Vem hjälper hjälparen?

[MiaMia]

Oups, jag tar för givet att en person som klagar på ekonomin här på det sättet inte har alltför mycket pengar. Ett pbb > 50’. Här lokalt finns det möjlighet att söka pengar för barns fritidsintresse och begagnade sadlar till en ponny kostar inte en månadslön i de flesta människors värld. Uppenbarligen så är det mest sjukt jobbigt att orka mentalt med att göra jobbet att byta sadel. Ts har fått många bra tips på bra sadlar och pepp.

Det TS sade var att det var en ovan omställning för dem att behöva tänka utifrån de begränsningar i ekonomin som den lägre inkomsten ger.
Det är självreflektion över sin situation, inte att klaga på ekonomin.

 

[MML]

Det TS sade var att det var en ovan omställning för dem att behöva tänka utifrån de begränsningar i ekonomin som den lägre inkomsten ger.
Det är självreflektion över sin situation, inte att klaga på ekonomin.

Tack. Jag tyckte att jag här var ganska tydlig med att det inte handlar om någon form en ekonomisk knipa:

Även om vi i grunden har helt okej ekonomi, så märks det naturligtvis att jag nu har sjukpenning. Mannen har dessutom behövt gå ner i tid och jobbar inte heltid, så även han har en lägre inkomst än "normalt". Det går absolut ingen nöd på oss, så vill jag inte få det att låta! Vi bor i hus, har två bilar, har hundar (två hemma hos oss, "en och en halv" hos dottern) och jag har en ponny. Vi klarar oss, men med ökade utgifter och minskade inkomster krävs det att vi håller i pengarna på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid.

Men också att det, naturligtvis, känns att behöva "trolla fram" ett antal tusenlappar för en sadel/barbackapad när ekonomin behöver vara mer åtstramad än vad den tidigare varit. Jag tycker också att jag varit tydlig med att det är min ponny - inte dotterns - så det handlar helt enkelt om en "lyxutgift" för min hobby.

 

[Rosett]

@MML Har ni kollat om din man kan få nån ersättning från FK pga att han behövt gå ner i tid?
Nu är det länge sen men när jag var i tonåren och var så fick min pappa nån slags sjukskrivning pga familjeproblemen.

 

[MiaMia]

Tack. Jag tyckte att jag här var ganska tydlig med att det inte handlar om någon form en ekonomisk knipa:

Att förhålla sig till ekonomiskt snävare ramar ställer helt klart ökade mentala krav på beslutsfattandet. Och allt som man är ovan med är också svårare i början. Har full förståelse för att kombinationen av att redan vara utmattad och hantera det är utmanande.

Som regel är pengar också det lättaste medlet att använda för att minska sin egen belastning, både rent praktiskt och mentalt. Att inte ta till den lösning man är van med och hitta nya vägar i frågan om den balansen blir även det en utmaning för dig (och maken).

Om man är van att vara genomtänkt med ekonomin och planera för att optimera sina köp så är det lätt att reflexmässigt tänka att man måste vara mer noga när ska hantera den snävare ekonomin. Det finns mindre möjligheter att göra om ifall det blir fel.
Gissar det är en sådan tanke som pressar dig nu med valet av sadel?

Jag minns väl första gången som jag insåg att hela problemet som gjorde mitt val av vinterskor oöverstigligt jobbigt var just hur jag skulle hindra konsekvensen att om de inte passade så fick jag gå i obekväma skor. Det var inte att bedöma om det var vettiga skor, om de var prisvärda, eller om andra alternativ var bättre. Det var den där kvarvarande osäkerheten som kom av att jag bara hade möjligheten att göra valet en gång och inte kunna ändra på det. Men i princip är det omöjligt att eliminera den, efter en viss gräns hjälper det inte hur mycket mer noggrann man försöker vara för att få det att bli rätt.

Jag tror att man mentalt behöver ställa in sig på att man inte kommer ifrån att man får göra fler dumsnåla köp, oftare ta val som inte är de bästa osv. Däremot bör man ha en medvetenhet om när man gör så eller inte.
Att man behöver lägga mer fokus på att riskhantera istället för att nyttomaximera. Vilket på många sätt är en svårare kalkyl att göra, där man känner sig mindre klar med beslutet och mindre trygg med att det är riktigt.

Det är insiktsfullt av dig att ha noterat att det är en förändring av tänkandet som du behöver hantera, inte bara en matematisk förändring i förhållande till budgeten.

 

[monster1]

Att förhålla sig till ekonomiskt snävare ramar ställer helt klart ökade mentala krav på beslutsfattandet. Och allt som man är ovan med är också svårare i början. Har full förståelse för att kombinationen av att redan vara utmattad och hantera det är utmanande.

Som regel är pengar också det lättaste medlet att använda för att minska sin egen belastning, både rent praktiskt och mentalt. Att inte ta till den lösning man är van med och hitta nya vägar i frågan om den balansen blir även det en utmaning för dig (och maken).

Om man är van att vara genomtänkt med ekonomin och planera för att optimera sina köp så är det lätt att reflexmässigt tänka att man måste vara mer noga när ska hantera den snävare ekonomin. Det finns mindre möjligheter att göra om ifall det blir fel.
Gissar det är en sådan tanke som pressar dig nu med valet av sadel?

Jag minns väl första gången som jag insåg att hela problemet som gjorde mitt val av vinterskor oöverstigligt jobbigt var just hur jag skulle hindra konsekvensen att om de inte passade så fick jag gå i obekväma skor. Det var inte att bedöma om det var vettiga skor, om de var prisvärda, eller om andra alternativ var bättre. Det var den där kvarvarande osäkerheten som kom av att jag bara hade möjligheten att göra valet en gång och inte kunna ändra på det. Men i princip är det omöjligt att eliminera den, efter en viss gräns hjälper det inte hur mycket mer noggrann man försöker vara för att få det att bli rätt.

Jag tror att man mentalt behöver ställa in sig på att man inte kommer ifrån att man får göra fler dumsnåla köp, oftare ta val som inte är de bästa osv. Däremot bör man ha en medvetenhet om när man gör så eller inte.
Att man behöver lägga mer fokus på att riskhantera istället för att nyttomaximera. Vilket på många sätt är en svårare kalkyl att göra, där man känner sig mindre klar med beslutet och mindre trygg med att det är riktigt.

Det är insiktsfullt av dig att ha noterat att det är en förändring av tänkandet som du behöver hantera, inte bara en matematisk förändring i förhållande till budgeten.

Spinner vidare. Jag upptäcker också att när jag mår dåligt så har jag svårare att släppa saker eller val som inte blev bra som i ditt exempel, inköpet av skor som sedan inte passade hänger efter en i all evighet. Man ältar det jämfört med när man var i bättre form så bara accepterade man att jahapp det var ju synd och så går man vidare. Är jag i sämre form så hänger jag kvar där och använder det misslyckade inköpet som någon form av bevis på att saker som är eländigt i världen inkl jag själv och mina beslut.

Med det sagt så har ju just sadlar bra andrahands värde och det är värt att köpa begagnat speciellt innan man känner sig säker på vad som kan tänkas passa. Nya sadlar är som bilar, de tappar många tusenlappar i värde bara man fått kvittot i handen. Just om man har det tight ekonomiskt så är det en bra ide att köpa begagnat just för att du i princip kan sälja sadeln för samma pris som du köpte den för om det inte fungerar för er.

 

[MiaMia]

felpost

 

[Islandshästryttare]

@MML Hoppas det gått bra att få kontakt med vården och att du snart får må bättre. Du behöver självklart inte skriva något om vad vården gör eller svarax ville bara skicka en hälsning.

 

[Keb71]

Just i den här situationen vill jag inte vända mig till "min" kyrka för samtal och stöd. Det är lite för nära inpå och lite för sammanvävt med en del av problematiken, känner jag. Jag skulle förstås kunna vända mig till Svenska kyrkans verksamhet, men det känns lite "fel" att gå utanför det samfund jag tillhör. Det är kanske fånigt, men det är så jag känner.

Jag har hört så oerhört gott om Svenska kyrkans diakoner och präster när det kommer till stödsamtal; från folk som inte är ett dugg troende, så jag är ganska säker på att de inte skulle säga ett pip om gudstro om du inte tar upp det.

(Känner några privat och de är likadana då.)

 

[MML]

Då den här tråden dykt upp igen, tänkte jag skriva några rader om hur läget har förändrats sedan jag skapade den.

Min hästs fantastiska medryttare tog på sig "projekt leta sadel", så hon fick tag på ett par bomlösa sadlar som vi fick låna och testa. Vi hittade en som vi alla tre (ponnyn, medryttaren, och jag) trivdes i, och någon vecka senare fick vi tag på just en sådan. Även om det här med sadel är en "liten" sak i sig, så var det så oerhört skönt när det löste sig!

Å andra sidan har vi tagit ett väldigt stort beslut - vi ska flytta, och helst av allt vill vi göra det så snart som möjligt. Förhoppningen är att vi dels får högre livskvalitet på en mindre ort, med ett annat boende. Och så hoppas vi på att få ner kostnaderna för boendet, och på så vis få en bättre ekonomisk situation igen. Det innebär att "allt" i livet kommer att förändras, då vi kommer att byta kyrka, jag planerar att byta arbete o. s. v. Stora förändringar, men faktiskt så tror jag att den här kämpiga perioden och sökandet som jag hamnade i under våren, var "sparken i baken" som behövdes för att flyttplanerna skulle lyftas upp och bli aktuella. Även om vi är precis i startgroparna, så tror jag att det här är vad inte vara jag, utan hela familjen behöver.

 

[Blyger]

Men vad smart att be medryttaren om hjälp!
Hoppas ni hittar något fint nytt boende.