Också en ganska märklig kommentar.
Alla kanske inte har möjlighet att flytta till ett bättre boende. Behöver ju inte handla om att vilja saknas.
Jag håller med. För mig är det inte alls så lätt, tvärtom var det tur att jag ens hamnade här, så att fundera och tacka nej som jag fick rekommendationer om av några var egentligen inte att tänka på. En gång får man en sådan chans.
Men jag kan på samma gång förstå kommentaren pga att jag skriver om problemen här. Det är seriöst dock en familj som ställer till det. Tre barn och dess föräldrar. De, alla inklusive de vuxna, skräpar ner, stökar upp, förstör, gapar och skriker, stör osv. frågan är om det finns någon granne här som gillar dem, tror inte det. Hyresvärden är medveten om situationen, om stöket, nedskräpningen, förstörelsen, om störningarna att ringa på och knacka på fönster osv. Nu ska jag ringa och klaga på att de faktiskt stör min hund när han är på altanen och slänger skräp till honom och att jag redan har pratat med barnen om det och att jag nu tycker att han får ta tag i det.
Det är visserligen ingen mänsklig rättighet att ha hund som jag ju fått höra, men han stör verkligen ingen alls när han är där, skäller inte på någon, förstör inget, gör inga behov någonstans på gården och så inte på min altan eller på gräset runt (han kommer inte ut) heller. Man märker inte honom ens om man inte tittar in. Grannarna på andra sidan parkeringen som sitter på sin balkong och spelar Yatzy stör mer i jämförelse. Men nu trycker jag att barnen inkräktar på det jag hyr, går igenom häcken och in på gräset för att komma till balkongen och slänga in saker, de har inte där att göra alls faktiskt. Så fort jag går ut med honom skriker de högt och springer omkring, skäller som en hund, springer mot honom och när han skäller på dem skriker de och springer i väg och så börjar det om. Han har börjat skälla på de barnen när vi går förbi, men inte på områdets andra barn. De skriker att de är rädda och skrattar och skriker och springer omkring. i dag blev han så stressad så jag valde att gå åt andra hållet, där satt en liten flicka på en trampebil och hon blev så rädd när han skällde på de andra barnen att hon trots att pappan var där sprang gråtande till sin mamma, för att han skällde alltså. Det får inte bli så att familjerna här tror att han är farlig! Han är inte det det minsta. När de inte är ute har jag suttit bredvid andra familjer med honom, på trädäcket bredvid barn och vuxna och han är lugn och trevlig, skäller ibland för att han vill bli klappad, men för det mesta tyst, nosar, blir klappad och ligger och tittar sig omkring. Är de andra barnen inte ute så säger han inte ett ljud till någon alls när vi går förbi, oavsett om barn springer och leker, skriker, skrattar osv.
Varken jag eller han gillar den här gräsliga familjen. Sådana föräldrar, sådana barn tyvärr.