Vilket intressant ämne att diskutera!
Jag tror att jag var relativt "vanlig". Min far utvecklade ett alkoholmissbruk under min uppväxt, vilket hade lite olika påverkan på min syster och mig. Hon - några år äldre - var mer nyfiken. Jag å andra sidan höll mig i regel borta från alkoholen.
När jag var ung var det väldigt viktigt för min mor att vår familj utåt sett skulle "se bra ut". Misstag i stil med att bli full, röka, skolka etc. accepterades inte. Samtidigt hade jag inte direkt uttalade regler att förhålla mig till - jag visste helt enkelt vad som förväntades av mig ändå.
Jag fick en häst när min fars alkoholmissbruk eskalerade, och det var nog en räddning för mig på många sätt. Jag fick något som fungerade som en "fristad", samtidigt som det "såg bra ut" och höll mig borta från tokigheter. Tillsammans med skolan tog det upp det mesta av min tid.
Utåt sett var jag alltså ganska skötsam. Inom familjen förekom dock en hel del bråk, och jag hade perioder då jag skolkade relativt mycket. Jag ljög/undanhöll också en del av vad som hände i mitt liv för mina föräldrar. Inte så mycket av rädsla för konsekvenser, men mer för att jag på något sätt ville "skydda dem". Jag gick inte ofta på fest, men när jag gjorde det informerade jag inte mina föräldrar. I ärlighetens namn vet jag inte om de visste eller inte. Jag drack litegrann på fester under gymnasietiden, men riktigt berusad blev jag ytterst sällan. Rökning ansågs tyvärr vara "coolt" när jag var ung, vilket gjorde att många testade, och så även jag. Det blev dock inte många cigaretter för min del.
Min syster var betydligt "värre", men det blev folk av både henne och mig ändå till slut. Nu som vuxen kan jag dock se att jag inte hade någon vidare djup relation med någon av mina föräldrar, och det önskar jag att jag hade haft.
Nu har jag en 17-åring som är mycket mer skötsam och ordentlig än vad jag var i den åldern
Vad det gäller misstag tänker jag att det händer de allra flesta, om inte alla, under uppväxten och ungdomen. Allt ifrån stora misstag - som när min syster "råkade" följa med några killar hon knappt kände på festival, och sedan inte kunde ta sig hem då killarna bestämde sig för att dra vidare direkt till nästa festival, till de små misstagen - som att ljuga om något för att verka cool inför vännerna för att sedan bli avslöjad och skämmas, är som jag ser det möjligheter att lära sig något om sig själv, eller om livet och världen.
Att bli utsatt för något brott räknar jag aldrig som ett "misstag". D. v. s. om någon blivit "för full", och en annan person drar nytta av det på ett brottsligt sätt, har ungdomen som blev "för full" ingen skuld i det och har inte gjort ett misstag för att hen blev utsatt. Misstaget kan ha varit att hen blev för full, men brottet var inte en konsekvens av misstaget. Likaså om en ungdom har en kompis/pojkvän/flickvän i smyg för sina föräldrar, och denne utsätter ungdomen för något som ungdomen inte vill, så anser inte jag att det är kopplat till ungdomens "misstag" att smyga med sin relation inför föräldrarna. Jag hoppas att det går att hänga med på hur jag tänker.