Livskristråden

Det är kanske insikten, att majoriteten av ens liv redan är levt, som är tung. Framtiden är inte öppen som förr. Möjligheterna är inte oändliga. Småsaker är uppnåeliga - men det är inte samma sak som en riktning som omfattar ens hela liv.
Känner precis samma sak. Du satte verkligen ord på något jag haft svårt att förklara, även för mig själv. Tack!
 
Har haft en livskris sedan pandemin ungefär. Valde att helt byta bana efter det och startade företag och tänkte att det här känns bra, kanske är det här min grej. Sedan fick jag lång covid och var tvungen att pausa allting. Kan inte jobba så mycket i företaget, har blivit en väldigt nervös ryttare, vilket inte funkar så bra med min häst, (när jag väl mår bra nog att faktiskt rida) och kan inte vara så aktiv eller social överlag som jag vill vara och är van vid.

Börjar må bättre nu, men det gör mig också mer rastlös och mindre accepterande, och känner ibland för att bara lämna allt och börja om från början någon annanstans (vad det nu ens innebär). Förhoppningsvis kommer det kännas bättre när jag kan jobba mer igen, oavsett om det är i mitt eget företag (vilket jag hoppas) eller om jag blir tvungen att byta bana igen. Och när det blir lite varmare och torrare, så trött på all lera 😅
 
Igår släppte jag bomben att jag vill flytta isär men jag känner mig så splittrad. Det hade varit enklare om han gjort något som verkligen fick mig att vilja gå (typ varit otrogen) men så är det inte. Han är så oerhört fin som människa och jag älskar honom och bryr mig om honom otroligt mycket, men jag har samtidigt den här känslan av att vilja börja om på egen hand, vara "fri" osv som har gnagt i mig väldigt länge. Det blir inte bättre av att han nu såklart kärleksbombar mig extra mycket i hopp om att få mig att stanna. Jag får sån panik på insidan av att inte ha någon tydlig vilja i det hela...
 
Är det hälsan som sviktar? Annars tänker ag att det nog är en underbartid att kunna få göra lite vad man vill. De jag känner som gått pension har varit väldigt nöjda och glada med sina liv efter pensionen.
Visst är det en tid av att få göra vad man vill och jag kommer inte ha problem med det, men det är också en stor omställning som liksom går lite djupare än så. Efter ett intensivt arbetsliv med allt vad det innebär av att vara upptagen, ha arbetskamrater i olika åldrar, vara behövd mm, är känslorna ganska ambivalenta. Som ung kunde jag ibland önska att bli pensionär och få göra det jag ville, men idag inser jag att det finns så många fler lager. Det är också ett oundvikligt avslut, till skillnad mot tidigare avslut som liksom öppnade dörrar mot framtiden handlar detta avslut om att dörrarna stängts och det oundvikliga slutet på livet är närmare än början. En annan faktor är oron för ekonomin.
 
Visst är det en tid av att få göra vad man vill och jag kommer inte ha problem med det, men det är också en stor omställning som liksom går lite djupare än så. Efter ett intensivt arbetsliv med allt vad det innebär av att vara upptagen, ha arbetskamrater i olika åldrar, vara behövd mm, är känslorna ganska ambivalenta. Som ung kunde jag ibland önska att bli pensionär och få göra det jag ville, men idag inser jag att det finns så många fler lager. Det är också ett oundvikligt avslut, till skillnad mot tidigare avslut som liksom öppnade dörrar mot framtiden handlar detta avslut om att dörrarna stängts och det oundvikliga slutet på livet är närmare än början. En annan faktor är oron för ekonomin.
och det är inte ett allternativ att stötta upp och jobba extra efter pensionen. Så gör många hos oss, kommer in på timmar eller när det behövs extra resurser. Dessutom bär ju pensionärer i stort sett upp Sverige med allt sitt frivillig arbete i allt från att sitta och ta emot valsedlar till att bedriva föreningsarbete i olika form. Samhället behöver aktiva engagerade pensionärer, annars går det inte runt...
 
och det är inte ett allternativ att stötta upp och jobba extra efter pensionen. Så gör många hos oss, kommer in på timmar eller när det behövs extra resurser. Dessutom bär ju pensionärer i stort sett upp Sverige med allt sitt frivillig arbete i allt från att sitta och ta emot valsedlar till att bedriva föreningsarbete i olika form. Samhället behöver aktiva engagerade pensionärer, annars går det inte runt...
Mina reflektioner handlade snarare om känslor som uppstår i samband med en livskris, än om praktiska problem som behöver lösas
 
Senast ändrad:
Jag funderar också på om jag skulle flytta. Inte lika stort steg som ovan förstås. Vore bra med både något billigare och miljöombyte. Eller?
Jag trivs ju bra här. Det är lugnt. Tänk om man flyttar till en stökig trappuppgång eller en lägenhet med massa problem. Man vet vad man har…
 
Jag funderar också på om jag skulle flytta. Inte lika stort steg som ovan förstås. Vore bra med både något billigare och miljöombyte. Eller?
Jag trivs ju bra här. Det är lugnt. Tänk om man flyttar till en stökig trappuppgång eller en lägenhet med massa problem. Man vet vad man har…
Det går ju alltid att kolla på lägenheterna som kommer ut :) det betyder ju inte att du måste flytta :)
 
När det gäller pension... jag kommer att bli fattigpensionär. Men geologer har å andra sidan en tendens att aldrig gå i pension utan typ dö med lupp och hammare i handen :D
Jag är fattigpensionär enligt normen men har sett till att betala av hela huslånet och har inget annat lån, samt bor billigt och bostadsbidraget finansierar driftkostnaden. Det är inte dom stora inkomsterna man blir rik på utan dom små utgifterna.
 
Drömmar vet jag inte om jag haft de senaste 40 åren eller så. Jag växte upp med förväntningar om att göra gott för andra. Hålla andra glada och uträtta något.
Den enda drömmen jag möjligen haft har varit att någon gång i livet vara besvarat förälskad. Älskat har jag gjort, men besvarat förälskad - näe.

Bor i ett hus jag älskar men som jag med allt sämre hälsa har svårt att orka med. Inser att jag kommer att behöva lämna det om inte alltför många år om min min hälsa fortsätter försämras såhär

Jag är en skruttig kvinna som bor ensam i en stuga med väldigt litet socialt umgänge. Om det gett kris vet jag inte. Snarare ett permanent tillstånd så länge jag kan minnas.
Men å andra sidan - jag har mat på bordet, har tak över huvudet, råd med bil och bor vackert. Och en älskad hund.
 
Jag funderar också på om jag skulle flytta. Inte lika stort steg som ovan förstås. Vore bra med både något billigare och miljöombyte. Eller?
Jag trivs ju bra här. Det är lugnt. Tänk om man flyttar till en stökig trappuppgång eller en lägenhet med massa problem. Man vet vad man har…
Synd att det är såna fantasipriser på små hus annars hade kanske ett eget litet hus varit din grej? Man vet inte förrän man testat och jag är ju uppväxt i ett litet hus i Hagnestahill långt innan det byggdes femtielva hus där, det gick tom. kossor och betade på åkrarna. :heart
 
Funderar också på att flytta, för att få ett billigare boende. Men skulle verkligen sakna min diskmaskin om jag flyttade :cry: men med den besparingen ett annat boende skulle ge, skulle det ge förutsättningar för att köpa häst igen.
Jag saknat INTE min diskmaskin, när jag hällt upp maten på tallriken diskar jag kastrullerna under hett vatten bara och när jag ätit klart diskar jag tallrik och bestick likadant, diskmedel används högst sällan, bara dom gånger då eldfasta formen eller stekpannan behöver blötläggas.
 
Jag har väl ingen direkt livskris utan känner mest att; fan vad tråkigt jag har det. Har inga intressen, alla vänner och familj bor i södra Skåne, jag bor i mitten av Skåne i en liten by med typ 1800 pers och här finns definitivt inget som roar mig.

Har kapital undanstoppat för att kunna pausa jobbandet i några år, men vad ska jag göra istället? Inget lockar.
 
Jag har väl ingen direkt livskris utan känner mest att; fan vad tråkigt jag har det. Har inga intressen, alla vänner och familj bor i södra Skåne, jag bor i mitten av Skåne i en liten by med typ 1800 pers och här finns definitivt inget som roar mig.

Har kapital undanstoppat för att kunna pausa jobbandet i några år, men vad ska jag göra istället? Inget lockar.
Om jag hade haft de möjligheterna hade jag tagit ledigt ett halvår, satt mig på ett tåg ner till Europa och upplevt nya städer och platser. Kanske ströjobba på något turistrelaterat ställe för att få nya intryck och perspektiv.
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Jag har en nu 18-årig dotter. Hon är min mans och mitt andra barn, men vår första flicka hann aldrig börja leva, så dottern har hela... 12 13 14
Svar
265
· Visningar
12 234
Senast: sardellen
·
R
Kropp & Själ Kanske ger jag mig ut på farligt vatten nu, men, då får det väl vara så, då. Jag har en längre tid varit sjukskriven på grund av... 2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 803
Senast: Squie
·
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef... 2 3
Svar
42
· Visningar
2 980
Senast: Thaliaste
·
R
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen... 2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 933
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp