Att ta hand om våra äldre (utbruten från Det här med att skaffa/inte skaffa barn)

Jag försöker bara säga att samhället inte har skyldighet eller ens möjlighet att vare sig fostra barn eller ta det fulla ansvaret för människors upplevda ensamhet.

"Skyll dig själv" är en ganska trist människosyn
Sant! Men jag tycker inte att det är barnens skyldighet att se efter sina föräldrar heller. De är vuxna, myndiga människor. Vuxna människors ansvar för och skyldighet gentemot sina barn är en helt annan femma.
 
En sak att komma ihåg är att de allra, allra flesta faktiskt måste lönearbeta. Det är ytterst sällsynt att ha råd att vara hemma, vilket gör det mycket tungt att ta hand om vårdkrävande gamla föräldrar.

Det är liksom inte som om gamlingarna kan äta, skita och duscha på den tid som blir över med 8 h arbetsdag plus lunch plus resor till och från jobbet...
 
En sak att komma ihåg är att de allra, allra flesta faktiskt måste lönearbeta. Det är ytterst sällsynt att ha råd att vara hemma, vilket gör det mycket tungt att ta hand om vårdkrävande gamla föräldrar.

Det är liksom inte som om gamlingarna kan äta, skita och duscha på den tid som blir över med 8 h arbetsdag plus lunch plus resor till och från jobbet...
Hur tror du man gör i resten av världen som inte har vårt ganska så unika typ av äldreomsorg? Det är ju inte så att jorden snurrar runt vårt land, våra traditioner eller kultur, vårt samhälle. Vi och våra värderingar är faktiskt extrema på kulturkartan i våra värderingar och sociala normer.

Läs och titta på videon här:
https://www.iffs.se/nyheter/nya-kulturkartan-fran-world-values-survey-2020/
 
Sant! Men jag tycker inte att det är barnens skyldighet att se efter sina föräldrar heller. De är vuxna, myndiga människor. Vuxna människors ansvar för och skyldighet gentemot sina barn är en helt annan femma.
Nej, barn har inte skyldighet, det håller jag med om. Men synsättet där man trots en bra relation puttar över ansvaret på samhället helt funkar liksom inte. Vi tycker olika, jag ser båda sidorna som en brist i vårt samhälle, en brist, eller ett fail i det samhälle jag vill leva i.
 
En sak att komma ihåg är att de allra, allra flesta faktiskt måste lönearbeta. Det är ytterst sällsynt att ha råd att vara hemma, vilket gör det mycket tungt att ta hand om vårdkrävande gamla föräldrar.

Det är liksom inte som om gamlingarna kan äta, skita och duscha på den tid som blir över med 8 h arbetsdag plus lunch plus resor till och från jobbet...

Men precis. Eftersom både kvinnor och män lönearbetar upp till nästan 70-årsåldern så vem ska vara hemma på heltid och ta hand om de äldre? Det är helt enkelt inte som förr när man jobbade hemma på sin gård med de äldre boende där eller som att en hemmafru gick hemma. Därför finns förskola och därför finns äldreomsorg. För att människor arbetar i samhällskarusellen och då är det samhällskarusellen som måste tillhandahålla service som inte hinner utföras pga den.

Det är fö ett heltidsjobb att vårda en dement person. Det räcker inte att bara besöka hen på ledig tid. Det hinner gå så mkt åt helsike mellan varven så en som aldrig upplevt en dement kan inte uttala sig om saken. Det är i mångt och mkt som att lämna ett väldigt mobilt och påhittigt småbarn vind för våg.
 
Delvis svar till dig, delvis @honung @kolblakkur mfl.

Jag tänker ändå att till viss del handlar det om att många i den generation som blir/är äldre nu faktiskt varit dåliga på att vårda relationen till sina barn. Mycket för att samhället de levt i och byggt upp har pressat dem till att jobba länge, flytta långt bort, men också för att kulturen varit sådan att en inte "ska vara till besvär". De äldre flyttar långt bort och vill inte engagera sig i sina barns liv, och barnen ställer högre krav på empati, förståelse, och social förmåga än vad föräldrarna kan ge. Det är, som jag ser det, för stor skillnad i generationerna; de äldre växte upp med att familjen var ihoptvingad av nöd, de yngre vet att den måste vårdas aktivt för att relationerna ska fungera. Nånstans mellan där ligger ansvaret faktiskt både på samhället och de äldre och barnen.
Jag förstår inte: menar du att äldre flyttar långt bort från sina barn? :confused: Vad baserar du det på?
 
Nej, barn har inte skyldighet, det håller jag med om. Men synsättet där man trots en bra relation puttar över ansvaret på samhället helt funkar liksom inte. Vi tycker olika, jag ser båda sidorna som en brist i vårt samhälle, en brist, eller ett fail i det samhälle jag vill leva i.

Men är det verkligen så svartvitt att antingen får de äldre inget besök alls eller så är barnen och anhöriga engagerade i hela ansvaret?

Jag tänker lite som att det viktiga för de äldre ofta är det sociala. Om anhöriga besöker dem emellanåt och umgås, så är det väl gott nog? Själva vårdomsorgen ska ju ligga på de som möter dem dagligen dvs personalen. Eller hur menar du?
Jag har ju inte den relationen med mina föräldrar att jag hjälper dem med allting, vi umgås som vuxna människor. Självklart samarbetar vi om saker och gör saker ihop. Men inte är det ju jag som ansvarar för dem liksom. Jag har svårt att se hur jag skulle kunna ha en annan relation till dem den dagen de blir ännu äldre. Jag bor dessutom 100 mil bort så att serva och lägga sig i vardagsbestyr går inte av praktiska skäl. De skulle heller aldrig acceptera att jag flyttade dit enbart i syfte att vara deras samarit, jag måste ju leva mitt eget liv. Ännu mer den synen har dom nu när dom får lägga mkt av sin tid på sina egna åldrande föräldrar. Innan de gick i pension var det minst lika stressigt som under småbarnsåren då det först skulle arbetas och sedan hämtas, lämnas, matas och servas barn...
 
Alltså av de hundratalet boende som jag arbetat med så är det kanske en handfull som fått besök regelbundet. Jag tror inte du förstår hur ensamma Sveriges äldre är. Det handlar inte om enstaka fall, det handlar om ett övergripande sätt att se på äldre.
När jag läser journaler så är det mycket vanligt att det står att enda hjälpen är från barn, bor nära barn och barnbarn, barnbarnen hjälper.. och så vidare. Det kan ju vara att de som får hjälp av familjen kan bo kvar längre hemma och/eller inte behöver nyttja kommunala insatser på samma sätt som de som inte får hjälp av familjen. Alltså blir alla de som får hjälp av familjen ”osynliga”.
 
Jag förstår inte: menar du att äldre flyttar långt bort från sina barn? :confused: Vad baserar du det på?
Generellt i familjer nära mig. De äldre har egna liv och svansar inte efter barnen, sen när de inte kan ta hand om sig själva är de på hem några timmars bilfärd bort. Men också kanske i nästa stad, behöver inte vara så långt för att det ska bli svårt att hinna med att hälsa på ofta när en är mitt upp i livet. Stor skillnad också från när de äldre bodde hemma. Individuell frihet (för både äldre och. yngre) resulterar ju nödvändigtvis i viss ensamhet/isolering ändå.
 
Jag tycker att det är relevant att prata om, då iallafall jag tycker att man ofta hör motivering till barnanskaffande att "jag vill inte vara ensam när jag blir gammal". Jodå, ensam, väldigt ensam kan man absolut bli även om man skaffar många barn. I synnerhet som svensk anser jag, då vi inte har som tradition eller kultur att ta hand om våra äldre på så många andra sätt än att placera våra gamla inom omsorgen, sen tycker många att de fullgjort sitt. Barnafödandet och första barnafödseln går också högre och högre upp i åldrarna och fler och fler barn har ingen relation till gamla människor för far och morföräldrar hinner dö av innan barnen ens vuxit upp.
Vill inte gå allt för mycket OT, men det finns en annan sida av problemet också: Om man hjälper sina föräldrar osv, då blir det plötsligt så att de inte kan få hjälp från tex hemtjänst även om det egentligen skulle behövas, för då räknar handläggare m.fl. med att barnen sköter rubbet. Att då "överge" sin förälder kan vara ett sätt att göra så att föräldern får den hjälp som hen har rätt till.
 
Jag tror (och vet) att man ofta faktiskt får vetskap och insikt om det, och att som professionell yrkesutövare vet att man inte alltid vet heller. Jag förstår om du är bitter, jag skulle också vara det men du måste nog förstå också att jobbar man inom omsorgen så ser man oerhört många tragiska relationer ur många vinklar.
Jag är inte ett dugg bitter. Varför skulle jag slösa energi på dem?

Självklart är det så att man får insikt i mycket men man vet inte allt och ska därför inte döma.
 
Alltså av de hundratalet boende som jag arbetat med så är det kanske en handfull som fått besök regelbundet. Jag tror inte du förstår hur ensamma Sveriges äldre är. Det handlar inte om enstaka fall, det handlar om ett övergripande sätt att se på äldre.
Jodå. Jag förstår det men det måste vara väldigt speciella boenden du jobbar på där så få får besök. Det är inte alls min erfarenhet att så få får besök men oavsett så vet du inte hur de som aldrig får besök har agerat och integrerat med sina anhöriga tidigare. Det är såklart sorgligt att människor är ensamma men har man inte levt med en människa under lång tid så vet man inte hur hen är att leva med. Det som sker innanför stängda dörrar kan skilja enormt ifrån det du ser utifrån. Jag tycker helt enkelt inte om när folk sitter och dömer andra utan att veta varför någon gör som hen gör och det oavsett i vilken situation det är.
 
Nej, barn har inte skyldighet, det håller jag med om. Men synsättet där man trots en bra relation puttar över ansvaret på samhället helt funkar liksom inte. Vi tycker olika, jag ser båda sidorna som en brist i vårt samhälle, en brist, eller ett fail i det samhälle jag vill leva i.
Jag ser det inte så mycket som en brist utan mer som ett resultat av samhället idag, och det är på gott och på ont. Tack vare det sociala stödet kan man idag välja hur mycket eller lite kontakt och ansvar man vill ha eller ta. Personligen har jag jättefin kontakt med mina föräldrar, men de säger själva att när det blir dags vill de verkligen inte ligga oss barn till last på något vis, och jag tror att vi alla är införstådda med att jag inte kommer att flytta tillbaka till Svea "bara" för att kunna hälsa på dem på hemmet om det är där de hamnar. Det är rätt sunt tycker jag, jag skulle inte vilja låsa mina nära och kära till en plats eller få dem att känna någon förpliktelse gentemot mig heller.
 
Jag är inte ett dugg bitter. Varför skulle jag slösa energi på dem?

Självklart är det så att man får insikt i mycket men man vet inte allt och ska därför inte döma.
Jag lägger ingen vare sig energi eller värdering i din icke-relation till dina föräldrar, dömer därför inte dig överhuvudtaget, och du måste göra skillnad på och förstå ett samtal i generellt perspektiv och ditt enskilda perspektiv. Good att du inte är bitter, jag hade varit det.
 
Jag lägger ingen vare sig energi eller värdering i din icke-relation till dina föräldrar, dömer därför inte dig överhuvudtaget, och du måste göra skillnad på och förstå ett samtal i generellt perspektiv och ditt enskilda perspektiv. Good att du inte är bitter, jag hade varit det.
Nej det var inte heller du som skrev inlägget som var dömande.

Det är inga som helst problem för mig att prata generellt men eftersom jag vet att många föräldrar är rent ut sagt urusla men anses som fina och bra människor utåt så måste jag också få säga ifrån när andra sitter och dömer utan att ha hela sanningen framför sig.

Varför? Varför skulle du slösa din energi på människor som gjort dig illa? De lär knappast bry sig eller fara illa av det utan förloraren blir tyvärr den som inte kan släppa. Hade jag inte kunnat det så hade jag verkligen försökt få hjälp med det för det hade ju varit riktigt destruktivt.
 
Hur tror du man gör i resten av världen som inte har vårt ganska så unika typ av äldreomsorg? Det är ju inte så att jorden snurrar runt vårt land, våra traditioner eller kultur, vårt samhälle. Vi och våra värderingar är faktiskt extrema på kulturkartan i våra värderingar och sociala normer.

Läs och titta på videon här:
https://www.iffs.se/nyheter/nya-kulturkartan-fran-world-values-survey-2020/

Hur man gör i resten av världen? Generaliserat men ändå: Kvinnorna är hemma helt eller delvis och tar hand om både barn och äldre. Vi är i Sverige (eller kanske Norden) rätt unika också i sysselsättningsgrad för kvinnor. Jag skulle tro att vår barnomsorg OCH vår äldreomsorg till stor del är en förutsättning för kvinnors möjlighet till lönearbete. Vill man att äldre till större del ska bli omhändertagna av anhöriga, så får man nog försöka hitta nya, unika, modeller för det.
 
Hur man gör i resten av världen? Generaliserat men ändå: Kvinnorna är hemma helt eller delvis och tar hand om både barn och äldre. Vi är i Sverige (eller kanske Norden) rätt unika också i sysselsättningsgrad för kvinnor. Jag skulle tro att vår barnomsorg OCH vår äldreomsorg till stor del är en förutsättning för kvinnors möjlighet till lönearbete. Vill man att äldre till större del ska bli omhändertagna av anhöriga, så får man nog försöka hitta nya, unika, modeller för det.
Jag menar inte, att äldre ska bo hemma hos sina döttrar, jag menar att det finns tendenser att anhöriga släpper precis ALLT ansvar till samhället oavsett typ av relation, så snart omsorgsbehov uppstår. Man ställer krav på 100% omhändertagande och ställer sig utanför allt som helst ansvar, där gamla föräldrar blir helt lämnade åt en omsorg som faktiskt inte klarar av omhändertagande med den höga nivå som många förväntar sig. Det är ett systemfel på flera nivåer. Ett omsorgssystem som under många år är nerprioriterat och nedmonterat, med extremt låga kvalitets och kompetenskrav på de som utför omsorgen, och där det liksom inte existerar något mellanting mellan familjeomsorg och statlig kommunal omsorg. Det är liksom blankt däremellan. Varför har inte vi som är så mycket bättre än alla andra - inte sett eller gjort något åt detta? Vinstdrivande sjukvård och omsorg anser jag inte vara ett alternativ, men jag tycker att samhället är generellt ganska ointresserade av en bra äldreomsorg och ställer därför ganska låga krav på den, huvudsaken är att 'nån annan' tar hand om mamma eller pappa som kanske är ett högst medvetet men tidskrävande och omsorgskrävande kolli i en vårdarsäng. Det kan vara min, din eller vem som helsts ålderdom idag. Oavsett man har anhöriga eller ej.
 
Jag menar inte, att äldre ska bo hemma hos sina döttrar, jag menar att det finns tendenser att anhöriga släpper precis ALLT ansvar till samhället oavsett typ av relation, så snart omsorgsbehov uppstår. Man ställer krav på 100% omhändertagande och ställer sig utanför allt som helst ansvar, där gamla föräldrar blir helt lämnade åt en omsorg som faktiskt inte klarar av omhändertagande med den höga nivå som många förväntar sig. Det är ett systemfel på flera nivåer. Ett omsorgssystem som under många år är nerprioriterat och nedmonterat, med extremt låga kvalitets och kompetenskrav på de som utför omsorgen, och där det liksom inte existerar något mellanting mellan familjeomsorg och statlig kommunal omsorg. Det är liksom blankt däremellan. Varför har inte vi som är så mycket bättre än alla andra - inte sett eller gjort något åt detta? Vinstdrivande sjukvård och omsorg anser jag inte vara ett alternativ, men jag tycker att samhället är generellt ganska ointresserade av en bra äldreomsorg och ställer därför ganska låga krav på den, huvudsaken är att 'nån annan' tar hand om mamma eller pappa som kanske är ett högst medvetet men tidskrävande och omsorgskrävande kolli i en vårdarsäng. Det kan vara min, din eller vem som helsts ålderdom idag. Oavsett man har anhöriga eller ej.
Jag tycker att man ska ställa kravet att samhället utför vårdbehovet så att människor får ha kvar den relation de har och inte hamnar i vårdrelation till sina anhöriga för det blir aldrig bra. Vänner och anhöriga ska få sätta guldkanten på tillvaron, inte vara slutkörda av att ha ansvaret för att dess anhörig/vän ska få mat i sig, få städat, bli duschad osv. osv. Jag har ju varit i den situationen med stort vårdbehov och jag ville verkligen verkligen få ha kvar relationen till mina barn, sambo och vänner som den var. Inte att de skulle vara mina vårdare. Att anhöriga inte ska bli vårdare är något som det talas ganska mycket om. Mer innan alla neddragningar kom inom LSS och SOL än nu men jag anser att det är precis lika viktigt idag att anhöriga och vänner kan sitta och fika eller göra annat trevligt hos sin anhörig eller vän istället för att städa, laga mat, handla, duscha eller utföra andra vårdbehov. Att vård och omsorg blir sämre och sämre oavsett om du är ung eller gammal är självklart helt vidrigt! Ett land är aldrig bättre än hur de tar hand om de som behöver tas om hand.
 
Hur man gör i resten av världen? Generaliserat men ändå: Kvinnorna är hemma helt eller delvis och tar hand om både barn och äldre. Vi är i Sverige (eller kanske Norden) rätt unika också i sysselsättningsgrad för kvinnor. Jag skulle tro att vår barnomsorg OCH vår äldreomsorg till stor del är en förutsättning för kvinnors möjlighet till lönearbete. Vill man att äldre till större del ska bli omhändertagna av anhöriga, så får man nog försöka hitta nya, unika, modeller för det.
I Tyskland får man pengar från sjukförsäkringen om man vårdar anhörig. Beroende på vårdgrad (finns 1 till 4) från ca 300 Euro till 900 Euro som dessutom är pensionsgrundande, vilket gör att den som vårdar kan gå ner i arbetstid.
 
I Tyskland får man pengar från sjukförsäkringen om man vårdar anhörig. Beroende på vårdgrad (finns 1 till 4) från ca 300 Euro till 900 Euro som dessutom är pensionsgrundande, vilket gör att den som vårdar kan gå ner i arbetstid.
Fast det är drygt 3 000 till 9 000 i månaden (beskattas de?) Dvs inget att leva på (inte med våra medelklass mått iaf). Utan bygger nog på att man bor i ett hushåll med fler inkomster eller får mer pengar ur statskassan.
 

Liknande trådar

Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
7 390
Senast: Roheryn
·
Relationer Tänkte från början göra ett anonymt nick men orkar faktiskt inte. Ni som känner mig irl kan ju hålla låg profil. Igår släppte min sambo...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 563
Senast: Svartkatt
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 243
Senast: lizzie
·
Övr. Barn Jag är en 34-åring invandrare som har separerat sig från sin partner nyss. Jag känner att jag vill skaffa barn, helst i Sverige, för att...
2 3
Svar
40
· Visningar
5 180
Senast: gammalek
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp