Vårföräldrar 2019

[nejlica]

Tänkte uppdatera en sista gång för att skriva av mig lite.
Vi är hemma från sjukhuset nu.
Det började komma lite blod igår hemma samt imorse, så efter första kuren cytotec imorse tog det bara 15-20 min innan värkarna började komma igång och efter ca 45min så var liten ute. Hjärtat slutade slå för tidigt för att läkaren skulle kunna se kön. Runt vecka 13+3.
Moderkakan tog tid på sig trots extra dos cytotec och värkstimulerande så läkaren fick hjälpa till att försiktigt dra ut den efter tre timmar.

Enligt läkaren vi träffade ansåg hon att moderkakan inte såg ut som vanligt utan den var blek, lite ”skrumpnad” och såg inte ut att vara så kärlfylld som den ska. Hon lade därför en gissning på att det är anledningen. Vi fick aldrig veta om det var samma sak förra gången tyvärr.

Fostret och moderkaka är skickade till Uppsala för analys och obduktion. När svaret kommit till läkaren skickar hon allt skriftligt samt skickar med en plan vid framtida graviditet beroende på vad obduktionen visar. Mest troligt kommer det bli blodförtunnande om jag blir gravid igen.

Vi får ingen utredning denna gången utan måste vara med om samma sak en gång till för att landstinget ska hjälpa oss. Läkaren pratade även med överläkaren som bestämt sa nej och hänvisade till landstingets regler.
Får se om vi vänder oss privat, beror lite på vad obduktionen visar. Vi får svar om tidigast fyra veckor.

Psykiskt är det bättre än väntat. Jag har nog lyckats distansera mig från det hela och har inte vågat knyta an på samma sätt till den här graviditeten. Tror att det är därför det inte är lika tufft. Nu vill jag bara att blödningarna ska ta slut så fort som möjligt så jag kan leva normalt igen och så får vi väl se vad som händer framöver...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni alla får uppleva ett lyckligt resultat av eran graviditet och så får vi se om jag orkar följa er här inne framöver.

Stor kram och tack för allt stöd

Kan inte annat än instämma i allt @Ja88 skrev ovan! Tack för den fina uppdateringen, även om det känns väldigt ledsamt att den behövdes

 

[unicornia]

Hur såg skallbenet ut på ultraljud 2? Var det bara lårbenet de oroade sig för? Jättesvårt beslut! Hur skulle ni göra om FVP visade på avvikelse?

Det var samma skillnad 12 dagar som på ultraljud 1. Men läkaren så inget om huvudet utan jag uppfattade det som att lårbenet var det som kunde vara en risk. Ja nej det är ju just det vi måste ta ställning till. Men läkaren nämnde något om blodprov också. Man kan tydligen inte se alla sjukdomar där men de vanligaste kromosomavvikelserna så jag tror jag ska göra ett sådant i alla fall.

 

[unicornia]

Vi resonerade lite kring det där inför KUB-testet, och det är ju jättesvårt såklart. Jag hade aldrig gjort ett fostervattenprov om jag inte var 100% säker på att jag ville göra en abort om det visade på en avvikelse, risken känns för stor för att vara värd det annars. Men det är ju bara du som kan avgöra hur du vill göra tillslut

Hur är tanken att ni går vidare om ni inte gör ett fostervattenprov? Blir det fler UL för att följa upp?

Ja det är ju det som gör det så svårt. Jag önskar lite mer vägledning så får väl ring BM och prata lite imorgon i alla fall. Jag har ju inte flera års universitetsstudier och erfarenhet inom ämnet jag vet ju knappt vad det innebär! Vid det första ultraljudet tänkte jag bara "ja men alla ser ju olika ut" men nu efter andra så blev jag lite mer bekymrad, man vill ju bara att allt ska vara normalt även om denna risk är liten så har de ju informerat mig om den...
Vi ska på nytt ultraljud i v.28 så på så vis följer de upp. Men det är väldigt långt tills dess.

 

[em-pirre]

Det var samma skillnad 12 dagar som på ultraljud 1. Men läkaren så inget om huvudet utan jag uppfattade det som att lårbenet var det som kunde vara en risk. Ja nej det är ju just det vi måste ta ställning till. Men läkaren nämnde något om blodprov också. Man kan tydligen inte se alla sjukdomar där men de vanligaste kromosomavvikelserna så jag tror jag ska göra ett sådant i alla fall.

Nipt! Ofarligt och ganska exakt men dyrt om man måste betala själv.

 

[unicornia]

Nipt! Ofarligt och ganska exakt men dyrt om man måste betala själv.

Åh det kanske var det läkaren menade hon sa något om ett blodprov som bara visade 13,18 och 21. Först tänkte jag att hon menade veckor och att det skulle hinna bli försent att göra dessa...Men nu när jag googlar förstår jag ju att det är kromosomer! Läkaren pratade inte jättebra svenska och det var inte precis som vi hade samtalstid i 30 min efteråt för mina frågor...Tur Bukefalos finns när BM bara har telefontid 1 h/dag!

 

[Kilauea]

Åh det kanske var det läkaren menade hon sa något om ett blodprov som bara visade 13,18 och 21. Först tänkte jag att hon menade veckor och att det skulle hinna bli försent att göra dessa...Men nu när jag googlar förstår jag ju att det är kromosomer! Läkaren pratade inte jättebra svenska och det var inte precis som vi hade samtalstid i 30 min efteråt för mina frågor...Tur Bukefalos finns när BM bara har telefontid 1 h/dag!

Trisomi 21 är Downs.

 

[turbofling]

Jag behöver er hjälp. Vi funderar för fullt pa namen, och det är inte helt lätt att hitta namn som fungerar pa bade tyska och svenska och som da uttalas ungefär lika. Ett av mina favoritnamn för en flicka är Luisa, det finns vad jag vet inte i Sverige, da skulle det vara Lovisa eller Louise. Om vi träffade en med namnet Luisa, skulle ni tycka att det var konstig och uttala det Lovisa istället?

 

[Ja88]

Jag behöver er hjälp. Vi funderar för fullt pa namen, och det är inte helt lätt att hitta namn som fungerar pa bade tyska och svenska och som da uttalas ungefär lika. Ett av mina favoritnamn för en flicka är Luisa, det finns vad jag vet inte i Sverige, da skulle det vara Lovisa eller Louise. Om vi träffade en med namnet Luisa, skulle ni tycka att det var konstig och uttala det Lovisa istället?

Jag skulle inte tycka det var konstigt eller ha svårt med uttalet iallafall. Även om man inte hör det så ofta i Sverige så har det ju enkel stavning, så jag tycker absolut att det funkar på svenska.

 

[nejlica]

Jag behöver er hjälp. Vi funderar för fullt pa namen, och det är inte helt lätt att hitta namn som fungerar pa bade tyska och svenska och som da uttalas ungefär lika. Ett av mina favoritnamn för en flicka är Luisa, det finns vad jag vet inte i Sverige, da skulle det vara Lovisa eller Louise. Om vi träffade en med namnet Luisa, skulle ni tycka att det var konstig och uttala det Lovisa istället?

Det känns som att väldigt lite är konstigt i namnväg numer, Luisa var ju jättefint! Hade inte uttalat det som Lovisa. Speciellt inte om man träffar på någon i verkliga livet, då får man ju ofta höra namnet uttalat innan man ser det i skrift.

 

[Ynnej]

Hur mår ni andra?
Jag går in i v 27 imorgon. Mår bra, magen växer och det sparkas och har sig där inne. Är lite tröttare än vanligt, särskilt när jag tränar. Börjat få ont i ryggen så försöker vara noga med träning vilket brukar hjälpa annars. Nu har vi köpt vagn också eftersom vi hittade bra erbjudande, så den står hemma och påminner mig varje dag Börjat köpa lite kläder, men vill inte ha allt klart för tidigt, kul att få ha lite kvar!

 

[KarinStarfighter]

Hur mår ni andra?
Jag går in i v 27 imorgon. Mår bra, magen växer och det sparkas och har sig där inne. Är lite tröttare än vanligt, särskilt när jag tränar. Börjat få ont i ryggen så försöker vara noga med träning vilket brukar hjälpa annars. Nu har vi köpt vagn också eftersom vi hittade bra erbjudande, så den står hemma och påminner mig varje dag Börjat köpa lite kläder, men vill inte ha allt klart för tidigt, kul att få ha lite kvar!

Jag är i v. 27+3. Mår helt okej förutom en eländig förkylning som inte släpper. Börjar få vad jag tror är sammandragningar, särskilt efter att jag tränat eller varit aktiv, men de brukar lägga sig när jag vilat en stund.

Har börjat få rejäl ångest inför förlossningen också. Usch, oroar mig för typ allt Hur tänker ni andra inför det?

Vi har köpt vagn, 2 filtar och kanske 6 plagg, men väntar på en hel hög med ärvekläder så handlar mer mär jag sett vad som finns där i.

 

[Lönn]

Härligt att det närmar sig slutet för några i denna tråd!

Här har vi ju inte ens kommit halvvägs, går in i vecka 19 imorgon. Har inte känt några rörelser än men är rätt ofta öm i livmodern. Har mått rätt bra, igår blev det kanske en lite för intensiv dag så då fick jag ont i ländryggen och huvudvärk till och från på eftermiddagen. 2 veckor och en dag kvar till RUL, har jag inte känt några rörelser innan dess blir det väldigt spännande att se om krabaten där inne "är kvar".

Mannen är väldigt köpsugen men jag har sagt att vi ska avvakta till efter årsskiftet innan vi börjar handla. Har har påbörjat en lista med vad vi ska ha. Kläder kommer vi nog får ärva en hel del och möjligtvis en hel del andra saker också.

Funderar på hur jag ska träna efter årsskiftet, bara det jag gör hemma eller något mer också. Nu kör jag lite enkla övningar hemma (ca 20 min 2-3 gånger i veckan) och har gått på core ca 1 gång i veckan. Coren kommer jag inte gå på efter årsskiftet då rätt många övningar går bort pga. magen. En del kör vattengympa och en del på gym har jag förstått. Vi har inget gym i närheten så helst vill jag kunna träna utan att åka iväg. Vattengympa finns inte allt för långt från jobbet men kostar en hel del. En hel del promenader blir det också såklart men lite mer än så vill jag göra i alla fall.

Hur tränar ni?

 

[Schleten]

Nu har sparkarna börjat kännas tydligare och igår kände min man eventuellt något för första gången. Och alla är så gulliga angående namn och överöser oss med förslag.

Jag är van att sova nästan på mage (men med ena benet böjt) vilket känns lite knöligt nu när magen blivit större. Jag slog till och köpte en gravid-/amningskudde/babynest nu under rean. En bbhugme. Hoppas den ska göra det lite bekvämare att somna.

Har ni blivit täppta i näsan under graviditeten? Jag har det lite jobbigt på kvällen/natten främst. Min man vaknar ibland av att jag andas så högt genom näsan, och det låter som det går fruktansvärt tungt, men tydligen vägrar jag börja andas genom munnen trots det.

Idag har jag haft besök av en så go ettåring. Galet att vår familj förhoppningsvis också kommer utökas med en liten kille snart. Förlåt, lite babbligt inlägg.

Vad fint att ni börjar känna sparkar! Här är det full aktivitet och ibland med sådan kraft att både jag och min partner häpnar. Hur kan den lille där inne vara så stark redan?

Nästäppan är pest! Jag kan i stort sett inte andas alls genom näsan på natten och barnmorskan säger att det bara är saltvattenspray som gäller, så sömnen blir ganska så lidande.

 

[Ja88]

Gått in i vecka 24. Strävar väl på sakta men säkert. Mår ju fysiskt lite bättre nu när jag inte jobbar men mentalt så är det ju väldigt understimulerande eftersom det inte finns så mycket jag klarar att göra. Det finns ju massor i hemmet man skulle kunna göra om kroppen klarade det, men det gör den ju inte... Vissa dagar är jättejobbiga (fysiskt och mentalt) andra helt ok. Men det är bara att sträva vidare ju. Lillan knuffas där inne och påminner mig om varför jag gör det här

Jag ska ju snittas planerat då jag är snittad två gånger tidigare, BM skickade remiss till spec-mvc när jag var där senast men än har jag inte hört något. Jag är nervös för att de ska förlägga snittet så sent inpå BF att det hinner starta av sig själv för någon stressad akutsituation vill jag ju inte ha. Lär dessutom få gå igenom det ensam isåfall då vi inte har någon barnvakt nära tillhands...

Och träning ja, det är ju inte alls.... Försöker ta korta promenader iallafall men kroppen fixar knappt ens det. Trodde jag skulle få ringa efter skjuts hem sist jag gick och då var hela rundan max 3 km... Det känns rätt tröstlöst. Var glada ni som kan hålla igång och röra på er, det är ju en enorm fördel för kroppen!

 

[Schleten]

Hur tränar ni?

Jag kan inte ens promenera annat än kortare sträckor och när det är som värst (till följd av att jag gått för mycket eller lyft saker eller dammsugit eller gjort nåt annat jag egentligen inte ska göra) kan jag knappt förflytta mig från ena änden av lägenheten till den andra, så jag tränar hemma med MammaMages graviditetsapp, som liksom inte innebär någon egentlig träning utan mest väldigt lätt och lugn bäckenbottenträning. Ibland gör foglossningen för ont för att jag ens ska kunna göra bäckenbottenträningen och då är det rätt tufft. En gång i veckan går jag på gravidyoga, men ärligt talat känns det lite bortkastat eftersom jag ändå måste avstå de flesta övningarna pga min foglossning. Min plan är att försöka cykla någon mil några gånger i veckan, men jag är inte jättelockad och när jag cyklar blir jag SÅ avundsjuk på alla som springer eller powerwalkar. Jag är jättestressad över att inte kunna röra på mig när alla överallt betonar vikten av att vara i god form till förlossningen - jag är i mitt livs sämsta form! Aldrig har jag varit så otränad och haft så extremt dålig kondition.

 

[Schleten]

Gått in i vecka 24. Strävar väl på sakta men säkert. Mår ju fysiskt lite bättre nu när jag inte jobbar men mentalt så är det ju väldigt understimulerande eftersom det inte finns så mycket jag klarar att göra. Det finns ju massor i hemmet man skulle kunna göra om kroppen klarade det, men det gör den ju inte... Vissa dagar är jättejobbiga (fysiskt och mentalt) andra helt ok. Men det är bara att sträva vidare ju. Lillan knuffas där inne och påminner mig om varför jag gör det här

Jag ska ju snittas planerat då jag är snittad två gånger tidigare, BM skickade remiss till spec-mvc när jag var där senast men än har jag inte hört något. Jag är nervös för att de ska förlägga snittet så sent inpå BF att det hinner starta av sig själv för någon stressad akutsituation vill jag ju inte ha. Lär dessutom få gå igenom det ensam isåfall då vi inte har någon barnvakt nära tillhands...

Och träning ja, det är ju inte alls.... Försöker ta korta promenader iallafall men kroppen fixar knappt ens det. Trodde jag skulle få ringa efter skjuts hem sist jag gick och då var hela rundan max 3 km... Det känns rätt tröstlöst. Var glada ni som kan hålla igång och röra på er, det är ju en enorm fördel för kroppen!

Hoppas verkligen de planerar in snittet hyfsat tidigt så du får din man med dig!

Förstår så väl att det är tufft att gå hemma och inte kunna göra så mycket för att kroppen sätter stopp, men du gör ju helt rätt som försöker lyssna på din kropp. Foglossningssmärtorna ska ju tas på allvar.

Jag är också i vecka 24 och har en strejkande kropp, samtidigt som vi är mitt i badrumsrenovering och jag pluggar heltid på en ganska intensiv utbildning (nåja, det är faktiskt sällan mer än åtta timmar per dag och på helgerna oftast bara någon timme, så det är ju liksom inte värre än ett heltidsjobb) och det är ju verkligen tufft, men jag ser inte riktigt någon möjlighet att ta ledigt, precis som du ju knappast kan ta ledigt från dina barn. Men jag har blivit bättre på att låta bli sådant som kroppen inte klarar och att faktiskt ta ett steg tillbaka ibland och låta min partner dra lite tyngre, men det känns ju väldigt ovant och är faktiskt lite jobbigt mentalt.

 

[nejlica]

Hur mår ni andra?
Jag går in i v 27 imorgon. Mår bra, magen växer och det sparkas och har sig där inne. Är lite tröttare än vanligt, särskilt när jag tränar. Börjat få ont i ryggen så försöker vara noga med träning vilket brukar hjälpa annars. Nu har vi köpt vagn också eftersom vi hittade bra erbjudande, så den står hemma och påminner mig varje dag Börjat köpa lite kläder, men vill inte ha allt klart för tidigt, kul att få ha lite kvar!

Precis som vanligt (hade jag haft massa symptom hade jag väl klagat på det med i och för sig ) Är i v 17 nu och märker knappt av någon graviditet, så jag hoppas verkligen att det är någonting där inne fortfarande Har sedan innan ett privat UL inbokat på onsdag, vilket känns bättre planerat än någonsin, eftersom jag just nu sitter på vårdcentral och väntar på sjuktransport hem efter en bilolycka... Tyvärr hade de inget UL här, så det är bara att hålla tummarna för att liten klarat smällen bra (hade de varit oroliga hade de såklart skickat mig till sjukhuset, så det känns ju ändå bra, men oron sedan innan blev ju inte direkt hjälpt av detta).

Annars så tränar jag som vanligt, vilket väl egentligen är alldeles för lite. Mest bara ridning, så jag borde verkligen få till lite träning av "mig själv" också. Än så länge rider jag i alla fall som vanligt, men finns det fortfarande ett foster kvar på onsdag så är planen att sluta hoppa innan årsskiftet, när jag gått halvvägs.

 

[Ja88]

Hoppas verkligen de planerar in snittet hyfsat tidigt så du får din man med dig!

Förstår så väl att det är tufft att gå hemma och inte kunna göra så mycket för att kroppen sätter stopp, men du gör ju helt rätt som försöker lyssna på din kropp. Foglossningssmärtorna ska ju tas på allvar.

Jag är också i vecka 24 och har en strejkande kropp, samtidigt som vi är mitt i badrumsrenovering och jag pluggar heltid på en ganska intensiv utbildning (nåja, det är faktiskt sällan mer än åtta timmar per dag och på helgerna oftast bara någon timme, så det är ju liksom inte värre än ett heltidsjobb) och det är ju verkligen tufft, men jag ser inte riktigt någon möjlighet att ta ledigt, precis som du ju knappast kan ta ledigt från dina barn. Men jag har blivit bättre på att låta bli sådant som kroppen inte klarar och att faktiskt ta ett steg tillbaka ibland och låta min partner dra lite tyngre, men det känns ju väldigt ovant och är faktiskt lite jobbigt mentalt.

Tack för dina ord vad skönt att du också blivit bättre på att lyssna på kroppen och låta din partner dra det lite tyngre lasset. Det är frustrerande men en begränsad period trots allt.

 

[Ja88]

Precis som vanligt (hade jag haft massa symptom hade jag väl klagat på det med i och för sig ) Är i v 17 nu och märker knappt av någon graviditet, så jag hoppas verkligen att det är någonting där inne fortfarande Har sedan innan ett privat UL inbokat på onsdag, vilket känns bättre planerat än någonsin, eftersom jag just nu sitter på vårdcentral och väntar på sjuktransport hem efter en bilolycka... Tyvärr hade de inget UL här, så det är bara att hålla tummarna för att liten klarat smällen bra (hade de varit oroliga hade de såklart skickat mig till sjukhuset, så det känns ju ändå bra, men oron sedan innan blev ju inte direkt hjälpt av detta).

Annars så tränar jag som vanligt, vilket väl egentligen är alldeles för lite. Mest bara ridning, så jag borde verkligen få till lite träning av "mig själv" också. Än så länge rider jag i alla fall som vanligt, men finns det fortfarande ett foster kvar på onsdag så är planen att sluta hoppa innan årsskiftet, när jag gått halvvägs.

Men fy vad otäckt med bilolycka! Hoppas du mår bra och såklart att du får se en sprattlande liten på UL på onsdag.

 

[turbofling]

Idag har jag varit på läkarbesök med ultraljud. Bebis var pigg och sprattlade för fullt, ansiktet ville han/hon inte visa utan gosade in sig i moderkakan Dock har bebisen en vit prick pa hjärtat, det är inget att oroa sig för utan försvinner hos 98 % av bebisarna innan v. 30 och hos dom 2 % som det finns kvar pa är det sällan ngt "farligt". Men googla gjorde jag ända och det verkar som ett det kan vara en indikation pa kromosomförändring men forskarna är oense. Har ett till ultraljud om 7 veckor sa da hoppas jag att pricken är borta. Allt annat sag perfekt ut sa ingen anledning till oro enl min läkare. Fast lite orolig är jag ända.