Att ta hand om våra äldre (utbruten från Det här med att skaffa/inte skaffa barn)

[Roheryn]

I Tyskland får man pengar från sjukförsäkringen om man vårdar anhörig. Beroende på vårdgrad (finns 1 till 4) från ca 300 Euro till 900 Euro som dessutom är pensionsgrundande, vilket gör att den som vårdar kan gå ner i arbetstid.

Ja, och vem är det som vårdar? Knappast välbetalda män utan förmodligen redan deltidsarbetande kvinnor. Som då dessutom förmodligen har en social press på sig att göra just detta. Jag kan inte tycka att det är ett bra system.

 

[Roheryn]

Jag tycker att man ska ställa kravet att samhället utför vårdbehovet så att människor får ha kvar den relation de har och inte hamnar i vårdrelation till sina anhöriga för det blir aldrig bra. Vänner och anhöriga ska få sätta guldkanten på tillvaron, inte vara slutkörda av att ha ansvaret för att dess anhörig/vän ska få mat i sig, få städat, bli duschad osv. osv. Jag har ju varit i den situationen med stort vårdbehov och jag ville verkligen verkligen få ha kvar relationen till mina barn, sambo och vänner som den var. Inte att de skulle vara mina vårdare. Att anhöriga inte ska bli vårdare är något som det talas ganska mycket om. Mer innan alla neddragningar kom inom LSS och SOL än nu men jag anser att det är precis lika viktigt idag att anhöriga och vänner kan sitta och fika eller göra annat trevligt hos sin anhörig eller vän istället för att städa, laga mat, handla, duscha eller utföra andra vårdbehov. Att vård och omsorg blir sämre och sämre oavsett om du är ung eller gammal är självklart helt vidrigt! Ett land är aldrig bättre än hur de tar hand om de som behöver tas om hand.

Välformulerat! Funderade på att skriva något liknande men fick inte ihop det riktigt, så tack för att du skrev!

 

[Raderad medlem 68338]

Dubbelt

 

[Raderad medlem 68338]

Ta det lugnt, även de på äldreboende som har barn får aldrig besök heller

(ja, jag är bitter över hur folk behandlar sina äldre anhöriga som klarar av besök)

Jag tycker att det är direkt olämpligt att som anställd på ett boende döma anhöriga som inte besöker. Ni vet inget om deras relationer, hur de varit genom livet och hur de ser ut idag. Hur den äldre beter sig mot er som personal ger inte heller alltid en rättvis bild av hur personen beter/betett sig emot anhöriga. Deras relation är ju så mkt mer komplex. Och åldrande kan ju förändra en person beteendemässigt på en rad olika sätt.

Med det sagt. När min tantpolare hamnade på boende under sina sista år så var jag den ”anhörig” som var mest frekvent besökare. Tittade in i stort sett dagligen. När hon gick bort var det flera i personalen som inte fattat att vi inte var släkt utan hade trott hela tiden att jag var typ barnbarn

 

[WhoIsItAgain]

Ja, och vem är det som vårdar? Knappast välbetalda män utan förmodligen redan deltidsarbetande kvinnor. Som då dessutom förmodligen har en social press på sig att göra just detta. Jag kan inte tycka att det är ett bra system.

Har ingen övergripande statistik men hos de jag känner till (jobbar i hemsjukvård)) och vi kommer och gör vissa saker tex lägger om sår, ger medicin, ger sprutor) är det nästan lika ofta en man. Oftast ett äldre gift par där den ena pga sjukdom inte längre kan sköta sig själv utan behöver hjälp. Ibland en son eller dotter hjälper till om båda är skruttiga eller ena parten har avlidit. På så sätt kan äldre bo hemma. De flesta vill inte in på hem. Väljer man istället motsvarande hemtjänst dubblas beloppet. Sen kan man kombinera också, anhörigvård och hemsjukvård, vilket är vanligast bland de som vi jobbar hos.

Sen ska man ju veta att mycket få kvinnor i Tyskland jobbar heltid. Då man här samskattas med sin man är det mer lönande att inte två jobbar 100%.

 

[Roheryn]

Har ingen övergripande statistik men hos de jag känner till (jobbar i hemsjukvård)) och vi kommer och gör vissa saker tex lägger om sår, ger medicin, ger sprutor) är det nästan lika ofta en man. Oftast ett äldre gift par där den ena pga sjukdom inte längre kan sköta sig själv utan behöver hjälp. Ibland en son eller dotter hjälper till om båda är skruttiga eller ena parten har avlidit. På så sätt kan äldre bo hemma. De flesta vill inte in på hem. Väljer man istället motsvarande hemtjänst dubblas beloppet. Sen kan man kombinera också, anhörigvård och hemsjukvård, vilket är vanligast bland de som vi jobbar hos.

Sen ska man ju veta att mycket få kvinnor i Tyskland jobbar heltid. Då man här samskattas med sin man är det mer lönande att inte två jobbar 100%.

Ja, det är väl vanligast även i Sverige att en anhörigvårdare är en make/maka (och jo, det förekommer ju även här). Jag är såklart inte emot att man som närstående tar hand om varandra, men jag tycker att samhället bör stå för själva vården/omvårdnaden. När min pappa var sjuk innan han gick bort så var min insats för honom att komma och hålla sällskap, prata en stund, fixa lite mat eller fika osv. Jag hade känt mig MYCKET obekväm med en situation som anhörigvårdare, hjälpa till med av- och påklädning, personlig hygien mm. och jag är glad att jag ”slapp” det och kunde bibehålla samma relation till min pappa som jag alltid haft.

 

[Hedinn]

Ja, det är väl vanligast även i Sverige att en anhörigvårdare är en make/maka (och jo, det förekommer ju även här). Jag är såklart inte emot att man som närstående tar hand om varandra, men jag tycker att samhället bör stå för själva vården/omvårdnaden. När min pappa var sjuk innan han gick bort så var min insats för honom att komma och hålla sällskap, prata en stund, fixa lite mat eller fika osv. Jag hade känt mig MYCKET obekväm med en situation som anhörigvårdare, hjälpa till med av- och påklädning, personlig hygien mm. och jag är glad att jag ”slapp” det och kunde bibehålla samma relation till min pappa som jag alltid haft.

Plus att det är ju knappast nån gång i veckan det behövs då, utan flera gånger om dagen. Bor man då inte i samma hushåll (vilket vuxna barn ändå rätt sällan gör i Sverige) så skulle man ju i så fall få sätta livet på paus för att ta hand om sina föräldrar. Och den där vården skulle ju lätt kunna pågå i 10+ år med vår sjukvård.
Så nä, jag är jättetacksam för att det finns professionella som kan gå in och ta den biten, för allas skull.

 

[Roheryn]

Plus att det är ju knappast nån gång i veckan det behövs då, utan flera gånger om dagen. Bor man då inte i samma hushåll (vilket vuxna barn ändå rätt sällan gör i Sverige) så skulle man ju i så fall få sätta livet på paus för att ta hand om sina föräldrar. Och den där vården skulle ju lätt kunna pågå i 10+ år med vår sjukvård.
Så nä, jag är jättetacksam för att det finns professionella som kan gå in och ta den biten, för allas skull.

Ytterligare en aspekt, som jag drar mig lite för att ta upp eftersom jag inser att den kan ge starka reaktioner, är att jag ju en gång gjort ett yrkesval och jag är inte sjuksköterska/undersköterska/hemtjänstpersonal. Helt ärligt så vill jag inte ge upp mitt jobb eller sätta det på vänt för att istället under obestämbar tid ägna mig åt ett omvårdande yrke som jag varken är duktig på, har utbildning i eller intresse för. Jag är rätt säker på att de som valt att ha detta som yrke gör det mycket bättre än jag, och jag är glad att de finns och gör sin grej så att jag kan få göra min!

 

[Stekspaden]

Ytterligare en aspekt, som jag drar mig lite för att ta upp eftersom jag inser att den kan ge starka reaktioner, är att jag ju en gång gjort ett yrkesval och jag är inte sjuksköterska/undersköterska/hemtjänstpersonal. Helt ärligt så vill jag inte ge upp mitt jobb eller sätta det på vänt för att istället under obestämbar tid ägna mig åt ett omvårdande yrke som jag varken är duktig på, har utbildning i eller intresse för. Jag är rätt säker på att de som valt att ha detta som yrke gör det mycket bättre än jag, och jag är glad att de finns och gör sin grej så att jag kan få göra min!

Men är inte vårda äldre något medfött?
De som uttalar sig om ensamhet och skaffa barn verkar tro det, frågan är väl om de själva är sådana som vårdar allt och alla och tror att alla är på det viset?

 

[Stekspaden]

Jag förstår inte: menar du att äldre flyttar långt bort från sina barn? Vad baserar du det på?

Många flyttar ju utomlands till värmen efter pensioneringen....

 

[Lingon]

Jag förstår vad du säger, kan hålla med men tycker generellt att vi här har en viss tendens till att överlåta både barns uppväxt, och fostrande till samhälle & skola, men även för att täcka upp ålderdomen på samhället och vården av äldre i sverige. Min motvilja och mina ögon till detta sammantaget är att ingenstans på varedra sidor av detta - unga som gamla, skolsystem som omsorgen är INTE anpassade för att göra hela det jobbet! Nånjävlastans har både föräldrar samt barn ett jävla ansvar! Ursäkta att jag svär, men mycket av våra samhällsproblem grundar sig i att föräldrar inte fostrar barn, att barn inte har respekt för gamla människor. Någonstans finns roten till ont, och ont har både barn och föräldrar och summan av det är ett samhälle som blir sjukare

Hur tror du man gör i resten av världen som inte har vårt ganska så unika typ av äldreomsorg? Det är ju inte så att jorden snurrar runt vårt land, våra traditioner eller kultur, vårt samhälle. Vi och våra värderingar är faktiskt extrema på kulturkartan i våra värderingar och sociala normer.

Läs och titta på videon här:
https://www.iffs.se/nyheter/nya-kulturkartan-fran-world-values-survey-2020/

I de delar av världen som inte har en äldreomsorg så skaffar man oftast fler barn för att nån ska kunna ta hand om en när man blir gammal. Sverige är väl dessutom ett av länderna minst andel hemmafruar?

 

[Roheryn]

I de delar av världen som inte har en äldreomsorg så skaffar man oftast fler barn för att nån ska kunna ta hand om en när man blir gammal. Sverige är väl dessutom ett av länderna minst andel hemmafruar?

Precis så är det och frågan är om det är så vi skulle vilja ha det här? Jag vill ju inte det, utan skulle önska att befintlig äldrevård fick tillräckligt med resurser för att klara vård-/omvårdnadsbehovet. Så kan anhöriga sedan finnas där för det sociala och för guldkanten på tillvaron.

 

[pannkaka]

Och jag blir bitter över att människor lägger skuld på andra människor de inte har en aning om varför deras relationer med de äldre ser ut, eller inte ser ut, som de gör. Att bli gammal är inte synonymt med att rentvå allt som hände i livet före äldreboendets intåg. Se mitt tidigare inlägg.
Det verkar konstigt nog som att människor ofta anser att andra människor villkorslöst måste tycka om gamla. Ingen annan ålderskategori av människor verkar kunna bete sig hur som helst utan konsekvenser, så när och varför försvinner detta ansvar för sitt beteende och konsekvensen av det? Aningen OT men en fundering.

Vill bara förtydliga jag dömer inte som du nämnde vi vet ju inte bakgrunden. Ville mest kommentera detta med att bli ensam på äldreboende.

 

[WhoIsItAgain]

Plus att det är ju knappast nån gång i veckan det behövs då, utan flera gånger om dagen. Bor man då inte i samma hushåll (vilket vuxna barn ändå rätt sällan gör i Sverige) så skulle man ju i så fall få sätta livet på paus för att ta hand om sina föräldrar. Och den där vården skulle ju lätt kunna pågå i 10+ år med vår sjukvård.
Så nä, jag är jättetacksam för att det finns professionella som kan gå in och ta den biten, för allas skull.

Jag tycker det är bra man kan välja. Vill man bo på hem eller inte har anhöriga som kan och vill hjälpa till så är det ju inga problem alls. Sen ska man ju också veta att här är barn ansvariga för sina föräldrar. Om inte pengarna räcker måste barnen betala. Då är det ju bra man kan välja på fler alternativ.

 

[Otherside]

Min mamma levde ensam i sitt hus (mitt fina barndomshem) de sista 10+ åren av sitt liv. Mot slutet hade hon det jobbigt; min bror jag jag bodde båda långt ifrån, med egna familjer (jag i andra änden av landet) och vi försökte verkligen "ta hand om" henne ändå. Men det var svårt, rent praktiskt, och jag har än idag fruktansvärt dåligt samvete, känner sorg och skuld, över hur ensam hon var mot slutet. Detta var mer än 15 år sedan men känslan sitter kvar. Ändå så hade det krävts ett fullständigt uppbrott för min familj och mig för att flytta långt norrut och det hade inte varit rätt mot dem/oss heller.

Sånt här är SÅ svårt.

Jag har upprepade gånger sagt till min dotter (som dessutom är enda barnet) att hon absolut inte får ge upp sitt liv och sin frihet för att ta hand om mig på gamla dar. Och - blir jag riktigt dement är det ok att ta avsked och helt överlämna mig åt vården. Jag vill på inga villkor att hon (eller min man) ska sätta sina liv på paus för att hålla mig sällskap/ta hand om mig.

Kanske jag känner annorlunda när jag väl sitter där, men idag är jag mycket tydlig med att hon inte ska känna ansvar och skuld för mig som gammal.

 

[yennork]

Man får ju inte glömma att de som kan få komma till ett äldreboende är 80+ och kräver stora hjälpinsatser. Hur många kan bygga om hemma så de har plats med lift och ett ett handikappanpassat badrum + rullstolsanpassat hem i stort.

De som inte är så hjälpbehövande har oftast någon form av demens och kräver passning 24/7.

 

[Hedinn]

Jag tycker det är bra man kan välja. Vill man bo på hem eller inte har anhöriga som kan och vill hjälpa till så är det ju inga problem alls. Sen ska man ju också veta att här är barn ansvariga för sina föräldrar. Om inte pengarna räcker måste barnen betala. Då är det ju bra man kan välja på fler alternativ.

Fast man kan ju välja i Sverige också, skillnaden här är att du inte kan välja på bekostnad av någon annans liv, vilket jag tycker borde vara självklart. Jag tycker ett system där man tvingas ta hand om, och betala för, någon man själv inte valt att ha i sitt liv är allt annat än optimalt.

 

[Hedinn]

Man får ju inte glömma att de som kan få komma till ett äldreboende är 80+ och kräver stora hjälpinsatser. Hur många kan bygga om hemma så de har plats med lift och ett ett handikappanpassat badrum + rullstolsanpassat hem i stort.

De som inte är så hjälpbehövande har oftast någon form av demens och kräver passning 24/7.

Och även om man kan bygga om är det ju vård dygnet runt som gäller, i princip. Så var det för äldre släktingar till mig, de flyttade till handikappanpassat boende efter att ena var med om en olycka som gjorde hen rullstolsburen. Det var ju sänglift som gällde och krävdes insats av flera behjälpliga för exakt allt, flytt mellan säng och rullstol, toalettbesök, dusch, på- och avklädnad, komma ut på promenader. De hade hemtjänst dygnet runt som skötte allt sånt, plus livsmedelsinköp, mat och promenader. Hade anhöriga skött det hade det ju krävts att sluta jobba och flytta in. Speciellt då den andra hade begynnande demens under den perioden (vilket gjorde att de lite senare fick flytta in på boende). Vi anhöriga kunde istället för att åka dit och sköta praktiska grejer komma dit och faktiskt umgås med dem istället, vilket jag är övertygad om att även de föredrog. Det hade ju liksom inte hunnits med om allt annat skulle skötas.

 

[Roheryn]

Jag tycker det är bra man kan välja. Vill man bo på hem eller inte har anhöriga som kan och vill hjälpa till så är det ju inga problem alls. Sen ska man ju också veta att här är barn ansvariga för sina föräldrar. Om inte pengarna räcker måste barnen betala. Då är det ju bra man kan välja på fler alternativ.

Det går att välja här också, men inte tvinga barnen att varken vårda eller betala. Det tycker jag är bra. Skulle inte vilja leva inett samhälle där min dotter var ansvarig för att betala för min vård när jag blir gammal, alternativt tvingas vara den som ger vården.

 

[yennork]

En sak att tänka på när man pratar om gamla bondesverige där generationerna levde tillsammans - kvinnan flyttade hem till mannen, så det var svärföräldrarna hon fick ta hand om. Det var långt ifrån alltid det var smärtfritt - snarare tvärtom.

Om det inte fanns lämplig svärdotter fick någon av barnen stanna kvar på gården och ta hand om sina föräldrar. Det var bara att glömma alla tankar på utbildning, äktenskap eller andra drömmar. Far bestämde.