Det ÄR skitjobbigt, och det är en av anledningarna till att så många bränner ut sig gång på gång. Det är ofta egenskaper som vi ser som goda som vi måste omforma och komma till ro med. Acceptansterapi är ofta väldigt verkningsfull när det kommer till att uppnå en riktig förändring, men steget in i att bara köpa konceptet till att börja med kan vara tufft. Det kräver givetvis bra hjälp!
Jag tror många tänker att det mest är en praktisk omstrukturering som krävs när man bankat in i väggen, men ofta verkar det mer vara hur man ser på sig själv och sitt eget värde som ligger i bakgrunden. Det praktiska kan vara utlösande och ibland räcker det att man får ordning på det, men lika ofta ligger det en sårbarhet som gör att man riskerar att triggas igen (antingen genom att man successivt börjar ta på sig för mycket igen, eller helt enkelt för att det dåliga samvetet sliter på en också
). I början av varje förändringsarbete kommer det som är den "rätta" vägen oftast kännas väldigt fel. Det som känns rätt är det invanda eller det vi önskar att vi kunde vara. Med lite perspektiv kan man hitta ett "annat rätt" än det gamla vanliga.
