Ras för tävling och kontorshäng i stadsmiljö?

[Krumben]

Stort tack för alla tankar! Det är inte dags än, men det är alltid spännande att höra folk resonera om raser de känner till bättre, i relation våra önskemål och vår situation.

Jag har fått nya tankar, bl.a. vad gäller skall på frugans jobb, men också hur träningen kan kombineras med det som jag redan gör med labben.

Stort tack återigen!

 

[Animenörd]

Våra har alltid följt med husse till kontoret under valptiden, tysta och lugna utan problem. Vi har en uppfödning som är skolhund (läs, terapi, kan inte exakta ”titeln”. Vet flera som är med på kontor utan problem.
Tror tyvärr det är ett rykte som följt med pumin, att den är intensiv och skällig. Den kan vara skällig i vaktsituationer. Eller i uppvarvade situationer som t ex agility. Men pumi är väldigt lättlärda och enkla att arbeta med. Vi har fyra, och de är individer.
Superroliga hundar.
Men jag är inte ute efter att övertala någon, det var bara ett förslag bland andra. Jag brukar sällan föreslå min egen ras, men när clownighet nämndes kände jag mig manad.

Det var inget ont mot dig. Jag ville bara förstå Det är bara roligt att höra positiva upplevelser av rasen, så tack för att du delar med dig av din erfarenhet! Jag har själv fått släppa på oron kring nerviga belgare och inkludera dem som potentiella rasval eftersom minst lika många har positiva erfarenheter, så jag förstår hur det kan låta med fördomarna. Det finns ju alltid så mycket som gör en hund. Gener, uppfödare, hur den tränas, erfarenheter och så vidare.

Jag skrev en uppsats om just hundar inom socialt arbete och tror faktiskt att det finns en arbetstitel som är just skolhund, men de kan säkert ha flera titlar också.

 

[Tajger]

Det var inget ont mot dig. Jag ville bara förstå Det är bara roligt att höra positiva upplevelser av rasen, så tack för att du delar med dig av din erfarenhet! Jag har själv fått släppa på oron kring nerviga belgare och inkludera dem som potentiella rasval eftersom minst lika många har positiva erfarenheter, så jag förstår hur det kan låta med fördomarna. Det finns ju alltid så mycket som gör en hund. Gener, uppfödare, hur den tränas, erfarenheter och så vidare.

Jag skrev en uppsats om just hundar inom socialt arbete och tror faktiskt att det finns en arbetstitel som är just skolhund, men de kan säkert ha flera titlar också.

Ingen fara, jag pratar gärna om våra härliga hundar, men de är inte alltid de enklaste, och samtidigt superlätta. Men de kräver att man visar vad som är rätt, annars hittar de på eget
Men många säger ofta ”inte som första hund” eller liknande, tur att inte alla tänkte så när vi köpte vår första En fantastisk liten hund som blir 12 i år Och det har hittills blivit tre till, så det var nog rätt bra

 

[DeCloe]

Det är inte dags än, men vi pratar ibland om att skaffa en till hund. I dagsläget har vi en jaktlabbe som blir två år i vår. Han är vår första hund (som vuxna) och jag har verkligen fått blodad tand vad gäller hundträning. Han är toppen på många sätt, men har en hel del social osäkerhet och undviker gärna miljöer där det finns mycket nya hundar och människor. Vi bor i en stuga i skogen, så det raserar inte vardagen, men som han fungerar nu är det svårt att ta med honom till jobbet eller hundklubbar och liknande. I dagsläget känns det exempelvis som en utopi att han skulle klara av platsliggning i brukset, utan att att vara ett vrak när han kommer hem. Det finns också människor som han än så länge aldrig har velat hälsa på, vilket vi förstås inte begär av honom.

Min fru har en liten privat psykologmottagning i centrala Stockholm och kan ta med hund till jobbet, dit hon pendlar med tåg. Drömmen för nästa hund vore en individ som kunde klara av att rastas i stadsmiljö och sedan vila på en mottagning dit det kommer och går patienter, men som sedan vill träna med mig och labben på kvällen. Vi håller mestadels på med spår, specialsök, nosework och försöker väl sakteliga bygga motivation för canicross och apportering. Jag vet att alla hundar gillar att träna, men jag vill gärna tävla med nästa hund och tränar i princip dagligen.

Planen är att köpa en unghund eller vuxen hund nästa gång, vilket väl förmodligen blir tidigast om något år eller så. Vi är dock lite osäkra på vad vi ska titta efter när det börjar bli dags. Vi älskar egentligen retrievers, men med tanke på tåg och stadsmiljö skulle det vara smidigt med en mindre hund. Raser vi har funderat på är pudel, border terrier och dansk-svensk gårdshund. Om det inte vore för behovet att kunna vara i stan, tycker jag att kelpie verkar härliga också. Jag är nyfiken på vallning och både jag och frugan gillar lite clowniga hundar. Det känns dock osannolikt att någon skulle vilja sälja en vuxen och så pass miljöstark kelpie, eftersom det finns så få.

Kan tillägga att labben än så länge har funkat med alla hundar som han faktiskt har introducerats för och hunnit kolla av. Han känns t.o.m. betydligt tryggare och mer socialt framåt när han är med artfränder. Han gör sig väldigt ofarlig med övertydliga lugnande signaler, så det känns också viktigt att hitta en hund som inte är för bufflig och trakasserar honom.

Någon input?

PS.
Är inte ute efter tips på hur jag ska jobba med labben. Får kvalificerad hjälp av vet och hundtränare och har en plan som vi ska hålla oss till och utvärdera /DS.

Om jag vore ni hade jag kikat på en till jaktlabbe/dp labbe men varit noga med uppfödare och föräldradjuren. Med en "bra" labbe kan du träna allt det du beskriver och ha med den överallt.

 

[_Zacke_]

Jag hade satsat på en till jaktlabbe men jag är ju något partisk tycker själv att rasen egentligen är lite för stor för vad jag trivs med men har ändå svårt att tänka mig något annat vid nästa valpköp då allt annat är perfekt så skulle jag nog ångra mig om jag valde något annat. Har funderat på kelpie men nja.. Hoppas hitta en lika smidig och nätt individ igen(2årig hane 25kg)
Är du noga med uppfödare och linjer om rasen blir aktuell igen så kommer du säkert få en mer stabil individ, det är ju trots allt dom flesta.

 

[hastflicka]

Av de tre ni funderat på hade jag absolut valt/tagit en närmare titt på borderterriern! Glada, käcka., robusta! De är visserligen inte alltid lydnadschamipons, men att träna en jaktterrier i något den tycker är roligt är verkligen stenkul och de är duracellkaniner som ändå kan slappna av.
Lättskött päls också, och lagom storlek för lokaltrafik.
Jag har aldrig träffat en otrevlig border och här finns det flockvis av dem!

Precis, sma men valdigt robusta. De haller for att en storre hund (las rottis) snubblar over den och leker med den. Border terriers har ocksa en "will to please" man sallan ser hos terriers. Samma med den Norwich terrier jag tranar nu. Han ar mycket lika Borders, men ar den enda Norwich jag jobbat med sa jag kan inte saga sa mycket om rasen. Den jag jobbar med ar dock tyst ... jag har jobbat med honom i over ett ar och har annu aldrig hort honom skalla.

Jag foralskade mig i border terriers nar jag jobbade med en annan hundtranare som ocksa avlade border terriers. Hon hade en knippa av dem och en (ibland tva) Malinois. Alla henne's border terriers var fantastiska, de kunde alla vara losa, kom pa inkallning och hade mycket bra allman lydnad. Hon tavlade lydnad med atminstone tre (och nar jag korde ett heeling pattern med min rottis kom tre stycken borders och heeled bredvid rottisen).
Jag pratade sa mycket om border terriers att en kompis skaffade en och sager nu att det ar den basta hund hon nagonsin haft och kan inte tanka sig att vara utan en border igen.