Det här tycker jag tyder på att han inte är rätt person för dig. Sådär tänker jag att det inte ska kännas, oavsett vad det finns att läsa om olika anknytningar.Det är något med hur han beter och för sig som jag inte tycker känns attraktivt och jag känner mig väldigt sällan stolt över att vara med honom, vilket gör mig så ledsen eftersom det ÄR en fantastiskt fin person.
Jag försöker att skriva ner allt positivt med honom och att visualisera en framtid tillsammans osv, men mitt inre skriker att det är fel.
Nej, det är helt olika anknytningar. I mitt fall och när det handlar om otrygg undvikande anknytning, så handlar det om en rädsla när någon kommer för nära och att jag då får panikkänslor och avslutar. Detta på grund av att jag associerar närhet med att förlora min självständighet och frihet. När någon som killen jag är tillsammans med utstrålar nått typ av beroende av mig eller verkar känna mer för mig än jag för honom, så blir jag dels otroligt rädd för att såra och då är det lättare att skjuta honom från mig/avsluta. Men när han däremot tar avstånd eller verkar mindre intresserad så känner jag en instinktiv dragningskraft tillbaka. Jag har ju en historik av att dras till killar som inte visar intresse tillbaka, men alla de som visat intresse har blivit automatiskt ointressanta. Det är därför de med den anknytning som jag verkar ha ofta upplever att de har extremt svårt att hitta någon, eftersom man får känslor för "otillgängliga", svåra personer som ofta inte vill ha en tillbaka.
Fint att höra att du upplevt både hur det är att ha varit i en relation där man inte känner så mycket och nu har fått uppleva att starkare känslor faktiskt kan existera. Jag känner att jag får höra konstant att jag tror att det ska kännas som i en film osv, men jag vägrar tro att det inte går att känna mer och få den där starka passionen för någon, som jag längtar så otroligt mycket efter..
Okej, då förstår jag. Den har hon/vi också pratat om.
Men alltså, jag kanske inte till fullo förstår detta, det är som sagt min vän som haft intresset och läst om det och inte jag, men jag kände ändå att jag ville svara, så får du väl ta det med en nypa salt, förstås, men diskutera och fundera är alltid kul.
Jag tänker att man är sårbar när man släpper in någon, det är en risk man tar (en rädsla man utmanar). Jag tänker att den risken har du redan tagit eftersom ni verkar väldigt öppna med varann och kan prata och du kan öppna dig. Jag tolkar det som att din rädsla för att såra handlar om att du inte skulle känna lika mycket för honom som han för dig (du skrev om att "slösa bort hans tid"), men jag tror att om du träffar någon du känner lika starkt för så kommer du inte tänka på samma sätt eftersom du då gör det.
En annan tanke jag fick var att är det verkligen ("bara") rädsla? Kan det inte bara vara att du blir uttråkad? Jag menar det är väl jättevanligt känns det som att inte vilja ha dem som visar intresse, utan att vilja ha dem man inte kan få istället (och/eller som man bråkar med), de är ju mer spännande?
Jag tänker att det kan bli lätt att ta någon som visar mycket intresse för given och så känns det inte spännande längre. Då får man ju jobba på den biten på olika sätt om det nu är rätt person annars.
Sen det med självständigheten och friheten får man väl prata om tänker jag, hur viktig den är för en och att man inte vill förlora den. Det tänker jag att det behöver man ju absolut inte göra, men det är klart att det säkert kan kännas så och den känslan får man ju jobba med då.
Och tack .
då jag minns att jag tyckte att hans sätt att resonera kring kärlek från början var underligt, pga att han sa just att förälskelse bara är hormoner och behöver inte vara en indikator på att det är rätt. Att han snarare VÄLJER en person med rätt egenskaper och som passar in i hans liv, som han sen väljer att bli kär i.
Jag håller med, tycker också hans sätt att resonera är underligt. Man får såklart resonera hur man vill, men vi tänker lika där.
Jag hoppas jag inte låter hård eller som en besserwisser eller något, det vill jag inte. Jag menar väl och tycker det är intressant att fundera.