Jag är så galet sentimental och fäster mig vid grejer. Jag har börjat arbeta med att göra mig av med en del saker för jag vet ärligt talat inte varför jag ska ha dom kvar? Men vissa grejer är SÅ jobbiga. Jag har saker jag tog tillvara på efter min pappa men jag kan inte göra mig av med dom fast jag aldrig tror att jag kommer öppna lådan igen. Det är ju knäppt egentligen. Visst det är massa sorg iblandat som fortfarande behöver bearbetas, han skulle ju inte dö då, det var hastigt och oväntat. Men jag är likadan med saker efter folk som lever eller som typ farmor o farfar som dog av ålder liksom. Har svårt att göra mig av med grejer, känns fel att slänga, som att jag är elak. Fast jag inte använder dom, kanske inte ens tycker de är fina?
För några veckor sedan lyckades jag iaf rensa ut alla VHS-band jag tog reda på när vi städade ur pappas hus. Jag sparade bara de med hemmafilmat material på. Slängde alla köpa och inspelade från tv. Sjukt svårt men det gick!
För några veckor sedan lyckades jag iaf rensa ut alla VHS-band jag tog reda på när vi städade ur pappas hus. Jag sparade bara de med hemmafilmat material på. Slängde alla köpa och inspelade från tv. Sjukt svårt men det gick!