Hugger ett av dina inlägg. Jag vet ju inte alls vad det handlar om, men tolkar dig som att det är något tungt och känsligt, som du inte satt ord på tidigare. Jag förstår din tanke om att vilja vara anonym, men jag skulle också tänka kring att det är viktigaste i din situation förmodligen är vilket bemötande du får? Hur reagerar personen? Vad säger den? Kommer den kunna validera dig på ett bra sätt?Ja, jag behöver nog få bolla med någon och få sätta ord på, och sortera, i tankarna tillsammans med en annan människa. Skulle jag försöka att skriva om det och själv få ur mig tankarna, skulle jag med all sannolikhet göra som jag alltid gjort - d. v. s. lägga locket på och försöka att inte kännas vid det. Jag behöver nog stöd/vägledning av någon annan, för att faktiskt komma över den där "spärren" och kunna formulera tankarna och sätta ord på det.
I din situation hade jag alla gånger valt att gå till psykolog eller psykoterapeut privat. Du kanske inte är redo att sätta ord på detta direkt, men det är något du kan få hjälp med. Man måste ju inte ta upp det där svåra vid första samtalet, utan man kan lägga tid på att skapa trygghet och utforska det svåra successivt.