Jag gör en tråd om dethär för att jag tycker att det kanske kan vara kul att höra andras erfaren heter!
Men jag skulle vilja veta hur andra var när ni var unga! Alltså ni som inte är unga nu. Var ni perfekta och fel fria eller lärde ni er från era miss tag och erfaren heter? Gjorde ni alltid som era föräldrar eller andra vuxna sa eller gjorde ni nånting som ni inte fick ibland?
Tillexempel: Drack ni alkohol innan ni var 18? Rökte ni? Smet ni ut på natten? Gick ni på fest fast ni inte fick? Ljög ni om vem ni har hos? Åkte ni till nåt ställe som ni inte fick? Hade ni nån hemlig pojkvän eller flickvän som inte era föräldrar eller andra vuxna visste om att ni var ihop med?
Eller var nu alltid perfekta små barn som satt hemma och var jätte lydiga och inte gjorde minsta lilla sak som kanske var "fel"?
Och ifall det är nån som är ung nu som vill och kan svara så hur är ni?
Jag var ganska skötsam, var mer att jag lät bli att göra saker som mina föräldrar ville att jag skulle än att göra sånt jag inte fick om man säger så
Hade väldigt lätt för mig i skolan som liten men alltid haft lite svårare med vänner och sådär. Har väl hela skoltiden haft kompisar i små gäng som jag umgåtts med i skolan men har för det mesta varit liksom "sistahandsval". I lågstadiet hoppade jag över en årskurs så då fick jag ju nya klasskompisar och var alltid året yngre än de andra i min klass. Hade i 6an-7an en tjej som väl var min enda "bästis", men sommaren mellan 7an och 8an blev hon bästis med en annan tjej i vårt lilla gäng. Har alltid haft hästarna så inte haft så mycket tid/ork/behov av att umgås utanför skolan så på lov och sådär blev det att jag heller aldrig riktigt tog kontakt med mina kompisar heller.
Kommer ihåg i högstadiet att jag kom till skolan efter en helg och insåg att hela mitt kompisgäng haft fest och "provat att bli fulla", inget som de bjudit in mig till... Och hela högstadiet bodde vi ute på landet med närmsta kompis typ en mil bort och bussar 5 km så jag kunde ju inte direkt ta mig någonstans eller göra så mycket utan att bli skjutsad.
Sedan hade vi också att om vi inte rökte eller drack fick vi körkortet betalt av föräldrarna så jag höll faktiskt det. Trots att jag flyttade till gymnasie med internat där det var ganska mycket drickande ibland (trots att det egentligen var förbjudet såklart). Har varit ganska rädd för att bryta regler så jag drack inte förrän typ sista terminen på gymnasiet när jag fyllt 18. Sista festerna innan studenten var jag med på och drack en del, klassresan innan studenten osv så har varit full men aldrig såpass att jag kräkts, tuppat av, gjort något jag ångrat, varit bakis etc.
Det närmsta jag har kommit att ljuga om var jag var var när en äldre tjej (jag kanske 12-13 och hon runt 16?) som brukade vara hemma hos oss ochhjälpa till med hästarna ibland skulle ta med mig ut och shoppa julklappar ett år. Vi hade pratat med min mamma och fått ok men sen några dagar innan ville hon att vi skulle åka till Malmö istället för Ystad. Jag tänkte inte på att det var något jag kanske borde fråga om förrän vi redan var på plats i Malmö och sedan vågade jag aldrig berätta det.
Sedan hade jag "onlinekompisar" som jag chattade med utan att berätta för föräldrarna. Någon kille var det nog som jag trodde jag kanske var lite småkär i men det vågade jag såklart aldrig skriva och det var aldrig ens någon som frågade om eller skickade bilder. Men vet inte om jag egentligen var extra försiktig eller om jag bara hade tur att jag inte råkade ut för någon som ville luras eller utnyttja.
Sedan skulle jag inte säga att jag var perfekt heller, jag hade lätt i skolan men dålig disciplin att göra läxor, "glömde" ofta göra saker som typ plocka ut diskmaskinen som föräldrarna ville att vi skulle ha gjort när vi kom hem innan dem osv. Ibland fastnade jag även framför TVn när vi skulle iväg på träning med ponnyerna och det var meningen att jag själv skulle ta in och börja fixa så det inte blev så stressigt när mamma kom från jobbet.
Men säg att de missat sista bussen hem eller råkat somna på bussen och åkt förbi hållplatsen, eller blivit avvisad från spårområdet pga för mycket alkohol, fått sig en karatefylla eller vad det nu kan vara. Jag hade nog haft förståelse för att det gick tokigt. Sånt kan hända och jag kan verkligen inte se vad som skulle bli bättre av att jag är arg. Vad hade man vunnit på det? Skulle det vara värt ett eventuellt brustet förtroende från barnets sida? Är alkohol inblandat finns det ju risk att de är väldigt utsatta och då är det så mycket mer värt för mig att de faktiskt hör av sig.
