Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Idag har jag varit på läkarbesök med ultraljud. Bebis var pigg och sprattlade för fullt, ansiktet ville han/hon inte visa utan gosade in sig i moderkakan Dock har bebisen en vit prick pa hjärtat, det är inget att oroa sig för utan försvinner hos 98 % av bebisarna innan v. 30 och hos dom 2 % som det finns kvar pa är det sällan ngt "farligt". Men googla gjorde jag ända och det verkar som ett det kan vara en indikation pa kromosomförändring men forskarna är oense. Har ett till ultraljud om 7 veckor sa da hoppas jag att pricken är borta. Allt annat sag perfekt ut sa ingen anledning till oro enl min läkare. Fast lite orolig är jag ända.
Hur tränar ni?
Hur mår ni andra?
Jag går in i v 27 imorgon. Mår bra, magen växer och det sparkas och har sig där inne. Är lite tröttare än vanligt, särskilt när jag tränar. Börjat få ont i ryggen så försöker vara noga med träning vilket brukar hjälpa annars. Nu har vi köpt vagn också eftersom vi hittade bra erbjudande, så den står hemma och påminner mig varje dag Börjat köpa lite kläder, men vill inte ha allt klart för tidigt, kul att få ha lite kvar!
Jag är i v. 27+3. Mår helt okej förutom en eländig förkylning som inte släpper. Börjar få vad jag tror är sammandragningar, särskilt efter att jag tränat eller varit aktiv, men de brukar lägga sig när jag vilat en stund.
Har börjat få rejäl ångest inför förlossningen också. Usch, oroar mig för typ allt Hur tänker ni andra inför det?
Vi har köpt vagn, 2 filtar och kanske 6 plagg, men väntar på en hel hög med ärvekläder så handlar mer mär jag sett vad som finns där i.
Exakt så brukar jag sova med går ju sådär nu...försöker att ligga i samma ställning, har en gravidkuffe + vanlig kudde uppallade under benet för att inte ligga PÅ magen. Men exakt samma position hela natten funkar inte riktigt heller så andra halvanav natten brukar bli ett obekvämt klumpigt makande och vändande.
Har börjat få rejäl ångest inför förlossningen också. Usch, oroar mig för typ allt Hur tänker ni andra inför det?
Hur tränar ni?
Vad fint att ni börjar känna sparkar! Här är det full aktivitet och ibland med sådan kraft att både jag och min partner häpnar. Hur kan den lille där inne vara så stark redan?
Nästäppan är pest! Jag kan i stort sett inte andas alls genom näsan på natten och barnmorskan säger att det bara är saltvattenspray som gäller, så sömnen blir ganska så lidande.
Det känns ju som det enda vettiga sättet att sova på! Då kan man kapitulera helt till tyngdlagen. Samma på rygg med men så kan man ju inte sova, då kommer väl någon och knivhugger en i magen direkt. (Rimlig känsla. ) Dessutom är det ju inte så bekvämt nu med större mage att ligga på rygg. Men alltså jag måste säga att gravidkudden ju är kanon! Vilken upptäckt! Varför sover inte alla med en sådan kudde jämt? Det begriper jag inte. Det är ju hur skönt som helst att slippa ha låren mot varandra, eller knäna. Mycket nöjd med det köpet faktiskt. Borde bli standard att ha en huvudkudde och en benkudde!
Jag vill dubbelgilla!Jag sover med en vanlig kudde mellan knäna /under magen. Har jag gjort sedan förra graviditeten förstår inte hur jag någonsin kunnat sova utan!
@Schleten du kan använda Nezeril! Det köpte jag senast idag, och rådfrågade personalen för säkerhets skull. Kör på barnvarianten och tar bara i ena näsborren per kväll så att säga, för att minimera risken för uttorkning av slemhinnorna.
Nej, vad trist att du börjat få problem med fogarna du med!Här tränas ingenting, förutom gravidyoga en gång i veckan. Nu börjar tyvärr fogarna bråka så pass mycket att jag nog ger upp yogan... Har inte ridit på ca en månad då medryttarhästen varit skadad, men nu ska han sättas igång igen. 20 min skritt 1 gång i veckan lär ju knappast göra något för fysiken, men för psyket!
Just nu pendlar jag mellan "det är inte så långt till mars" och "det kommer ALDRIG bli mars ". Vore det inte för fogarna hade det nog inte känts så jobbigt, men nu vill jag bara att det ska vara över... Men lillasyster röjer runt som en vilding i magen så hon verkar nöjd i alla fall
Ja jag har fått ge upp och rota fram kryckorna från förra graviditeten, om jag ska ta mig till och från jobbet... Men det är ju snart mars, eller hur det nu varNej, vad trist att du börjat få problem med fogarna du med!
Precis som du pendlar jag mellan att ”det är mars när som helst!” och ”det är en evighet till mars!”.
Men fy vad otäckt med bilolycka! Hoppas du mår bra och såklart att du får se en sprattlande liten på UL på onsdag.
Irriterande alltså det är ju väldigt fräckt och respektlöst att hålla på och kommentera någon annans kropp överhuvudtaget, och inte mindre så för att man är gravid. Alla vet väl att kroppen genomgår stora förändringar under en graviditet, vissa större än andra och ofta är det ju inte supermycket man kan göra åt det själv. Jag har gått upp massor i vikt alla graviditeter och det blir säkert samma nu särskilt med tanke på hur orörlig jag är. Det är klart att jag inte är särskilt glad åt det och kommentarer är det sista som behövs.Jag börjar åter ledsna lite på folks kommentarer om magen... är ju mammaledig större delen av tiden nu så slipper iaf jobbiga kollegor men det är ändå ett himla ”men oj vad stor du är” från släkt och bekanta.
Jag har alltid varit väldigt smal men gick upp 30 kg förra graviditeten. Dessutom bär jag barnet väldigt mycket ”utanpå” kroppen vilket gör att jag nu i vecka 22 ser ut som många andra gör i vecka 30. Förra grav syntes ingenting före v 20 men när magen väl kom blev den enorm på kort tid.
Det resulterade i ett evigt ”är du säker på att det bara är en”, ”men oj nu kan det inte vara långt kvar”, ”du ser ut att vara på väg att spricka” etc och jag tyckte det var skitjobbigt...
Nu har det redan börjat med folk som inte TROR mig när jag säger att det är dags i april. Ändå började jag på normalvikt nu och har inte gått upp ett kilo hittills.
Vad ÄR det med folk och dessa kommentarer... tycker nån (utom de själva) att det är kul?? Bah!