Tips på träningsglada raser?

[Raderad medlem 94602]

I Skåne

Synd att du inte var lite närmare Göteborg för då hade du kunna hängt på oss om några veckor när vi ska göra MT (det som görs efter MH) på ett gäng schäfrar

 

[linnsan]

Du har rätt att din tiks MH ser mycket trevligare ut än det jag lade upp

Behöver man ha en bra plan för sitt hundägande om brukshund är aktuellt? Alltså veta "exakt" hur man vill att livet ska se ut och efterleva det? Jag har svårt att förklara vad jag menar riktigt, men har hört det från vissa att en bra plan är bäst om man ska ha brukshund. Jag är rädd att jag inte har det. Jag vet på ett ungefär vad jag vill göra med hunden, men inte alla småsteg för att komma dit och vet inte hur man tränar in allt heller. Jag tror inte vårt liv blir jätteplanerat eller strukturerat. Kan man skaffa brukshund även om man inte har allt klart i huvudet?

Vad är dumpe?

Jag minns inte om jag frågat detta tidigare, men hur visar det sig om hunden har mer allvar i sig? Hur beter de sig då?

Det man behöver för att skaffa brukshund för mig är ett intresse för hundträning, vilja lära sig och veta att det är lite mer hund I kopplet än en liten sällskapshund liksom. Men nej, du behöver inte ha livet inrutat i detalj eller veta exakt hur man gör vid eventuella problem som kommer upp. Man lär sig under tiden Sålänge man vill lära sig och inte tycker att man kan och vet allt bäst själv så kommer det gå bra!

Alltså, jag har änsålänge bott I italien två korta perioder (ena gången 4 månader och andra gången typ 1,5? månad) och varit en (ca 6 veckor) sväng i schweiz under tiden jag haft denna schäfern (hon fyller 3 år nu här I dagarna). Jag har verkligen ingen bestämd väg I livet och är lite nomad av mig Hunden anpassar sig och är glad om hon får vara med och får olika arbetsuppgifter.

Just nu vänder jag dessutom på dygnet hux flux, sover ibland på dagen, ibland på natten. Ibland går vi bara rastningsrundor på 4x10 min och ibland är vi iväg på träning I flera timmar eller kör annan tyngre träning. Eller är hos en kompis, familj, hänger på stan eller vad vi nu än hittar på. Sålänge vi går ut innan vi lägger oss (vilket man såklart alltid gör) så kan jag inte påstå att hunden bryr sig ett jävla skit om hur strukturerad vardag vi har

Idag har vi gått en löspromenad på typ 30 min, och sen kört lite sökövningar under olika kluriga föremål, lydnad och vild kamplek som avslut med lite roliga belastningar. I sammanlagt kanske, 40 min? Nu har hon däckat väldigt nöjt på hallgolvet. Hon kan såklart jobba mer. Mycket mer. Men är nöjd och go nu.

Justja! Hon fick ett spår också som var ca 300 m långt här utanför där hon fick lite olika övergångar mellan asfalt, gräs och grus.

En bra brukshund är anpassningsbar till hur ens liv ändrar sig.

Bild på trött liten skit

 

[emma82maria]

Behöver man ha en bra plan för sitt hundägande om brukshund är aktuellt? Alltså veta "exakt" hur man vill att livet ska se ut och efterleva det? Jag har svårt att förklara vad jag menar riktigt, men har hört det från vissa att en bra plan är bäst om man ska ha brukshund. Jag är rädd att jag inte har det. Jag vet på ett ungefär vad jag vill göra med hunden, men inte alla småsteg för att komma dit och vet inte hur man tränar in allt heller. Jag tror inte vårt liv blir jätteplanerat eller strukturerat. Kan man skaffa brukshund även om man inte har allt klart i huvudet?

Jag håller med i det @linnsan skriver om intresse, vilja och vetskap. Själv skaffade jag hovawart som första egna hund och var uppväxt med jakthundar och keeshond. Kunde egentligen inget om hundträning men ville träna, exakt vad visste jag däremot inte. Nu är jag inne på min 3:e hoffe och det är den första jag faktiskt har en klar plan för vad den ska bli. Sen kanske planen får justeras men det tar vi då.

Vår vardag är långt från strukturerat eller planerat. Jag jobbar inom vården så det går inte att ha fasta tider för mat, promenader, träning osv. De anpassar sig efter hur dagen ser ut.

 

[Bapelsin]

Svarar alla.

Jag har ju funderat på brukshund i perioder. Jag älskar den mentala träningen och vill ha en hund som tackar ja till sådant arbete, utan att behöva motiveras. Jag vill kunna ”nöta” moment. Jag vill helst inte ha några begränsningar. Men det sätter samtidigt högre krav på mig och jag är osäker på om jag är lämpad för den sortens hund. Om jag struntar i mina eventuella begränsningar gällande den fysiska biten, så är jag inte vidare smart och inte en idérik person. Att skaffa en hund som kommer vara smartare än mig själv är kanske… mindre smart. Jag är rädd att jag inte är tillräcklig helt enkelt. Inte tillräckligt duktig på att vare sig hitta på nya saker att lära eller tillräckligt duktig att lära ut.

Innerst inne tror jag att jag vill ha en brukshund, eller åtminstone är jag väldigt nällad. Jag är bara livrädd att det ska bli fel, att jag överskattat mig själv och vad jag vill göra. Att jag inte är rätt sorts människa.

Jag vet inte vad som är bäst, att skaffa en bruksras och hoppas att det jag erbjuder räcker, eller skaffa en mindre aktiv ras och hoppas att den vill samma som mig. Risken att den blir ointresserad/svårmotiverad finns och det skulle nog vara ett värsta scenario för mig.

Jag har viss erfarenhet av svårmotiverad hund, från mina föräldrars tidigare hund. Den var totalt ointresserad av allt vad träning hette, och det var så frustrerande! Numera har de en betydligt mer lättränad hund, men jag känner att jag vill ha mer. Jag vill kunna träna längre pass, ”nöta” moment osv. Jag saknar det när jag tränar mina föräldrars hund. Han försöker verkligen och tycker träning är kul korta stunder, men han är mer en ”noshund” så att säga, och föredrar att jobba självständigt med nosen än moment där jag försöker lära honom något och han behöver tänka till. Jag vill ha en hund med mer go, som gillar problemlösning också och inte bara ”nosarbeten”.

Med det sagt, jag ÄR nällad på brukshund, men vet inte ett jotta om dem. Hur är de att leva med? Ni som har brukshund, hur ofta aktiverar ni/hur mycket behöver era hundar? Hur ofta behöver de utmanas med något nytt?

Är det ett måste att sikta mot tävling eller fungerar ett aktivt hem lika väl? Jag tänker att jag ska satsa mot tävling, men har aldrig tävlat någonsin och vet inte vad jag tycker om det. Jag är i varje fall ingen tävlingsmänniska, men för hundens skull och för att träningen ska bli mer effektiv – då kan jag tänka mig det.


Jag tänker ändå kika vidare på andra raser än bruksraser, ifall min rädsla tar över vill jag ha något att falla tillbaka på så att säga. Av de raserna på min lista har jag funderat mer på labrador, pudel (trots pälsen) och finsk lapphund.

Corgisarna kan eventuellt även vara av intresse om de nu generellt är träningsglada av sig. Hur ser deras hälsa ut? Är de lite hälsosammare än t.ex. tax som också har korta ben osv? Jag tror inte jag träffat en enda tax utan problem med ryggen nämligen och är rädd att det är samma för andra raser som har lite samma kroppsbyggnad.

Finns det någon här som även testat dra med sina corgis?

Allt du skriver stämmer på staffen. Den är pigg och glad och följer med på allt. De jag har haft har hittills inte tyckt något varit tråkigt, inte ens timmar i bilen. De har hög will to please, tycker som sagt allt är roligt och de har inga större krav på tillvaron än att få vara med. Min killes staffar hänger glatt med flera mil i endurospåret när det ska ses över men ligger lika gött i soffan en hel dag. Speciellt om det regnar

De är lättlärda och arbetsvilliga. Nosework, rallylydnad, agility, lydnad, weightpull, allt är kul! Det är eg bara du själv som sätter gränserna. De är otroligt tillgivna. Jag har ofta haft med dem till jobbet (behandlare inom ungdomsvård) och ungarna älskar hundarna och hundarna älskar dem.

Att tänka på är att staffen dras med allergier och andra hudproblem, så välj uppfödare med omsorg.

 

[Thunderjaw]

Får man fråga här hur spår går till? Har förstått att det är bra aktivitet för hundar, men jag är inte alls insatt. Har varit med och gått något spår när jag var barn och minns att jag tyckte det var roligt, men har annars ingen erfarenhet. Hur går det till? Kan man gå överallt eller behöver man tillåtelse från markägare/kommunen? Hur länge behöver spåret ligga till sig? Hur gör man för att markera ut spåret? Med godis, blod, annat? Osv

 

[BornAgain]

Får man fråga här hur spår går till? Har förstått att det är bra aktivitet för hundar, men jag är inte alls insatt. Har varit med och gått något spår när jag var barn och minns att jag tyckte det var roligt, men har annars ingen erfarenhet. Hur går det till? Kan man gå överallt eller behöver man tillåtelse från markägare/kommunen? Hur länge behöver spåret ligga till sig? Hur gör man för att markera ut spåret? Med godis, blod, annat? Osv

Jag skulle rekommendera en kurs för att komma igång. Det finns många sätt att göra rätt, så det gäller att välja ett.

Om du lägger viltspår (blod och klöv) bör du ha tillåtelse från markägaren (det kan räknas som jaktträning - som kräver tillstånd). Då har du (oftast) en klöv från ett hjortdjur och blod (oftast nöt) du drar klöven genom terrängen och droppar lite blod ungefär vartannat steg . För nybörjar hunden räcker ofta 60-70 meter rakt fram - ju mer van hunden blir, ju mer finesser i form av vinklar (90 graders svängar), blodupphåll etc kan du ägna dig åt. I slutet av spåret lägger du ned klöven - bind fast den så att ingen räv tar den. Lägg den helst lite skyddat, för att ge hunden en behagligare doftbild att jobba med. Spåret ska sedan ligga minst en halvtimme, men hellre ett par timmar innan du släpper på hunden. Ett spår kan också ligga över natten. Hunden ska ha spårsele och en spårlina som bör vara 7-10 m lång. När hunden i slutet av spåret hittar klöven belönar du jättemycket (i början får man vara lite försiktig, för en del hundar tycker att det är lite väl spännande). Förr i tiden fick hunden oftast klöven som belöning, men numera belönar man ofta med annat.

När man tävlar i viltspår kör man anlagsklass och öppenklass (600-700 meter, 4 vinklar, mer svårigheter bl.a. skott i öppen klass). Spåren ska ha legat 2-5 timmar.

Person/bruksspår behövs det normalt inte tillstånd för (OBS! i områden med koppeltvång räknas normalt inte spårlina som koppel). För nybörjare markerar du ut spårets start sedan går du - för att hjälpa en nybörjarhund spåra kan du sparka upp lite runt spårstart i både person- och viltspår. I spåret lägger du spårpinnar - för nybörjare en bit fyrkanststav, för elitekipagen en bit pinne från skogen. Hunden ska markera pinnarna för att visa att ekipaget följer spåret - som nybörjare kanske du lägger en pinne var tjugonde meter sedan mer sällan. Spårslut markeras med en längre pinne. Hunden bär sele och spårlina som i viltspår. Du selar på i spårstarten och selar av när spåret är klart. Liggtiderna är också ungefär de samma.

En del lär in personspår genom att tappa godis med jämna mellanrum i spåret. Sedan ju vanare hunden blir, desto glesare blir det mellan godisarna. Jag har fått lära mig utan godis, genom att ställa mig vid ett spår och vänta till hunden spontant börjat spåra och då berömma jättemycket och ha fest vid varje hittad pinne. Pinnarna har jag laddat med värde genom att bära omkring på dem som om de var my precious, gulla med dem, visa dem för alla...men inte låta hunden leka med dem. Hemliga, mystiska och märkliga.

När man tävlar bruksspår börjar man med ett spår på 300 meter med två vinklar (en pinne per delsträcka och slutpinne). Mer info om tävlingsformen finns på brukshundsklubbens hemsida.

 

[BornAgain]

Jag skulle rekommendera en kurs för att komma igång. Det finns många sätt att göra rätt, så det gäller att välja ett.

Om du lägger viltspår (blod och klöv) bör du ha tillåtelse från markägaren (det kan räknas som jaktträning - som kräver tillstånd). Då har du (oftast) en klöv från ett hjortdjur och blod (oftast nöt) du drar klöven genom terrängen och droppar lite blod ungefär vartannat steg . För nybörjar hunden räcker ofta 60-70 meter rakt fram - ju mer van hunden blir, ju mer finesser i form av vinklar (90 graders svängar), blodupphåll etc kan du ägna dig åt. I slutet av spåret lägger du ned klöven - bind fast den så att ingen räv tar den. Lägg den helst lite skyddat, för att ge hunden en behagligare doftbild att jobba med. Spåret ska sedan ligga minst en halvtimme, men hellre ett par timmar innan du släpper på hunden. Ett spår kan också ligga över natten. Hunden ska ha spårsele och en spårlina som bör vara 5-10 m lång. När hunden i slutet av spåret hittar klöven belönar du jättemycket (i början får man vara lite försiktig, för en del hundar tycker att det är lite väl spännande). Förr i tiden fick hunden oftast klöven som belöning, men numera belönar man ofta med annat.

När man tävlar i viltspår kör man anlagsklass och öppenklass (600-700 meter, 4 vinklar, mer svårigheter bl.a. skott i öppen klass). Spåren ska ha legat 2-5 timmar.

Person/bruksspår behövs det normalt inte tillstånd för (OBS! i områden med koppeltvång räknas normalt inte spårlina som koppel). För nybörjare markerar du ut spårets start sedan går du - för att hjälpa en nybörjarhund spåra kan du sparka upp lite runt spårstart i både person- och viltspår. I spåret lägger du spårpinnar - för nybörjare en bit fyrkanststav, för elitekipagen en bit pinne från skogen. Hunden ska markera pinnarna för att visa att ekipaget följer spåret - som nybörjare kanske du lägger en pinne var tjugonde meter sedan mer sällan. Spårslut markeras med en längre pinne. Hunden bär sele och spårlina som i viltspår. Du selar på i spårstarten och selar av när spåret är klart. Liggtiderna är också ungefär de samma.

En del lär in personspår genom att tappa godis med jämna mellanrum i spåret. Sedan ju vanare hunden blir, desto glesare blir det mellan godisarna. Jag har fått lära mig utan godis, genom att ställa mig vid ett spår och vänta till hunden spontant börjat spåra och då berömma jättemycket och ha fest vid varje hittad pinne. Pinnarna har jag laddat med värde genom att bära omkring på dem som om de var my precious, gulla med dem, visa dem för alla...men inte låta hunden leka med dem. Hemliga, mystiska och märkliga.

När man tävlar bruksspår börjar man med ett spår på 300 meter med tre vinklar. Mer info om tävlingsformen finns på brukshundsklubbens hemsida.

Du märker att jag är newbie Lätt religös

 

[Wingates]

Får man fråga här hur spår går till? Har förstått att det är bra aktivitet för hundar, men jag är inte alls insatt. Har varit med och gått något spår när jag var barn och minns att jag tyckte det var roligt, men har annars ingen erfarenhet. Hur går det till? Kan man gå överallt eller behöver man tillåtelse från markägare/kommunen? Hur länge behöver spåret ligga till sig? Hur gör man för att markera ut spåret? Med godis, blod, annat? Osv

Beror på vilken typ av spår du vill hålla på med
IGPspår lär man in med näring, eftersom man vill ha hunden lugn och nere i spårkärnan. Är man osäker på om man vill köra bruks eller igpspår är det enklare att lära in IGPspåret först och sen ev byta till bruksspåret.

 

[BornAgain]

Beror på vilken typ av spår du vill hålla på med
IGPspår lär man in med näring, eftersom man vill ha hunden lugn och nere i spårkärnan. Är man osäker på om man vill köra bruks eller igpspår är det enklare att lära in IGPspåret först och sen ev byta till bruksspåret.

Bara för att kolla om jag förstått rätt. Eftersom jag inte har bruksras har jag inte funderat på IGP - men i momenten som inte innehåller skydd (spår och lydnad) får alla delta. Och inom IGP finns spår utan lydnadsmoment? De är separata i provet som göra innan man börjar tävla

 

[Wingates]

Bara för att kolla om jag förstått rätt. Eftersom jag inte har bruksras har jag inte funderat på IGP - men i momenten som inte innehåller skydd (spår och lydnad) får alla delta. Och inom IGP finns spår utan lydnadsmoment? De är separata i provet som göra innan man börjar tävla

FH spår får alla raser tävla (så vitt jag vet, ska inte svära på det). Det är ett långt IPO spår, ingen lydnad eller liknande.
BH prov får alla raser göra med som jag förstått det.

 

[vallhund]

Svarar alla.

Jag har ju funderat på brukshund i perioder. Jag älskar den mentala träningen och vill ha en hund som tackar ja till sådant arbete, utan att behöva motiveras. Jag vill kunna ”nöta” moment. Jag vill helst inte ha några begränsningar. Men det sätter samtidigt högre krav på mig och jag är osäker på om jag är lämpad för den sortens hund. Om jag struntar i mina eventuella begränsningar gällande den fysiska biten, så är jag inte vidare smart och inte en idérik person. Att skaffa en hund som kommer vara smartare än mig själv är kanske… mindre smart. Jag är rädd att jag inte är tillräcklig helt enkelt. Inte tillräckligt duktig på att vare sig hitta på nya saker att lära eller tillräckligt duktig att lära ut.

Innerst inne tror jag att jag vill ha en brukshund, eller åtminstone är jag väldigt nällad. Jag är bara livrädd att det ska bli fel, att jag överskattat mig själv och vad jag vill göra. Att jag inte är rätt sorts människa.

Jag vet inte vad som är bäst, att skaffa en bruksras och hoppas att det jag erbjuder räcker, eller skaffa en mindre aktiv ras och hoppas att den vill samma som mig. Risken att den blir ointresserad/svårmotiverad finns och det skulle nog vara ett värsta scenario för mig.

Jag har viss erfarenhet av svårmotiverad hund, från mina föräldrars tidigare hund. Den var totalt ointresserad av allt vad träning hette, och det var så frustrerande! Numera har de en betydligt mer lättränad hund, men jag känner att jag vill ha mer. Jag vill kunna träna längre pass, ”nöta” moment osv. Jag saknar det när jag tränar mina föräldrars hund. Han försöker verkligen och tycker träning är kul korta stunder, men han är mer en ”noshund” så att säga, och föredrar att jobba självständigt med nosen än moment där jag försöker lära honom något och han behöver tänka till. Jag vill ha en hund med mer go, som gillar problemlösning också och inte bara ”nosarbeten”.

Med det sagt, jag ÄR nällad på brukshund, men vet inte ett jotta om dem. Hur är de att leva med? Ni som har brukshund, hur ofta aktiverar ni/hur mycket behöver era hundar? Hur ofta behöver de utmanas med något nytt?

Är det ett måste att sikta mot tävling eller fungerar ett aktivt hem lika väl? Jag tänker att jag ska satsa mot tävling, men har aldrig tävlat någonsin och vet inte vad jag tycker om det. Jag är i varje fall ingen tävlingsmänniska, men för hundens skull och för att träningen ska bli mer effektiv – då kan jag tänka mig det.


Jag tänker ändå kika vidare på andra raser än bruksraser, ifall min rädsla tar över vill jag ha något att falla tillbaka på så att säga. Av de raserna på min lista har jag funderat mer på labrador, pudel (trots pälsen) och finsk lapphund.

Corgisarna kan eventuellt även vara av intresse om de nu generellt är träningsglada av sig. Hur ser deras hälsa ut? Är de lite hälsosammare än t.ex. tax som också har korta ben osv? Jag tror inte jag träffat en enda tax utan problem med ryggen nämligen och är rädd att det är samma för andra raser som har lite samma kroppsbyggnad.

Finns det någon här som även testat dra med sina corgis?

Jag har en vän med staffar, den första tog hon upp i Elit spår o efter någon vecka även i sök

 

[vallhund]

FH spår får alla raser tävla (så vitt jag vet, ska inte svära på det). Det är ett långt IPO spår, ingen lydnad eller liknande.
BH prov får alla raser göra med som jag förstått det.

Alla SKK reggade hundar får tävla i allt som som arrangeras av SKK/BHK, däremot är vissa specialtävlingar, så som vallning, vattenprov o lite annat. I skydd får bara brukshundar delta.

 

[Thunderjaw]

Nej men det är ju alltid svårt att veta exakt vad som passar en annan människa. Kan ju vara så enkelt att man inte fastnar för rasens utseende, eller nån annan grej som inte stämmer helt på vad man vill ha.

Mentaliteten - när den är som den ska - är glada, livliga, följsamma hundar med en hel del humor men även förmåga att koncentrera sig när det behövs. Vi har inom rasen här i Sverige aktiva ekipage i de flesta hundsporter. De har gjort bra ifrån sig i dragsammanhang, flera pallplaceringar på barmarks-SM tidigare år. Jag tränar och tävlar rallylydnad, lydnad, bruks och nosework med mina, samt att jag har tränat lite agility tidigare och nu även börjat med yngsta hunden.

Jaktintresse finns men varierar massor, generellt är det en förig ras som har stor flockkänsla, vilket underlättar jättemycket. De är absolut inte extrema vad gäller jaktintresse, men vissa individer kräver förmodligen lite mer arbete för att styra upp dem.

Skillnaden mellan tik och hane är nog framför allt storleken. Mina två yngsta är nära släkt - hanen är farbror/morbror till tiken. Han är maxmått för hanar, 70 cm och väger ca. 41-42 kg. Tiken är ca. 62 (min.mått för tikar) och väger ca. 30 kg, så definitivt skillnad fysiskt. Mentalt tror jag inte det är så stor skillnad - jag är definitivt en "hanhundsmänniska" och kommer nog att välja det igen nästa gång. Men arbetsmässigt etc ser jag inga större skillnader på könen, det är mer individbaserat.

Det finns helt klart bra hundar att hitta i Sverige, även om det inte direkt kryllar av uppfödare, så man kan behöva vänta lite på valp. Att importera är inte helt lätt om man inte har koll på linjer etc. - tex Frankrike (som ju är rasens ursprungsland) har inte de register som vi har via Hundata/Avelsdata så man behöver sätta sig in i ganska mycket själv.

Jag har importerat mina två senaste, den första - en hane från en av Frankrikes större uppfödare - med lite hjälp av en god vän som även är uppfödare (här i Sverige) när det gällde att kolla på linjer etc och den andra pga att hon är systerdotter/brorsdotter till min tidigare import.

Indigo, min franska hane, är en fantastisk individ. River, ungtiken från Belgien, är tyvärr inte riktigt lika bra, inte lika trygg och stabil som jag hade hoppats att hon skulle vara med tanke på den nära släktskapen med Indigo. Men heller inte någon katastrof, hon är arbetsvillig och nyfiken med stor leklust, så det kan nog bli bättre med tiden.

Vi finns i Skåne, typ mitt på östra kusten, om du bor i närheten och vill träffa några beauceroner.

Jag tycker de verkar vara käcka hundar. Har fått uppfattningen att de är lite "lightversion" jämfört med t.ex. schäfer. Har funderat på rasen mellan varven, men det som hejdat mig är dels att det kan vara svårt att få tag på en i Sverige, och dels för att det kan bli lite vad som helst man får även om man gjort efterforskningar. Jag vet inte om det är samma saker med andra raser, att hunden trots goda efterforskningar blir något helt annat än man önskat/hoppats. Men det är det jag hört från beauceronägare. Är detta något du delar eller har du andra erfarenheter?

Oavsett verkar de vara käcka. Jag har en bekants bekant som har rasen, och har som sagt funderat på den mellan varven. Låter toppen att de gör sig bra inom drag. Jag har tänkt en massa sedan min trådstart och tror att det är draget jag kommer vilja satsa på mer, men även lydnad och nosework

Jag ska nog skapa en lista på plus/minus över intressanta raser och se om det kan hjälpa mig något

 

[Thunderjaw]

Det man behöver för att skaffa brukshund för mig är ett intresse för hundträning, vilja lära sig och veta att det är lite mer hund I kopplet än en liten sällskapshund liksom. Men nej, du behöver inte ha livet inrutat i detalj eller veta exakt hur man gör vid eventuella problem som kommer upp. Man lär sig under tiden Sålänge man vill lära sig och inte tycker att man kan och vet allt bäst själv så kommer det gå bra!

Alltså, jag har änsålänge bott I italien två korta perioder (ena gången 4 månader och andra gången typ 1,5? månad) och varit en (ca 6 veckor) sväng i schweiz under tiden jag haft denna schäfern (hon fyller 3 år nu här I dagarna). Jag har verkligen ingen bestämd väg I livet och är lite nomad av mig Hunden anpassar sig och är glad om hon får vara med och får olika arbetsuppgifter.

Just nu vänder jag dessutom på dygnet hux flux, sover ibland på dagen, ibland på natten. Ibland går vi bara rastningsrundor på 4x10 min och ibland är vi iväg på träning I flera timmar eller kör annan tyngre träning. Eller är hos en kompis, familj, hänger på stan eller vad vi nu än hittar på. Sålänge vi går ut innan vi lägger oss (vilket man såklart alltid gör) så kan jag inte påstå att hunden bryr sig ett jävla skit om hur strukturerad vardag vi har

Idag har vi gått en löspromenad på typ 30 min, och sen kört lite sökövningar under olika kluriga föremål, lydnad och vild kamplek som avslut med lite roliga belastningar. I sammanlagt kanske, 40 min? Nu har hon däckat väldigt nöjt på hallgolvet. Hon kan såklart jobba mer. Mycket mer. Men är nöjd och go nu.

Justja! Hon fick ett spår också som var ca 300 m långt här utanför där hon fick lite olika övergångar mellan asfalt, gräs och grus.

En bra brukshund är anpassningsbar till hur ens liv ändrar sig.

Bild på trött liten skit

Visa bifogad fil 38954

Jag kan och vet absolut inte allting Gissar att jag kommer börja om rätt mycket från scratch med träning och hunduppfostran. Jag har övat upp mig en del på mina föräldrars nuvarande hund, men känner mig rätt låst med vad jag kan göra med honom. Mina föräldrar ser ingen mening med att träna hund direkt, vilket gör att jag gör det mindre och mindre för att slippa negativa kommentarer. Det blir mest vardaglig träning jag tror de kan ha nytta av. Så med nya hunden ska jag utvidga vyerna lite och testa allt möjligt. Gissar att allt kommer bli väldigt nytt och jag ska försöka hitta en mentor som kan hjälpa mig på traven. Plus träna inför instruktör för att lära mig hur man bäst tränar brukshund (om det blir en sådan).

Men det lugnar mig lite att man inte behöver värsta planen. Nu när jag träffat @Wingates med Ammo också känner jag ännu mer att jag skulle kunna tillgodose en brukshund, givet att jag kan ta hjälp vid behov och vet vad jag har i kopplet då.

Allt du skriver stämmer på staffen. Den är pigg och glad och följer med på allt. De jag har haft har hittills inte tyckt något varit tråkigt, inte ens timmar i bilen. De har hög will to please, tycker som sagt allt är roligt och de har inga större krav på tillvaron än att få vara med. Min killes staffar hänger glatt med flera mil i endurospåret när det ska ses över men ligger lika gött i soffan en hel dag. Speciellt om det regnar

De är lättlärda och arbetsvilliga. Nosework, rallylydnad, agility, lydnad, weightpull, allt är kul! Det är eg bara du själv som sätter gränserna. De är otroligt tillgivna. Jag har ofta haft med dem till jobbet (behandlare inom ungdomsvård) och ungarna älskar hundarna och hundarna älskar dem.

Att tänka på är att staffen dras med allergier och andra hudproblem, så välj uppfödare med omsorg.

Jag har varit inne på staffe också, men upplevde att de kunde vara rätt envisa och ifrågasättande, och man kan behöva en stor dos tålamod för att träna de. Det skiljer sig säkert, men det är det jag fått höra. Vad har du för erfarenhet?

Vet du hur det är med deras könsaggressivitet? Är det fortfarande (det var ett tag sedan jag var intresserad av rasen) ett rätt stort "problem" inom rasen?

 

[Thunderjaw]

Beror på vilken typ av spår du vill hålla på med
IGPspår lär man in med näring, eftersom man vill ha hunden lugn och nere i spårkärnan. Är man osäker på om man vill köra bruks eller igpspår är det enklare att lära in IGPspåret först och sen ev byta till bruksspåret.

Jag antar att det finns kurser för detta Men vad är det för typ av näring du menar?

 

[dobbis]

Jag antar att det finns kurser för detta Men vad är det för typ av näring du menar?

Vilket godis som helst som din nya hund älskar.

 

[Wingates]

Jag antar att det finns kurser för detta Men vad är det för typ av näring du menar?

Jaa, det finns det! Sen har jag lärt mig av uppf.
Jag lägger torrisar i spåret faktiskt eftersom det går åt en del, men annars går det bra med vilket godis som helst som hunden gillar.

 

[Åsa A]

Jag tycker de verkar vara käcka hundar. Har fått uppfattningen att de är lite "lightversion" jämfört med t.ex. schäfer. Har funderat på rasen mellan varven, men det som hejdat mig är dels att det kan vara svårt att få tag på en i Sverige, och dels för att det kan bli lite vad som helst man får även om man gjort efterforskningar. Jag vet inte om det är samma saker med andra raser, att hunden trots goda efterforskningar blir något helt annat än man önskat/hoppats. Men det är det jag hört från beauceronägare. Är detta något du delar eller har du andra erfarenheter?

Oavsett verkar de vara käcka. Jag har en bekants bekant som har rasen, och har som sagt funderat på den mellan varven. Låter toppen att de gör sig bra inom drag. Jag har tänkt en massa sedan min trådstart och tror att det är draget jag kommer vilja satsa på mer, men även lydnad och nosework

Jag ska nog skapa en lista på plus/minus över intressanta raser och se om det kan hjälpa mig något

Det är klart att det kan hända - även hur mycket uppfödarna planerar så bra de kan så kan det ändå hända att det kommer individer som inte blir som det var tänkt. Men det har jag iofs varit med om inom andra raser jag haft tidigare (schäfer, hh, rottis) så det händer nog lite då och då i alla raser. Dock kanske det märks lite mer i numerärt mindre raser.

Jag bytte själv från just schäfer (pga att jag hade otur med tre sjuka hundar efter varandra) till beauceron. Möjligtvis kan man säga att beauceron är lightversion av de riktigt utpräglade bruksschäfrarna, men å andra sidan är de betydligt bättre än exteriörschäfrarna. En bra beauceron har dock rätt bra "tryck under tassarna" samtidigt som den ändå är relativt lätt att styra.

Du får komma och träffa mina (eller ja, tre av dem - den fjärde, vår omplacering, får inte träffa folk för han fixar inte att socialisera med främmande människor och det har inte blivit direkt bättre med åldern), för visst minns jag rätt att du skrev nånstans i tråden att du finns i Skåne?

Vet inte riktigt hur länge man kan behöva vänta på valp om man ska köpa beauceron i Sverige, just nu har jag inte riktigt koll på hur det ser ut med valpplaner men omöjligt ska det inte vara. Nu minns jag inte om jag har läst i tråden när det är aktuellt med valp för din del, men jag tror det kommer att komma en del kullar nästa år.

 

[Bapelsin]

Jag kan och vet absolut inte allting Gissar att jag kommer börja om rätt mycket från scratch med träning och hunduppfostran. Jag har övat upp mig en del på mina föräldrars nuvarande hund, men känner mig rätt låst med vad jag kan göra med honom. Mina föräldrar ser ingen mening med att träna hund direkt, vilket gör att jag gör det mindre och mindre för att slippa negativa kommentarer. Det blir mest vardaglig träning jag tror de kan ha nytta av. Så med nya hunden ska jag utvidga vyerna lite och testa allt möjligt. Gissar att allt kommer bli väldigt nytt och jag ska försöka hitta en mentor som kan hjälpa mig på traven. Plus träna inför instruktör för att lära mig hur man bäst tränar brukshund (om det blir en sådan).

Men det lugnar mig lite att man inte behöver värsta planen. Nu när jag träffat @Wingates med Ammo också känner jag ännu mer att jag skulle kunna tillgodose en brukshund, givet att jag kan ta hjälp vid behov och vet vad jag har i kopplet då.

Jag har varit inne på staffe också, men upplevde att de kunde vara rätt envisa och ifrågasättande, och man kan behöva en stor dos tålamod för att träna de. Det skiljer sig säkert, men det är det jag fått höra. Vad har du för erfarenhet?

Vet du hur det är med deras könsaggressivitet? Är det fortfarande (det var ett tag sedan jag var intresserad av rasen) ett rätt stort "problem" inom rasen?

Jag tror att det du fått höra kanske snarare rör amstaff/pitbull? De är generellt skarpare än staffen. Jag har aldrig haft eller mött en staffe som är envis och ifrågasättande, de är snarare de mest lättmutade hundarna som finns. Med en godis kan du få en staffe att göra nästan vad som helst. De är lättmotiverade och vill alltid vara tillags och göra rätt. Det finns många som tävlar i både nosework, rallylydnad och agility. Jag upplever att staffen är en hund som verkligen blir vad du gör den till.

Ang. könsagressivitet tror jag inte den är större än hos andra hundar. Kanske även här att du klumpar ihop dem med amstaff/pitbull?
Vi har två hanar, en kastrerad och en okastrerad. De älskar allt och alla och leker lika bra med hanar som tikar. De är tillgivna och folk brukar komma och socialträna sina hundar med dem. Av alla jag känner med staffar så är det ingen som har problem med att dens hund är aggressiv. Men så är alla jag känner med staffar otroligt seriösa också. Det finns många rötägg som inte borde äga staffar (eller någon hund öht) som förstör rasens rykte. Och det är ju tyvärr mest dem man hör om..

De är väldigt tålmodiga också, de kallas nannydogs av en anledning

 

[Wingates]

Jag tror att det du fått höra kanske snarare rör amstaff/pitbull? De är generellt skarpare än staffen. Jag har aldrig haft eller mött en staffe som är envis och ifrågasättande, de är snarare de mest lättmutade hundarna som finns. Med en godis kan du få en staffe att göra nästan vad som helst. De är lättmotiverade och vill alltid vara tillags och göra rätt. Det finns många som tävlar i både nosework, rallylydnad och agility. Jag upplever att staffen är en hund som verkligen blir vad du gör den till.

Ang. könsagressivitet tror jag inte den är större än hos andra hundar. Kanske även här att du klumpar ihop dem med amstaff/pitbull?
Vi har två hanar, en kastrerad och en okastrerad. De älskar allt och alla och leker lika bra med hanar som tikar. De är tillgivna och folk brukar komma och socialträna sina hundar med dem. Av alla jag känner med staffar så är det ingen som har problem med att dens hund är aggressiv. Men så är alla jag känner med staffar otroligt seriösa också. Det finns många rötägg som inte borde äga staffar (eller någon hund öht) som förstör rasens rykte. Och det är ju tyvärr mest dem man hör om..

De är väldigt tålmodiga också, de kallas nannydogs av en anledning

Att det finns könsbunden aggression hos står den är väl inget ovanligt? Tycker de flesta hanar jag träffat har haft det. Som dobermann ägare tkr jag dock inte det är ett problem så länge man vet om det.
Och det är seriösa människor som äger dem med.