Sa ni ”du” till era föräldrar när ni var barn/unga?

[Jenka]

Jag tror att det kan komma lite med formen där.
Talar de till kammaren eller riktar de svaret till X som ställde en fråga? Behov att vara tydlig med vem man refererar till när parter i debatter och referenser till tidigare yttranden/ageranden av personer/partikollektiv? Och ett visst mått av retorisk effekt? Inte någon normal tilltalssituation på det hela taget.
Och så Talmannen som är en specialare, med särskilda skäl till att det är så.

Ja, senaste jag lyssnade på kom talmannen med påminnelse om att inte dua (eller nia, utan ledarmot xx)

 

[MiaMia]

Ja, senaste jag lyssnade på kom talmannen med påminnelse om att inte dua (eller nia, utan ledarmot xx)

Formella talregler, alltså. Det kan vara för protokollskrivare och någon som ska läsa det i efterhand också. Vem attans var det hen tittade åt och sade du till?

 

[TinyWiny]

Märkligt pedagogiskt sett också, eftersom man brukar vara noga med att översättningar ska vara idiomatisk svenska, inte något direktöversatt mellanspråk. Hur tänker man liksom med ett så grovt avsteg rån det?

Verkligen!
Ja det kan man undra! Det blir ju hur konstigt som helst. Då är det bättre att förklara skillnaden mellan de två språkens sätt att uttrycka sig.

 

[tanten]

Jag tror att det kan komma lite med formen där.
Talar de till kammaren eller riktar de svaret till X som ställde en fråga? Behov att vara tydlig med vem man refererar till när parter i debatter och referenser till tidigare yttranden/ageranden av personer/partikollektiv? Och ett visst mått av retorisk effekt? Inte någon normal tilltalssituation på det hela taget.
Och så Talmannen som är en specialare, med särskilda skäl till att det är så.

Det är en mötessituation.
Jag har själv sagt "ordförande, stämmodelegater" när jag inlett i en talarstol. Det blir formellare om tillställningen är större och antalet närvarande är många.

 

[Jenka]

Formella talregler, alltså. Det kan vara för protokollskrivare och någon som ska läsa det i efterhand också. Vem attans var det hen tittade åt och sade du till?

Replikskifte.

 

[Mabuse]

Ja, det har jag, men har nog i de flesta fall då lyssnat mest på det debatten faktiskt har gällt, så kanske "hört förbi" allt titulerande utöver att den som pratar brukar inleda med "Herr Talman". Så jag kan faktiskt inte säga att jag särskilt tänkt på tituleringen, nej. Däremot kan en del av debatterna verkligen innehålla riktigt bra retorik, och det tycker jag är roligt att lyssna på!

Sedan kan jag tycka att det är skillnad på att hålla ett visst språk och tilltal i riksdagen, där alla debatterar som jämlikar, och att som medborgare i ett land tilltala kungligheter. I det sistnämnda fallet skaver det för mig rejält att använda mig av ett tilltal som markerar att vi INTE skulle vara jämlikar genom att använda titlar som "kronprinsessan", "ers majestät" eller liknande.

Är inte hela idén med kungligheter att man inte är jämlikar? Jag tänker att antingen är kungligheterna jämlikar, och då är de inte kungliga utan familjen Bernadotte, eller så är de kungliga, och då är det krusidullande med titlar och annat, för de står över vanliga medborgare.

 

[Springer]

Har aldrig duat mina föräldrar.
Har aldrig niat mina föräldrar.
Har aldrig sagt pappa och mamma, det var far och mor som gällde.

 

[Lillefrun]

Jag säger alltid du eller mamma och pappa när vi umgås, helt självklart.

Om jag pratar om dom med andra säger jag antingen mamma och pappa eller någon gång då och då mor och far. Började säga mor och far för att jag tyckte det lät kärleksfullt, t.ex. att jag ska hem till mor och far och dricka kaffe eller gå en promenad med mor och far eller liknande, fast säger ju mamma och pappa i samma sammanhang också. Så ingen värdering i det på riktigt.

Pratar jag med mamma om pappa säger jag pappa och inte hans namn och vice versa. Ibland säger mamma pappas namn vilket hon aldrig gjorde när jag var barn men oftast pratar dom om varandra som mamma och pappa. Jag har aldrig tilltalat dom med förnamnen.

Pappa kallade farmor för morsan och farfar för farsan eller bara du, farfar är född 1924 och pappa på 60-talet. Vet ingen i min ålder som säger morsan och farsan.

Ena kompisen kallar dom för päronen men det känns bara konstigt tycker jag.

 

[hastflicka]

Jag har aldrig niat mina foraldrar eller kallat dem for Mamma/Pappa istallet for du. Det har varit Du och Mamma/Pappa sedan jag var liten.
Jag hade dock ganska manga kompisar som bade niade och Mamma/Pappade till vansinne. Sjalv sa jag Tant och Farbror till vansinne till deras foraldrar, "Titta vilka fina blommor, jag skulle kunna plocka nagra till Tant ... Fast Tant kanske inte vill ha angsblommor i Tants hus."

 

[em-pirre]

Jag blir alltid så fårvånad att folk säger mor/far? Det känns som hundra år gammalt.

Eller är det nån svensk grej? Jag har inte hört en enda finlandssvensk säga så. Det är alltid mamma/pappa.

 

[hastflicka]

Jag blir alltid så fårvånad att folk säger mor/far? Det känns som hundra år gammalt.

Eller är det nån svensk grej? Jag har inte hört en enda finlandssvensk säga så. Det är alltid mamma/pappa.

Ar inte mor/far ett regionalt tilltal for foraldrar? Jag har alltid trott att det ar ett typiskt kulturellt satt att uttrycka sig.

 

[em-pirre]

Ar inte mor/far ett regionalt tilltal for foraldrar? Jag har alltid trott att det ar ett typiskt kulturellt satt att uttrycka sig.

Ja kanske. Det måste ju vara så. Har liksom aldrig hört det irl. Bara sett på buke och I mitt huvud låter det så himla gammaldags. Uråldrigt.

 

[Görel]

Ja kanske. Det måste ju vara så. Har liksom aldrig hört det irl. Bara sett på buke och I mitt huvud låter det så himla gammaldags. Uråldrigt.

Jag har inte heller hört det, inte ens min mamma född -41 sa det till sina föräldrar födda 1899. Jag har alltid tänkt att det är något man gör i andra delar av landet. Mamma kommer från ett borgligt hem i Vasastan, Stockholm.

 

[MiaMia]

Ar inte mor/far ett regionalt tilltal for foraldrar? Jag har alltid trott att det ar ett typiskt kulturellt satt att uttrycka sig.

Både en geografisk aspekt och en som handlar om vilken kulturell sfär man tillhör, tror jag.
Men det har väl trängts undan rätt kraftigt på senare tid också?

 

[TinyWiny]

Jag blir alltid så fårvånad att folk säger mor/far? Det känns som hundra år gammalt.

Eller är det nån svensk grej? Jag har inte hört en enda finlandssvensk säga så. Det är alltid mamma/pappa.

Mina barn kan säga mor till/om mig ibland nu som vuxna. För dem är det ett sätt att uttrycka sig extra kärleksfullt som t ex "kära mor". De säger dock mamma, modern eller morsan också lite beroende på humör och tillfälle. En lek med ord ser jag det som, alltså inget allvarligt eller så. Jag har hetat mamma på diverse andra språk genom åren med så som sagt, en lek med ord.

 

[Lingon]

Ar inte mor/far ett regionalt tilltal for foraldrar? Jag har alltid trott att det ar ett typiskt kulturellt satt att uttrycka sig.

Jag har bara hört det från folk som bor på landet och har varit lantbrukare på samma gård i flera generationer.

 

[athena_arabians]

Ar inte mor/far ett regionalt tilltal for foraldrar? Jag har alltid trott att det ar ett typiskt kulturellt satt att uttrycka sig.

Jag upplever att det är rätt vanligt i Norrland (i helt vanliga arbetarhem). Det är ingen värdering eller så i det, det är tradition bara.

Jag kom att tänka på en annan sak också, jag har aldrig sagt morsan eller farsan. För mig är det mer stadsjargong, inte ute på landet som jag bor (när jag växte upp då).

 

[startpompe]

Kan inte minnas någon som kallat sina föräldrar mor och far, känns uråldrigt för mig med.

 

[MiaMia]

Jag kom att tänka på en annan sak också, jag har aldrig sagt morsan eller farsan. För mig är det mer stadsjargong, inte ute på landet som jag bor (när jag växte upp då).

Och jag som är uppvuxen i stan tolkar det som något knutet till grupper med lägre socioekonomisk status. Mer från hyresområden än villaområden s.a.s.
Undrar om det inte kan ha varit vanligare där man i grunden sade mor/far så det föll sig naturligt att ha en slangform på det?

 

[athena_arabians]

Och jag som är uppvuxen i stan tolkar det som något knutet till grupper med lägre socioekonomisk status. Mer från hyresområden än villaområden s.a.s.
Undrar om det inte kan ha varit vanligare där man i grunden sade mor/far så det föll sig naturligt att ha en slangform på det?

Mycket möjligt. Det är ju något jag inte var i kontakt med under min uppväxt direkt (lantligt hus med då nybyggt villaområde nedanför)