Att inte vara så sentimental

[bollen__]

Jag är så galet sentimental och fäster mig vid grejer. Jag har börjat arbeta med att göra mig av med en del saker för jag vet ärligt talat inte varför jag ska ha dom kvar? Men vissa grejer är SÅ jobbiga. Jag har saker jag tog tillvara på efter min pappa men jag kan inte göra mig av med dom fast jag aldrig tror att jag kommer öppna lådan igen. Det är ju knäppt egentligen. Visst det är massa sorg iblandat som fortfarande behöver bearbetas, han skulle ju inte dö då, det var hastigt och oväntat. Men jag är likadan med saker efter folk som lever eller som typ farmor o farfar som dog av ålder liksom. Har svårt att göra mig av med grejer, känns fel att slänga, som att jag är elak. Fast jag inte använder dom, kanske inte ens tycker de är fina?

För några veckor sedan lyckades jag iaf rensa ut alla VHS-band jag tog reda på när vi städade ur pappas hus. Jag sparade bara de med hemmafilmat material på. Slängde alla köpa och inspelade från tv. Sjukt svårt men det gick!

 

[Bison]

Jag är väldigt osentimental. Sparar inte på massa saker, har aldrig fattat varför man vill ha kvar saker från sin skoltid osv.
Jag är väldigt praktisk som person och vill ha saker jag använder, inte saker bara för att.
Finns flera fotoalbum från min uppväxt, de är hos någon av mina bröder.
Har några saker från mina föräldrar hemma, har valt dem för att de är fina och för att jag har användning för dem.

Fotar en del men sparar långt ifrån alla bilder.
Känner inte att jag blir mer sentimental med åldern.
Ser inte gamla filmer och serier av sentimentala skäl, däremot ser jag gärna om sånt jag gillar.

 

[clusia]

Jag är nog lite som du. Jag hatar prylar, slänger allt som inte används. Förstår verkligen inte fenomenet med släktbråk pga mormors gamla skåp. Jag vill ha saker som jag tycker är fina men känner inget sentimentalt värde. Är inte så mycket för bilder heller. Har några skolfoton på mitt barn uppsatt hemma men annars så njae. Har en lunta med framkallade bilder sen barnet föddes men det är inget jag direkt tittar på?

 

[Oknytt]

Jag är extremt osentimental. Raderar medvetet och systematiskt bort foton på avlidna djur tex och har inget sparat från barndomen utöver några smycken (mina första par örhängen tex). När mina farföräldrar gick bort frågade mina föräldrar om jag ville ha något speciellt från dödsboet, och då valde jag faktiskt att ta farmors kristallglas och matchande godisskål (som jag nu använder då och då) och en av farfars oljetavlor som han målat för jag råkade gilla motivet och som nu hänger hemma hos mig, men det var det enda.

 

[Iamia]

Jag är extremt osentimental. Raderar medvetet och systematiskt bort foton på avlidna djur tex och har inget sparat från barndomen utöver några smycken (mina första par örhängen tex). När mina farföräldrar gick bort frågade mina föräldrar om jag ville ha något speciellt från dödsboet, och då valde jag faktiskt att ta farmors kristallglas och matchande godisskål (som jag nu använder då och då) och en av farfars oljetavlor som han målat för jag råkade gilla motivet och som nu hänger hemma hos mig, men det var det enda.

Vad olika det kan vara! Jag fick ett rejält stresspåslag bara av att läsa att du raderar foton av dina döda djur. Själv kan jag ha mardrömmar om att just de bilderna försvinner och sparar varenda en (även de som kanske egentligen inte behövts sparas på).

Just foton (också från barndomen, på äldre nu döda släktingar mm) är viktigt för mig. Kollar rätt ofta foton (både pappers- och digitala sådana och minns tillbaka. Är inte heller en sådan som har lätt att slänga saker (men är inte extrem åt andra hållet heller). Men ja. Skulle nog klassificera mig som en ganska sentimental person.

 

[Oknytt]

Vad olika det kan vara! Jag fick ett rejält stresspåslag bara av att läsa att du raderar foton av dina döda djur. Själv kan jag ha mardrömmar om att just de bilderna försvinner och sparar varenda en (även de som kanske egentligen inte behövts sparas på).

Just foton (också från barndomen, på äldre nu döda släktingar mm) är viktigt för mig. Kollar rätt ofta foton (både pappers- och digitala sådana och minns tillbaka. Är inte heller en sådan som har lätt att slänga saker (men är inte extrem åt andra hållet heller). Men ja. Skulle nog klassificera mig som en ganska sentimental person.

Jag suckar alltid högt när nån drar fram fotoalbumen

Jag ser faktiskt ingen mening att hålla fast i det som varit och bli melankolisk och ledsen av att se eller minnas bortgågna släktingar eller älskade djur.

 

[Iamia]

Jag suckar alltid högt när nån drar fram fotoalbumen

Jag ser faktiskt ingen mening att hålla fast i det som varit och bli melankolisk och ledsen av att se eller minnas bortgågna släktingar eller älskade djur.

Till mitt försvar så tittar jag alltid ensam. Blir också melankolisk och ganska ofta ledsen, men på ett fint sätt. Och det känns liksom bra och ”varmt” efteråt.

Jag gillar faktiskt också om någon annan skulle hiva fram något gammalt album och vilja visa och berätta. Så, är precis tvärtom.