Den normen har jag faktiskt aldrig märkt något av, jag har aldrig velat ha barn, är inte ens så sugen på att träffa någon som har ungar heller och än mindre någon som redan har barnbarn. Jag har varit sambo en gång, för över 10 år sedan. Jag gör som jag vill och skiter i vad andra ev skulle ha för åsikter om saken. Jag tycker det är rätt skönt att rå min egen tid och själv bestämma vad jag gör, vem jag träffar och när.Jag kan absolut känna att det är en norm och en press att man ska ha varit ihop med någon (seriöst) och ha barn innan en viss ålder. Annars börjar folk prata och tissla och tassla. Lite ta för givet att det är nått fel på en.
Inte om man redan haft allt det där och separerar. Men om man inte har haft någon alls. Jag är själv 35 och kvinna utan man och barn. Möter fördomar hela tiden. Nästan bara av andra kvinnor, väldigt sällan av män. Men av kvinnor i alla samhällsklasser, både de ur arbetarklassen jag kommer ifrån (vars barn idag nästan är vuxna) och från medelklassen jag lyckats ta mig till karriärmässigt (som har små barn). Fast det är nog inte så mycket avsaknaden av en partner de reagerar på som avsaknaden av barn. Är man 35 och kvinna är normen jättestark att du också måste yngla av dig fort som fan.
Jag tycker personligen inte så själv. Men känner pressen gör jag. Så gott som varje dag.