Att curla eller inte curla sina barn

On topic: Anonym kvinna i hästgrupp på FB söker nu efter svärdotter i gruppen. Sonen är 25, och marknadsförs som bara en mor kan marknadsföra sin avkomma…

På tal om att ta curlingen till helt nya nivåer….
Jag förstår ingenting av det här inlägget?
 
Jag förstår ingenting av det här inlägget?
Tänker att sånt löser man väl rimligen själv när man är i den åldern (eller för den delen i alla åldrar). Men känns som att det är samma personlighetstyp som ska vara med på sina vuxna barns anställningsintervjuer och dylikt - man kan liksom inte bara släppa kontrollen och låta barnet få pröva själv. För tänk om hen misslyckas? 😱
 
Tänker att sånt löser man väl rimligen själv när man är i den åldern (eller för den delen i alla åldrar). Men känns som att det är samma personlighetstyp som ska vara med på sina vuxna barns anställningsintervjuer och dylikt - man kan liksom inte bara släppa kontrollen och låta barnet få pröva själv. För tänk om hen misslyckas? 😱
Söker svärdotter? Alltså jag förstår verkligen ingenting. Kan du ha glömt lite ord eller nåt?
 
Med god kunskap om skolan förutsätter jag att du vet att skolans ansvar är att fostra samhällsmedborgare, inte att kompensera eller ersätta föräldrafostran.
Det här blir det sista jag skriver här :) Jag tycker att fostra goda samhällsmedborgare kan innefatta att hjälpa till där föräldrar inte lyckats fullt ut.
 
Angående fostransuppdraget som skolan har så var det nog bättre ”förr” då alla verkade ha samma mål. Man utgick från sunt förnuft och så vara med på tåget, vad det innebar.

Det är ju inte riktigt så idag, en lärare som bestraffar/säger till en elev kan förvänta sig ett samtal från vårdnadshavare där hen får förklara sig. Det är trist att läsa studier som visar hur vanligt det är att lärare blir hotade. Tyvärr har new public managementet satt skolan i en svår sits med elever som ska ses som kunder och allt ska mätas och jämföras.
 
Men jag har också sett exempel där curlandet har ballat ur och där man inte vågar ställa några som helst krav eller ens säga nej. Eller att barnen ska ha betalt i pengar eller godis när de har gjort något litet. Jag tror inte att det är det bästa för barnen.
Det har jag också hört och finner helt galet. För mig innebär uppfostran och familj att man hjälps åt med vissa saker hemma. Man hjälps åt att plocka fram för mat, plocka undan efter, dom får hjälpa mig ladda och starta tvättmaskin tex. Inte varje dag, men jag vill att dom ska ha vissa baskunskaper när de flyttar hemifrån en gång.
 
Visst, men man gör sina barn en jäkla otjänst om man inte lär dem hur det är accepterat att uppföra sig ute i världen också. Samhällets uppfostran kan vara grym i form av utanförskap och annat om en inte har grundläggande kunskaper i hur det funkar, det kan bli ett hårt uppvaknande.

Ja, det är klart. Men nu finns det dåliga föräldrar. P.g.a. det har skolan ett kompensatoriskt uppdrag. Barnen har knappast valt sina föräldrar.
 
Visst, men man gör sina barn en jäkla otjänst om man inte lär dem hur det är accepterat att uppföra sig ute i världen också. Samhällets uppfostran kan vara grym i form av utanförskap och annat om en inte har grundläggande kunskaper i hur det funkar, det kan bli ett hårt uppvaknande.
Ja absolut.
Men man kan lära barnen vad samhället förväntar sig samtidigt som man curlar.
Det finns inget motsatsförhållande där.

Jag vet ju sedan jag var liten att andra människor uppskattar rena toaletter även om jag inte är så kinkig för egen del.
 
Ja, det är klart. Men nu finns det dåliga föräldrar. P.g.a. det har skolan ett kompensatoriskt uppdrag. Barnen har knappast valt sina föräldrar.
Såklart att skolan ska gå in och stötta där det behövs. Men de föräldrar som tycker att det är jobbigt att ta konflikten med sitt barn och istället dumpar det ansvaret på skolan ställer ju till det för rätt många. Jag tycker inte heller att det innebär att föräldern värnar om en god, trygg och konfliktfri relation med sitt barn (vilket jag hört som argument). Jag anser att det är både fegt och oschysst.

Min egen unge är alltså så curlad att jag hjälper honom med otroligt simpla saker som t ex att jag alltid lägger fram kläder och packar skolväskan. Men han vet också om att han måste lyssna på de vuxna i skolan, det är tvärförbjudet att frysa ut någon från lek och han får inte vara (för) uppkäftig. Gör de vuxna dumma saker ska han gå till sin rektor (som är helt fantastisk) eller till oss föräldrar så pratar vi med rektorn. Det har vi behövt göra några gånger och det har fungerat.
 
Har inte läst alla inlägg. Men

Jag tycker det är svårt faktiskt. Innan jag fick barn tänkte jag att det är väl bara att vara konsekvent och tydlig, och visa kärlek såklart. Så kommer resten automatiskt.
Men jag vill ju ha en inkännande föräldrastil.
Jag vill att mina barn ska vara trygga glada och trevliga samhällsmedborgare, som kan stå upp för sig själva.

Det jag märkt är att barnet föds med en massa egenskaper. Och med sig in i föräldraskapet tar man (jag) med sig sin egen barndom. För mig att detta påverkat på olika plan och jag har absolut försökt kompensera saker jag själv tyckt mig gå miste om. Men såklart också ta med det som är bra!
En del av mig vill kratta manegen och curla och aldrig låta mina barn möta motstånd. Samtidigt förstår jag att det är nödvändigt att få testa sina vingar. Få uppleva både positivt och negativt.
Däremot så vill jag hjälpa och stötta där jag kan. Såklart...
Det är svårt som sagt.

Men som sagt så är det inte helt lätt alltid. Som sagt så är barn individer, och vissa är nog lättare än andra.
Jag har två helt olika barn. Dom är varandras motsatser på många vis. Minstingen förvisso ett år bara. Men jag märker ändå stor skillnad på typ av barn. Och jag tror att jag kommer få anpassa delar av mitt föräldraskap beroende på vilket barn det är.
 
Har inte läst alla inlägg. Men

Jag tycker det är svårt faktiskt. Innan jag fick barn tänkte jag att det är väl bara att vara konsekvent och tydlig, och visa kärlek såklart. Så kommer resten automatiskt.
Men jag vill ju ha en inkännande föräldrastil.
Jag vill att mina barn ska vara trygga glada och trevliga samhällsmedborgare, som kan stå upp för sig själva.

Det jag märkt är att barnet föds med en massa egenskaper. Och med sig in i föräldraskapet tar man (jag) med sig sin egen barndom. För mig att detta påverkat på olika plan och jag har absolut försökt kompensera saker jag själv tyckt mig gå miste om. Men såklart också ta med det som är bra!
En del av mig vill kratta manegen och curla och aldrig låta mina barn möta motstånd. Samtidigt förstår jag att det är nödvändigt att få testa sina vingar. Få uppleva både positivt och negativt.
Däremot så vill jag hjälpa och stötta där jag kan. Såklart...
Det är svårt som sagt.

Men som sagt så är det inte helt lätt alltid. Som sagt så är barn individer, och vissa är nog lättare än andra.
Jag har två helt olika barn. Dom är varandras motsatser på många vis. Minstingen förvisso ett år bara. Men jag märker ändå stor skillnad på typ av barn. Och jag tror att jag kommer få anpassa delar av mitt föräldraskap beroende på vilket barn det är.
Innan jag fick barn skulle jag aaaaaldrig hota eller muta mitt barn. Det flög ut genom fönstret i takt med att frustrationen kom :angel: Ingenting i det här med föräldraskap är speciellt enkelt 🤷‍♀️
 
Nej, det är otroligt vad bra förälder man var innan man fick barn…

Oh ja. Framför allt stör jag mig just nu på alla inlägg i sociala medier som handlar om hur man ska bemöta barn i olika situationer. Det är väl i sig bra, och det mesta som skrivs är vettigt, men det låter alltid som om man bara ger rätt bemötande så kommer problemet flyga ut genom fönstret. Som om det alltid går att reglera barnets beteende genom hantera situationen rätt. Men låt mig vara den första att säga.. NO SIR! 😅 Jag kan försöka avleda, distrahera, vara positiv, sätta mig på golvet och fråga ”vad står på?”, vara lugn men konsekvent tills jag slagit knut på mig själv 75363 varv men min dotter kommer fortfarande skrika från tårna och kasta Brio-tågen på sin lillebror om han råkar andas vid fel tillfälle just nu. Idag är jag helt snurrig av hennes trots och sonens icke-befintliga impulskontroll och inga metoder i hela världen verkar fungera trots att jag startade dagen med universums längsta tålamod och gjorde helt rätt de första 578 gångerna. På eftermiddagen brast det och de fick en utskällning. Döm mig. Det gör jag själv. Men FY FAN vad svårt det är vissa dagar.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 923
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 650
Senast: Gunnar
·
Relationer Vill bara berätta ang detta ensam när man bor på äldreboende, där jag jobbar är det flera med många barn/barnbarn men inga kommer och...
3 4 5
Svar
84
· Visningar
7 435
Senast: cewe
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
63 480
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp