Eller tvärtom.När är du född? Att nia någon är inget fint. Det gjorde man till tjänstefolk och andra som ansågs mindre värda än den som talade innan du reformen kom. I övrigt sa man efternamn, titel, släktskap (faster, moster, farbror, morbror, kusin, mamma, pappa osv.) eller förnamnet beroende på närheten i bekantskapen och ibland spelade också åldern in. Dvs. man talade till någon i tredje person som till exempel "vill faster ha mer kaffe?" trots att frågan var ställd rakt till henne.
mitt hem och min bygd niade man dem som var äldre eller på något vis stod högre i rang. Det var en gest av respekt.
Som barn och ungdom skulle det varit svårt att dua en påtagligt äldre person.
I min hembygd fanns inga familjer som hade tjänstefolk. Pigor och drängar hörde till en äldre tid.