Ras för tävling och kontorshäng i stadsmiljö?

En till (men stabil) jaktlabbe, mellanpudel eller spaniel hade jag nog satsat på. Jag tycker även portugisen verkar trevlig, man behöver ju inte utställningsklippa dom 😅 finns både linjer med tryck i och mer lugna. Så där gäller det väl att välja rätt (som alltid). Finns tom en portugis som är försvarsmaktshund så finns en del som gillar att jobba ordentligt :)

Ja den traditionella klippningen faller mig inte riktigt i smaken. Mina svärföräldrar har en portugis som jag har tränat med litegrann. Vet inte hur rastypisk hon är, men hon känns väldigt självständig jämfört med många andra hundar som jag har haft att göra med. Hon har inget ättedriv när jag har lagt spår och annat, men var rena drömmen när vi testade drag! ☺️ Där ligger labben min i lä, minst sagt!
 
Ja den traditionella klippningen faller mig inte riktigt i smaken. Mina svärföräldrar har en portugis som jag har tränat med litegrann. Vet inte hur rastypisk hon är, men hon känns väldigt självständig jämfört med många andra hundar som jag har haft att göra med. Hon har inget ättedriv när jag har lagt spår och annat, men var rena drömmen när vi testade drag! ☺️ Där ligger labben min i lä, minst sagt!

Ja det verkar finnas båda sorter 😅
 
Alltså nej. Ibland spelar det ingen roll hur mycket man socialiserar om hunden är född med ”dåligt temperament”. Jag har själv hund som jag la extremt mycket arbete på att socialisera som ändå gör utfall och är livrädd för andra hundar/sparkcyklar/barn etc.
Hunden jag har som fått minst socialisering är den som är mest chill med allt.

Krumben är en väldigt engagerad hundägare som gått valpkurs (om jag inte minns fel) och uppenbarligen lägger massor av tid på träning så lägg av med skammandet.

Tack! Ja vi gick valpkurs och har gått flera kurser efter det. Vi var ju i olika grupper på samma kurs, har jag för mig ☺️När kursmiljön har varit för svår så har vi tagit privatlektioner. Även innan vi skaffade valp så gick jag kurser med andras hundar. Jag är ingen expert, men det är inte så att jag har haft valpen i en stuga i skogen och sedan trott att han automatiskt ska fungera i alla möjliga situationer.

Det finns säkert mycket vi hade kunnat göra annorlunda, men vi försökte socialisera honom efter bästa förmåga. Jag försökte skriva ner vilka situationer som kunde vara bra att introducera och försökte notera och anpassa efter hur det gick. Han hade ofta ganska starka reaktioner redan som valp, antingen genom att han var väldigt på eller genom att han försökte gömma sig bakom oss. Det var kort sagt inte helt lätt!

Hur som helst är det inte så att jag vill byta ut nuvarande hund, utan det handlar mer om att vi vill ha en till!

En bruksavlad kelpie behöver knappast valla, såvida ni inte vill ha en WK?

Nej men jag är ändå nyfiken. Inget måste förstås, men det verkar kul om hunden gillar det! ☺️
 
Är släktingarna till er hund mentalitetsbeskrivna? Labben är ju inte en ras som man normalt sett förknippar med osäkerhet, så jag tänker att om ni i övrigt trivs med er labbe, så borde det ju gå att hitta en mer socialt avslappnad hund.


Alla släktingar är inte mentalbeskrivna, men pappan har jättefint BPH och känns väldigt trygg när vi har träffat honom. Även mamman kändes väldigt trevlig och har gått bra på prov osv. Båda är dock mjuka och det är flera i samma kull som är mer försiktiga. Enligt uppfödaren var dock vår hund den lugnaste och mjukaste i kullen, vilket säkert har gjort honom lite mer sårbar för att bli försiktig och osäker som vuxen.

Men som sagt, det är inte så att vi vill bli av med honom, utan mer att ett eventuellt tillskott gärna får ha andra förutsättningar. Vi gillar verkligen retrievers och det finns förstås goda möjligheter att hitta en lite mer framåt unghund, men det är väl mer storleken vi tänker på.
 
Storleksmässigt tänker jag kanske cockerspaniel om ni vill ha liknande inriktning och gillar labbe?
Har lite liknande egenskaper med apportering och ska arbeta nära föraren.
Glada, sociala, behändig storlek osv.
Hade jag inte redan varit fast i vallhundsgruppen hade jag kunnat tänka mig en cockerspaniel men har inte tid för ytterligare "specialist " arbete utöver vallningen. Hade kunnat tänka mig labbe också 😀. Synd att dygnet bara har 24 timmar 😆.
 
Av de tre ni funderat på hade jag absolut valt/tagit en närmare titt på borderterriern! Glada, käcka., robusta! De är visserligen inte alltid lydnadschamipons, men att träna en jaktterrier i något den tycker är roligt är verkligen stenkul och de är duracellkaniner som ändå kan slappna av.
Lättskött päls också, och lagom storlek för lokaltrafik. :)
Jag har aldrig träffat en otrevlig border och här finns det flockvis av dem!
 
Fast varför skulle inte en jaktspringer passa någon som vill träna drag, nosework, bruks, apportering etc typ dagligen? Har en av utställningstyp verkligen den motivationen som TS söker? Jag upplever det som att man vill ha MER arbetslust än hos nuvarande jaktlabbe, inte tvärtom.
Jag tycker att man då skulle titta på bruksraserna istället, men det är ju bara en åsikt. Jag har ESS för att de är rara familjehundar. Min äldste är en skön lirare, men den yngste tycker det är toppenkul att arbeta.
 
Jag tycker att man då skulle titta på bruksraserna istället, men det är ju bara en åsikt. Jag har ESS för att de är rara familjehundar. Min äldste är en skön lirare, men den yngste tycker det är toppenkul att arbeta.

Varför? Ser inte hur dom passar TS mål med hunden bättre om man nu gillar retriever/spaniel.
 
För låter det som att ni inte riktigt har möjlighet och erfarenhet för att ha den hunden ni beskriver är drömhunden.
Er hund är ju inte så gammal och är troligen kvar den s k spökåldern som lättas kan jämföras med puberteten.
Det verkar inte på beskrivningen här som att ni har försökt socialisera honom redan som valp. Bor man avskilt ute på landet är det en väldigt viktig bit och något man måste lägga tid på.
Valpkurs är också en del i det att lära valpen att träffa andra hundar.

Helt ärligt om ni inte köpt er labbe av en uppfödare som driver valpfabrik (vilket tyvärr förekommer med populära raser) så med träning och lite stigande ålder så har ni redan drömhunden.
Hoppas att den tränare ni har är kompetent för då bör ni ha drömhunden innan året är slut.
Tyvärr finns det en del jaktlabradorer som har sämre/svag mentalitet, dvs osäkerhet/rädsla. Man kan såklart jobba på detta och hitta metoder som gör stt hunden hanterar omvärden bättre, vilket det låtet som TS redan har gjort och gör. Men en hund med sämre mentalitet kommer alltid ha det. Så nej, sämre/svag mentalitet beror inte på ägaren.

Visst är socialisering viktigt men en riktigt mentalt trygg hund kommer vara trygg även utan det.
 
Alltså nej. Ibland spelar det ingen roll hur mycket man socialiserar om hunden är född med ”dåligt temperament”. Jag har själv hund som jag la extremt mycket arbete på att socialisera som ändå gör utfall och är livrädd för andra hundar/sparkcyklar/barn etc.
Hunden jag har som fått minst socialisering är den som är mest chill med allt.

Krumben är en väldigt engagerad hundägare som gått valpkurs (om jag inte minns fel) och uppenbarligen lägger massor av tid på träning så lägg av med skammandet.
Det var det jag menade med seriös uppfödare. Finns många som just nu föderupp bl a jaktlabbar bara för att det är stor efterfrågan. Inte för att man har lämpliga avelsdjur eller för den delen rätt köpare.
Är det från en sådan uppfödare hunden kommer brukar det vara ganska kört. Man brukar dessutom inte få någon hjälp från uppfödaren.
Är det så i det här fallet är det bara att beklaga.
 
Varför? Ser inte hur dom passar TS mål med hunden bättre om man nu gillar retriever/spaniel.
Som jag skrev tidigare, jag tror inte att det bäddar för en bra utveckling i en ras när hundar köps för att användas till annat än det de är framtagna för. Uppdelningen vi ser i flera raser är ju en följd av just detta. Just nu verkar det ha blivit lite av en grej att köpa jaktvarianten av spaniel/retrievers och ha till allt annat än jakt. Det riskerar bara att resultera i att man får ytterligare en variant inom rasen.

På individnivå är det så klart inget problem och TS låter som en aktiv och engagerad hundägare så mitt inspel i tråden handlar mer om min generella syn på detta.
 
Som jag skrev tidigare, jag tror inte att det bäddar för en bra utveckling i en ras när hundar köps för att användas till annat än det de är framtagna för. Uppdelningen vi ser i flera raser är ju en följd av just detta. Just nu verkar det ha blivit lite av en grej att köpa jaktvarianten av spaniel/retrievers och ha till allt annat än jakt. Det riskerar bara att resultera i att man får ytterligare en variant inom rasen.

På individnivå är det så klart inget problem och TS låter som en aktiv och engagerad hundägare så mitt inspel i tråden handlar mer om min generella syn på detta.

Tänker att nosarbete är nåt som passar de flesta hundar och ligger i deras "natur", mina bc's uppskattar verkligen nosarbete även om de är vallhundar. Sen är det väl naturligt att att kika mot apportörer om det är något man tänker försöka rikta sig mot.
Förutom möjligen kelpie så passar inte nån av bruksraserna in på önskemål om mindre storlek. Sen kan jag tänka mig att en hund med mildare framtoning(utseende) kanske passar bättre att ha med på jobbet vilket är ett annat av önskemålen. Husse har ibland haft med de mindre hundarna på jobbet då de är lätta och smidiga att ha med och uppskattas av kollegor och klienter medans border colliesarna får vara hemma då de är bökigare att få med och kan skrämma inte så hundvana folk fast de är dö-snälla.
 
Om ni gillar clownigheten, men ändå vill ha en arbetssugen hund så är pumi perfekt 🤩 vet många som pendlar i kollektivtrafik med sina, flera som är olika varianter av terapihundar.
Pumi är ju en vallhund med en del terrierattityd. Lydnad, rally, nose work, agility, spelar ingen roll, de vill jobba med dig.
Den svåra delen är nog att hitta en omplacering 🤷‍♀️

Är det inte pumi som är VÄLdigt skälliga och älskar sin egen röst? Jag vill minnas att det var dem jag läste många erfarenheter om när jag letade ras och den beskrevs som att den presterade i tävling, men gapade sig genom det hela och dessutom hade en väldigt dålig av och på-knapp.

Nu var detta många år sen, så utbudet kan se bättre ut även om detta stämde :)
 
Är det inte pumi som är VÄLdigt skälliga och älskar sin egen röst? Jag vill minnas att det var dem jag läste många erfarenheter om när jag letade ras och den beskrevs som att den presterade i tävling, men gapade sig genom det hela och dessutom hade en väldigt dålig av och på-knapp.

Nu var detta många år sen, så utbudet kan se bättre ut även om detta stämde :)
De är inte omöjliga att träna. Många tävlar rally, lydnad, nose work. I agility skälls det en del, men där är ju hög intensitet. Jag har tänkt på våra senaste tävlingar att bordetterrierna låter mer än våra pumi.
Av- och på knapp funkar fint. Gör vi inget, så gör de inget. Som i alla raser finns det individer, men just det ser jag inte som ett problem. Vi har varit sjuka här hemma en vecka, och de väntar tålmodigt 💖 Är inte tokiga eller stissiga öht. Tror det har blivit en ”sanning”, att pumi skäller. Det är väl bara det att när de skäller så hörs de, de kan ha en väldigt hög ton i skallet.
Min kompis golden skällde också när det kom nån, men ett annat skall.
 
Alla släktingar är inte mentalbeskrivna, men pappan har jättefint BPH och känns väldigt trygg när vi har träffat honom. Även mamman kändes väldigt trevlig och har gått bra på prov osv. Båda är dock mjuka och det är flera i samma kull som är mer försiktiga. Enligt uppfödaren var dock vår hund den lugnaste och mjukaste i kullen, vilket säkert har gjort honom lite mer sårbar för att bli försiktig och osäker som vuxen.

Men som sagt, det är inte så att vi vill bli av med honom, utan mer att ett eventuellt tillskott gärna får ha andra förutsättningar. Vi gillar verkligen retrievers och det finns förstås goda möjligheter att hitta en lite mer framåt unghund, men det är väl mer storleken vi tänker på.

Om ni gillar jaktlabben och dessutom tänker er en unghund så att tänker jag att det inte borde vara svårt att hitta en vettig sådan :)
Storleken är ju vad den är dock.

Om du vill får du gärna PM:a din hunds stamtavla :) jag har jaktlabbar själv och försöker aktivt undvika de linjer som ger din typ av hund.
 
Som jag skrev tidigare, jag tror inte att det bäddar för en bra utveckling i en ras när hundar köps för att användas till annat än det de är framtagna för. Uppdelningen vi ser i flera raser är ju en följd av just detta. Just nu verkar det ha blivit lite av en grej att köpa jaktvarianten av spaniel/retrievers och ha till allt annat än jakt. Det riskerar bara att resultera i att man får ytterligare en variant inom rasen.

På individnivå är det så klart inget problem och TS låter som en aktiv och engagerad hundägare så mitt inspel i tråden handlar mer om min generella syn på detta.

Nu verkar ju ts vilja träna apportering. Men specialsök, nosework och bruks är går väl rätt väl med vad en spaniel och retriever avlas mot. Sålänge man apporteringstränar så tror jag inte ens lite att typen skulle urvattnas för att alla individer i en kull inte används till praktisk jakt. Sålänge man avlar på linjer och föräldrar som visar att dom kan. Lite som att alla i en schäferkull skulle behöva gå till tjänst för att utvärdera om det är bra brukshundar.

Det blir väl också lite udda att komma med pekpinnar när du själv har just den urvattnade varianten? 😅
 
De är inte omöjliga att träna. Många tävlar rally, lydnad, nose work. I agility skälls det en del, men där är ju hög intensitet. Jag har tänkt på våra senaste tävlingar att bordetterrierna låter mer än våra pumi.
Av- och på knapp funkar fint. Gör vi inget, så gör de inget. Som i alla raser finns det individer, men just det ser jag inte som ett problem. Vi har varit sjuka här hemma en vecka, och de väntar tålmodigt 💖 Är inte tokiga eller stissiga öht. Tror det har blivit en ”sanning”, att pumi skäller. Det är väl bara det att när de skäller så hörs de, de kan ha en väldigt hög ton i skallet.
Min kompis golden skällde också när det kom nån, men ett annat skall.

Jag tycker att det är en stor skillnad här då hunden inte får skälla på en arbetsplats där psykiatri bedrivs. Det ska vara en lugn och trygg plats. Jag som tycker att min hunds vaktskällande/larmande är helt okej och faktiskt positivt att leva med skulle INTE vilja höra på skällande inifrån mottagningen medan jag satt och pratade om mina trauman eller gjorde uppgifter med min psykolog. Det hade brutit mitt fokus, stressat och irriterat mig och tagit tid ifrån besöket. Privat psykiatri utan avtal med regionen är INTE billigt (ofta +1000 kr/timme), så man vill få ut det mesta av besöket.

Jag kan generellt köpa det man oftast hör: "det kan gå att träna bort", "vissa är bättre än andra" eller "det går att iallafall förbättra" när någon letar efter en tystare/inte skällig ras, men i det här sammanhanget finner jag det helt olämpligt då det inte får gå ut över patienterna. Samma sak med en vaktig ras då TS vill ha en hund som vilar på mottagningen mellan rastningarna.

Givetvis får man räkna med att hunden kan skälla eller stöka med något någon gång oavsett ras då de trots allt är djur, men jag tycker att utgångspunkten ska vara ett säkrare kort, vare sig det är en annan ras eller en äldre miljöstark individ som skulle passa in ifrån dag 1. Den kommer att behöva skolas in oavsett. Hoppas att du förstår vad jag menar!

Nu vet jag inte heller ens om pumi är en skällig ras, men jag uppfattar ditt "de är inte omöjliga att träna" som att de faller under "det kan gå" och har andra goda egenskaper. Jag är bara glad att höra att din beskrivning av avknappen är bättre än vad jag har hört! Jag kikade själv på dem då de verkade vara roliga hundar utifrån rasbeskrivningen :)

Det stämmer nog att de flesta erfarenheterna folk hade av dem var just på agilityplan, men jag vill också minnas "presterar bra på plan, kaos/hemska utanför" vilket stämmer även in på överstressade vallhundar som tyvärr verkar vara relativt vanligt inom agilityvärlden.
 
Jag tycker att det är en stor skillnad här då hunden inte får skälla på en arbetsplats där psykiatri bedrivs. Det ska vara en lugn och trygg plats. Jag som tycker att min hunds vaktskällande/larmande är helt okej och faktiskt positivt att leva med skulle INTE vilja höra på skällande inifrån mottagningen medan jag satt och pratade om mina trauman eller gjorde uppgifter med min psykolog. Det hade brutit mitt fokus, stressat och irriterat mig och tagit tid ifrån besöket. Privat psykiatri utan avtal med regionen är INTE billigt (ofta +1000 kr/timme), så man vill få ut det mesta av besöket.

Jag kan generellt köpa det man oftast hör: "det kan gå att träna bort", "vissa är bättre än andra" eller "det går att iallafall förbättra" när någon letar efter en tystare/inte skällig ras, men i det här sammanhanget finner jag det helt olämpligt då det inte får gå ut över patienterna. Samma sak med en vaktig ras då TS vill ha en hund som vilar på mottagningen mellan rastningarna.

Givetvis får man räkna med att hunden kan skälla eller stöka med något någon gång oavsett ras då de trots allt är djur, men jag tycker att utgångspunkten ska vara ett säkrare kort, vare sig det är en annan ras eller en äldre miljöstark individ som skulle passa in ifrån dag 1. Den kommer att behöva skolas in oavsett. Hoppas att du förstår vad jag menar!

Nu vet jag inte heller ens om pumi är en skällig ras, men jag uppfattar ditt "de är inte omöjliga att träna" som att de faller under "det kan gå" och har andra goda egenskaper. Jag är bara glad att höra att din beskrivning av avknappen är bättre än vad jag har hört! Jag kikade själv på dem då de verkade vara roliga hundar utifrån rasbeskrivningen :)

Det stämmer nog att de flesta erfarenheterna folk hade av dem var just på agilityplan, men jag vill också minnas "presterar bra på plan, kaos/hemska utanför" vilket stämmer även in på överstressade vallhundar som tyvärr verkar vara relativt vanligt inom agilityvärlden.
Våra har alltid följt med husse till kontoret under valptiden, tysta och lugna utan problem. Vi har en uppfödning som är skolhund (läs, terapi, kan inte exakta ”titeln”. Vet flera som är med på kontor utan problem.
Tror tyvärr det är ett rykte som följt med pumin, att den är intensiv och skällig. Den kan vara skällig i vaktsituationer. Eller i uppvarvade situationer som t ex agility. Men pumi är väldigt lättlärda och enkla att arbeta med. Vi har fyra, och de är individer.
Superroliga hundar.
Men jag är inte ute efter att övertala någon, det var bara ett förslag bland andra. Jag brukar sällan föreslå min egen ras, men när clownighet nämndes kände jag mig manad.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Jag planerar att skaffa en ny hund efter flera år utan. Jag är en väldigt aktiv person som är ute och tränar mycket. Planerna är... 3 4 5
Svar
85
· Visningar
10 156
Senast: Roheryn
·
Hundavel & Ras Hej! Tänkte att det skulle vara kul och höra vad ni tyckte vilka raser som skulle passa mig. Jag är 21år och haft hund sen jag var...
Svar
5
· Visningar
1 538
Senast: Åsa A
·
Hundavel & Ras Ska börja med att skriva att ingenting är bestämt men vi funderar. För egen del vill jag ha så opartiska tips som möjligt eftersom att... 2 3 4
Svar
63
· Visningar
7 214
Senast: Dandylinn
·
Hundavel & Ras Vi var ju tvungna att ta bort en av våra hundar för ungefär en månad sedan och även om det just för tillfället kan kännas lite skönt att... 2
Svar
23
· Visningar
2 945
Senast: Dentaku
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp