Lite odefinierat irriterad på barnens pappa. Han är inte de stora känslornas man men han inser nog inte hur han riskerar att påverka barnen när han aldrig visar direkt entusiasm över något. När han och sonen är på fritidsaktivitet messar han mig efteråt och säger att han inte tror att sonen vill gå egentligen och att det var lite nödbett att komma iväg. När jag frågar sonen hur det var säger han att det var jättekul och veckan därpå är han full av pepp över att åka på samma aktivitet.
Nyss flaggade jag för att barnen sagt att de vill klä ut sig på halloween och att det är hans dag så han behöver planera och rodda med utklädnad. Hans enda reaktion var "Jaså, men dom vågar ju inte ens ringa på några dörrar?" (Vi gick däremot redan förra året och det var väldigt lyckat)
Helt blind för att man med sitt eget sätt kan peppa och entusiasmera barn
Och ja, det låter som småsaker och är antagligen en orimlig störning, allt i ursprungstrådens anda