Tack! Vad glad jag blir att jag kan sprida lite glädje. Förr om åren försökte jag mest dölja glädjen av rädsla att bli lite löjlig, men nu mera skiter jag i om jag blir löjlig. Jag blir bara så när jag vet att jag får åka till stall, eller får se en häst i en hage.Alltså jag blir så glad över att läsa om din glädje att få åka till ridskolan! Minns när jag på fredagarna red lektion, vår älskade shettis hemma höll jag ju på att växa ur och mammas var unghäst, var fredagarna veckans bästa dag! Först åka och rida sen köpa hästtidning; oftast Min Häst och lösviktsgodis som mamma, jag och brorsan satt och valde ur högen hemma sen för att dela upp haha. Då var ju mamma lika gammal som jag är nu. Åren går men minnet och känslan består.
Pappa har sagt nästan sen jag började att "Det där ska du aldrig sluta med, det gör dig ju glad!"
Inga "det växer du snart ur" där inte. Gissar att det märktes redan från början Pappa är ju världens snällaste och sponsrar fortfarande mitt hästeri, för "Nä, du kan ju inte sluta, då dör du i själen"
. Inte lustigt vi blir torra och dana i luftvägarna...
