Att curla eller inte curla sina barn

Jag har ett så litet barn (2 år) att då krävs det att man är med och stöttar i det mesta så har ingen känsla för hur curlig jag är än 😁 Men en reflektion jag har gjort på mitt jobb:

Arbetar på yrkeshögskola med många vuxna som kommer direkt från gymnasiet. Vissa har helt missat hur en vuxen förväntas bete sig (gå på toaletten, källsortera, städa), så det är bra att lära sig innan gymnasieexamen 😁

Vissa andra har en bild av att omvärlden ska forma sig efter dem. Föräldrar och skolan har anpassat världen runt dem, istället för att låta dem lära sig att ibland måste man anpassa sig efter omvärlden (du kan inte välja att läsa en platsbunden heltidsutbildning deltid på distans, eller förvänta dig att välja fritt hur ofta du får arbeta hemifrån på en arbetsplats).

Balansen för vad som går att styra och anpassa och vilka rättigheter och skyldigheter vi som medborgare har är mycket svårare än att lära någon lämna toaletten så som en önskar finna den, men de lärdomarna bör man också börja lära sig redan som barn så man inte chockas av "hur orättvis" världen är efter gymnasiet 🥲 Tror det några skrev om att få misslyckas och springa på minor har en del i det.

Hörde några mellanstadielärare beklaga sig över hur deras elever inte klarade av att få ett nej, tänker att det också hör till.

Morgonpladder från mig, förlåt 😅
Men det är inte familjen och vännerna som skall sätta de gränserna, det är samhället.
Och då handlar det om skolan i första hand.

Hur människor gör hemma hos sig har vi egentligen inget med att göra.
Det har vi däremot när det kom till att använda det offentliga rummet och gemensamma resurserna.
En toalett som man delar med andra skall vara trevlig för alla.
Även om man själv inte bryr sig.
Jag lovar dig att de flesta inte nöjer sig med att jag lämnar toaletten som jag själv vill finna den, de har betydligt högre krav än så.
Jag lämnar toaletten som andra vill finna den.
Och fixar till min egen toalett till den standarden när jag skall få besök.

Det som behöver tränas in är anpassning till samhället och hänsyn till andra.
Och i min värld så har det absolut ingenting med curlande föräldrar att göra, utan med uppfostran i hyfs och fason.
Där gränserna sätts av hur andra människor vill ha det och av hur omvärlden fungerar.
 
Men det är inte familjen och vännerna som skall sätta de gränserna, det är samhället.
Och då handlar det om skolan i första hand.

Hur människor gör hemma hos sig har vi egentligen inget med att göra.
Det har vi däremot när det kom till att använda det offentliga rummet och gemensamma resurserna.
En toalett som man delar med andra skall vara trevlig för alla.
Även om man själv inte bryr sig.
Jag lovar dig att de flesta inte nöjer sig med att jag lämnar toaletten som jag själv vill finna den, de har betydligt högre krav än så.
Jag lämnar toaletten som andra vill finna den.
Och fixar till min egen toalett till den standarden när jag skall få besök.

Det som behöver tränas in är anpassning till samhället och hänsyn till andra.
Och i min värld så har det absolut ingenting med curlande föräldrar att göra, utan med uppfostran i hyfs och fason.
Där gränserna sätts av hur andra människor vill ha det och av hur omvärlden fungerar.

Nä. Skolan ska utbilda barn, inte uppfostra dem. Något annat är ett totalt slöseri med våra skattepengar. Det är faktiskt föräldrarnas uppgift att se till att det går att ha barnet i möblerade rum och att en inte alltid kan få sin vilja igenom, inte omgivningens.

Men visst, har inte föräldrarna gjort sitt jobb kommer omgivningen att få lov att låta den ouppfostrade skitungen veta att hen inte kan uppföra sig. Men som sagt, det är INTE skolans uppdrag.
 
Men det är inte familjen och vännerna som skall sätta de gränserna, det är samhället.
Och då handlar det om skolan i första hand.

Hur människor gör hemma hos sig har vi egentligen inget med att göra.
Det har vi däremot när det kom till att använda det offentliga rummet och gemensamma resurserna.
En toalett som man delar med andra skall vara trevlig för alla.
Även om man själv inte bryr sig.
Jag lovar dig att de flesta inte nöjer sig med att jag lämnar toaletten som jag själv vill finna den, de har betydligt högre krav än så.
Jag lämnar toaletten som andra vill finna den.
Och fixar till min egen toalett till den standarden när jag skall få besök.

Det som behöver tränas in är anpassning till samhället och hänsyn till andra.
Och i min värld så har det absolut ingenting med curlande föräldrar att göra, utan med uppfostran i hyfs och fason.
Där gränserna sätts av hur andra människor vill ha det och av hur omvärlden fungerar.
Min bild är att det förekommer föräldrar som för att undvika konflikt och besvikelse sopar banan (curlar) för sina barn och således inte lär sina barn t.ex hyfs och fason och förståelse för hur världen fungerar, så jag tycker det kan finnas ett samband ibland i alla fall. Obs #inteallaföräldrar

Ska också föras till protokollet att jag inte på något sätt tycker det är osunt eller fel att mocka åt barnet eller skjutsa till fotbollen fast det går en buss 😅
 
Min bild är att det förekommer föräldrar som för att undvika konflikt och besvikelse sopar banan (curlar) för sina barn och således inte lär sina barn t.ex hyfs och fason och förståelse för hur världen fungerar, så jag tycker det kan finnas ett samband ibland i alla fall. Obs #inteallaföräldrar

Ska också föras till protokollet att jag inte på något sätt tycker det är osunt eller fel att mocka åt barnet eller skjutsa till fotbollen fast det går en buss 😅

Jag tänker att det är en skillnad mellan att underlätta (tex mocka eller fixa macka) och att låta barnet tro att hen är världens mittpunkt och kan förvänta sig mockning/macka av andra än föräldrarna (lite förenklat då).

Jag fick garanterat mycket underlättat för mig av mina föräldrar... men jag lärde mig också att våra resurser inte var oändliga (mina föräldrar var långt ifrån rika, tom en bra bit ifrån medelklass inkomstmässigt) och att vissa saker kom med krav (tex egen häst - både den och skolan skulle skötas).
 
Nä. Skolan ska utbilda barn, inte uppfostra dem. Något annat är ett totalt slöseri med våra skattepengar. Det är faktiskt föräldrarnas uppgift att se till att det går att ha barnet i möblerade rum och att en inte alltid kan få sin vilja igenom, inte omgivningens.

Men visst, har inte föräldrarna gjort sitt jobb kommer omgivningen att få lov att låta den ouppfostrade skitungen veta att hen inte kan uppföra sig. Men som sagt, det är INTE skolans uppdrag.
På sätt och vis är det till viss del skolans uppdrag. Enligt Skolverket: Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag: I all utbildning inom skolväsendet ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barns och elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
 
På sätt och vis är det till viss del skolans uppdrag. Enligt Skolverket: Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag: I all utbildning inom skolväsendet ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barns och elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Fast det jag hör av många kompisar som jobbar inom skolan är att uppfostringsdelen överväger, dvs föräldrarna har inte gjort sitt jobb. Det är inte ok. Det är skillnad på att ha inlärningssvårigheter och att ens föräldrar inte lärt en grundläggande hyfs.
 
Fast det jag hör av många kompisar som jobbar inom skolan är att uppfostringsdelen överväger, dvs föräldrarna har inte gjort sitt jobb. Det är inte ok. Det är skillnad på att ha inlärningssvårigheter och att ens föräldrar inte lärt en grundläggande hyfs.
Barnen rår inte för att deras föräldrar inte har uppfostrat dem. Härav skolans kompensatoriska uppdrag, tänker jag. Det är smart uttänkt, tycker jag, för skolan når ju alla barn. Alla vinner på att barnen får stöd i sin personliga utveckling.

Sedan tror jag personligen att det handlar om mer än föräldrars personliga oförmåga. Vi lever i en värld där så mycket blivit sämre, exempelvis ökade klassklyftor, och barnfattigdom är en realitet idag.
 
Barnen rår inte för att deras föräldrar inte har uppfostrat dem. Härav skolans kompensatoriska uppdrag, tänker jag. Det är smart uttänkt, tycker jag, för skolan når ju alla barn. Alla vinner på att barnen får stöd i sin personliga utveckling.

Sedan tror jag personligen att det handlar om mer än föräldrars personliga oförmåga. Vi lever i en värld där så mycket blivit sämre, exempelvis ökade klassklyftor, och barnfattigdom är en realitet idag.

Fast det tycker jag faktiskt då är att curla föräldrarna. Normalbegåvade föräldrar är kapabla att ge sina ungar hyfs. Med tanke på hur pressad skolan är idag och hur bildningen i landet sjunkit som en sten så anser jag att normalbegåvade barn ska inte behöva uppfostras i skolan, de ska lära sig akademiska ämnen (samt naturligtvis samspelet att arbeta i samma rum med andra då).
 
Fast det tycker jag faktiskt då är att curla föräldrarna. Normalbegåvade föräldrar är kapabla att ge sina ungar hyfs. Med tanke på hur pressad skolan är idag och hur bildningen i landet sjunkit som en sten så anser jag att normalbegåvade barn ska inte behöva uppfostras i skolan, de ska lära sig akademiska ämnen (samt naturligtvis samspelet att arbeta i samma rum med andra då).
Det är så skolans uppdrag ser ut.

Det finns såklart föräldrar som trots egentlig kompetens väljer att curla sina barn och därmed gör dem en otjänst, men det är fortfarande inte något som barnen råder över.
 
På sätt och vis är det till viss del skolans uppdrag. Enligt Skolverket: Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Skolan har också ett kompensatoriskt uppdrag: I all utbildning inom skolväsendet ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barns och elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Det där första stycket syftar på utveckling i ett vidare perspektiv än kunskapsmässigt, det är absolut förmågor som ska tränas i skolan. Men det syftar inte på att träna på förmåga att ta ett nej, att lyssna på och följa en vuxen etc. Det kan skolan arbeta på kompensatoriskt för enstaka elever men skolan är ingen uppfostringsinstitution.

Det kompositoriska uppdraget är fint framskrivet men det har i praktiken havererat. Aldrig har skillnaderna varit så stor mellan de som kan mest och de som kan minst och skolsystemet förstärker de skillnader som redan finns.

Jag har arbetat i grundskolan och finns mycket att säga om det, utöver aldrig mer!

Men på temat. Jag har som lärare många gånger hamnat i situationen att föräldrar vill ha samtal och personlig rådgivning om uppfostran. I stil med ”hur ska jag säga nej?” eller ”Hur skulle du göra för att få upp barnet ur sängen?”. Alltså saker kopplat till det privat livet och inte skolan. Då pratar vi även högutbildade föräldrar med arbete och resurser.

Som lärare idag ska man inte bara uppfostra andras barn, man ska också vara föräldrarådgivare och kurator till föräldrar.
Har ni inte jobbat i skolan är det nog faktiskt svårt att föreställa sig allt som lärare förväntas ordna med idag som inte är kopplat till lärarens uppdrag.
 
Det där första stycket syftar på utveckling i ett vidare perspektiv än kunskapsmässigt, det är absolut förmågor som ska tränas i skolan. Men det syftar inte på att träna på förmåga att ta ett nej, att lyssna på och följa en vuxen etc. Det kan skolan arbeta på kompensatoriskt för enstaka elever men skolan är ingen uppfostringsinstitution.

Det kompositoriska uppdraget är fint framskrivet men det har i praktiken havererat. Aldrig har skillnaderna varit så stor mellan de som kan mest och de som kan minst och skolsystemet förstärker de skillnader som redan finns.

Jag har arbetat i grundskolan och finns mycket att säga om det, utöver aldrig mer!

Men på temat. Jag har som lärare många gånger hamnat i situationen att föräldrar vill ha samtal och personlig rådgivning om uppfostran. I stil med ”hur ska jag säga nej?” eller ”Hur skulle du göra för att få upp barnet ur sängen?”. Alltså saker kopplat till det privat livet och inte skolan. Då pratar vi även högutbildade föräldrar med arbete och resurser.

Som lärare idag ska man inte bara uppfostra andras barn, man ska också vara föräldrarådgivare och kurator till föräldrar.
Har ni inte jobbat i skolan är det nog faktiskt svårt att föreställa sig allt som lärare förväntas ordna med idag som inte är kopplat till lärarens uppdrag.
Jag vet att det är en ansträngd situation i skolan och att alltmer uppgifter läggs på lärarna och övrig skolpersonal. Jag känner väl igen det du skriver om högutbildade föräldrar med resurser som antingen är vilsna i sin föräldraroll eller till och med förväntar sig att andra ska ta över deras föräldraansvar. Återigen, det är ändå inte barnens fel.
 
Jag vet att det är en ansträngd situation i skolan och att alltmer uppgifter läggs på lärarna och övrig skolpersonal. Jag känner väl igen det du skriver om högutbildade föräldrar med resurser som antingen är vilsna i sin föräldraroll eller till och med förväntar sig att andra ska ta över deras föräldraansvar. Återigen, det är ändå inte barnens fel.

Klart det inte är barnens fel, det har inte heller varit utgångspunkt för diskussion. Du slår in en öppen dörr.
Tråden handlar om curlande föräldrar och föräldrar ansvar, hur barnen utvecklas är till betydande del en följd av vad föräldrar gör och inte gör.
 
Klart det inte är barnens fel, det har inte heller varit utgångspunkt för diskussion. Du slår in en öppen dörr.
Tråden handlar om curlande föräldrar och föräldrar ansvar, hur barnen utvecklas är till betydande del en följd av vad föräldrar gör och inte gör.
Det var en fortsättning på ett tidigare inlägg om skolans uppdrag.

Jag är medveten om curlande föräldrar och har till och med gett ett exempel på när det i mitt tycke har gått alldeles för långt. (Ett exempel som för övrigt blev emotsagt av flera :))
 
Det var en fortsättning på ett tidigare inlägg om skolans uppdrag.

Jag är medveten om curlande föräldrar och har till och med gett ett exempel på när det i mitt tycke har gått alldeles för långt. (Ett exempel som för övrigt blev emotsagt av flera :))

Var det då i tolkningen av skolans uppdrag som det blev meningsskiljaktighet?

Skolans kompensatoriska uppdrag syftar till att uppväga skillnader i barns förutsättningar att tillgodogöra utbildning. Det handlar alltså om att utveckla kunskaper och förmågor i relation till utbildningen som att läsa, skriva och räkna. De barn som inte får stöd med läsning hemma kan få mer stöd i skolan.

Skolans kompensatoriska uppdrag innefattar inte att kompensera föräldrars bristande uppfostran. De barn som hemma inte får träna på att städa efter sig, ta ett nej och prata vårdat har inte rätten att få extrastöd i de förmågorna i skolan.

Dessa barn behöver inte vara samma barn som behöver stöd i förhållande till skolans mål me de tar mycket tid och resurs, på bekostnad av andra som har andra svårigheter.
 
Var det då i tolkningen av skolans uppdrag som det blev meningsskiljaktighet?

Skolans kompensatoriska uppdrag syftar till att uppväga skillnader i barns förutsättningar att tillgodogöra utbildning. Det handlar alltså om att utveckla kunskaper och förmågor i relation till utbildningen som att läsa, skriva och räkna. De barn som inte får stöd med läsning hemma kan få mer stöd i skolan.

Skolans kompensatoriska uppdrag innefattar inte att kompensera föräldrars bristande uppfostran. De barn som hemma inte får träna på att städa efter sig, ta ett nej och prata vårdat har inte rätten att få extrastöd i de förmågorna i skolan.

Dessa barn behöver inte vara samma barn som behöver stöd i förhållande till skolans mål me de tar mycket tid och resurs, på bekostnad av andra som har andra svårigheter.
Främja barnets personliga utveckling är också skolans uppdrag.
 
Du tror inte jag vet det?
Jag är lärare och har haft hundratals unika samarbeten mellan hem och skola, jag har professionen och erfarenheten, vad har du?
Oj. Det var inte menat som något ifrågasättande utan en förklaring till hur jag tänker.
Jag vill inte berätta vad jag arbetar med men jag har god kännedom om skolan.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 479
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 415
Senast: Gunnar
·
Relationer Vill bara berätta ang detta ensam när man bor på äldreboende, där jag jobbar är det flera med många barn/barnbarn men inga kommer och...
3 4 5
Svar
84
· Visningar
7 273
Senast: cewe
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
62 954
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp