Sa ni ”du” till era föräldrar när ni var barn/unga?

[Breaktown]

Min svärfar (född 50-tal) kallade också sina föräldrar för mamma/pappa. Alltså i bemärkelsen "vill mamma ha mera kaffe" och sa aldrig du till dem. Men han och hans syskon är de enda jag hört som gjort så. Eller ja alla gjorde säkert så i deras släkt, men det hörde jag inte

 

[startpompe]

Nej aldrig, säger du eller pappa/mamma. Mina föräldrar sa lika till sina.

 

[MiaMia]

Min far - född 1919 i en fisförnäm familj - niade sina föräldrar och sa att något annat hade varit otänkbart.

Det är den enda person jag hört talas om som behövt göra så.

Låter som det kan vara en representant för den krets som gjorde försök att införa tyskinfluerat tilltal som ersättning för titeltilltalet. (med tanke på tid och kultur)

Nej, det fick aldrig något större genomslag...

 

[Lobelia]

Jag har genomgående använt du till alla. Jag har aldrig varit närmre bekant med någon kunglighet. Jag kan inte minnas att jag hört någon som inte använt du regelmässigt till alla vid direkt tilltal. Jag är född på 60-talet.

 

[turbofling]

Jag (född - 84)har alltid sagt du till mina föräldrar. Jag funderarade på vad mina föräldrar så till sina föräldrar. Min pappa (född - 53) minns jag inte alls. Min mamma tilltalade alltid sina föräldrar med mamma/pappa och använde sällan du om jag minns rätt. Så som "Vill mamma/pappa ha en kopp kaffe?" . Även mormor brukade använda pappa när hon tilltalade min morfar och det tyckte jag var konsigt.

Jag bor i Österrike och att tilltala andra med sie (ni) är på väg bort. Det varierar ganska stort mellan olika delar i landet. I östra delarna ska man fortfarande använda sig av sie men i väster (Tyrolen där jag bor) är det ok att använda du nästan alltid men jag blir ofta osäker när jag pratar med äldre människor och tex läkare. Äldre brukar använda sie men verkar inte ta illa upp om dom blir duade.

 

[Lingon]

Jag har inte niat mina föräldrar. Dock vill min far inte kallas "pappa" utan just far. Nu använder jag mest hans tilltalsnamn.

Jag har alltid uppfattat far och mor som mer auktoritärt och mamma och pappa som mer familjärt. Jag vet inte varför. Bara en känsla jag har.

 

[Lingon]

Enda gången jag inte skulle kalla någon du (eller ens deras namn) är väl om jag någon pratade med en kunglighet. Jag minns inte exakt hur Kronprinsessan Victoria uttryckte sig i en intervju jag såg på TV men hon hade en förklaring som jag tyckte lät väldigt vettig och klok.

 

[tanten]

Mer allmänt...

Jag niade äldre obekanta personer när jag var ung. Typ på 70-80-talet. Då var det naturligt och flera runt mig gjorde detsamma. Det föll ock bort ganska snabbt.

Att ni skulle vara något nedlåtande har jag inte uppfattat förrän på senare år. När jag och folk runt mig niade så var det för att visa respekt. Framförallt för äldre personer.

 

[Roheryn]

Jag är född -71 och har alltid tilltalat mina föräldrar (och farmor/farfar o mormor/morfar) med du och mamma/pappa. Alltså som "vill du ha lite mer kaffe?" eller "mamma, vill du vara snäll och komma?". Min mamma (född -39) tilltalade sina föräldrar på samma sätt som jag, medan pappa (född -38) tilltalade sina föräldrar med deras förnamn och du. Jag vet ingen i min generation eller yngre som tilltalar sina föräldrar på annat sätt än jag alltid gjort, däremot hade mamma en god vän som alltid tilltalade sina föräldrar som "vill pappa ha lite mer kaffe", "vill mama vara snäll och ge mig tidningen". Jag minns att jag som barn tyckte det var väldigt märkligt

 

[Lobelia]

Jag har alltid uppfattat far och mor som mer auktoritärt och mamma och pappa som mer familjärt. Jag vet inte varför. Bara en känsla jag har.

Kan det vara för att du själv använt mamma och pappa? De som likt mig använder mor och far har nog ingen tanke på att det skulle vara mindre familjärt, vi använder det ju om vår familj.

 

[Raderad medlem 120709]

Det har alltid varit "du", mamma/pappa eller förnamn som gällt här. Född mot slutet av 80-talet och har aldrig haft något "fint" umgänge så det spelar nog in en hel del. Ni används endast när man tilltalar flera personer samtidigt, men ibland även I - det verkar vara något som har hängt kvar dialektalt i delar av landet.

 

[Tilly_85]

Har nog aldrig niat en person, säger ni till två lr fler. Jag kallar sällan folk för du tror jag, mest om det bara är jag och en person till. Jag kan bli förvirrad av vem man menar är du om vi är fler i ett rum, typ om nån frågar nått eller pratar ut till rummet. Har jag en konversation med en person och vi är flera närvarande använder jag iof du. När jag var yngre sa mamma att det var fult att säga du, vilket jag tyckte var otroligt töntigt från hennes sida så då sa jag du till henne hela tiden men det har nog satt sig lite ändå, för ja som sagt använder oftast namn/titel på personer.

 

[Lejanna]

Jag har alltid uppfattat far och mor som mer auktoritärt och mamma och pappa som mer familjärt. Jag vet inte varför. Bara en känsla jag har.

När det gäller min far känns det som en mycket korrekt iakttagelse.

 

[Görel]

Jag har alltid uppfattat far och mor som mer auktoritärt och mamma och pappa som mer familjärt. Jag vet inte varför. Bara en känsla jag har.

Jag delar den uppfattningen, tycker att det låter hårt. Har aldrig kallat mina föräldrar för det och jag har aldrig hört någon i min omgivning att göra det heller.

 

[MiaMia]

Har nog aldrig niat en person, säger ni till två lr fler. Jag kallar sällan folk för du tror jag, mest om det bara är jag och en person till. Jag kan bli förvirrad av vem man menar är du om vi är fler i ett rum, typ om nån frågar nått eller pratar ut till rummet. Har jag en konversation med en person och vi är flera närvarande använder jag iof du. När jag var yngre sa mamma att det var fult att säga du, vilket jag tyckte var otroligt töntigt från hennes sida så då sa jag du till henne hela tiden men det har nog satt sig lite ändå, för ja som sagt använder oftast namn/titel på personer.

Hur ofta skulle man formulerat sig med du om man pratar ut i rummet? Om det inte är någon specifik individ man riktar sig till så blir ju användande av pronomen i andra person liksom inte aktuellt av det skälet.

 

[Tilly_85]

Hur ofta skulle man formulerat sig med du om man pratar ut i rummet? Om det inte är någon specifik individ man riktar sig till så blir ju användande av pronomen i andra person liksom inte aktuellt av det skälet.

Nä, det håller jag med om. Men har flera kompisar som gör så, det är ju därför en (jag) blir förvirrad. Men varför dom pratar så vet jag inte ^^ misstänker dom menar man ska förstå vilken person dom ser på lr pratar med ändå. Jag blir iaf bara trött å förvirrad av dom

 

[Lingon]

Kan det vara för att du själv använt mamma och pappa? De som likt mig använder mor och far har nog ingen tanke på att det skulle vara mindre familjärt, vi använder det ju om vår familj.

Ja, så är det säkert. I mina öron låter mor och far auktoritärt. Som en relik från en tid då det mer förväntades att barn skulle bara skulle vara tysta och lyda.

 

[Roheryn]

Enda gången jag inte skulle kalla någon du (eller ens deras namn) är väl om jag någon pratade med en kunglighet. Jag minns inte exakt hur Kronprinsessan Victoria uttryckte sig i en intervju jag såg på TV men hon hade en förklaring som jag tyckte lät väldigt vettig och klok.

Jag tilltalar alla människor med du, av typen "vill du ha en kopp kaffe?" och skulle göra det med kungen, drottningen och kronprinsessan också. Liksom statsministern och andra officiella personer. Och det är inte på något sätt pga att jag inte respekterar dem som personer eller de ämbeten/uppdrag de innehar, utan för mig är det ett sätt att markera jämlikhet. De är inte förmer än jag och jag är inte förmer än dem - vi är alla människor med samma värde, liksom.

 

[Grazing]

Jag Niade mina ända till 20-årsåldern. Fast det var nog mest för att jag menade ni i plural, vet inte riktigt.
Eller så sa jag ”Mamma” och ”Pappa” även när jag pratade med dem.

Självklart, varför skulle man inte göra det?

 

[Badger]

Jag Niade mina ända till 20-årsåldern. Fast det var nog mest för att jag menade ni i plural, vet inte riktigt.
Eller så sa jag ”Mamma” och ”Pappa” även när jag pratade med dem.

Hade en klasskamrat som sa Mor och Far (vill Mor ha lite kaka?). Men ingen annan, alla sa mamma och pappa och du.

Har aldrig niat någon.

Föräldrar 40-talist har också använt mamma, pappa och du (däremot aldrig förnamn enbart på någon äldre, aldrig föräldrar vid förnamn. Utan Mostersara, FarbrorIngvar.)