Vårföräldrar 2019

[Ja88]

Jag har fått problem med massa sammandragningar.. trodde först det var lugnt, men ringde BM och fick komma på akutbesök imorse, vilket resulterade i ett läkarbesök inbokat och fått brasklapp om att stressa ned. Inte lätt då jag har ett fysiskt aktivt jobb där stressen är svår att kontrollera/värja sig från Känner mig uppgiven, vill inte sjukskriva mig.. borde inte vara svårt att tagga ned kanske, men jag är en sån där person som trivs att köra i hundranitti, annars kan det vara liksom. Någon annan som har sammandragningar tidigt? Är i v. 19, 20 imorgon.

Ja tyvärr, det började i vecka 14 för mig... Först och främst, se till att få lämna en urinodling! Inte sällan kan UVI hos gravida ge sammandragningar som enda symtom och bör misstänkas om man plötsligt får ökade sammandragningar. Ha respekt för kroppens signaler, säger jag i all välmening Jag blev ju först halvt och sen helt sjukskriven delvis pga sammandragningar (plus foglossning och lite till). Hänger i en gravidgrupp på FB för marsmammor där två under senaste veckan har blivit mammor till extremprematurer där utgången är rätt så oviss Inte för att måla upp skräckscenario men begär kroppen lugnare tempo så får man lov att anpassa sig hur jäkla frustrerande det än är (och det är det verkligen, jag är liksom i v 22 och lika orörlig som om jag var inne på sista veckorna...skitjobbigt).

 

[Flixon]

Jag vet precis... Har haft ont på höger sida magen längst ner vid bäckenet typ och varit lite nojig att det var blindtarmsinflammation på gång. Gick med det ett par veckor och det var verkligen som att jag hade en ond böld inne i buken. Sen nu är det spårlöst borta. Var säkert förstoppning bara... Man kan bli tokig av alla märkliga symptom och krämpor under en graviditet...

Haha, förra graviditeten vaknade jag en natt, med så himla ont i magen. Tänkte att det var nog bara graviditeten i allmänhet, en fis på tvären typ. På morgonen undrade maken om jag var dum på riktigt, så åkte vi in till sjukhuset där de konstaterade blindtarmsinflammation de ville förstås inte operera men inflammationen gav med sig med intravenös antibiotika

Innan någon blir nervös nu kan jag meddela att jag hade JÄTTEONT, alltså på nivån att jag stapplade dubbelvikt in på akuten. Har aldrig fått komma in så snabbt

 

[Elin_B]

Jag har fått problem med massa sammandragningar.. trodde först det var lugnt, men ringde BM och fick komma på akutbesök imorse, vilket resulterade i ett läkarbesök inbokat och fått brasklapp om att stressa ned. Inte lätt då jag har ett fysiskt aktivt jobb där stressen är svår att kontrollera/värja sig från Känner mig uppgiven, vill inte sjukskriva mig.. borde inte vara svårt att tagga ned kanske, men jag är en sån där person som trivs att köra i hundranitti, annars kan det vara liksom. Någon annan som har sammandragningar tidigt? Är i v. 19, 20 imorgon.

Har lite sammandragningar men sällan, v21 idag och haft iaf ett par veckor. Jag är dock till största delen mammaledig och har inte särskilt mycket stress men en 1,5-åring som är lite oförsiktig med mammas kropp.

Men jag måste hålla med om att lyssna på kroppen. Jag hade ett kontorsjobb första grav och nån gång runt v 32 hade vi sinnessjuka dagar där folk sjukskrev sig och gick hem gråtandes av stressen. Jag har alltid varit den lugna som jobbar på effektivt utan att påverkas av allt runtomkring, så även denna gång. Kände mig dock lite yr när jag kom hem och tog ett blodtryck - typ 180/110 (låg normalt på 110/60). Fick åka in och ligga för observation en hel dag för att utesluta havandeskapsförgiftning.

Jag tror inte man ska förvänta sig att klara samma belastning som snnars. Kroppen har liksom nog med graviditeten så man får vackert lyssna på den

 

[BernT]

Haha, förra graviditeten vaknade jag en natt, med så himla ont i magen. Tänkte att det var nog bara graviditeten i allmänhet, en fis på tvären typ. På morgonen undrade maken om jag var dum på riktigt, så åkte vi in till sjukhuset där de konstaterade blindtarmsinflammation de ville förstås inte operera men inflammationen gav med sig med intravenös antibiotika

Innan någon blir nervös nu kan jag meddela att jag hade JÄTTEONT, alltså på nivån att jag stapplade dubbelvikt in på akuten. Har aldrig fått komma in så snabbt

Har också haft det, var inte gravid dock. Fick ligga på kava i ett dygn. Och herregud vad ont det gjorde!

 

[Flixon]

Har också haft det, var inte gravid dock. Fick ligga på kava i ett dygn. Och herregud vad ont det gjorde!

Ja jag med, ifall de skulle behöva operera. Ja fy fan, det var inte kul!

 

[Undeniable]

Ja tyvärr, det började i vecka 14 för mig... Först och främst, se till att få lämna en urinodling! Inte sällan kan UVI hos gravida ge sammandragningar som enda symtom och bör misstänkas om man plötsligt får ökade sammandragningar. Ha respekt för kroppens signaler, säger jag i all välmening Jag blev ju först halvt och sen helt sjukskriven delvis pga sammandragningar (plus foglossning och lite till). Hänger i en gravidgrupp på FB för marsmammor där två under senaste veckan har blivit mammor till extremprematurer där utgången är rätt så oviss Inte för att måla upp skräckscenario men begär kroppen lugnare tempo så får man lov att anpassa sig hur jäkla frustrerande det än är (och det är det verkligen, jag är liksom i v 22 och lika orörlig som om jag var inne på sista veckorna...skitjobbigt).

Ja de ville utesluta det med, så urinprov är lämnat! Har dock noll symptom, men har förstått att det kan vara så som gravid. (Hur konstigt är inte det egentligen?). Usch låter fruktansvärt, hoppas att de klarar sig!
Nej antar att det bara är att trycka på sakta-ner knappen.. försöka.. har redan pratat med mina närmaste kollegor, känner jag dem rätt så kommer de vara ganska så på mig nu kommande veckor och påminna mig att sakta ner. Och det är skitbra!
Tack för svaret!

 

[Luktpion]

Nu har sparkarna börjat kännas tydligare och igår kände min man eventuellt något för första gången. Och alla är så gulliga angående namn och överöser oss med förslag.

Jag är van att sova nästan på mage (men med ena benet böjt) vilket känns lite knöligt nu när magen blivit större. Jag slog till och köpte en gravid-/amningskudde/babynest nu under rean. En bbhugme. Hoppas den ska göra det lite bekvämare att somna.

Har ni blivit täppta i näsan under graviditeten? Jag har det lite jobbigt på kvällen/natten främst. Min man vaknar ibland av att jag andas så högt genom näsan, och det låter som det går fruktansvärt tungt, men tydligen vägrar jag börja andas genom munnen trots det.

Idag har jag haft besök av en så go ettåring. Galet att vår familj förhoppningsvis också kommer utökas med en liten kille snart. Förlåt, lite babbligt inlägg.

 

[Elin_B]

Har ni blivit täppta i näsan under graviditeten? Jag har det lite jobbigt på kvällen/natten främst. Min man vaknar ibland av att jag andas så högt genom näsan, och det låter som det går fruktansvärt tungt, men tydligen vägrar jag börja andas genom munnen trots det.

Hahah har sluppit värsta nästäppan men förra graviditeten gick jag upp brutalt mycket i vikt och började sista tiden snarka så till den milda grad att min sambo flyttade, inte bara till gästrummet, utan till vardagsrumssoffan som ligger i andra änden av bostaden.

 

[Luktpion]

Hahah har sluppit värsta nästäppan men förra graviditeten gick jag upp brutalt mycket i vikt och började sista tiden snarka så till den milda grad att min sambo flyttade, inte bara till gästrummet, utan till vardagsrumssoffan som ligger i andra änden av bostaden.

Nämen åh fy så drygt för båda! Är det verkligen för mycket begärt att kunna få luft någorlunda ljudlöst trots att man är gravid? Jag tycker inte det faktiskt!

 

[Ja88]

Jag är van att sova nästan på mage (men med ena benet böjt) vilket känns lite knöligt nu när magen blivit större. Jag slog till och köpte en gravid-/amningskudde/babynest nu under rean. En bbhugme. Hoppas den ska göra det lite bekvämare att somna.

Exakt så brukar jag sova med går ju sådär nu...försöker att ligga i samma ställning, har en gravidkuffe + vanlig kudde uppallade under benet för att inte ligga PÅ magen. Men exakt samma position hela natten funkar inte riktigt heller så andra halvanav natten brukar bli ett obekvämt klumpigt makande och vändande.

 

[lilleknodd2]

Tänkte uppdatera en sista gång för att skriva av mig lite.
Vi är hemma från sjukhuset nu.
Det började komma lite blod igår hemma samt imorse, så efter första kuren cytotec imorse tog det bara 15-20 min innan värkarna började komma igång och efter ca 45min så var liten ute. Hjärtat slutade slå för tidigt för att läkaren skulle kunna se kön. Runt vecka 13+3.
Moderkakan tog tid på sig trots extra dos cytotec och värkstimulerande så läkaren fick hjälpa till att försiktigt dra ut den efter tre timmar.

Enligt läkaren vi träffade ansåg hon att moderkakan inte såg ut som vanligt utan den var blek, lite ”skrumpnad” och såg inte ut att vara så kärlfylld som den ska. Hon lade därför en gissning på att det är anledningen. Vi fick aldrig veta om det var samma sak förra gången tyvärr.

Fostret och moderkaka är skickade till Uppsala för analys och obduktion. När svaret kommit till läkaren skickar hon allt skriftligt samt skickar med en plan vid framtida graviditet beroende på vad obduktionen visar. Mest troligt kommer det bli blodförtunnande om jag blir gravid igen.

Vi får ingen utredning denna gången utan måste vara med om samma sak en gång till för att landstinget ska hjälpa oss. Läkaren pratade även med överläkaren som bestämt sa nej och hänvisade till landstingets regler.
Får se om vi vänder oss privat, beror lite på vad obduktionen visar. Vi får svar om tidigast fyra veckor.

Psykiskt är det bättre än väntat. Jag har nog lyckats distansera mig från det hela och har inte vågat knyta an på samma sätt till den här graviditeten. Tror att det är därför det inte är lika tufft. Nu vill jag bara att blödningarna ska ta slut så fort som möjligt så jag kan leva normalt igen och så får vi väl se vad som händer framöver...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni alla får uppleva ett lyckligt resultat av eran graviditet och så får vi se om jag orkar följa er här inne framöver.

Stor kram och tack för allt stöd

 

[em-pirre]

kanske du kan ringa en privat klinik och fråga. Kanske få en ordination blodförtunnande. Jag åt vanlig aspirin från och med ägglossning. Ingen avancerad dosering eller så. Så det går ju att prova själv om man vill. Jag åt 100mg om dagen tror jag, från ägglossning och framåt.

 

[lilleknodd2]

kanske du kan ringa en privat klinik och fråga. Kanske få en ordination blodförtunnande. Jag åt vanlig aspirin från och med ägglossning. Ingen avancerad dosering eller så. Så det går ju att prova själv om man vill. Jag åt 100mg om dagen tror jag, från ägglossning och framåt.

Blodförtunnande kommer jag få utskrivet nästa gång om moderkakan visar på något onormalt vilket läkren tyckte hon kunde se redan nu.

 

[lilleknodd2]

kanske du kan ringa en privat klinik och fråga. Kanske få en ordination blodförtunnande. Jag åt vanlig aspirin från och med ägglossning. Ingen avancerad dosering eller så. Så det går ju att prova själv om man vill. Jag åt 100mg om dagen tror jag, från ägglossning och framåt.

Men att ringa och rådfråga var ett bra tips.

 

[Ja88]

Tänkte uppdatera en sista gång för att skriva av mig lite.
Vi är hemma från sjukhuset nu.
Det började komma lite blod igår hemma samt imorse, så efter första kuren cytotec imorse tog det bara 15-20 min innan värkarna började komma igång och efter ca 45min så var liten ute. Hjärtat slutade slå för tidigt för att läkaren skulle kunna se kön. Runt vecka 13+3.
Moderkakan tog tid på sig trots extra dos cytotec och värkstimulerande så läkaren fick hjälpa till att försiktigt dra ut den efter tre timmar.

Enligt läkaren vi träffade ansåg hon att moderkakan inte såg ut som vanligt utan den var blek, lite ”skrumpnad” och såg inte ut att vara så kärlfylld som den ska. Hon lade därför en gissning på att det är anledningen. Vi fick aldrig veta om det var samma sak förra gången tyvärr.

Fostret och moderkaka är skickade till Uppsala för analys och obduktion. När svaret kommit till läkaren skickar hon allt skriftligt samt skickar med en plan vid framtida graviditet beroende på vad obduktionen visar. Mest troligt kommer det bli blodförtunnande om jag blir gravid igen.

Vi får ingen utredning denna gången utan måste vara med om samma sak en gång till för att landstinget ska hjälpa oss. Läkaren pratade även med överläkaren som bestämt sa nej och hänvisade till landstingets regler.
Får se om vi vänder oss privat, beror lite på vad obduktionen visar. Vi får svar om tidigast fyra veckor.

Psykiskt är det bättre än väntat. Jag har nog lyckats distansera mig från det hela och har inte vågat knyta an på samma sätt till den här graviditeten. Tror att det är därför det inte är lika tufft. Nu vill jag bara att blödningarna ska ta slut så fort som möjligt så jag kan leva normalt igen och så får vi väl se vad som händer framöver...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni alla får uppleva ett lyckligt resultat av eran graviditet och så får vi se om jag orkar följa er här inne framöver.

Stor kram och tack för allt stöd

Stor kram till dig, igen Tycker fortfarande det är märkligt (och väldigt hjärtlöst) att jämställa så här sena missfall med de som sker i tidiga veckor. Men jag hoppas att ni kan få svar och hjälp utifrån obduktionssvaret då åtminstone. Ta hand om er och lilla dottern, jag hoppas att ni får ert efterlängtade syskon till slut.

 

[Elin_B]

Kram igen @lilleknodd2! Hoppas att ni kan få lite svar genom obduktionen och att ni kan få eran bebis utan att behöva gå igenom mer hjärtesorg.

 

[unicornia]

Nu har vi gjort RUL både i vecka 19 och 20. Vid det första såg allt bra ut förutom att lårbenet var lite kortare och skallbenet lite större.(12 dagars skillnad). Idag var vi där igen och det visade samma skillnad med ett kortare lårben. Jag är framflyttad så BF är 9 april. Det finns tydligen en liten risk för kromosomavvikelser i och med ett kort lårben men det kan lika gärna vara så att bebis har korta lårben helt enkelt och allt är fullt normalt. Jag får göra fostervattensprov om jag vill men det är upp till mig det är inget de rekommenderar men möjligheten finns vid oro. Risken att fostret dör vid fostervattensprov är större än chansen för kromosomavvikelser. Så jag vet inte riktigt? Ser allt bra ut så är det ju frid och fröjd men om det finns något fel hur ställer man sig till det?

Om jag googlar blir man ju helt skräckslagen. Någon annan som har erfarenhet av detta?

 

[Ja88]

Nu har vi gjort RUL både i vecka 19 och 20. Vid det första såg allt bra ut förutom att lårbenet var lite kortare och skallbenet lite större.(12 dagars skillnad). Idag var vi där igen och det visade samma skillnad med ett kortare lårben. Jag är framflyttad så BF är 9 april. Det finns tydligen en liten risk för kromosomavvikelser i och med ett kort lårben men det kan lika gärna vara så att bebis har korta lårben helt enkelt och allt är fullt normalt. Jag får göra fostervattensprov om jag vill men det är upp till mig det är inget de rekommenderar men möjligheten finns vid oro. Risken att fostret dör vid fostervattensprov är större än chansen för kromosomavvikelser. Så jag vet inte riktigt? Ser allt bra ut så är det ju frid och fröjd men om det finns något fel hur ställer man sig till det?

Om jag googlar blir man ju helt skräckslagen. Någon annan som har erfarenhet av detta?

Jag snabbgooglade lite bara och hittade på i en skrivelse från Svensk förening för Obstetrik och Gynekologi följande: "Isolerat kort lårben har en svag association med trisomi 21 men bör ej föranleda erbjudande om invasiv provtagning för kromosomavvikelser. Stark rekommendation."

Så utan att vara djupare insatt så hade jag försökt att inte oroa mig så mycket, och jag hade inte gjort något fostervattensprov för det.

 

[KarinStarfighter]

Nu har vi gjort RUL både i vecka 19 och 20. Vid det första såg allt bra ut förutom att lårbenet var lite kortare och skallbenet lite större.(12 dagars skillnad). Idag var vi där igen och det visade samma skillnad med ett kortare lårben. Jag är framflyttad så BF är 9 april. Det finns tydligen en liten risk för kromosomavvikelser i och med ett kort lårben men det kan lika gärna vara så att bebis har korta lårben helt enkelt och allt är fullt normalt. Jag får göra fostervattensprov om jag vill men det är upp till mig det är inget de rekommenderar men möjligheten finns vid oro. Risken att fostret dör vid fostervattensprov är större än chansen för kromosomavvikelser. Så jag vet inte riktigt? Ser allt bra ut så är det ju frid och fröjd men om det finns något fel hur ställer man sig till det?

Om jag googlar blir man ju helt skräckslagen. Någon annan som har erfarenhet av detta?

Hur såg skallbenet ut på ultraljud 2? Var det bara lårbenet de oroade sig för? Jättesvårt beslut! Hur skulle ni göra om FVP visade på avvikelse?

 

[nejlica]

Nu har vi gjort RUL både i vecka 19 och 20. Vid det första såg allt bra ut förutom att lårbenet var lite kortare och skallbenet lite större.(12 dagars skillnad). Idag var vi där igen och det visade samma skillnad med ett kortare lårben. Jag är framflyttad så BF är 9 april. Det finns tydligen en liten risk för kromosomavvikelser i och med ett kort lårben men det kan lika gärna vara så att bebis har korta lårben helt enkelt och allt är fullt normalt. Jag får göra fostervattensprov om jag vill men det är upp till mig det är inget de rekommenderar men möjligheten finns vid oro. Risken att fostret dör vid fostervattensprov är större än chansen för kromosomavvikelser. Så jag vet inte riktigt? Ser allt bra ut så är det ju frid och fröjd men om det finns något fel hur ställer man sig till det?

Om jag googlar blir man ju helt skräckslagen. Någon annan som har erfarenhet av detta?

Vi resonerade lite kring det där inför KUB-testet, och det är ju jättesvårt såklart. Jag hade aldrig gjort ett fostervattenprov om jag inte var 100% säker på att jag ville göra en abort om det visade på en avvikelse, risken känns för stor för att vara värd det annars. Men det är ju bara du som kan avgöra hur du vill göra tillslut

Hur är tanken att ni går vidare om ni inte gör ett fostervattenprov? Blir det fler UL för att följa upp?