Vi dejtar vidare - del 14

[Calmiche]

Haha, tycker det är enklast.
Tar själv inte illa upp om någon tar bort mig. Har ju en rätt vass text så förstår att den avskräcker en del

Haha! Jag har ett uniformyrke själv och träffar en del poliser och väktare. Tycker inte det är så intressant.
Jag var ganska kort och ointresserad när vi skrev i början. Läste igenom vår konversation och hade jag engagerat mig mer hade jag sett att han var polis redan där.
Jag är inte så himla kul i text

Kul att det är så olika vad man gillar Jag älskar snygga axlar och övre delen av ryggen, det framhävs så bra i uniformer så jag har blivit lite uniformsgalen
Oj, jag tycker det är jätteviktigt att man känner intresse redan innan man träffas. Men du är mkt mer framåt än mig har jag märkt när jag läst här så inte så underligt egentligen

 

[Bison]

Kul att det är så olika vad man gillar Jag älskar snygga axlar och övre delen av ryggen, det framhävs så bra i uniformer så jag har blivit lite uniformsgalen
Oj, jag tycker det är jätteviktigt att man känner intresse redan innan man träffas. Men du är mkt mer framåt än mig har jag märkt när jag läst här så inte så underligt egentligen

Haha!
Jo, det är sant

Jag såg ju den där dejten som ett ont måste. Han berömde mina tatuerinar, därför tog jag en långärmad tröja där de inte syntes öht
Såg mer ut som att jag skulle på möte på jobbet än på en dejt.

Men jag ändrade inställning väldigt snabbt så fort jag såg honom. Jävlar i havet, han utstrålar så mycket lugn, trygghet och värme och var så snygg.
Nu har jag mjuknat ganska mycket även i text

 

[Magiana]

Nu har jag velat fram och tillbaka hela dagen kring huruvida jag ska skriva det här inlägget eller inte (pga känner mig så rysligt ytlig ), men jag behöver verkligen få era infallsvinklar kring mitt dilemma.

Träffade en Tinder-snubbe igår. Vi har haft långa och intressanta diskussioner via text och när vi sågs var diskussionerna precis lika långa och intressanta. Vi skulle egentligen bara ses en kortis för vi hade båda jobbat intensivt och var trötta. Den där förutspådda timmen blev över fyra timmar.

Killen är typ min drömkille. Han har ett snyggt skägg, ett intressant och bra jobb, han har en asbra syn på världen, kvinnor, jämställdhet osv, han har ordnad ekonomi (med tanke på tidigare diskussion här ), han är rolig, intressant och framför allt smart. Han har allt. Nästan allt. Han är kort! Och liten. Han har en mycket mindre kroppsbyggnad än jag har och han har mindre fötter än jag. Säkert är han fem centimeter kortare än mig. Jag har haft pojkvänner som varit i längd som mig, det är egentligen inte längden som är problemet. Det är längden i kombination med litenheten. Eller det är egentligen inte ens hans litenhet i sig, utan hur den får mig att känna mig. Jag kände mig som en jätte när vi promenerade genom stan! Känner mig så jävla ytlig. Jag vill så himla gärna träffa honom igen men kommer samtidigt på mig själv med att hitta ursäkter för att slippa pga litenheten/längden. Hur fasen ska jag tänka? Hur ytlig får man vara? Visst borde jag skita i längden? Blir så trött på mig själv

Är längd viktigt för er? (Den här sortens längd alltså, den andra sortens längd får vi ta i en annan diskussion )

När du hunnit bli kär kommer du inte bry dig om sådana petitesser.

 

[Red_Chili]

Ah, jag gör tvärtom och kollar alltid om de har en text. Fast å andra sidan är det väldigt få här som har en text Känns som att de är mer intresserade av att få ett svar om de har en text.
(Poliser är ju superhett, uniform )

Jag gör också så, kollar bilder och text. Sveper ytterst sällan höger på de som bara har en bild eller de som inte har text. Sveper sällan höger totalt sett iofs, men jag vill se en text som då känns passande och ett utseende som är iaf ok, och är det flera bilder som ser exakt likadana ut bara med olika bakgrund (har sett några sådana och undrar hur fan de lyckas ) så sveper jag vänster. Likadant om någon har massor av spännisbilder eller bara bilder där de dricker alkohol.

 

[athena_arabians]

Nu har jag velat fram och tillbaka hela dagen kring huruvida jag ska skriva det här inlägget eller inte (pga känner mig så rysligt ytlig ), men jag behöver verkligen få era infallsvinklar kring mitt dilemma.

Träffade en Tinder-snubbe igår. Vi har haft långa och intressanta diskussioner via text och när vi sågs var diskussionerna precis lika långa och intressanta. Vi skulle egentligen bara ses en kortis för vi hade båda jobbat intensivt och var trötta. Den där förutspådda timmen blev över fyra timmar.

Killen är typ min drömkille. Han har ett snyggt skägg, ett intressant och bra jobb, han har en asbra syn på världen, kvinnor, jämställdhet osv, han har ordnad ekonomi (med tanke på tidigare diskussion här ), han är rolig, intressant och framför allt smart. Han har allt. Nästan allt. Han är kort! Och liten. Han har en mycket mindre kroppsbyggnad än jag har och han har mindre fötter än jag. Säkert är han fem centimeter kortare än mig. Jag har haft pojkvänner som varit i längd som mig, det är egentligen inte längden som är problemet. Det är längden i kombination med litenheten. Eller det är egentligen inte ens hans litenhet i sig, utan hur den får mig att känna mig. Jag kände mig som en jätte när vi promenerade genom stan! Känner mig så jävla ytlig. Jag vill så himla gärna träffa honom igen men kommer samtidigt på mig själv med att hitta ursäkter för att slippa pga litenheten/längden. Hur fasen ska jag tänka? Hur ytlig får man vara? Visst borde jag skita i längden? Blir så trött på mig själv

Är längd viktigt för er? (Den här sortens längd alltså, den andra sortens längd får vi ta i en annan diskussion )

För mig personligen, inte ett dugg (någon av längderna ). Jag tror du måste fråga dig, tror du att du kommer att vilja slita av honom kläderna vid lämpligt tillfälle? Om så, skit i att du är längre. Han verkar ju vara ett kap i övrigt och så länge du tänder på honom så har längden ingen betydelse.

Klart att vi alla har speciella kroppsliga attribut vi tänder på men de är verkligen inte avgörande. Det som är viktigt är att han tänder ens hjärna också. Jag har varit med korta, långa, smala och de som haft mer hull. Visst, jag har en kroppstyp som jag dras till men den är inte överordnad att få igång min hjärna.

 

[Petruska]

Nu har jag velat fram och tillbaka hela dagen kring huruvida jag ska skriva det här inlägget eller inte (pga känner mig så rysligt ytlig ), men jag behöver verkligen få era infallsvinklar kring mitt dilemma.

Träffade en Tinder-snubbe igår. Vi har haft långa och intressanta diskussioner via text och när vi sågs var diskussionerna precis lika långa och intressanta. Vi skulle egentligen bara ses en kortis för vi hade båda jobbat intensivt och var trötta. Den där förutspådda timmen blev över fyra timmar.

Killen är typ min drömkille. Han har ett snyggt skägg, ett intressant och bra jobb, han har en asbra syn på världen, kvinnor, jämställdhet osv, han har ordnad ekonomi (med tanke på tidigare diskussion här ), han är rolig, intressant och framför allt smart. Han har allt. Nästan allt. Han är kort! Och liten. Han har en mycket mindre kroppsbyggnad än jag har och han har mindre fötter än jag. Säkert är han fem centimeter kortare än mig. Jag har haft pojkvänner som varit i längd som mig, det är egentligen inte längden som är problemet. Det är längden i kombination med litenheten. Eller det är egentligen inte ens hans litenhet i sig, utan hur den får mig att känna mig. Jag kände mig som en jätte när vi promenerade genom stan! Känner mig så jävla ytlig. Jag vill så himla gärna träffa honom igen men kommer samtidigt på mig själv med att hitta ursäkter för att slippa pga litenheten/längden. Hur fasen ska jag tänka? Hur ytlig får man vara? Visst borde jag skita i längden? Blir så trött på mig själv

Är längd viktigt för er? (Den här sortens längd alltså, den andra sortens längd får vi ta i en annan diskussion )

Du skriver att du är ytlig och att du skäms. Jag undrar: Vad TÄNKER du? Något måste du ju tänka.

Jag tänker att den känsla du beskriver handlar om dina internaliserade föreställningar om feminitet. Jag hade velat göra upp med dem, om de hade varit mina.

 

[Calmiche]

Haha!
Jo, det är sant

Jag såg ju den där dejten som ett ont måste. Han berömde mina tatuerinar, därför tog jag en långärmad tröja där de inte syntes öht
Såg mer ut som att jag skulle på möte på jobbet än på en dejt.

Men jag ändrade inställning väldigt snabbt så fort jag såg honom. Jävlar i havet, han utstrålar så mycket lugn, trygghet och värme och var så snygg.
Nu har jag mjuknat ganska mycket även i text

Åh, gud vad härligt det blev så bra ändå. Han låter verkligen som ett kap

Jag gör också så, kollar bilder och text. Sveper ytterst sällan höger på de som bara har en bild eller de som inte har text. Sveper sällan höger totalt sett iofs, men jag vill se en text som då känns passande och ett utseende som är iaf ok, och är det flera bilder som ser exakt likadana ut bara med olika bakgrund (har sett några sådana och undrar hur fan de lyckas ) så sveper jag vänster. Likadant om någon har massor av spännisbilder eller bara bilder där de dricker alkohol.

Jag trycker också vänster om om de har spännisbilder, eller bilder när de står i toga på nån uppenbar fest som enda bild... o även på bilden med en taklampa som enda bild


Jag har fått 3 matchningar! En biolog/nörd + en som älskar resa, hade väldigt lättsam o trevlig text så hoppas de svarar senare, orkar inte skriva ikväll den tredje råkade jag slösa en superlike på när jag skulle kolla fler bilder så vet inget om den personen men han står vid en båt iaf, så det är positivt.

 

[Bapelsin]

Du skriver att du är ytlig och att du skäms. Jag undrar: Vad TÄNKER du? Något måste du ju tänka.

Jag tänker att den känsla du beskriver handlar om dina internaliserade föreställningar om feminitet. Jag hade velat göra upp med dem, om de hade varit mina.

Jag tror att du har en poäng i det där. Jag har gått ner väldigt mycket i vikt (60kg) för ett gäng år sedan, under hela min uppväxt har jag alltid varit störst. Jag var 172cm redan som 12-åring. Känslan av att vara (för) stor är djupt rotad i mig. Så har jag haft typ tio år när jag varit normalviktig och varit gift med en man som är större och längre än mig, vilket fått mig att känna mig mycket mindre ”för stor”. Nu har jag dock gått upp nästan 10kg pga medicininsättning och känner mig stor redan pga det, vilket förstärktes otroligt mycket när jag promenerade bredvid honom.

Jag vet inte vad jag tänker. Det var därför jag skrev här. För att era svar och det jag måste tänka ut för att svara på era svar ska få mig att fatta vad jag tänker

 

[Bapelsin]

För mig personligen, inte ett dugg (någon av längderna ). Jag tror du måste fråga dig, tror du att du kommer att vilja slita av honom kläderna vid lämpligt tillfälle? Om så, skit i att du är längre. Han verkar ju vara ett kap i övrigt och så länge du tänder på honom så har längden ingen betydelse.

Klart att vi alla har speciella kroppsliga attribut vi tänder på men de är verkligen inte avgörande. Det som är viktigt är att han tänder ens hjärna också. Jag har varit med korta, långa, smala och de som haft mer hull. Visst, jag har en kroppstyp som jag dras till men den är inte överordnad att få igång min hjärna.

Jag har också varit med alla typer. Mitt svar till @Petruska besvarar anledningen till att det känns annorlunda den här gången.

Jag tror nog att jag skulle kunna tänka mig att slita av honom kläderna

 

[Bison]

Jag har också varit med alla typer. Mitt svar till @Petruska besvarar anledningen till att det känns annorlunda den här gången.

Jag tror nog att jag skulle kunna tänka mig att slita av honom kläderna

Jag tycker du ska fortsätta träffa honom och se hur det utvecklats.
Dumt att kasta bort något som verkar bra i övrigt när det inte ens är säkert att du kommer bry dig

 

[Hyacinth]

Jag har också varit med alla typer. Mitt svar till @Petruska besvarar anledningen till att det känns annorlunda den här gången.

Jag tror nog att jag skulle kunna tänka mig att slita av honom kläderna

Så Gört, om han är med på tåget.

 

[athena_arabians]

Jag har också varit med alla typer. Mitt svar till @Petruska besvarar anledningen till att det känns annorlunda den här gången.

Jag tror nog att jag skulle kunna tänka mig att slita av honom kläderna

Det är alltid ett bra tecken

 

[athena_arabians]

Jag tror att du har en poäng i det där. Jag har gått ner väldigt mycket i vikt (60kg) för ett gäng år sedan, under hela min uppväxt har jag alltid varit störst. Jag var 172cm redan som 12-åring. Känslan av att vara (för) stor är djupt rotad i mig. Så har jag haft typ tio år när jag varit normalviktig och varit gift med en man som är större och längre än mig, vilket fått mig att känna mig mycket mindre ”för stor”. Nu har jag dock gått upp nästan 10kg pga medicininsättning och känner mig stor redan pga det, vilket förstärktes otroligt mycket när jag promenerade bredvid honom.

Jag vet inte vad jag tänker. Det var därför jag skrev här. För att era svar och det jag måste tänka ut för att svara på era svar ska få mig att fatta vad jag tänker

Fast... han ville ju träffa dig och jag utgår ifrån att han indikerat att han vill träffas igen?

Jag förstår dina känslor inför din kropp (hej, anorektiker här sedan många år...) och man får helt enkelt säga åt känslorna i det avseendet att hålla käften. Nu har iofs mina känslor för min kropp inte påverkats av storleken på min partner men de har fuckat upp mig på många andra sätt och det jag lärt mig (även om jag inte alltid klarar av det) är att den där skiten är i min skalle. Jag var ett benrangel pga sjukdom när jag blev ihop med särbon och jag är inte det längre eftersom de fått medicinerna att fungera. Mitt anorektiska jag gråter efter hur jag såg ut då (jag är så skadad i min syn på min egen kropp att jag tyckte jag var riktigt snygg när jag blev inlagd i en vecka för att jag var så dålig...) men särbon bryr sig inte.

Så försök landa i att han vill träffa dig för DIG och som sagt, slit av honom kläderna om ni båda tycker det är en bra idé

 

[gul_zebra]

Att man har en liiiiiten bok där man för in alla utgifter och en liiiiten börs för mynt.

Hur liiiiiiiitet är liiiiiiitet? 3 cm? 7 dm? 72 cm i diameter med 2 cm höjd?

 

[Bapelsin]

Fast... han ville ju träffa dig och jag utgår ifrån att han indikerat att han vill träffas igen?

Jag förstår dina känslor inför din kropp (hej, anorektiker här sedan många år...) och man får helt enkelt säga åt känslorna i det avseendet att hålla käften. Nu har iofs mina känslor för min kropp inte påverkats av storleken på min partner men de har fuckat upp mig på många andra sätt och det jag lärt mig (även om jag inte alltid klarar av det) är att den där skiten är i min skalle. Jag var ett benrangel pga sjukdom när jag blev ihop med särbon och jag är inte det längre eftersom de fått medicinerna att fungera. Mitt anorektiska jag gråter efter hur jag såg ut då (jag är så skadad i min syn på min egen kropp att jag tyckte jag var riktigt snygg när jag blev inlagd i en vecka för att jag var så dålig...) men särbon bryr sig inte.

Så försök landa i att han vill träffa dig för DIG och som sagt, slit av honom kläderna om ni båda tycker det är en bra idé

Jag tror inte att han bryr sig det minsta om min kropp. Jag tror han tycker jag är skitläcker

Det är min egen känsla av att vara stor. Och det är ju så jävla banalt. Och jag blir så trött på mig själv! Jag brukar ha en väldigt avslappnad inställning till min kropp och jag har väldigt bra självförtroende. Självkänslan är det lite värre med dock, men jag är uppriktigt förvånad över min egen reaktion i den här frågan. Trodde jag kommit längre än så i arbetet med mig själv

 

[Hero]

Kul att det är så olika vad man gillar Jag älskar snygga axlar och övre delen av ryggen, det framhävs så bra i uniformer så jag har blivit lite uniformsgalen
Oj, jag tycker det är jätteviktigt att man känner intresse redan innan man träffas. Men du är mkt mer framåt än mig har jag märkt när jag läst här så inte så underligt egentligen

Framhävs axlar och rygg av uniformer ? Poliser har väl tex inte särskilt tighta uniformer , tycker dom brukar se ganska pösiga ut. Bäst borde väl vara en tajt t-shirt ?

 

[athena_arabians]

Jag tror inte att han bryr sig det minsta om min kropp. Jag tror han tycker jag är skitläcker

Det är min egen känsla av att vara stor. Och det är ju så jävla banalt. Och jag blir så trött på mig själv! Jag brukar ha en väldigt avslappnad inställning till min kropp och jag har väldigt bra självförtroende. Självkänslan är det lite värre med dock, men jag är uppriktigt förvånad över min egen reaktion i den här frågan. Trodde jag kommit längre än så i arbetet med mig själv

Jo, ibland blir man negativt förvånad av sig själv Men som sagt, har man jobbat med sig själv är det ju lättare att hantera sådana känslor när de poppar upp. Nu ska jag inte säga att jag nödvändigtvis är jättebra på det men det har blivit lättare med åren och med lite mer självdistans.

 

[Hyacinth]

Jag tror inte att han bryr sig det minsta om min kropp. Jag tror han tycker jag är skitläcker

Det är min egen känsla av att vara stor. Och det är ju så jävla banalt. Och jag blir så trött på mig själv! Jag brukar ha en väldigt avslappnad inställning till min kropp och jag har väldigt bra självförtroende. Självkänslan är det lite värre med dock, men jag är uppriktigt förvånad över min egen reaktion i den här frågan. Trodde jag kommit längre än så i arbetet med mig själv

Det går över, är min erfarenhet.

 

[Bison]

Framhävs axlar och rygg av uniformer ? Poliser har väl tex inte särskilt tighta uniformer , tycker dom brukar se ganska pösiga ut. Bäst borde väl vara en tajt t-shirt ?

Det beror på vilken tjänstgöring, väder och kroppstyp hur de sitter.

Samma med vår uniform. Kollegan är ju bitig som fan och hans skjorta ser ut som den ska sprängas medans den sitter pösigt på de som är lite tunnare.

 

[Hero]

Det beror på vilken tjänstgöring, väder och kroppstyp hur de sitter.

Samma med vår uniform. Kollegan är ju bitig som fan och hans skjorta ser ut som den ska sprängas medans den sitter pösigt på de som är lite tunnare.

Ok, vanlig skjorta var inte de jag tänkte på när hon sa uniform.