När det gäller pension... jag kommer att bli fattigpensionär. Men geologer har å andra sidan en tendens att aldrig gå i pension utan typ dö med lupp och hammare i handen 
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Känner precis samma sak. Du satte verkligen ord på något jag haft svårt att förklara, även för mig själv. Tack!Det är kanske insikten, att majoriteten av ens liv redan är levt, som är tung. Framtiden är inte öppen som förr. Möjligheterna är inte oändliga. Småsaker är uppnåeliga - men det är inte samma sak som en riktning som omfattar ens hela liv.
Jag är ju så krass att jag inte tror min generation kommer leva till ålderspensionen så det spelar ingen roll. Allt kommer falla ändå.När det gäller pension... jag kommer att bli fattigpensionär. Men geologer har å andra sidan en tendens att aldrig gå i pension utan typ dö med lupp och hammare i handen![]()
Visst är det en tid av att få göra vad man vill och jag kommer inte ha problem med det, men det är också en stor omställning som liksom går lite djupare än så. Efter ett intensivt arbetsliv med allt vad det innebär av att vara upptagen, ha arbetskamrater i olika åldrar, vara behövd mm, är känslorna ganska ambivalenta. Som ung kunde jag ibland önska att bli pensionär och få göra det jag ville, men idag inser jag att det finns så många fler lager. Det är också ett oundvikligt avslut, till skillnad mot tidigare avslut som liksom öppnade dörrar mot framtiden handlar detta avslut om att dörrarna stängts och det oundvikliga slutet på livet är närmare än början. En annan faktor är oron för ekonomin.Är det hälsan som sviktar? Annars tänker ag att det nog är en underbartid att kunna få göra lite vad man vill. De jag känner som gått pension har varit väldigt nöjda och glada med sina liv efter pensionen.
och det är inte ett allternativ att stötta upp och jobba extra efter pensionen. Så gör många hos oss, kommer in på timmar eller när det behövs extra resurser. Dessutom bär ju pensionärer i stort sett upp Sverige med allt sitt frivillig arbete i allt från att sitta och ta emot valsedlar till att bedriva föreningsarbete i olika form. Samhället behöver aktiva engagerade pensionärer, annars går det inte runt...Visst är det en tid av att få göra vad man vill och jag kommer inte ha problem med det, men det är också en stor omställning som liksom går lite djupare än så. Efter ett intensivt arbetsliv med allt vad det innebär av att vara upptagen, ha arbetskamrater i olika åldrar, vara behövd mm, är känslorna ganska ambivalenta. Som ung kunde jag ibland önska att bli pensionär och få göra det jag ville, men idag inser jag att det finns så många fler lager. Det är också ett oundvikligt avslut, till skillnad mot tidigare avslut som liksom öppnade dörrar mot framtiden handlar detta avslut om att dörrarna stängts och det oundvikliga slutet på livet är närmare än början. En annan faktor är oron för ekonomin.
Mina reflektioner handlade snarare om känslor som uppstår i samband med en livskris, än om praktiska problem som behöver lösasoch det är inte ett allternativ att stötta upp och jobba extra efter pensionen. Så gör många hos oss, kommer in på timmar eller när det behövs extra resurser. Dessutom bär ju pensionärer i stort sett upp Sverige med allt sitt frivillig arbete i allt från att sitta och ta emot valsedlar till att bedriva föreningsarbete i olika form. Samhället behöver aktiva engagerade pensionärer, annars går det inte runt...
Det går ju alltid att kolla på lägenheterna som kommer utJag funderar också på om jag skulle flytta. Inte lika stort steg som ovan förstås. Vore bra med både något billigare och miljöombyte. Eller?
Jag trivs ju bra här. Det är lugnt. Tänk om man flyttar till en stökig trappuppgång eller en lägenhet med massa problem. Man vet vad man har…
Jag är fattigpensionär enligt normen men har sett till att betala av hela huslånet och har inget annat lån, samt bor billigt och bostadsbidraget finansierar driftkostnaden. Det är inte dom stora inkomsterna man blir rik på utan dom små utgifterna.När det gäller pension... jag kommer att bli fattigpensionär. Men geologer har å andra sidan en tendens att aldrig gå i pension utan typ dö med lupp och hammare i handen![]()
Synd att det är såna fantasipriser på små hus annars hade kanske ett eget litet hus varit din grej? Man vet inte förrän man testat och jag är ju uppväxt i ett litet hus i Hagnestahill långt innan det byggdes femtielva hus där, det gick tom. kossor och betade på åkrarna.Jag funderar också på om jag skulle flytta. Inte lika stort steg som ovan förstås. Vore bra med både något billigare och miljöombyte. Eller?
Jag trivs ju bra här. Det är lugnt. Tänk om man flyttar till en stökig trappuppgång eller en lägenhet med massa problem. Man vet vad man har…
Exakt så.Det är inte dom stora inkomsterna man blir rik på utan dom små utgifterna.
Jag saknat INTE min diskmaskin, när jag hällt upp maten på tallriken diskar jag kastrullerna under hett vatten bara och när jag ätit klart diskar jag tallrik och bestick likadant, diskmedel används högst sällan, bara dom gånger då eldfasta formen eller stekpannan behöver blötläggas.Funderar också på att flytta, för att få ett billigare boende. Men skulle verkligen sakna min diskmaskin om jag flyttademen med den besparingen ett annat boende skulle ge, skulle det ge förutsättningar för att köpa häst igen.
Om jag hade haft de möjligheterna hade jag tagit ledigt ett halvår, satt mig på ett tåg ner till Europa och upplevt nya städer och platser. Kanske ströjobba på något turistrelaterat ställe för att få nya intryck och perspektiv.Jag har väl ingen direkt livskris utan känner mest att; fan vad tråkigt jag har det. Har inga intressen, alla vänner och familj bor i södra Skåne, jag bor i mitten av Skåne i en liten by med typ 1800 pers och här finns definitivt inget som roar mig.
Har kapital undanstoppat för att kunna pausa jobbandet i några år, men vad ska jag göra istället? Inget lockar.