack :D

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?
Ändrar nte svaret ett dugg.

Jag är uppriktigt sagt rätt trött på "hur det ska vara"

Varför ska omgivningen styra ens liv? Varför?

Släpp tankar på omgivningen. Så länge man inte skadar någon kan man leva som man själv vill.
 
Ändrar nte svaret ett dugg.

Jag är uppriktigt sagt rätt trött på "hur det ska vara"

Varför ska omgivningen styra ens liv? Varför?

Släpp tankar på omgivningen. Så länge man inte skadar någon kan man leva som man själv vill.

Fast ens eget barn bör vara en del av ens omgivning som man faktiskt beaktar tycker jag.

Nog för att jag också tycker att man i stor utställning ska leva som man själv vill, men samtidigt ser jag människor i min omgivning som medmänniskor som jag inte vill göra illa om jag med rimlig hänsyn kan undvika det. Att i alla sammanhang bara och enbart tänka på sig själv, sitt eget jag och vilja, och skita i hur mina val påverkar andra människor, tycker jag inte är någon eftersträvansvärd inställning. Jag tror att världen blir en bättre plats om fler tänker mer på vad deras val och agerande får för konsekvenser för andra, och önskar inte att fler ska tänka mindre på sin omgivning. Det har rätt lite med normer kring sex och relationer att göra, utan mer med ens inställning till andra människor att göra (och för mig är just exemplet en kortare otrohet rätt långt ner på skalan för vad det värsta man kan göra mot en annan människa).

I detta exempel blir dock ett barn indraget i att relationerna mellan de vuxna är komplicerade, och det tycker jag är det primära att ta hänsyn till här.
 
Fått lite svar nu tack :D

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?
Jag har ingen "syn" på hur ni lever överhuvudtaget.

Jag känner inte er, men generellt tolkar jag den där sortens "halvseparationer" som antingen att ni kommer att separera helt vad det lider, men har lite separationsångest just nu. Eller som att det mer är en fas i er relation och ni mer tydligt återgår till att vara ihop framöver.

Men det gör ju inget, i någotdera fallet.
 
I detta exempel blir dock ett barn indraget i att relationerna mellan de vuxna är komplicerade, och det tycker jag är det primära att ta hänsyn till här.
Precis.
I min värld självklart.
Men det är ingen automatisk koppling i att en förälder inte lever exakt som "normen" kräver och trasiga uppväxter. Det finns lycklilga barn i knasiga familjer också ;)
Det finns mängder av olika sätt att leva som inte skadar nån.
Så länge alla är glada och nöjda över upplägget.
Och - förstås inte lögner gentemot barnet

Mitt förbehåll är ju att ingen ska ska göras illa.
 
Precis.
I min värld självklart.
Men det är ingen automatisk koppling i att en förälder inte lever exakt som "normen" kräver och trasiga uppväxter. Det finns lycklilga barn i knasiga familjer också ;)
Det finns mängder av olika sätt att leva som inte skadar nån.
Så länge alla är glada och nöjda över upplägget.
Och - förstås inte lögner gentemot barnet

Mitt förbehåll är ju att ingen ska ska göras illa.

Ja, att de har en flerpartsrelation behöver verkligen inte påverka barnet negativt, utan det är smusslandet som det innebär i dagsläget jag syftar på.
 
Egentligen är det ju inte TS som gör något fel? Det är ju X:et.

Fast TS är mamma till barnet, och för barnets intrassling i eventuella lögner så har hon ett ansvar. Dock är det inte så tydlig hur mycket barnet har möjlighet att märka att något pågår, men det är något att beakta, och barn snappar upp väldigt snabbt när något är skumt.
 
Fast TS är mamma till barnet, och för barnets intrassling i eventuella lögner så har hon ett ansvar. Dock är det inte så tydlig hur mycket barnet har möjlighet att märka att något pågår, men det är något att beakta, och barn snappar upp väldigt snabbt när något är skumt.
Ja, att de har en flerpartsrelation behöver verkligen inte påverka barnet negativt, utan det är smusslandet som det innebär i dagsläget jag syftar på.
OK.
Jag tror vi rätt ser olika på situationen?

Genom livet har jag sett trepartsrelationer som fungerat. De är sällan livslånga, få relationer är det. De har inte i nån större grad påverkat livet personerna och närstående levt.

Mycket beror på det liv man lever. Om man har ett rörligt liv med resor och aktiviteter, om man lever ett aktivt socialt liv i olika kretsar, Dessutom hur nära sammansvetsade par är.

Det behöver inte finnas smusslande och intrassling. Eller ens specielt mycket lögner.
 
OK.
Jag tror vi rätt ser olika på situationen?

Genom livet har jag sett trepartsrelationer som fungerat. De är sällan livslånga, få relationer är det. De har inte i nån större grad påverkat livet personerna och närstående levt.

Mycket beror på det liv man lever. Om man har ett rörligt liv med resor och aktiviteter, om man lever ett aktivt socialt liv i olika kretsar, Dessutom hur nära sammansvetsade par är.

Det behöver inte finnas smusslande och intrassling. Eller ens specielt mycket lögner.

Men @Thaliaste skrev om ts situation, där förekommer smussel iom att den nya kvinnan inte vet om att mannen ligger med sitt ex 😅
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 894
Senast: Palermo
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 175
Senast: Whoever
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
6 7 8
Svar
142
· Visningar
14 682
Senast: tott
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
21 659
Senast: Shaggy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp