Livskristråden

[Spelberoende]

Ja, fy fan
Det är så många som är i dåliga relationer.

Det finns också ett till bra gammalt ordspråk som är helt sant, "Fästman och man känner inte varann".

 

[Tuvstarr]

Hur som haver så tänker jag i varje fall vara lycklig en liten stund precis nu.

 

[Takire]

Funderar på om jag ska kliva in i den här tråden. Är väl inte livskris eller ens semilivskris, men det känns som att jag skulle behöva göra någon slags stor förändring. Antingen byta jobb eller flytta eller både och. Eller något annat.

Jag tycker det är svårt bara! Det finns inga garantier för att lyckas få ett annat jobb om jag säger upp mig. Att vara arbetslös och inte kunna få ett jobb skulle nog vara allt annat än upplyftande. Jag vill vara lojal mot min kollega som önskar sig ett stabilt arbetslag, men samtidigt, hjälper eller stjälper jag mina kollegor om jag stannar? Det skulle ju kunna bli så mycket bättre med någon annan. Är livrädd att bli en bitter suris (är förhoppningsvis inte fullt ut där än ).

Skulle vilja att allt kändes lite mer meningsfullt.

 

[cambodia]

Funderar på om jag ska kliva in i den här tråden. Är väl inte livskris eller ens semilivskris, men det känns som att jag skulle behöva göra någon slags stor förändring. Antingen byta jobb eller flytta eller både och. Eller något annat.

Jag tycker det är svårt bara! Det finns inga garantier för att lyckas få ett annat jobb om jag säger upp mig. Att vara arbetslös och inte kunna få ett jobb skulle nog vara allt annat än upplyftande. Jag vill vara lojal mot min kollega som önskar sig ett stabilt arbetslag, men samtidigt, hjälper eller stjälper jag mina kollegor om jag stannar? Det skulle ju kunna bli så mycket bättre med någon annan. Är livrädd att bli en bitter suris (är förhoppningsvis inte fullt ut där än ).

Skulle vilja att allt kändes lite mer meningsfullt.

Det där sista känner jag också. Jag tycker att jag bara ÄR just nu. Livet bara pågår. Men det känns inte särskilt meningsfullt.

 

[gammalek]

Jag har alltid haft drömmar/planer. Det har handlat om jobb, var och hur jag vill bo, att skaffa gård osv. Nu har jag inga nya drömmar/planer. Jag har det jag drömt om. Och jag har inte samma ork att sätta igång med saker pga ålder. Det känns tomt och ledsamt. Hur hanterar man det?

 

[gammalek]

Jag har alltid haft drömmar/planer. Det har handlat om jobb, var och hur jag vill bo, att skaffa gård osv. Nu har jag inga nya drömmar/planer. Jag har det jag drömt om. Och jag har inte samma ork att sätta igång med saker pga ålder. Det känns tomt och ledsamt. Hur hanterar man det?

Jag har haft ganska modesta drömmar, är nog bäst att tillägga. Och lever definitivt inget lyxliv utan ganska snålt.

 

[nightcrawler]

Jag funderar på att prova börja jobba 50%. Frågan är med vad i så fall. Kan jag få det att gå ihop eller är det bättre att ha kvar min aktivitetsersättning.
Över lag behöver jag nån förändring i livet för just nu är jag inte nöjd med något. Jag vet bara inte vad jag ska göra

 

[iNHALE]

Jag och sambon hade ett långt samtal i förmiddags. Mycket tårar men efteråt kändes det ändå skönt att få det ur sig. Inget direkt konkret beslutades men jag berättade hur jag känner, öppnade för att jag eventuellt vill hitta ett eget boende osv. Han tog det bra, blev såklart ledsen givetvis men tyckte det var bra att jag berättade, jag har hållit det inom mig så länge nu. Vi får se hur det går framöver, det är stora steg att ta och svåra beslut.

Vi pratade mer om det nu på kvällen. Jag förstår att han är ledsen, att detta kommit som ett bombnedslag och att han känner att han hänger i lite limbo mellan hopp och förtvivlan när jag inte kan lämna något tydligt besked om jag faktiskt vill separera eller inte. Jag inser att jag måste sätta mig ned med mina tankar och känslor för att verkligen bena ut vilket vägval jag ska välja. Han uttryckte att om jag väljer separation så vill han få det "klart" så snabbt det bara går. Han kommer bli förstörd av att gå "i det" för länge medan allt det praktiska pågår. Jag förstår det, det är en skyddsmekanism att vilja få det överstökat så man kan gå vidare och slippa stanna upp och känna...

 

[MJLee]

Jag är en vandrande livskris. Kommer inte ihåg många stunder när jag inte hade någon slags livskris.

 

[Liten]

Jag är nog i något av en livskris, känns det som. Bytte jobb för drygt ett år sen och det har varit väldigt bra för mig. Jag trivs där jag (vi) bor, och det är bra sett till jobbet också - pendlar och kommunikationer etc är bra här. Jag längtar verkligen efter ett roligt, aktivt hästliv (med träning och tävling) och jobbar mig sakta mot det målet - att kunna köpa häst igen. Samtidigt är det annat som skaver och som gör att mycket känns osäkert för tillfället (vill inte outa för mycket av hänsyn till sambon..). Livet och vardagen pågår liksom, inte så himla spännande men det är okej just nu. Det är det långa loppet som jag behöver bena ut. Det är inte alltid så lätt att vara vuxen, det var på sätt och vis enklare back in the days (även om jag aldrig varit lika modig som många andra. Mer att jag inte tvekade såhär mycket som jag gör idag, med att köpa häst t ex.). Antar att jag fått lite mer konsekvenstänk, typ.

 

[Scata]

Jag har alltid haft drömmar/planer. Det har handlat om jobb, var och hur jag vill bo, att skaffa gård osv. Nu har jag inga nya drömmar/planer. Jag har det jag drömt om. Och jag har inte samma ork att sätta igång med saker pga ålder. Det känns tomt och ledsamt. Hur hanterar man det?

Har inga svar, men lider av samma sak. Så hittar du en lösning - tell me please

 

[monster1]

Jag har alltid haft drömmar/planer. Det har handlat om jobb, var och hur jag vill bo, att skaffa gård osv. Nu har jag inga nya drömmar/planer. Jag har det jag drömt om. Och jag har inte samma ork att sätta igång med saker pga ålder. Det känns tomt och ledsamt. Hur hanterar man det?

Jag tror det handlar om acceptans och att hitta drömmar eller ideer som fungerar på den nivå man befinner sig. En kurs, en resa eller vad det nu kan vara i en skala som är hanterlig.

 

[gammalek]

Jag tror det handlar om acceptans och att hitta drömmar eller ideer som fungerar på den nivå man befinner sig. En kurs, en resa eller vad det nu kan vara i en skala som är hanterlig.

Det är kanske insikten, att majoriteten av ens liv redan är levt, som är tung. Framtiden är inte öppen som förr. Möjligheterna är inte oändliga. Småsaker är uppnåeliga - men det är inte samma sak som en riktning som omfattar ens hela liv.