Att curla eller inte curla sina barn

[Milosari]

Då gäller det att vara envisare. Nä, man kan inte bara gå och lämna barnet. Men man kan stå i närheten och vänta ut tills barnet reser sig upp och följer med. Vara närvarande, lugn och trygg men inte ge efter och bära eller diskutera saken.

Eller så tänker man att det kommer gå över och har med sig en barnvagn eller sele för krissituationer. För det är ju ett som är säkert, att det inte håller i sig. Men man kan ju tala om att man som förälder är missnöjd "nu är jag faktiskt lite ledsen på dig" för att vara ärlig med sitt eget känsloläge. Jag är faktiskt tveksam till att det går över snabbare för de som låter barnet ligga.

 

[julgrisen]

Jag tänkte på denna tråd igår när mina barn hittade en väldigt rolig snöhög på väg från förskolan. Vi stannade en lång stund och de åkte på mage och på rygg och på rumpan och hade jättekul tills jag efter 45 minuter sa att vi behöver gå hem och laga mat. Jag förberedde, jag gav dem tre gånger till, jag lockade, jag sa nu går vi men det var lönlöst. Snöhögen var givetvis på en trottoar vid en väg, det var mörkt, blött och kallt. Vi hade kanske max 50 meter hem men jag kan ju omöjligt lämna dem vid en aldrig så liten väg så länge det kommer bilar då och då. Det slutade med att jag bar ett barn i taget en bit i taget och ansträngde mig till mitt yttersta att de åtminstone skulle stanna där jag släppte ner dem och inte springa tillbaka till snöhögen så allt jobb var förgäves. Särskilt pedagogisk var jag inte i slutet, och barnen skrek. Det slutade bra i alla fall, och när vi väl kommit hem kunde vi prata om det men gud vad jag känner mig maktlös i såna stunder. Hade det varit ett barn hade jag kunnat bära, och kanske hade han även kommit om jag då sagt att vi går och började gå.

 

[Badger]

Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får gärna flytta till allmänt om det passar bättre.

Jag är absolut en curlande förälder själv vill jag börja med att erkänna. Det bres mackor till min numera snart tioåriga son och jag skäms nästan över att erkänna detta men det händer att jag bär (!!) honom upp ur sängen på morgonen för att liksom få fart på dagen. Han är mogen på många sätt men fortfarande omogen inom andra områden och han kan exempelvis inte vara själv hemma, om så ens i 5 minuter. Han är en ängslig själ och kräver fortfarande en hel del roddande kring sig i vardagen. Läxor läser vi tillsammans (vilket jag tror är normalt för åldern förvisso? Men har inget minne av att någon läste läxor med mig efter typ första klass..) och läxläsning sker med lämpligt mellanmål/snack nära till hands, rätt belysning, rätt pennor osv osv. Ja ni hör ju, en ganska typisk 10-talist tror jag ändå att han är.

Jag kan inte påstå att jag blivit direkt curlad själv. Född i mitten av åttiotalet. Jag fick själv transportera mig till de aktiviteter jag hade, höll koll på läxor, gympapåse, egna nycklar osv från lågstadieålder (bara tanken på att låta sonen ansvara för en nyckelknippa gör mig kallsvettig ). Om jag tittar på de som är lite yngre än mig i min närhet, säg födda runt millennieskiftet, upplever jag någon slags generationsskifte i hur folk generellt uppfostrats. Det är såklart helt anekdotiskt och jag inser såklart att massa faktorer spelar in kanske inte minst socioekonomiska. Min chef har exempelvis 2 barn som bara är mellan 5-7 år yngre än mig men det känns som att det skiljer mer pga väldigt olika uppväxtförhållanden.

Har läst flera rapporter där vad man valt att kalla "curling" påstås vara bra i den mening att de mätbara skillnader man kunnat se gynnat dom curlade barnen. Vad jag dock tycker mig kunna se är att det kanske funkar bättre att curla en viss "personlighetstyp", men kanske blir kontraproduktivt för en annan slags personlighetstyp. Dvs, rent krasst, du blir jävligt osjälvständig. Och som den neurotiska åttiotalist jag ändå är har jag därför börjat noja över att mitt curlande ska missgynna sonens utveckling. Vi är två föräldrar, men sambon är själv mega-curlad hemifrån i den bemärkelse att man fortfarande inte får bre sina egna jävla mackor när vi åker till hans föräldrahem. Han kunde inte hyvla en ost när vi flyttade ihop, utan att det blev gigantisk skidbacke och då var han liksom 25. Han har dock hämtat upp sig rätt bra under våra 15 år tillsammans och är nog mognare än mig på vissa sätt, men ändå fortfarande en pappagris av rang. OBS att jag inte ser något fel i detta, det är bara ett krasst konstaterande (jag är både mamma- och pappagris själv så jag dömer ingen).

Vad tror ni kloka Bukefalister, själper eller hjälper curling? För vem curlar vi egentligen? Jag kan personligen känna att jag troligtvis överkompenserar för det lilla barnet i mig, dvs jag vill kunna ge mitt eget barn någonting som jag själv kanske upplever att jag saknat. Och missförstå mig rätt nu, för jag fick massvis med omsorg och kärlek. Men samtidigt fick jag växa upp alldeles för fort, och hade nog en känsla av att jag måste reda mig själv från ganska tidig ålder.

Folk ser så olika på vad curling är.

Att läsa läxorna med barn, hjälpa och peppa dem i skolan, påminna om läxor sedan när de vill läsa läxorna själva tycker jag verkligen inte är curling.
Inte heller att uppmuntra dem att röra sig ibland och äta bra, läsa böcker, och ha hela rena kläder.

Det är bara att visa att skolan och sådant är viktigt. Det är jättekonstigt att se det som curling tycker jag (och btw mamma läste läxorna med mig och hjälpte mig alltid om jag bad om det.)

Kälkbacke på osten har jag alltid hemma och bryr mig inte det minsta om, så vet inte vad det har med curling att göra. Är fortfarande antagligen superomogen och ointresserad när det gäller hemmet, men verkar leva ännu så långt.

Men det finns mycket annat som jag tycker är curling, som att skjutsa till skolan långt efter att de borde kunna ta sig själva med cykel, gång, buss till exempel (inom rimliga avstånd). Speciellt eftersom det är farligt för barnets skolkamrater.

(bara läst första posten)

 

[Badger]

På sätt och vis är det till viss del skolans uppdrag. Enligt Skolverket: Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag: I all utbildning inom skolväsendet ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barns och elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Jo men kompensatoriskt betyder ju rimligen att alla föräldar som kan lär sina barn allt de kan och uppfostrar så att skolan har mer resurser till de som inte har föräldrar som klarar de bitarna. Om alla struntar i det blir det ju en övermäktig uppgift för skolan.

 

[gammalek]

Jo men kompensatoriskt betyder ju rimligen att alla föräldar som kan lär sina barn allt de kan och uppfostrar så att skolan har mer resurser till de som inte har föräldrar som klarar de bitarna. Om alla struntar i det blir det ju en övermäktig uppgift för skolan.

Visst! Det yror jag att jag skrev någonstans.

 

[Badger]

Ja, den försöker jag ibland, men jag kan inte gå över en bilväg utan att han är med, vill inte att han ska springa efter över den utan att se sig för så jag får ändå stanna och vänta och då lägger han sig där istället . Det där är förövrigt en sån sak jag tänkte att jag aldrig skulle säga när jag fick barn men som jag verkligen säger. Sen är det olika hur man säger det tycker jag, jag skulle aldrig säga ”nu går mamma, nu blir du ensam kvar”, utan precis som du säger istället säga ”nu går VI” så att det är tydligt att det inte är jag som lämnar honom utan att vi ska gå tillsammans.

Nej jag minns det, mamma gick helt enkelt och man fick springa efter när rädslan övervann trotsen. Gillade inte det, säkert en smaksak, så jag tog mitt barn under armen helt enkelt istället och bar iväg (har inga problem att bära tungt). Så han kommer väl göra tvärtom antar jag (dvs vet inte vad han tyckte om det).

 

[julgrisen]

Nej jag minns det, mamma gick helt enkelt och man fick springa efter när rädslan övervann trotsen. Gillade inte det, säkert en smaksak, så jag tog mitt barn under armen helt enkelt istället och bar iväg (har inga problem att bära tungt). Så han kommer väl göra tvärtom antar jag (dvs vet inte vad han tyckte om det).

Exakt, det är så jag inte vill att det ska vara! Jag vill verkligen aldrig att mina barn ska känna någon form av hot om att bli övergivna av mig, det är typ det värsta jag kan tänka mig. Då blir också hela ”nu går vi” lite lam eftersom jag bara kan gå en kort liten bit.

 

[Badger]

Exakt, det är så jag inte vill att det ska vara! Jag vill verkligen aldrig att mina barn ska känna någon form av hot om att bli övergivna av mig, det är typ det värsta jag kan tänka mig. Då blir också hela ”nu går vi” lite lam eftersom jag bara kan gå en kort liten bit.

Exakt.
Däremot vill jag inte kritisera dem som gör det. För själv bar jag ju som sagt iväg mitt barn utan några längre utläggningar om att vi borde gå, och har varit ganska vass när jag sagt till ibland, dvs inte haft dåligt samvete över ett nej. Det är garanterat någon som anser att det är fel och definitivt barn som att gå hade passat bättre för hur de känner sig.

Tyvärr känner jag inte alls igen mig i @VLMF s serie.

 

[Lingon]

Exakt, det är så jag inte vill att det ska vara! Jag vill verkligen aldrig att mina barn ska känna någon form av hot om att bli övergivna av mig, det är typ det värsta jag kan tänka mig. Då blir också hela ”nu går vi” lite lam eftersom jag bara kan gå en kort liten bit.

Samtidigt måste barnet inse att det också behöver hålla koll på mig och följa med och inte ha attityden att hen kan göra vad hem vill när hen vill för att mamma bara följer med. Visst mått av eget ansvar för sin egen säkerhet måste man lära sitt barn. Anpassat efter barnets ålder såklart.

 

[julgrisen]

Samtidigt måste barnet inse att det också behöver hålla koll på mig och följa med och inte ha attityden att hen kan göra vad hem vill när hen vill för att mamma bara följer med. Visst mått av eget ansvar för sin egen säkerhet måste man lära sitt barn. Anpassat efter barnets ålder såklart.

Jag tänker nog att för mina fyraåringar är det rimligt att de lär sig att inte gå ut i gatan, att akta sig för bilar och liknande, jag vill inte att de ska ta ansvar för att inte tappa bort mig, det är mitt ansvar. Men man har ju olika barn och olika saker med sig, så jag tänker att man gör det som man själv känner är mest rätt för ens barn så länge man inte utsätter sina barn för faror eller trauman på nåt sätt.

 

[Lingon]

Jag tänker nog att för mina fyraåringar är det rimligt att de lär sig att inte gå ut i gatan, att akta sig för bilar och liknande, jag vill inte att de ska ta ansvar för att inte tappa bort mig, det är mitt ansvar. Men man har ju olika barn och olika saker med sig, så jag tänker att man gör det som man själv känner är mest rätt för ens barn så länge man inte utsätter sina barn för faror eller trauman på nåt sätt.

Jag tycker bara att det är sunt om en 4-åring inser att hen själv behöver hjälpa till för att inte komma bort. I det ansvaret ingår t.ex. att ha en viss uppsikt över var mamma/pappa är, inte springa iväg och inte vägra följa med när mamma/pappa säger att man ska gå vidare.

När min dotter var 6 år gick hon själv till affären på andra sidan gatan och handlade. Varför skulle hon inte kunna ta ett visst ansvar genom att ha koll på var jag är när vi var ute tillsammans när hon var 4 år?

 

[VLMF]

Tyvärr känner jag inte alls igen mig i @VLMF s serie.

Det är väl inget att tyvärra sig över, det är en skämtsam serie om att man orkar vara en pedagogisk förälder när man är pigg och utvilad, men hur många toddlerföräldrar är det hela tiden

 

[Badger]

Det är väl inget att tyvärra sig över, det är en skämtsam serie om att man orkar vara en pedagogisk förälder när man är pigg och utvilad, men hur många toddlerföräldrar är det hela tiden

Tyvärr för att jag aldrig försökt, eller ens reflekterat över att ha riktigt det reaktionsmönstret i liknande situationer kanske , men jag vet att många anser att man ska ha det.

 

[VLMF]

Tyvärr för att jag aldrig försökt, eller ens reflekterat över att ha riktigt det reaktionsmönstret i liknande situationer kanske , men jag vet att många anser att man ska ha det.

Sällan handlar väl liknande serier om exakt hur man reagerar, det är draget till sin spets vilket humor ofta är. Jag har själv aldrig reagerat som i serien (och tror väl inte att de som likeat bilden har gjort det heller).

 

[Badger]

Sällan handlar väl liknande serier om exakt hur man reagerar, det är draget till sin spets vilket humor ofta är. Jag har själv aldrig reagerat som i serien (och tror väl inte att de som likeat bilden har gjort det heller).

Ja absolut och självklart och ofta känner man igen sig i dem. Men inte jag i denna

 

[Derivata]

Vad är curling egentligen?
Jo, vi kan nog ses som curlingföräldrar, barnen (10 och snart 13) skjutsas kors och tvärs på träningar med färdigjorda matlådor i väskorna, utrustning packas inför sammandrag och cuper för att underlätta för barnen i deras sporter. Visst kan stora få skjuts när han ska till skolan som ligger en bit bort vissa dagar (men då får han se till att vara klar när bilen går) Visst kan mackor bres och mjölk serveras till bordet (vi brukar skoja om det här hemma, om något av barnen sitter vid bordet och ex inte har tagit med sig mjölk utan ber någon av oss som är i köket ta med oss det så brukar vi säga "på den här flighten kan vi även servera mjölk" ).

Förra året hade jag en "så här tar du bussenlektion" med min då 12-åring, vi åker inte så mycket buss Han lyckades några månader efter det på egen hand ta bussen 40 mil med bussbyte! Jag var tämligen nervös då han är lite disträ...

Men jag tror ändå att det går bra, de går upp själva på morgonen gör sin frukost, ställer i de flesta fall tillbaka frukosten igen och går eller cyklar till skolan. De har sedan 7 års åldern kunnat cykla på affären på egen hand och handla efter lista (eller lördagsgodis). Är vi ute och reser eller äter på restaurang så får de själva gå till receptionen - eller gå till kassan om de exempelvis vill ha något eller fråga om något. De får gå till frisören när det är dags på egen hand och kommunicera hur de vill bli klippta.

De kan plocka i och ur en diskmaskin - även om det oftast föregås av en hel del tjat och undanflykter. 10-åringen smälte mitt hjärta i Tisdags när han kom upp efter att ha tagit ett bad "Jag hängde upp tvätten som var i tvättmaskinen"

 

[Badger]

Vad är curling egentligen?
Jo, vi kan nog ses som curlingföräldrar, barnen (10 och snart 13) skjutsas kors och tvärs på träningar med färdigjorda matlådor i väskorna, utrustning packas inför sammandrag och cuper för att underlätta för barnen i deras sporter. Visst kan stora få skjuts när han ska till skolan som ligger en bit bort vissa dagar (men då får han se till att vara klar när bilen går) Visst kan mackor bres och mjölk serveras till bordet (vi brukar skoja om det här hemma, om något av barnen sitter vid bordet och ex inte har tagit med sig mjölk utan ber någon av oss som är i köket ta med oss det så brukar vi säga "på den här flighten kan vi även servera mjölk" ).

Förra året hade jag en "så här tar du bussenlektion" med min då 12-åring, vi åker inte så mycket buss Han lyckades några månader efter det på egen hand ta bussen 40 mil med bussbyte! Jag var tämligen nervös då han är lite disträ...

Men jag tror ändå att det går bra, de går upp själva på morgonen gör sin frukost, ställer i de flesta fall tillbaka frukosten igen och går eller cyklar till skolan. De har sedan 7 års åldern kunnat cykla på affären på egen hand och handla efter lista (eller lördagsgodis). Är vi ute och reser eller äter på restaurang så får de själva gå till receptionen - eller gå till kassan om de exempelvis vill ha något eller fråga om något. De får gå till frisören när det är dags på egen hand och kommunicera hur de vill bli klippta.

De kan plocka i och ur en diskmaskin - även om det oftast föregås av en hel del tjat och undanflykter. 10-åringen smälte mitt hjärta i Tisdags när han kom upp efter att ha tagit ett bad "Jag hängde upp tvätten som var i tvättmaskinen"

Jag hade nog inte tänkt på det som curling utan mer som normalt så som man själv och ens vänner fick när man växte upp tills man inte behövde hjälp längre.

Jag hade nog tänkt att curling är mer långtgående åthävor av föräldrarna.
(Vi gör sådant som du men vi ser oss inte som curlingföräldrar, och åker iofs inte på cuper osv men motsvarande aktiviteter)

Om det där är det som forskarna betraktar som curling (och som jag tycker är mer att vara förälder) så är det ju inte konstigt om curlade barn klarar sig bra.

Att utbilda, berätta osv i hur man tex åker buss känns ju mest väldigt naturligt.

 

[animalasia]

Jag hade nog inte tänkt på det som curling utan mer som normalt så som man själv och ens vänner fick när man växte upp tills man inte behövde hjälp längre.

Jag hade nog tänkt att curling är mer långtgående åthävor av föräldrarna.
(Vi gör sådant som du men vi ser oss inte som curlingföräldrar, och åker iofs inte på cuper osv men motsvarande aktiviteter)

Om det där är det som forskarna betraktar som curling (och som jag tycker är mer att vara förälder) så är det ju inte konstigt om curlade barn klarar sig bra.

Att utbilda, berätta osv i hur man tex åker buss känns ju mest väldigt naturligt.

Jag tror att det är svårt att sätta en generell gräns mellan stöd och att curla. Det är beroende på individens behov och förutsättningar. Jag har olika krav på mina egna två barn, inte jättestora men jag behandlar dem inte helt lika.

 

[Badger]

Jag tror att det är svårt att sätta en generell gräns mellan stöd och att curla. Det är beroende på individens behov och förutsättningar. Jag har olika krav på mina egna två barn, inte jättestora men jag behandlar dem inte helt lika.

Jo, när jag hört lärare klaga på curling har det mer varit föräldrar som varit förbannade över att en gymnasielärare säger att alla elever ska sluta upp på plats X i Stockholm och inte så att säga leda klassen i samlad grupp dit från klassrummet.

 

[Grazing]

Jag tycker bara att det är sunt om en 4-åring inser att hen själv behöver hjälpa till för att inte komma bort. I det ansvaret ingår t.ex. att ha en viss uppsikt över var mamma/pappa är, inte springa iväg och inte vägra följa med när mamma/pappa säger att man ska gå vidare.

När min dotter var 6 år gick hon själv till affären på andra sidan gatan och handlade. Varför skulle hon inte kunna ta ett visst ansvar genom att ha koll på var jag är när vi var ute tillsammans när hon var 4 år?

Problemet där är att små barn som 4 åringar sällan har något större konsekvenstänk och är ganska så lättdistraherade och kan lätt av misstag förirra bort sej. Ser dom något som är kul så går det fort för dom att försvinna och sen hittar dom inte tillbaka.