Jag tror jag är poly!

[Return_to_the_moon]

Jag vet inte vad jag är men har flera relationer. Dock bara en officiell. Han är väldigt monogam och inte intresserad av någon annan medan jag inte är sån.

Det låter perfekt ju ! Att jag skulle få vara fri, men att partnern är ok med det och inte så intresserad av det själv.

 

[Palermo]

Jag har uppfattningen att många (de flesta) blir attraherade av någon annan då och då, oavsett om man relationsmässigt är poly eller mono. Framgången för långa monograma relationer ligger i om man lyckas använda den energin inom sin relation eller inte.

Själv betraktar jag mig som ambiamorös, dvs jag kan ha både poly och monorelationer. Blir sällan spontant attraherad av nya personer, men i längden trivs jag bäst i en välfungerande polyrelation.

Det jag ser som den stora skillnaden mellan att vara poly eller mono är inte så mycket om man blir attraherad av flera, utan om man har förmågan (och viljan givetvis) att hantera relationer på det sättet. Rätt många är ju tex rätt "bra på" att vara otrogna, men skulle aldrig ha en välfungerande polyrelation.

Jag har alltid tänkt mig att framgångsfaktorn för en monogam relation är att inte definiera monogam alltför possessivt.

(Vad är det för övrigt som säger att de där som är bra på att vara otrogna, inte helt enkelt har någon form av polyliv?)

 

[Badger]

Vi är alla olika ser jag . Jag kan bli attraherad av någon som jag bara pratat med en stund (händer inte ofta dock). Oftast är det i situationer då det känns ömsesidigt, så då kan det kännas väldigt starkt för mig. Jag älskar den känslan men det är tufft att inte få agera på det. Dock är det inte så att jag sedan vill ha en relation med den personen.

Ah du vill bara vara med honom typ en gång, så det tar inte så mycket tid? Det är nog superhärligt när man inte är i ett förhållande, men komplicerat när man är det med en som är mer monogam.

 

[Badger]

borttaget

 

[karamelldrottningen]

Det låter perfekt ju ! Att jag skulle få vara fri, men att partnern är ok med det och inte så intresserad av det själv.

Sen är det ganska långt från att vara helt okomplicerat. Men det är just dels friheten som är viktig för mig. Inte känna mig låst i ett synsätt. En människa. Oavsett hur fantastiskt denna människa är.
I förälskelsen blir jag väldigt fokuserad på den jag är kär i men det går över ganska snabbt och börjar leta fel.
I detta läge gör jag vanligtvis slut. Men så gick han med på att jag får träffa andra.
Just nu funkar det ok. Men jag har mycket annat att jobba på med mig själv. Har inga riktiga kärlekskänslor för någon. Inte ens min primära partner.
Jag tror för min del har jag nog sökt att få den där kicken i att bli så betuttad i en annan människa. Det vet jag inte om det är så hälsosamt i längden.

 

[MiniLi]

Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat träffa honom igen. Och i helgen träffade jag en annan kille som jag varit tänd på ett tag. Vi har varit flörtiga mot varandra fast jag gör mitt bästa för att bara vara trevlig och inget mer. Jag dööör inombords! Men detta är inte första gången jag känner såhär när jag är i en relation. Jag har flera gånger blivit attraherad av folk och inbland lite småförälskad, fast jag älskat min partner och inte velat byta ut honom. I de flesta relationer har jag dock tillslut varit otrogen för att jag inte kunnat hålla mig.

Alltså nu låter det kanske som att jag blir attraherad kort och tvärs och så är det inte. Händer kanske vartannat år eller så.

Min sambo är supermonogam så jag kan inte leva ut detta. Men vet inte vad jag ska göra eller tänka. Stänga av känslorna för andra får jag aktivt kämpa med men jäkla tufft när det verkar besvarat.

Så hur gör ni andra? Både ni som definierar er som poly och inte. De flesta blir väl mer eller mindre attraherade av andra fast de är i en relation iallafall ibland. Skulle vara intressant att veta hur ni har löst det?

Jag är inte poly och har heller inte någon längtan eller önskan om att få vara med flera, så gissar att mina svar inte blir så relevanta för dig. Men självklart kan jag känna attraktion till andra även när jag är i en relation, speciellt i perioder som relationen kanske knakar lite. Men jag ser det på samma sätt som alla andra tankar och känslor som dyker upp. De kan komma och gå och jag gör aktiva val kring om jag agerar på dem eller inte. Likaså väljer man aktivt om man "engagerar" sig i en tanke eller känsla, dvs hur mycket tid man spenderar med en tanke och om man isf vidmakthåller eller förstärker den. Dvs precis som alla andra tankar och impulser som dyker upp. Man noterar tanken, reflekterar kring om det blir bra för mig kort- och långsiktigt att följa den eller inte, och agerar utifrån det. Rent konkret innebär det att jag inte underhåller attraktionstankar om andra personer. Det kan dyka upp en tanke om att någon är snygg, och den tanken får liksom komma och gå utan att jag gör något med den. Då kommer också tanken och impulserna att svalna snabbt. Tvärtom så kommer sådana tankar och impulser att bli starkare om jag väljer att ligga och dagdrömma om en annan person.

Om du själv känner att du inte mår bra av att leva i en monogam relation så behöver du ju ta ställning till om du ska avsluta din nuvarande relation eller inte. Precis som om man inser att man har väldigt olika önskemål i andra stora frågor. Och nästa gång du inleder en relation vara noga med att ni är på samma plan när det gäller detta.

 

[Fjordfrälst]

Jag är inte poly och har heller inte någon längtan eller önskan om att få vara med flera, så gissar att mina svar inte blir så relevanta för dig. Men självklart kan jag känna attraktion till andra även när jag är i en relation, speciellt i perioder som relationen kanske knakar lite. Men jag ser det på samma sätt som alla andra tankar och känslor som dyker upp. De kan komma och gå och jag gör aktiva val kring om jag agerar på dem eller inte. Likaså väljer man aktivt om man "engagerar" sig i en tanke eller känsla, dvs hur mycket tid man spenderar med en tanke och om man isf vidmakthåller eller förstärker den. Dvs precis som alla andra tankar och impulser som dyker upp. Man noterar tanken, reflekterar kring om det blir bra för mig kort- och långsiktigt att följa den eller inte, och agerar utifrån det. Rent konkret innebär det att jag inte underhåller attraktionstankar om andra personer. Det kan dyka upp en tanke om att någon är snygg, och den tanken får liksom komma och gå utan att jag gör något med den. Då kommer också tanken och impulserna att svalna snabbt. Tvärtom så kommer sådana tankar och impulser att bli starkare om jag väljer att ligga och dagdrömma om en annan person.

Om du själv känner att du inte mår bra av att leva i en monogam relation så behöver du ju ta ställning till om du ska avsluta din nuvarande relation eller inte. Precis som om man inser att man har väldigt olika önskemål i andra stora frågor. Och nästa gång du inleder en relation vara noga med att ni är på samma plan när det gäller detta.

Håller med dig. Är ju så att det man fokuserar på förstärks, så är det ju i mångt och mycket

 

[Palermo]

Håller med dig. Är ju så att det man fokuserar på förstärks, så är det ju i mångt och mycket

Jag tror också att en del människor på något vis upplever att känslor är något man bör fördjupa sig i, fokusera, uttrycka och (ofta, om möjligt) agera på. Själv tänker jag inte så om känslor, men min tolkning är att många gör det.

 

[Fjordfrälst]

Jag tror också att en del människor på något vis upplever att känslor är något man bör fördjupa sig i, fokusera, uttrycka och (ofta, om möjligt) agera på. Själv tänker jag inte så om känslor, men min tolkning är att många gör det.

Nä alltså det är nog olika det där, absolut!

 

[Palermo]

Nä alltså det är nog olika det där, absolut!

Jag kommer tyvärr ofta på mig med att tycka att den där andra sortens folk borde ändra på sig. Konstigt nog visar de inga tecken på att göra som jag tycker...

Jag tror att man kan vara olika intresserad av såväl sina känslor, som av att agera på dem och det som händer då. Och intressen är ju svåra att ändra på, det fattar även jag.

 

[MiniLi]

Jag tror också att en del människor på något vis upplever att känslor är något man bör fördjupa sig i, fokusera, uttrycka och (ofta, om möjligt) agera på. Själv tänker jag inte så om känslor, men min tolkning är att många gör det.

Fast det är ju något annat. Jag tycker att känslor är jätteviktiga och att det är bra att låta dem ta plats, lyssna på dem och många gånger agera på. Men det betyder ju inte att man är helt impulsstyrd och utan tanke agerar på varenda känsla som dyker upp. Vi mår som bäst om vi har en balans där.

Attraktion är ju dock inte den typen av känsla utan det är ju mer en kroppslig respons kombinerat med tankar om personen.

 

[Palermo]

Fast det är ju något annat. Jag tycker att känslor är jätteviktiga och att det är bra att låta dem ta plats, lyssna på dem och många gånger agera på. Men det betyder ju inte att man är helt impulsstyrd och utan tanke agerar på varenda känsla som dyker upp. Vi mår som bäst om vi har en balans där.

Attraktion är ju dock inte den typen av känsla utan det är ju mer en kroppslig respons kombinerat med tankar om personen.

Precis. En balans. Och jag tänker att den kräver att man även tänker. Och i den meningen värderar sina känslor - är den här känslan bra för mig? Ska jag stanna i den så mycket jag kan eller inte?

 

[MiniLi]

Precis. En balans. Och jag tänker att den kräver att man även tänker. Och i den meningen värderar sina känslor - är den här känslan bra för mig? Ska jag stanna i den så mycket jag kan eller inte?

Känslor går inte att värdera som bra eller dåliga. De är som de är. Däremot kan det vara bra eller mindre bra för mig att agera på känslan. Det är alltså beteendet som är bra/dåligt, inte känslan i sig.
(Att spendera mycket tanketid på någon är i det hör fallet också ett beteende)

 

[Grazing]

Jag tänkte inte heller riskera min relation, men det blir jobbigare och jobbigare för varje relation där jag inte agerar på att jag attraheras av någon. I mina tidigare relationer "lät" jag mig själv flörta i vissa situationer men i denna jag har nu har jag t.o.m. hållit mig från det. Det gör att jag känner mig låst.

Sedan är inte min tanke att ha flera relationer samtidigt utan att ibland få flörta/kyssa/hångla/göra mer. Så det är attraktion och det fysiska för min del. Men såklart vet jag inte vad det skulle leda till om jag öppnade den dörren...

Låter bara som att du vill ha/behöver ett öppet förhållande helt enkelt. Låter som att om du hade haft flera förhållande så hade du förmodligen ändå velat ha någon utanför dom förhållandena.

 

[Tuvstarr]

Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat träffa honom igen. Och i helgen träffade jag en annan kille som jag varit tänd på ett tag. Vi har varit flörtiga mot varandra fast jag gör mitt bästa för att bara vara trevlig och inget mer. Jag dööör inombords! Men detta är inte första gången jag känner såhär när jag är i en relation. Jag har flera gånger blivit attraherad av folk och inbland lite småförälskad, fast jag älskat min partner och inte velat byta ut honom. I de flesta relationer har jag dock tillslut varit otrogen för att jag inte kunnat hålla mig.

Alltså nu låter det kanske som att jag blir attraherad kort och tvärs och så är det inte. Händer kanske vartannat år eller så.

Min sambo är supermonogam så jag kan inte leva ut detta. Men vet inte vad jag ska göra eller tänka. Stänga av känslorna för andra får jag aktivt kämpa med men jäkla tufft när det verkar besvarat.

Så hur gör ni andra? Både ni som definierar er som poly och inte. De flesta blir väl mer eller mindre attraherade av andra fast de är i en relation iallafall ibland. Skulle vara intressant att veta hur ni har löst det?

Det händer mig lite då och då, att jag tycker att någon man är attraktiv på något vis. Oftast händer det om det gått en längre tid utan att jag träffat särbon, och helt enkelt har behov av lite närhet och kärlek.

Men jag lägger inte någon större vikt vid det hela, som igår, jag vet att jag är lite inne i en sådan fas nu, och då jag stod och väntade i en långsam kö så uppenbarade sig en gammal dejt där. Ja ja, jag vet hurudan jag är, så jag hälsade och brydde mig inte mer om honom, trots att det var någon röst inom mig som påpekade att jag borde ta honom med mig hem. Vilket jag inte alls borde.

Undantaget från det här är en kvinna jag oväntat blev förtjust i i höstas, trots att just då fattades mig absolut inte närhet osv, och jag hade särbon hos mig.

Och där beslöt jag mig för att jag ger mig lov att dagdrömma om det så vill sig. Kanske inte klokt, men jag tänker att det inte gör någon större skada heller.

 

[Palermo]

Känslor går inte att värdera som bra eller dåliga. De är som de är. Däremot kan det vara bra eller mindre bra för mig att agera på känslan. Det är alltså beteendet som är bra/dåligt, inte känslan i sig.
(Att spendera mycket tanketid på någon är i det hör fallet också ett beteende)

Jag ser inte att vi tycker olika.