Tips på mellanstor hund för barnfamilj

[Sel]

Då har vi nog olika uppfattning, jag tycker dom ofta är hetsiga och skäller gällt på allt och ingenting och verkar ha lite svårare för störningar.

Lätt till skall kan hända, men jag vet inte riktigt vad du menar med hetsiga?
Nu har jag inte alls jättestora erfarenheter men grannarna hade ett par stycken och de skällde visserligen i hungården men annars var de rätt loja sällskapshundar. Kanske inte världens skojigaste träningskamrater däremot.

 

[Kajsalisa]

Lätt till skall kan hända, men jag vet inte riktigt vad du menar med hetsiga?
Nu har jag inte alls jättestora erfarenheter men grannarna hade ett par stycken och de skällde visserligen i hungården men annars var de rätt loja sällskapshundar. Kanske inte världens skojigaste träningskamrater däremot.

Tycker dom går upp i varv av småsaker om du förstår vad jag menar
Men jag har hundar som är rätt coola och tysta så utgår ifrån den erfarenheten.
Vet inte alls hur dom är att träna har sett en och annan i agility och dom verkar vara rätt duktiga men mycket skälliga men det är ju dom flesta hundar när dom utövar den sporten.

 

[Sel]

Tycker dom går upp i varv av småsaker om du förstår vad jag menar
Men jag har hundar som är rätt coola och tysta så utgår ifrån den erfarenheten.
Vet inte alls hur dom är att träna har sett en och annan i agility och dom verkar vara rätt duktiga men mycket skälliga men det är ju dom flesta hundar när dom utövar den sporten.

Okej, då har vi kanske olika uppfattning om de olika begreppen helt enkelt. Eller också verkar de vara uppe i varv bara för att de ljudar.

 

[Mollsantrollsan]

Känns som som är ganska hetsiga och högenergiska för ett litet barn, inte sällan dom vrålar rätt bra på andra hundar om dom inte fostras rätt?

I trådstarten så uppfattade jag det som TS sökte en hund till hela familjen och inte tänkte dumpa hunden helt till 10-åringen. Att vråla på andra hundar är inget problem jag har med mina men absolut är hundmöten en uppfostringsfråga med alla hundar.

Med det sagt så var det bara ett förslag. De är härliga familjehundar som är goa med både barn och andra djur stabilare mentalt än t.ex. lagotto och diverse pudelblandingar som var uppe tidigare.

 

[Myrten]

Jag tycker ju återigen att en fräsig liten terrier skulle passa utmärkt också! En yorkie, aussie, cairn eller någon annan lagom hårig, ärtig hund. Kanske lite mindre än du tänkt dig, TS, men de är ofta robusta och kavata. Utmärkta kompisar för en intresserad unge!

När det gäller yorkie skulle jag stryka den pga de temperamenten man ser i Sverige idag. Rasen tenderar inte till att vara käck utan det finns en hel del rädslor.

 

[Sel]

När det gäller yorkie skulle jag stryka den pga de temperamenten man ser i Sverige idag. Rasen tenderar inte till att vara käck utan det finns en hel del rädslor.

Fast där kan man ju också vara noga med sin uppfödare! Så länge sedan är det inte vi hade tolv stycken i familjen och de var alla himla trevliga, okomplicerade hundar. Den sista lånade brorsan ut till grannens unge att träna agility med.

 

[Myrten]

Fast där kan man ju också vara noga med sin uppfödare! Så länge sedan är det inte vi hade tolv stycken i familjen och de var alla himla trevliga, okomplicerade hundar. Den sista lånade brorsan ut till grannens unge att träna agility med.

Det kan man säkert, men rasen stämmer ju ändå inte in på TS krav samt har en del hälso-obs. Och med tanke på att så få kontrolleras mentalt är det svårt att vara noga om man är ny rasen (dock verkligen inget unikt för yorkie!).

 

[Milosari]

Hej,

Vi är en barnfamilj som planerar att köpa en hund och skulle vilja ha tips på raser att titta på.

Jag har själv växt upp med både stora och små hundar, golden, shetland, labrador, new foundland. Även greyhound och mellanpudel i direkt närhet. Jag gillar hundar och jag gillar att löpträna och vara hyfsat aktiv. Dock är vi ingen familj som är ute och vandrar eller sover i tält osv. Vår dotter är 10 och har ett Väldigt stort hundintresse med fast hand, lånar grannars hundar och har själv mycket energi, hunden blir (bland annat) ett sätt för henne att stimuleras, säkert genom agility eller annat. Min sambo och syskonet har inte lika stort hundintresse utan är mer kattpersoner även om vi är eniga.

vi vill ha en mellanliten/stor hanhund, ca 35-50cm mankhöjd, 10-20kg. Vill ha minimalt med dregel, skällande, hundlukt, päls/hår som hamnar på golvet. Vi jobbar flexibelt men hunden behöver (när den är äldre och efter träning) klara av att vara några timmar själv. Den behöver gå bra ihop med existerande katt samt med andra hundar eftersom många i släkten har både stora och små hundar.

Något som varit uppe för diskussion är lagotto och cavapoo etc. Men efter att ha läst här så är de kanske inte rätt hundar pga osäkerheten hos Lagotto och just osäker blandning av cavapoo. Någon skrev också att om man inte kan tänka sig den ena eller andra så är blandning inte rätt, vilket jag tycker var en bra slutsats. Själv tycker jag Thai ridgeback dog (troligtvis för stor) basenji och andra mer egensinniga urhundar är spännande.

Förslag?

Har ni någon päls som är absolut nej? Pälsvård ok? Jag antar att du inte vill ha en följsam hund, men tror på balans där. Det finns ju terriers som är relativt självständiga utan att vara obildbara (vilket många uthundar är). T ex cairn- och borderterrier. Båda är trimraser som ska ryckas.

 

[MML]

Out of the box-förslag: Glen of Imaal terrier?
Träffade ett par på hundmässan och de verkade inte vara sådär typiskt terrier som man kanske förväntar sig, snarare go familjehund som hänger med på allt. Antagligen inte snabbast på agilityplan, i och för sig.

Annars pudel, dansksvensk, cocker (för mycket hår?), staffe? Säger också whippet, för de passar nästan alla de är inte så mesiga som man kan tänka sig

Lite off topic, kanske, men, tack!

Jag läste om Glen of Imaal-terrier för en tid sedan, tyckte att de verkar intressanta men glömde sedan helt bort vad rasen hette. Nu ska jag lägga dem på minnet!

 

[lilstar]

Jag tycker det är lite taskigt att skaffa en svårtränad hundras till barnet som intresserar sig för hundsport. Det blir ju inte alls lika kul om hunden blir begränsningen. Tänk om hon upptäcker att tävling är jättekul och så räcker inte hunden till för att ni valt en ras som föräldern tycker är lite ball. Det finns ju en anledning till att vissa raser är kraftigt överrepresenterade i hundsport medan andra (typ urhundar) sällan eller aldrig dyker upp på tävling.

Sen tycker jag inte att man ska lägga för mycket vikt vid hur enstaka individer man träffat har varit eller hur rasen var för 30 år sen. Titta mer på vad de moderna mentalbeskrivningarna säger. Sheltie t ex hade ju ett förfärligt rykte förr men nu upplever jag att de fått ordning på mentaliteten.

 

[Stergo]

Vår dotter är mycket bestämd med hundar och har svårt att se att hon skulle tappa intresset men snarare att en ”svår” blir en utmaning, men absolut man måste såklart ha med det i ekvationen. ”Drömmen” är en hund som knyter band till dottern så de blir ”oskiljaktiga”, även om det såklart ändå ska funka i vardagen.

Gällande din dotters bestämdhet etc. Även sådana barn förtjänar att ha roligt och nå framgång. När jag växte upp så hade jag bara svåra ponnier, och visst nog fick jag hela grannskapets shettisar att lyda, red Lätt A på ett russ och fick ordning på en ponny som ett vuxet proffs som var liten nog att rida ponny beskrev som ”extremt svår” efter att hon ridit den. Men tänk vad rolig om jag någon gång fått ha en ponny som faktiskt jobbar med mig från början! Det samma gäller med hundar, låt dottern få en hund som hon har grundförutsättningarna att ha kul med från början.

 

[MML]

Vår dotter är mycket bestämd med hundar och har svårt att se att hon skulle tappa intresset men snarare att en ”svår” blir en utmaning, men absolut man måste såklart ha med det i ekvationen. ”Drömmen” är en hund som knyter band till dottern så de blir ”oskiljaktiga”, även om det såklart ändå ska funka i vardagen.

Jag har sett det här resonemanget i bland, hos både föräldrar och barn, inom både hund- och hästsport. Barnet har fått "en utmaning", med tanken att hen inte skulle "växa i från" sin hund/häst om den var "för enkel". Min begränsade erfarenhet är att det nära på aldrig händer.

Det omvända, däremot, har jag tyvärr sett flera gånger. Hunden/hästen som var tänkt som "en utmaning" blir i stället ett effektivt sätt att ta död på barnets intresse. Den bild man målat upp - där barnet klickar med den "svåra" hunden/hästen, och barnet får en vän för livet, inträffar sällan i verkligheten. Vanligare är att barnet känner misslyckande, för att hen inte tycker att det är så kul som hen trodde att det skulle vara, och föräldrarna känner misslyckande för att de köpt "för svår" hund eller häst, och/eller blir besvikna på barnet för att hen inte har det intresset som hen lovade att hen hade innan hunden/hästen skaffades.

Min dotter växte upp med små och förhållandevis "lätta" hundar. Vår lilla blandrastik med mycket cocker spaniel i sig, var hennes bästa vän. Bella, hunden, var väldigt mjuk, följsam och hade alldeles lagom med energi. Kärleksfull och lättsam i alla miljöer, en perfekt barnhund! Vi har också två små hanhundar, men de har aldrig varit "dotterns" då jag ansett dem vara lite för svårmotiverade att träna för ett barn (d. v. s. när dottern var yngre).

Nu är dottern 18 och har en egen hund och ett stort hundintresse, men jag är tveksam till om hon skulle ha haft det om hon i stället behövt "kämpa i motvind" redan som relativt ungt barn.

 

[Targa]

svensk-dansk lät också intressant tills jag läste något att den är så familjekär så den har svårt att vara själv.

Fler?!

Det stämmer bra att DSG är familjekär och älskar sin flock över allt annat . Men det behöver inte betyda att den har svårt för att vara själv. De DSG jag har/har haft, har samtliga varit lätta att ensamträna. De accepterar att bli lämnade, och klarar av att vara ensamma i några timmar.

 

[Sel]

Det kan man säkert, men rasen stämmer ju ändå inte in på TS krav samt har en del hälso-obs. Och med tanke på att så få kontrolleras mentalt är det svårt att vara noga om man är ny rasen (dock verkligen inget unikt för yorkie!).

Den kanske inte prickar allt, men jag tycker att den är ett alternativ tillsammans med flera andra "sällskapsterriers". Om Ts sedan tycker det eller inte är givetvis upp till hen.
Det är himla synd om ännu en aktiv och (enligt min erfarenhet) riktigt trevlig ras helt skulle falla i "tanthundsfällan" för att alla vettiga spekulanter totalt missar den.