Tips på träningsglada raser?

[LiZH]

@Wingates @dobbis Tack för svar. Ja,kanske har de haft tur att få tag i mildare individer(med det menar jag “tur” eftersom hundarna skaffats som rena sällskapshundar- ingen bruksträning alls egentligen mer än att söka godis. Hade de varit skarpare hade det blivit katastrof ... ) Bägge hundarna är/har varit(den första dog tyvärr av DCM, endast 6år gammal) väldigt pigga och trevliga hundar. Kräver mkt motion och verkligen med ett behov av att “rasa av” med andra hundar(eftersom matte inte tränar ngt mer än att grundlydnaden ska sitta krävs det en hel del fysisk aktivitet för att trötta ut. Den mentala aktiviteten lyser lite med sin frånvaro). Vaktar inte nämnvärt heller- tex gick jag dit sent igår kväll, alldeles mörkt inne och ute- jag låser upp och går in i hallen- och Roxx lyfter sömndrucket huvudet och ser ut som om han undrar vad jag gjorde där.

 

[dobbis]

@Wingates @dobbis Tack för svar. Ja,kanske har de haft tur att få tag i mildare individer(med det menar jag “tur” eftersom hundarna skaffats som rena sällskapshundar- ingen bruksträning alls egentligen mer än att söka godis. Hade de varit skarpare hade det blivit katastrof ... ) Bägge hundarna är/har varit(den första dog tyvärr av DCM, endast 6år gammal) väldigt pigga och trevliga hundar. Kräver mkt motion och verkligen med ett behov av att “rasa av” med andra hundar(eftersom matte inte tränar ngt mer än att grundlydnaden ska sitta krävs det en hel del fysisk aktivitet för att trötta ut. Den mentala aktiviteten lyser lite med sin frånvaro). Vaktar inte nämnvärt heller- tex gick jag dit sent igår kväll, alldeles mörkt inne och ute- jag låser upp och går in i hallen- och Roxx lyfter sömndrucket huvudet och ser ut som om han undrar vad jag gjorde där.

Fast jag höll med dig Mina var allt utom milda,men med en säkerhet o trygghet i botten så behöver man inte slåss.

 

[Wingates]

Fast jag höll med dig Mina var allt utom milda,men med en säkerhet o trygghet i botten så behöver man inte slåss.

Så är det ju, men samtidigt är det sällan en dobbishane tackar nej till att slåss mot någon som muckar med dem i min erfarenhet - och de tänder till jävligt snabbt.
Så av den anledningen hade inte jag haft min dobbishane med andra hanar.

(Men som sagt, jag vet att det finns en del som funkar - särskilt tsm med hanar av annan ras, men jag skulle inte räkna med det.)

 

[LiZH]

Fast jag höll med dig Mina var allt utom milda,men med en säkerhet o trygghet i botten så behöver man inte slåss.

Jag förstod att du höll med mig. Kanske är det så som du skriver att det kan handla om trygghet och säkerhet mer än att vara milda. Himla trevliga i alla fall- och ganska långt ifrån den bild jag vet att många har av rasen. Fast numer- med svans och hängande öron- ser de faktiskt mycket mjukare ut. Roxx kommer från en kennel i Canada och när jag ser bilderna de lägger upp på sina kuperade hundar så ser de ju helt annorlunda ut bara av det(alltså- jag vet att det är samma typ av hund men för icke-hundmänniskor ser ju en kuperad dobermann inte riktigt ut som en naturell).

 

[Thunderjaw]

Ja, dobermann har mkt könsbunden aggression. Gissningsvis för att man aldrig avlat på att de ska kunna funka ihop med andra. Trodde jag sa det, ber om ursäkt om jag inte gjorde det.
Funkar dock fint att promenera eller träna med andra hanar, men skulle inte ha dem ihop med andra hanar fritt sas.
Jag vet dock att Ammos uppf sagt att det kan funka med en dobbishane o hane med annan ras - men två dobbishanar funkar typ aldrig. Förr eller senare brukar det smälla.

Tikarna är bättre, men de kan vara skarpa mot andra tikar. Tycker de flesta brukar fungera rätt bra med andra tikar dock.

Jag planerar att ha grind inne hemma när jag skaffar nästa, så de inte umgås när nr 2 blir könsmogen(fram tills dess brukar det gå fint).

Jag är inte förvånad när det gäller dobermann, speciellt inte med allt annat du sa när du berättade om rasen. Och det är möjligt att du fick med att de kan ha könsbunden aggression också, men att jag missat det

Det är en nackdel för min del, men det är inte så att raser som har könsbunden aggression försvinner som alternativ av den orsaken, utan så länge jag känner till och kan planera inför det är det ok. Grindar kan vara en idé och något jag oavsett överväger för att skilja på hund(ar) och katter.

Jag tänker inte att hunden behöver gilla alla hundar, och har inget behov av att släppa ihop min hund med främmande hundar heller, utan det är då snarare att det hade varit trevligt om hundarna inom familjen/närstående hundar kunnat fungera ihop. Men gör de inte det får man ta det därifrån

I Schäfer är det mer linjebundet än rasbundet. Jag vet flera uppfödare som rastar flockar på 5-15 hundar ihop samtidigt som vissa individer inte alla gillar samma kön.
Båda varinterna är lika vanliga.

Är detta något man kan kolla upp alltså när man letar hund? Om det är mer linjebundet.

Det är som jag skrev ovan en nackdel för mig med könsbunden aggressivitet, men inget jag nödvändigtvis kommer undvika så länge rasen i övrigt stämmer på alla punkter. Däremot är det bra att veta om det. Jag har nog aldrig träffat en schäfer som haft könsbunden aggressivitet, alt. har de inte visat det.

Jag har Västgötaspets. Det är otrolig variation i rasen, men att hitta en väl meriterad hund i annat än utställning är, inte så lätt. Enligt min erfarenhet så är de antingen lugna, sävliga familjehundar, eller sportigare hundar som alltid är på alerten. Min hund hade klarat det du tänker dig, men ska jag vara ärlig kan du göra det lättare för dig genom att köpa annan ras. Jag är riktigt nöjd med min, skäller inte, massa träningsvilja, fint byggd och verkligen rastypisk, men jag tvivlar på om det blir någon mer västgöte i framtiden, om jag inte tar valpar efter min (men först måste vi ut och tävla samt göra bph och hälsotester, så vi får se). De (inte alla dock) är lite av en schäfer light variant, kanske därför du fastnat för de? Vet flera som haft schäfer och sedan skaffat västgöte, eller vice versa.
Visa bifogad fil 39344

Tråkigt att det kan vara svårt att hitta en sportigare variant av västgöte. Jag kommer troligen se mig om efter en annan ras för att lättare hitta rätt. Men kanske någon gång i framtiden...

Får man fråga vad som är anledningen att det kanske inte blir en till västgöte?

Nu flikar jag in och avbryter lite kanske, men jag vill bara rekommendera en underskattad ras. Jag blev, lite ofrivilligt, ägare till en amerikansk cocker för många år sedan. Jag hade alltid tänkt att vill man verkligen kommunicera och jobba med en hund så måste det va en brukshundsras. Men icke. Nu blev vi visserligen inget tävlingsekipage eller proffs, jag var inte så ambitiös och motiverad. Men en mer praktisk, tillgänglig och användbar hund får man leta efter. Vi körde rallylydnad och sök, vi sprang och cyklade. Jag kunde ha honom lös mitt i stan, lämna honom utanför kiosken okopplad och han va väldigt behändig att ha med på buss och tåg. Samtidigt som dom är väldigt villiga att jobba och va till lags så klättrar dom inte på väggarna om man slappar en helg. Dom är uthålliga och starka trots sin storlek. Och väldigt lojala. Kanske inte supersmart jämt, men det gör dom kanske på sätt och vis lättare att hantera och dressera. Pälsen rakade jag av ett par ggr om året.

Tyvärr är han i hundhimlen sen några år tillbaka. Idag har jag två scandinavian hounds, som också är väldigt allround och trevliga, men om en cocker orkat dra som dom hade jag nog stannat kvar vid den rasen.

Jag har ingen erfarenhet av amerikansk cockerspaniel, däremot den engelska varianten. "Våra" hundar har varit allt det du beskriver, men hittills har jag inte träffat en enda som haft det drivet jag söker till nästa hund. Min uppfattning av den amerikanska är att de är rätt lika de engelska. Vad har du för uppfattning?

Jag vill sticka ut hakan och säga att det är jättesvårt att få information om ärftliga sjukdomar och oönskade beteenden som inte omfattas av rasklubbarnas avelsprogram. Jag tror inte att folk märker det/vänjer sig och att få tänker så analytiskt att de ser mönster. Så när du börjar närma dig din ras så får du starta en ny tråd.

PS Jag delar @Voff erfarenhet av schäfer.

Vad menar du att jag skulle starta en ny tråd om? Hänger inte riktigt med

 

[Raderad medlem 94602]

Jag är inte förvånad när det gäller dobermann, speciellt inte med allt annat du sa när du berättade om rasen. Och det är möjligt att du fick med att de kan ha könsbunden aggression också, men att jag missat det

Det är en nackdel för min del, men det är inte så att raser som har könsbunden aggression försvinner som alternativ av den orsaken, utan så länge jag känner till och kan planera inför det är det ok. Grindar kan vara en idé och något jag oavsett överväger för att skilja på hund(ar) och katter.

Jag tänker inte att hunden behöver gilla alla hundar, och har inget behov av att släppa ihop min hund med främmande hundar heller, utan det är då snarare att det hade varit trevligt om hundarna inom familjen/närstående hundar kunnat fungera ihop. Men gör de inte det får man ta det därifrån

Är detta något man kan kolla upp alltså när man letar hund? Om det är mer linjebundet.

Det är som jag skrev ovan en nackdel för mig med könsbunden aggressivitet, men inget jag nödvändigtvis kommer undvika så länge rasen i övrigt stämmer på alla punkter. Däremot är det bra att veta om det. Jag har nog aldrig träffat en schäfer som haft könsbunden aggressivitet, alt. har de inte visat det.

Tråkigt att det kan vara svårt att hitta en sportigare variant av västgöte. Jag kommer troligen se mig om efter en annan ras för att lättare hitta rätt. Men kanske någon gång i framtiden...

Får man fråga vad som är anledningen att det kanske inte blir en till västgöte?

Jag har ingen erfarenhet av amerikansk cockerspaniel, däremot den engelska varianten. "Våra" hundar har varit allt det du beskriver, men hittills har jag inte träffat en enda som haft det drivet jag söker till nästa hund. Min uppfattning av den amerikanska är att de är rätt lika de engelska. Vad har du för uppfattning?

Vad menar du att jag skulle starta en ny tråd om? Hänger inte riktigt med

Funderar du på Schäfer så fråga uppfödaren hur tiken funkar med andra tikar och hur det ser ut i linjerna. Jag har själv haft en vass tiklinje där merparten av tikarna funkat bra med andra tikar men inte alla.

 

[BornAgain]

Vad menar du att jag skulle starta en ny tråd om? Hänger inte riktigt med

Jag tänkte att när du börjar närma dig beslut på vilken ras du vill ha, så kanske det kan vara idé att ha en tråd om just den rasen (Fast jag tycker detta är en alldeles utmärkt tråd - jag har lärt mig mycket ).

 

[Thunderjaw]

Jag tänkte att när du börjar närma dig beslut på vilken ras du vill ha, så kanske det kan vara idé att ha en tråd om just den rasen (Fast jag tycker detta är en alldeles utmärkt tråd - jag har lärt mig mycket ).

Man kan aldrig ha för lite trådar

 

[Tiger tok]

Jag är inte förvånad när det gäller dobermann, speciellt inte med allt annat du sa när du berättade om rasen. Och det är möjligt att du fick med att de kan ha könsbunden aggression också, men att jag missat det

Det är en nackdel för min del, men det är inte så att raser som har könsbunden aggression försvinner som alternativ av den orsaken, utan så länge jag känner till och kan planera inför det är det ok. Grindar kan vara en idé och något jag oavsett överväger för att skilja på hund(ar) och katter.

Jag tänker inte att hunden behöver gilla alla hundar, och har inget behov av att släppa ihop min hund med främmande hundar heller, utan det är då snarare att det hade varit trevligt om hundarna inom familjen/närstående hundar kunnat fungera ihop. Men gör de inte det får man ta det därifrån

Är detta något man kan kolla upp alltså när man letar hund? Om det är mer linjebundet.

Det är som jag skrev ovan en nackdel för mig med könsbunden aggressivitet, men inget jag nödvändigtvis kommer undvika så länge rasen i övrigt stämmer på alla punkter. Däremot är det bra att veta om det. Jag har nog aldrig träffat en schäfer som haft könsbunden aggressivitet, alt. har de inte visat det.

Tråkigt att det kan vara svårt att hitta en sportigare variant av västgöte. Jag kommer troligen se mig om efter en annan ras för att lättare hitta rätt. Men kanske någon gång i framtiden...

Får man fråga vad som är anledningen att det kanske inte blir en till västgöte?

Jag har ingen erfarenhet av amerikansk cockerspaniel, däremot den engelska varianten. "Våra" hundar har varit allt det du beskriver, men hittills har jag inte träffat en enda som haft det drivet jag söker till nästa hund. Min uppfattning av den amerikanska är att de är rätt lika de engelska. Vad har du för uppfattning?

Vad menar du att jag skulle starta en ny tråd om? Hänger inte riktigt med

Anledningen till att jag inte tror att det blir västgötaspets igen (kanske när jag är pensionär, eller om mitt lydnadsintresse svalnar lite) är just för att det är så svårt att hitta en med det jag söker (driv, mat och föremåls intresse, mindre skäll), jag vill träna och tävla lydnad med mina kommande hundar. Min älskar lydnaden, men känns tyvärr som att han kanske är lite ovanlig i den aspekten.. Om han lämpar sig i avel och jag hittar en riktig bra tik kan jag tänka mig en valp efter honom.

Vill bara förtydliga att det är en kul hund att träna med och som ofta är aktiv, men i höga klasser tävlingslydnad etc finns det inte så många. Vet flera som tränar spår, rally osv.

 

[Åsa A]

Så du har också haft schäfer? Vad skulle du säga är de största skillnaderna mellan schäfer och beauceron? Vad skulle du säga är mindre bra med rasen generellt? Det finns väl något man hade velat förändra i alla raser

Jag vet faktiskt inte när det blir aktuellt för hund. Jag har en plan typ, men om det blir redan nästa år eller 2021 vet jag inte än. Beror på olika omständigheter. Får se om det blir valp eller kanske en vuxen hund.

Jo, jag bor i Skåne

Schäfern är kanske lite mer avlad mot bruksarbete, å andra sidan gäller det bara brukslinjerna - exteriörschäfrarna är ju en helt annan sak. Annars tyckte jag nog att det var ganska enkelt att gå från schäfer till beauceron, det är inte så stor skillnad mellan raserna.

Mindre bra - tja... de är relativt stora, kan vara ganska brötiga/livliga, en del är rätt störiga som unghundar - det är inget jag har märkt av så mycket men en del bekanta har svurit rätt mycket över sina ett tag där under unghundstiden. Det är inte helt lätt att hitta information bakåt i den franska linjerna för de har inget öppet register så som vi har SBK hunddata/avelsdata, så man kan inte vara helt säker på vad som finns bakåt.

När jag började med rasen (2001) så fanns det en hel del hundar som inte var så socialt säkra/trygga, men jag tycker det har blivit STOR skillnad på de här 18 åren, förmodligen för att det har ändrats en hel del nere i Frankrike. Första året jag var nere på den stora rasspecialen i Frankrike var det inte helt ovanligt att man såg hundar med munkorg vid inmätningen (man mäter höjd, längd, huvudets längd etc etc), det har jag inte sett de senaste åren jag varit nere.

Det är smarta och snabba hundar - finns alltid en risk att de är snabbare än ägaren på att uppfatta saker och börjar de lära sig att matte/husse inte har koll så kan de lätt skaffa sig egna arbetsuppgifter. Men å andra sidan är det en rolig hund att jobba med eftersom de gärna tänker och funderar själv. Är nog en smaksak om man gillar den typen av hund eller inte.

Nu tänkte jag inte släppa ihop min tänkta hund med kreti och pleti oavsett, men det kan finnas en möjlighet att jag kanske vill ha två hundar någon gång, och eftersom jag inte är hanhundsfrälst... Jag ser gärna att det finns en chans att kunna ha två tikar ihop.

Hur är det med de andra raserna som kommit upp i tråden. Finns könsbunden aggressivitet och/eller att rasen är rasrasist?
Kelpie? Vet redan att de är rasrasister, men i övrigt?
Lancashire heeler?
Schäfer?
Beauceron?
Aussie?
Welsh corgi?
Osv.

Beauceroner är generellt ganska vettiga ihop med andra hundar. Av mina hanar som jag har och har haft så har fyra av fem gått bra med andra hanar (även innan kastrering). De är språksäkra och inte speciellt störiga, men visst finns det hanar som inte går med andra hanar och tikar som inte går med andra tikar.

Våra två pensionärer är kullbröder och de gick ihop de första åren (den ena kom som omplacering vid 1 års ålder) men sen började omplaceringen flyga på sin bror så vi har fått ha dem separerade. Brorsan svarade dock inte upp, men det var ju ändå inte en situation som kunde få fortgå.

Möter man stökiga hundar, som skäller, gör utfall, morrar etc så brukar våra välja att titta bort, nosa i marken som lugnande signal etc. - helt enkelt väldigt säkra i sitt språk, det tycker jag är så skönt! De går även gärna en lite omväg runt bilar där det sitter hundar och vrålskäller, de vill helt enkelt inte provocera igång något.

Indigo - min franska importhane - kommer från en uppfödare som ofta går och rastar en hel flock med hundar, typ 8-10 stycken åt gången. Indigo själv älskar alla hundar, tikar som hanar. Nu är han tyvärr kastrerad men även innan han blev det (det blev han vid 5 års ålder pga prostataproblem) så funkade han fint med alla hundar han mötte.

Lånade en bild från Indigos uppfödare. från en av deras promenader: